En fotografisk matblogg
Snart är den här, den underbara blomman kamomill. Tveka inte att plocka, ta med in och torka. De är inte bara otroligt vackra, de passar dessutom helt perfekt i tekoppen. Kamomill har en lugnande effekt och helande egenskaper. Mer sådant. Tack på förhand!
Älska sommar.
Det här var vad jag startade min dag med. Strömmingslåda.
Jag är inte så värst förtjust i strömming men jag fick ett halvkilo med hemleverans igår så då var det bara vackert att klura ut något att göra med dom små rackarna till filéer. Anledningen till att jag inte är bästa kompis med just den här fisken är dom små små små benen. Nästan alla jag känner säger ”Äh, dom märks inte!”. Jag håller inte med alls, jag känner varenda ben och då blir det en smula trixigt att äta utan att hela tiden vara på helspänn. Nåväl, jag gav det en chans till och kikade in i kylen. Grädde, ansjovis, lök och dill?
Här är det alltså, strömmingslådan som fått mig att tippa över kanten och vara på plussidan vad det gäller strömming. Vi ska nog kunna bli vänner trots allt.
Servera med potatismos och även lingonsylt om så önskas. Det önskade jag men lyckades inte hitta i kylen. Illa.
Alltså, sparris! Detta ljuvliga och krispiga. Fungerar som den är eller kokt, grillad eller som här i en soppa. Vit eller grön, båda varianterna är gudaljuvliga. Om jag tycker om sparris? På den här sidan av året är sparris ett måste.
Vill man ha en riktigt snabb lunch så är sparrissoppa perfekt. Nu är det lite fusk i det här receptet eftersom jag använt mig av konserverade. Det är långt ifrån lika bra som att göra det helt från början med färska men vad gör man inte för att mätta magen snabbt? Jag tar till fulknep. Hur någon annan gör får stå för den. Oavsett är det rätt!
Här är den. Ruds morotskaka. I glassform. Med cookie dough.
Tanken var att hitta den där riktiga morotskakasmaken men jag lyckas inte riktigt nå ända fram men det gör inget för det är gott som tusan ändå. En söt glass med lite salt cookie dough.
Jag var skeptisk men jag var uttråkad och kände att jag var tvungen att prova. Morötter är ju gott, liksom, så vad kan gå fel? Jag gjorde smeten i förrgår så den har fått rejält med tid i kylen för att svälla till sig riktigt ordentligt. Perfekt! I morse skickades den ner i maskinen och en knapp timme senare var den född. Morotskakaglass, nästan.
Jag älskar att göra glass, det kanske märks? Jag tycker det är lite utmanande att hitta annorlunda smaker. Just dom där som man kanske inte riktigt räknar med. Jag har i vanlig ordning googlat för att se om det redan finns och det gör det naturligtvis. Morotsglass är inte unikt men skit i det – det är GOTT!
Ta fram den 20-25 minuter innan servering så har du en toppenglass att servera när gästerna kommer på besök. Eller äh, skit i gästerna! Lägg dig på soffan och sleva direkt ur bunken. Det är min melodi och därmed det enda rätta. (att sleva är lite av en lögn, jag dumpar snabbare än snabbast på det här – glass OCH cookie dough är en kombination som jag som tjockisopererad får se upp med. Det tar inte många sekunder innan dumpet sitter som en smäck. Hade jag kunnat hade jag slevat!)
Nej, det smakar inte parfym!
Att ha rosenvatten i glassmeten är strålande. Mer sommar än rosor går nog inte att få. Det skulle vara jordgubbar då i så fall men just jordgubbsglass finns det ju mängder av. Det är absolut inget nytt med rosenglass men det är nytt för mig. Jag har haft det där rosenvattnet i skåpet i flera år nu utan att jag tagit mig i kragen för att testa. Det var just i glass jag hade tänkt att använda det. Det tog tid men nu är den här. Ruds rosor!
Man behöver inte köpa dyra glassformar för att få glass på pinne. Det duger alldeles strålande med vanlig hederlig plastmugg. Häll i och tryck ner en glasspinne och skicka in i frysen för att stelna till sig. För att späda på rosorna så har jag lagt lite kanderade rosenblad i botten innan jag hällde i glassen och avslutat på samma sätt. Det händer liksom lite mer i glassen då, tycker jag!
Under fototillfället hann glassen smälta då jag inte tänkte till och det rasade brädor (bakgrund) rakt ner på huvudet och foto upphörde pga svordomar. Det är med livet som insats att fotografera hos mig.
Det här är min typ av lunch det. Jag fullkomligt älskar att fixa till sådan här mat. Jag har ingen plan, kikar in i kylen och ser efter vad som kan tänkas sjunga på sista versen. Det får liksom bli vad det blir och idag blev det en ugnsomelett med pepparsalami och mozzarella som i sin tur blev toppad med lök, tomat och selleri som fått stå på spisen på svag värme under några timmar på förmiddagen. Oförskämt enkelt och alldeles toppen eftersom det är så billigt att man kan unna sig ett par timmar med shopping. Eller hur? Den matematiken förstår väl alla?!
Från mat till inte mat. Igår fäste den första fästingen. Tyvärr valde den att fästa sig på mig. Två hundar, tre katter och en man finns det även i den här familjen. På MIG?! Så, nu kan man väl säga att det är vår och sånt där krafs på riktigt. Något annat som ska fästa är en sån där simmare. Ni vet dom där simmarna som männen går och bär på. En sån räcker och den ska sätta sig på ägget och helt till skillnad från fästande fästing som fick mig lite småäcklad hade jag jublat. I eftermiddag ska det föras telefonmöte med vår doktor för att se hur vi ska gå vidare i vår kamp med att bli gravida. Vad blir liksom nästa steg? För den som är nyfiken alltså.