HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: foto

  • MEST VISAT RECEPT – VÄRLDENS BÄSTA KOLASÅS

    Det här är det som visats flest gånger på HelenaLjunggren.com. Världens bästa kolasås. Alltså, sen 18 maj 2012 har det visats 15.214 gånger! Helt otroligt många gånger. Tycker jag!

    Det gläder mig att det är just det inlägget för kolasåsen är verkligen den bästa i HELA världen. Att det är den enklaste i samma värld är en bonus.

    Jag har fått några kommentarer om kolasåsen, att den inte segar till sig. Jag har ingen som helst aning om varför den inte gör det då jag själv aldrig har upptäckt det. En läsare lämnade en gång en kommentar om att det kan bero på kastrullen – kastrullen ska vara tjock och vid. Hoppas verkligen att det fungerar för det här är fantastiskt gott!

  • LUFTIGA CHOKLADMUFFINS & NÖTCHOKLADKRÄM

    Chokladmuffins tycker jag har en tendens att bli något torra och ganska tråkiga. Det är väldigt ofta som jag känner en besvikelse över resultatet. Det har hänt ett fåtal gånger att de blivit alldeles tipptopp och precis så saftiga och luftiga som jag önskar. Nu kan jag lägga till ett recept till i samlingen med chokladmuffins. Nämligen det här – Amerikanska chokladmuffins. (jag använde inte lika mycket kakao som står i receptet, en knapp halv deciliter) De är stora, precis så stora som det förväntas när det heter ”Amerikanskt” (Min mamma sa en gång när vi var i USA ”Ser du Helena, allt är så stort att man ser inte hur stort det är!” Det ligger en hel del i det.) och de är luftiga, saftiga och alldeles ljuvliga att äta.

    På toppen har jag smetat på en frosting med smör, philadelphiaost och florsocker. Det bästa av allt är avslutningen – Blandade bär!

    Nötchokladkrämen jag gjorde såg jag i senaste numret av Buffé och smaken, i alla fall dagen efter, är en fullträff. Det jag missade helt var att den behövde verkligen kallna innan den skulle göra sig bra på bild. Här på bilderna är den så rinnig och tråkig att jag var rädd för att jag skulle få hysta den i soporna. Som tur var så lät jag den stå i kylen över natten för att se hur den skulle te sig. När jag kikade till den i morse så var den något separerad men jag slog ihop den rejält och vips så var det en krämig och nötig chokladkräm som dolde sig i burken. Man ska aldrig ge upp. Bred krämen på den rostade mackan! Det är en order!

    (mer …)

  • KYCKLINGBIFF MED ROSÉPEPPAR

    Alltså, den här bilden visar egentligen ingenting men skit i det! För just på denna bilden döljer sig den godaste kycklingbiffen jag någonsin har ätit och den är kryddad på enklast möjliga sätt. Rosépeppar! Kyckling och rosépeppar skulle visa sig vara en smärtsamt bra kombination och det kunde jag aldrig tro eftersom jag egentligen inte alls är så förtjust i rosépeppar. (Grönpeppar gillar jag inte heller så det måste jag också försöka överlista på nåt sätt)

    Jag serverade biffen till potatisbullar gjorda på överblivet potatismos. Släng aldrig överblivet potatismos. Blanda det tillsammans med lite ägg och grovt hackad persilja och stek små fina potatisbullar i lite smör. Tipptopp! Förutom det så gjorde jag en svampsås med blandad svamp. Om jag det var gott? Ja. Om jag blev mätt? Oja!

    (mer …)

  • WWW.MINI-ELSA.SE

    Om ni aldrig har varit inne och kikat hos Mini-Elsa så är dagens hetaste tips att göra detta. Återvinning när den är som allra allra bäst. Caroline och Sandra skapar barnkläder som är så ljuva att jag själv önskar att jag varit 1-2 år (eftersom det inte går så hint hint – storlek 46!). De står i startgroparna att öppna web-shop, som min älskade lille make ska knåpa ihop, men det går redan nu att beställa eller kika på Tradera där de har lite auktioner ute. Det är inte så många men det är så sött. Så vackert. Så fint.

    Följ Mini-Elsa Retrodesign på Facebook. Jag lovar att du inte kommer att bli besviken! Klicka här.

  • COQ AU VIN

    I mitt rensande av dator hittade jag riktigt gamla bilder (2-3 år) på Coq au vin som jag inte lagt upp här. På den tiden var jag fortfarande macrofrälst och fotade helst insidan av grytan och tryckte därmed näsan i maten under tiden. Något som jag inte alls tycker är speciellt tjusigt idag. Tiderna förändras. Man ska se vad det är för mat och det ska inte vara missmash med färger och former. Jag tycker inte att macro hör inte hemma i matfotografering, det kan man ha när man ska fota blommor på världens kortaste avstånd, typ. Min man sa häromdagen ”är det meningen att jag ska vara en fluga på maten?” Det ligger lite i det. Men som alltid, alla är vi olika och jag tycker ibland lite för mycket.

    Nåväl, coq au vin, den franska maten som inte går att uttala men som tur är går att äta. Mör kyckling i god sås, kan det liksom bli bättre? De bräserade smålökarna är to die for! Jag skulle kunna äta en tallrik med bara dom. Bryn dom lite lätt i smör tills de fått en liten gnutta färg och häll sedan på vatten och lägg i mörk oxbuljong. Bräsera dom mjuka. Åhå, gott!

