En fotografisk matblogg
Idag har den släppts. Bloggreceptboken. Klicka på länken för att ladda hem den! Att den är gratis gör inte saken sämre alls.
Det är jättekul att jag tillsammans med 15 andra bloggare har fått vara med att göra den. Den är välgjord på precis alla sätt! Läs mer om det hos Fredrik – Who Cut The Cheeze?
Får vi någon vit jul i år tro? Förra året hade snön kommit vid den här tiden. Det var inte lite snö heller. Vi kunde aldrig tro att den skulle ligga kvar så länge som till i mitten av mars. Det var helt otroligt. Snö är mysigt och den lyser upp mörkret en smula men det måste vara i rätt mängd. Över jul och en bit in i februari är bra, sen räcker det! Det börjar dra ihop sig för de första flingorna, kan undra om de hinner komma till helgen alldeles lagom till första advent? Jag hoppas.
Julgodis, det är väl lika bra att börja redan nu. Vi måste ju ha något gott att nalla på under tiden som vi julpysslar, inte sant? Mitt tips är då knäck. Det går verkligen inte att tröttna på. Smaksätt med olika godsaker och det blir om möjligt ännu bättre. Just dessa med Marianne hade jag på bloggen redan förra året men de kan gott få lite reklam igen. De är makalöst goda. Marianne gör hela grejen. Det krispiga, mintiga mot det söta, lite sega. Receptet är barnsligt enkelt, lika delar av alla ingredienser förutom smöret. Sätt igång bara. Så klart att du ska ha en stor burk redo till helgen. Fast det är klart, gör du den nu så kommer den ta slut tills dess men det hindrar ju inte att du kan göra en laddning till. Dom är helt klart försvinnande goda.
För att göra det mycket enklare och mindre klibbigt så är ett tips att strö garneringen på i slutet, det är betydligt mycket enklare att hälla en slät knäck. Det blir ca. 70-80 stycken. Vill man inte ha Marianne så fungerar det även med polkagris eller hackad mandel. Testa alla vettja!
Detta är en matblogg med allt vad det innebär men bara för den sakens skull så behöver det inte alltid handla om det även om viktnedgång i mångt och mycket faktiskt handlar om mat. Nu följer jag ju ingen diet som bekant, jag har turen att gå ner i vikt ändå tack vare det där ”lilla” ingreppet för några månader sedan, snart fyra stycken. Jösses, tiden bara rusar iväg.
Ibland tycker jag att jag går ner alldeles för lite och för långsamt men det är oftast på dåliga dagar då det mesta är jobbigt. Då är jag inte alls stolt för varje minushekto utan tycker att det borde vara 2-3 kg varje vecka. Jag verkar ha ställt in mig på 500-600 gram minus i veckan. En skön takt faktiskt även om jag som sagt kan tycka att det går lite för långsamt ibland. Jag vill bli av med mitt boll-face snabbare men det fungerar ju inte riktigt så. Tyvärr. De flesta dagarna är jag jättestolt över mig själv och tycker att livet är precis så toppen som jag vill att det ska vara. Idag är en sådan dag. Idag ser jag på mig själv med helt andra ögon även om jag fortfarande ser boll-face så ser jag mer. Jag finns ju där nånstans. Tänka sig!
Det är ingen helkroppsbild men ändå så är det faktiskt idag som jag för första gången ser förändringen. Det är inte de dryga 30 kg som är borta som jag ser mest utan jag ser att jag är genuint glad. Jag känner mig genuint glad och det är ju helt fantastiskt att det också syns. Viktnedgången har gjort så otroligt mycket mer än mindre siffror på vågen, det har ju för tusan ändrat hela mig. Jag tvivlar inte längre på mig själv i samma utsträckning som förr. Det är en brutal skillnad. Jag ser inte längre ner på mig själv och jag gör inte heller narr av mig själv genom att försöka skoja bort allt jobbigt genom skämta om min vikt. Det skulle aldrig falla mig in!
minus 10 kg till, sen kommer helkroppsbilden!
Nu. Pigg. Glad. Ny. Frisk. Fräsch. 122 kg. Snudd på fjäderlätt.
Då. Trött. Deppad. Tung. Mindre glad. Sjuk. Svullen. 152,6 kg vs. 139 kg. Svea håller samma vikt. 36 kg.
Ikväll har vi varit på basket. Veckans höjdpunkt. Jag lever för den där basketen igen. Jättekonstigt! Återigen är jag inne i det med hull och hår, jag ser fram emot tisdagarna varje vecka (nästa vecka ändras det dock och jag får andra dagar att se fram emot). Då vet jag att jag sitter där i Boråhallen och lyssnar på skognissel och ser bollarna åka ”pôse i”. Idag fick vi, jag och min man, VIP-platser och jag fick möjligheten att njuta en liten extra smula. Det är väldigt fina spelare att vila ögonen på. Star strucked? Jag?! Fnissa trodde jag inte ens att jag kunde men det var det inga bekymmer med. Stundtals var jag tillbaka till 15 år. Så nära! Basket är en underbar sport på precis alla sätt!
I morgon blir det julgodis.
Jag har lyckats gå och bli sjuk. Förkylningssymptomen bara väller fram. Svullen i näsa och svalg, feber, öm i kroppen och trött. Jag har haft roligare dagar, helt klart. Jag orkar ingenting, jag ligger bara i sängen och ynkar. Sover jag inte så ynkar jag ännu mer. Nu på kvällen har jag lyckats hålla mig något sånär uppe men det är knappt. Jag skulle gjort kul goda saker med passionsfrukter idag men icke, det blev dumma saker istället. Dom skulle blinka i otakt men det blir inte alltid som man tänkt sig och man kan inte alltid få som man vill men man kan alltid lära sig något nytt oavsett om man är sjuk eller inte.
Nu är energin snudd på slut, jag ska använda den sista till en skål med glass (klicka på länken). Godnatt!
Här är den. Marmeladen som jag lovat att lägg upp. Idag har det nätt och jämt blivit ljust alls men en liten bild var inga bekymmer att knäppa av. Jag började dagen med att ta en tur till Ullared och Gekås. Jag behöver inte vara rädd för att bli kvar där nere speciellt länge av två anledningar. Ena av dom är att mitt resesällskap har myror, inte bara i brallan, utan över hela kroppen och den andra anledningen är att jag väldigt sällan blir imponerad av butiken men ändå ska jag dit och harva. Jag begriper det inte! Jag tycker inte att jag är speciellt gammal så jag borde lära mig att sitta men icke. Någon gång kanske det går in. Stanna hemma istället! Någon gång. Jag behövde i alla fall inte oroa mig för att jag skulle vara borta för länge.
Julmamelad tycker jag att alla borde testa att göra. Det är enkelt och det är gott. Det sprider dessutom en väldoft i hela huset när det tillagas. Bara bra saker. Den fungerar egentligen året om till ostbrickor av de olika slag men jag tycker ändå att man bara ska göra den till jul. Det måste få vara lite speciellt.
Strax svidar jag om till min Twilight-klänning och beger mig in till stora staden Borås för att kika på Breaking dawn. Jag är Twilight-frälst ända in i benmärgen. Även om det kanske mest riktar sig till dom yngre så tycker jag det är en ljuvlig kärlekshistoria. Skimrande män finns det alldeles för få av och Edward är på riktigt. Basåattnivet!