    När jag har gjort coq au vin så har jag alltid använt mig av det här receptet (en smula försvenskat) men eftersom jag inte är så väldigt mycket för rödvin i sås så halverar jag det och tillsätter istället lite mer vatten och lite mörk oxbuljong istället för kycklingfond. Då smakar det som jag vill ha det. Tycker man om rödvin i sås ska man absolut göra precis efter receptet. Det är ju helt och hållet en smaksak på alla sätt och vis.

    Vill man ha en riktig fransk coq au vin är mitt tips att göra efter Julia Childs recept. Det är så mustigt och smakrikt att man är mätt och nöjd i flera veckor efter.

  • GÖR DITT EGET TE.


    Hemma hos oss börjar vi dagen med en trasig kamin så kylan ända in till benmärgen är ett faktum. Innan jag började gå ner i vikt hade jag inte alls det här problemet med att frysa, numera fryser jag konstant. Bra eller dåligt låter jag vara osagt.

    När det är kallt så finns det inget som slår en stor, rykande het kopp med te. Det är tveklöst det bästa. Söta det med lite honung, luta dig tillbaka och känn värmen kommer krypandes bit för bit av kroppaskrället och känn hur fingrarna blir mer och mer rörliga. Så kallt är det här, det känns som att händerna är alldeles stelfrusna och kinderna tillsammans med näsan är som toppen av ett isberg. Att vissla är uteslutet eftersom huden är så stel att det är omöjligt. Inte så ofta jag visslar strax efter kl 7 men ändå, det får ju finnas någon måtta på det.

    Så i väntan på inköp av ny kamin senare idag bälgar jag i mig te som om jag aldrig har gjort något annat. I koppen har jag det som finns på bild nummer 3. Ett hemmablandat te (det är dom alla 4) med pai mu tan (vitt te) som bas och tillsammans med det är det torkade nyponskal och ringblommor. Mer än så behövs inte. Låt det dra i 100-gradigt vatten i 5 minuter. Söta med honung om så önskas.

    (mer …)

  • LINGONCHEESECAKE

    Jag har en stor passion till frusna cheesecakes och brukar inte alls vara så speciellt förtjust i de bakade varianterna men just denna tycker jag är alldeles sagolik. Den är gjord efter Leila Lindholms New York cheesecake med blåbär fast jag har istället använt mig av lingon samt att jag har kryddat botten med kanel. Alldeles fantastiskt gott!

    Har ni inte provat hennes cheesecake (new york) så är mitt tips att göra det. En godare kaka är svårt att finna och snäppet efter den kommer lingonvarianten.

    (mer …)

  • SNABBA BULLAR.

    Inget bröd? Störthungrig?

    Att göra bröd som måste jäsa dryga timmen plus lite till är inte att tänka på alls.  40 minuter är allt som behövs. Låt mig få presentera snabba bullar! Servera dom ljumma med ost och skinka. Jag lovar, det blir inte bättre än såhär.

    Om du använder dig av Manitoba cream (mjöl) så kommer bullarna att lyfta sig och bli höga, fina och luftiga. Precis som bröd ska vara helt enkelt. Det fungerar med vetemjöl special också men resultatet blir inte riktig i samma klass. Man tar det man vill ha och sen är det inget mer med det.

    (mer …)

  • KANELBULLESÖNDAG

    Jag låter bilderna tala sitt tydliga språk. Ljumma kanelbullar med iskall mjölk. Det behövs inte mer.

    (mer …)

  • EN VINTERPROMENAD

    Jag har turen att vara gift med världens bästa Mats. Att få dela livet tillsammans med honom är en ära. Mitt i min mardröm lever jag ändå min dröm.

    Vi delar samma intressen i allt, allra mest i fotografiets underbara värld. Vårt sätt att fotografera skiljer sig enormt då han är mycket mer teknisk än vad jag är. Han kan allt det där med inställningar och ljus som jag inte har tålamod att lära mig. Han är även en sådan man som inte ger sig utan det ska gå. Oavsett! Just nu håller han på att ge sig på kompaktkameror för han anser, precis som jag, att det behövs inga dyra systemkameror att skjuta av dom där bilderna som man bara blir helnöjd med.

    Igår sköt han av en bild. En bild som jag skulle komma att älska fullt ut. Jag kan fastna i den och jag har vilat ögonen på den så många gånger sedan igår att jag har tappat räkningen. Jag vet inte vad det är men bilden talar på nåt sätt sitt tydliga språk. Det är jag och Svea (hunden) mot världen. Vi går på vår egen väg och hoppas båda två på att komma fram till vårt mål. Vi är yra i huvudet bägge två, jag med diagnos och Svea helt utan men ändå mer snurrig än vad jag är och någonsin kommer att bli. Hon är ju en rottweiler trots allt. En ljuvlig rottweiler!

    Snön yrde och vi traskade på där hand i hand på vår väg. Vi kom hem igen. Hela, trötta och nöjda över dagens prestation.

    Mats, han var nöjd också. Ett steg närmare med sin kompaktkamera. Love you, honung!