Igår, två minuter innan sänggående, en minut innan ett anfall, fick jag en knäpp. Håret skulle klippas av. Jag skulle ha frisyr igen! Det var inget snack om saken. Nu går det ju inte att boka någon frisör vid 22-snåret på kvällarna och om det nu mot all förmodan skulle gå så är nog en klippning under ett kraftigt anfall något att föredra så det var bara att vackert vänta tills i morse. 9.30 ringde maken åt mig och 11.00 hade jag en tid i Borås. Tjopp. Sagt och gjort. In till Borås, sätta sig i stolen hos frisören, göra ett försök att förklara hur jag vill ha det, se hur belysningen inte alls gör något under för hyn, frisören börjar klippa och jag håller tummarna så att skinkhalvorna får kramp. 11.50 var det jag som klev ut i kylan. Öronen, eller örat blev svinkallt och nacken fick sig ett ordentligt köldtest. Jag är nu korthårig trots att jag 1999 lovade jag mig dyrt och heligt att aldrig mer klippa mig kort. Just 1999 fick jag exakt samma knäpp och kapade av rubbet. Jag hade kunnat byta namn till Svetlana Navratiolova och och vara en kulstöterska från 80-talet efter den klippningen. Jag är inte fördomsfri jag är fördomsfreak!
Nu, 2011, är det inte riktigt samma sak. Nu känns det alldeles tipptopp även om jag gärna vill tvätta ur allt jox som frisören har kletat i. En dag eller två och frisyren kommer vara klockren. Jag är glad. Jag är kortklippt!
Recepten får vänta ett tag. Jag åkte i förmiddags och kom hem när den där gule återigen hade valt att gå ner.
Nästa gång ska ögonbrynen få sig samma behandling. Observera gärna halsen. Den är nu, tillsammans med resten av kroppen, 30 kg mindre! Yay me!
Jag har börjat jula på riktigt. Jula inte hjula. Väldigt viktigt att inte ta miste. Det är en markant skillnad. Skulle jag hjula skulle jag med allra största sannolikhet bryta mig sönder och samman och då skulle det inte vara lika roligt. Nä, jag håller mig till att jula, det som man gör i december. Jag är ett sådant bad ass att jag redan börjat. Det är friskt vågat. Nu råkar jag veta att jag är inte på något sätt ensam. En del har redan fått upp granen. Det är imponerande och jag måste erkänna att jag tycker det är väldigt, väldigt mysigt!
Det juliga jag pillat med idag är marmelad. En julmarmelad med många goda smaker. Det är med citrusfrukter och det är nu som dom börjat smaka precis som dom ska. Apelsinerna är helt i smaken som passar mig. Nu väntar jag bara på clementinerna. Dom där man kan köpa i trälådor. Sådana lådor går åt på löpande band i detta hushållet innan jul. Är det något som smakar och doftar jul så är det decemberclementinerna!
När jag var färdig med marmeladen så hade den gula på himlen bestämt sig för att krypa till kojs så därför blev det inga fotografier att visa upp men har vi turen på vår sida så visar den sig i morgon igen och då kan jag skjuta bilder som vanligt. Att fota i mörker är värdelöst. Att fota med blixt är värdelöst. Det är bara att ta det kallt och invänta det det där ljuset som gör det så mycket bättre. (jag hade troligtvis hunnit om det inte var för att jag själv kröp till kojs efter lunch och sov alldeles för länge.)
Jag skulle ha apelsinjuice (den observante ser att det smugit in en citron) till min marmelad men det blev istället ett stort glas med färskpressad apelsinjucie till mig. Det gäller att prioritera. Som tur var så fick jag ihop 1,5 dl juice till som åkte ner i marmeladen. Recept, bilder och annat tjafs återkommer jag med i morgon. Just ja, receptet på fougasse har jag glömt också. Nåväl, google finns om det skulle krisa.
Kvällens promenad står på schemat så på med vinterkläderna, reflexväst och pannlampa. Förhoppningsvis kommer jag att tina upp igen. Det är inte direkt varmt här uppe på södra Säm. Trevlig kväll på er!
Idéer som far runt i huvudet är inget nytt. Att det sedan går åt skogen när jag försöker mig på det är absolut inget ovanligt. Det är snarare en regel än ett undantag men jag kan i alla fall säga att jag har testat, provat, gjort bort mig. Hänga upp glass var dagens första idé när jag slog upp ögonen. Ni förstår, jag tänker bara på glass men kan ju som bekant inte längre äta det i samma utsträckning som förr. Jag är dessutom en självplågare av rang. Så vad gör jag? Jo. Jag tänker på glass och jag gör glass så ofta jag kan. Smart va?
Tillbaka till hängd glass. Som synes på bilderna så hänger den där. Glassen. Struten som sådan hängde bäst. När den blev fylld så började den leva sitt eget liv. Den snurrade. Den tippade. Den krånglade. Kort sagt – den levde jävel på riktigt. De enda som var glada var vårt eget, privata lilla zoo. Det var mer glass på golvet än i himlen kan jag ju, utan att överdriva, säga. Då förstår ni läget. Att jag sedan fick en knäpp om att hälla sirap på toppen är egentligen något som jag inte alls vill berätta men, som jag sagt förr, goda saker är till för att spridas, i detta fallet lakritssirap! Det där som inte ville stanna kvar på glassen utan hamnade i en stor härlig kletig pöl. Åh du milde tid, vilken grej! Att jag inte kommit på det själv grämer mig yttepyttelite.
Mats tyckte inte om det men han har ju gjort bort sig en gång i tiden och druckit alldeles för många lakritsshots så det räknas inte. Dessutom betyder det jackpot för min egen del eftersom hela burken kommer att tilldelas mig. Detta är fantastiskt på precis alla sätt.
Att städa efter en glasshängning är inget jag kommer att vänja mig vid. Någonsin. Hela jag var kladdig. Golvet. Bordet. Taket. Svea.
Jag kan dock skriva upp i min livbok att jag har hängt glass 15 novemver 2011. Det ni!
Jag skulle nu lägga upp receptet på mitt fougassebröd, som inte ser ut som något fougassebröd men jag blev jag så hastigt trött så det blir bingen istället. Bilderna orkade jag dock med att lägga upp så tills i morgon är det receptlöst.
Godnatt.
Vi har haft en riktigt fin helg. Spontan och väldigt trevligt. Vi har inte planerat någonting utan det har bara blivit som det har blivit. Igår gav vi oss ut och grillade med goda vänner och deras knoddar. Jättemysigt men trots trevligt sällskap och en sprakande eld så var jag snudd på att avlida av köldskadade fötter. Huh, det var vidrigt kallt! Det tog sina timmar efter att tina upp. Väl hemma igen, efter startad kamin och påklädning modell brutal för att försöka återfå normal kroppstemperatur, så hade vi inga fler planer för dagen alls mer än att vi skulle äta middag. Ibland är det ett större projekt än vad man kan tro. Faktiskt. Vi hystade ihop en soppa, liknande en köttfärssoppa med potatis och lite annat smått och gått. Vi båda rynkade lite på näsan – ”men vaffan, det mättar!”.
När jag står där och rör i min mättande soppa så plingar det till i min iPhone (viktig info) och ovan redan nämnda vänner skriver och frågar om vi vill ha kvällsmat. OM?!
30 minuter senare sitter i vårt, deras, favoritrum. Uterummet! Det är där minglet pågår. God mat serveras, ljusen tänds och kvällen blev precis så som jag tycker om det. I uterummet har julen börjat ta plats. Förr har jag tyckt att det är tråkigt att tjuvstarta julen men jag börjar förstå. Det är så mysigt! Så idag har julen börjat flytta in så smått även här i Rud. Inga större utsvävningar men julmusiken har börjat spela och jag börjar ana första advent och allt vad det innebär. Vår jultradition kan ni föresten läsa om i Inzpira Magazin – julnumret som finns ute i butik nu.
Polkagris är jul för mig. Polkagriskäppar att hänga i granen, eller att äta upp innan granen ens har kommit in. Det är helt efter humör. Polkaglass är inget nytt men kanske kan glassen enligt mitt recept vidga vyerna en smula. Inget märkvärdigt recept men så mycket godare än köpevarianterna. Ända sen jag började göra egen glass så tycker jag att köpt glass är så väldigt sött. Hemmagjort ska det vara. Då smakar det allra bäst och man kan smaksätta helt som man själv känner. Det kan inte bli bättre.
Nu är det jag som drar ner rullgardinerna, lägger mig under täcket och glor på film resten av söndagen. Hoppas att ni alla haft en lika fin helg!