HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: foto

  • HEMMA HOS LJUNGGREN

    Vi bor på världens vackraste plats. Här är jag hemma. Det är här jag fått den enorma tryggheten som jag så länge har sökt efter. Det finns ingenstans i världen som jag skulle vilja byta detta mot och det menar jag med hela mitt hjärta! Det är långt från allt och alla men det är så värt det. Att få ha en plats att andas på är det bästa av allt.
    Vi har bara skog, åkrar, skog och ännu fler åkrar. Det är livet på en pinne. På avstånd kan vi kika på ”hamnen” i grannbyn Vegby och förundras över all belysning. Behövs den verkligen?

    Nu släcker vi ner den enda lampan som lyser och kryper till kojs. Jag är hemma. På riktigt.

     

     

  • DOFTEN.



    ”I tvättstugan låg det en påse vid bänken. En påse som jag inte haft en tanke på. När jag öppnade och kikade så var den där, doften som får mig att må så bra. Lavendel. Det doftar rent, fräscht och det doftar sommar. Det finns inga blommor kvar på dom snustorra stjälkarna men doften finns kvar.

    Jag kan inte minnas när jag fått påsen alls men jag misstänker att det var i somras av min pappa. Han har extremt mycket lavendel, lyckliga han, på sin lilla uteplats och om jag känner mig själv rätt så har jag nog bett om lite för att göra nånting med det. Jag har nåt vagt minne, långt bak i huvudet,  av att jag i somras ville testa att göra lavendelhonung. Nu blev det bevisligen inte så.  Hur jag kunnat glömma av påsen kan jag dock inte begripa men man kan ju inte veta allt här i världen.”

    …och vann en liten gnutta sommar.

  • SÖT SOM SOCKER

    Nu ska ni få se nåt sött. I dubbel bemärkelse. Detta är helt nytt för mig, har aldrig någonsin sett något så rart. Sockerbitar med kristyrblommor på. Att servera socker till kaffet har aldrig varit finare. Så nu får alla vi som inte har socker i kaffet ändra oss. Punkt.

    Samma rara vän som gjorde gastric-bypass-muffins är det som gjort sockerbitarna.  Sött. Sött. Sött! Ljuvlig idé. Mer sånt!

  • PÄPPELJUICE

    Med risk för att bli tjatig men det är bara att vänja sig trots att vintern inte ens har börjat.

    Det är kallt! Först nu, 14.30,  har jag fått ändan ur vagnen och startat upp kaminen. Jag har tagit på mig mer och mer och jag får blåsa på händerna för att dom inte ska stelna till helt. Nästippen är iskall och fötterna vågar jag inte ens tänka på. Dom klarar sig i och för sig hyfsat bra eftersom Hjördis lagt sig under bordet och därmed kan jag trycka in fötterna under henne och få lite värme. Ibland är det där fluffet bra att ha. Med tung betoning på ibland. Enklast hade dock varit att starta kaminen tidigare på dagen men varför göra det lätt och behagligt för sig?

    Råsaftscentrifugen har fått jobba även idag. Förra gången var det citrusfrukter som centrifugerades och gav mig färskpressat. Idag blev det äpplen och päron istället. Jag som egentligen avskyr allt vad köksmaskiner heter måste nog faktiskt erkänna att juicemaskinen är rätt bra trots allt men jag hatar att diska den. Jag misstänker att det är det knöliga med att diska som gjort mig lite anti köksmaskiner. Det är alltid otympligt och alldeles för många delar för att jag ska tycka att det är värt det. Råsaftscentrifugen har också fler delar men det är helt okej. Blir det så här gott med en maskin så är det bara att diska den och se glad ut.

    Jag har har använt mig av olika äpplen och päron, lika många av varje, och en liten squeeze citron på slutet.

  • KVÄLLSPROMENAD.

    Något som är mycket bättre nu när det är mörkt och kallt på kvällarna är kvällspromenaderna. Dom gör så att kvällskoppen med te smakar så mycket bättre. Känslan när jag kommer in med tillhörande svinkall näsa efter en timmes promenad är ljuvlig. Bara vetskapen om att duschen och den stora koppen med varmt te kommer att göra underverk med både kropp och själ är fenomenal. Det är svårslaget.

    På bilderna visas ett av favoritteerna. Ett frukt-te från Suki tea. Äpple och mint i en klockren kombination med en doft som sprider sig i hela huset. Att det dessutom är vackert att se på gör inte saken sämre.

    Nu ska vi släcka ner Rud. Godnatt och dröm sött.

  • PAJEN. DAGEN. JAGEN.

    Här är den. Pajen som jag malt på om i dagarna två, kanske tre. Det blev en smak till utöver blåbär och fikon. Citron fick flytta med och som bekant så är blåbär och citron en match made in heaven och då kunde det alltså inte alls bli fel. Pajen gjordes, eller bakverket alt. bakelsen kanske är mer rätt eftersom jag egentligen inte tycker att det kan kallas paj om inte fyllningen är gräddad men det är jag det, vad ni väljer att kalla det är helt och hållet upp till er. Det primära är att det var gott. Redigt gott. Syrligt, lite sådär att det drar i munnen och sött på ett sätt som får smaklökarna att dansa svansjön.

    Igår var vi på bio och jag lyckades inte se färdigt filmen vilket inte är något nytt under solen alls. Jag tror inte det finns någonstans i hela världen som jag somnar så skönt som i en biosalong. Tintin var ohyggligt sövande men jag lyckades hålla mig vaken åtminstone första timmen, och det ska jag ha stor credit för, sen knackade John Blund på min axel och jag vaknade senare av en make som tyckte det var väldigt humoristiskt att joxa med mina 3D-brillor som naturligtvis hade hamnat på sniskan. Så har vi det. Eller jag det!  3D är förövrigt äckligt överskattat. Jag fixar det inte alls. Mina ögon kan aldrig fokusera och släpper jag blicken från filmen, bara för någon sekund, är jag kokt och ögonen far runt som om dom aldrig har gjort något annat. Nä, film ska ses i 2D. Punkt.

    Jag tänkte börjat dagen med att vara ambitiös och putsa fönster men valde att tömma diskmaskinen istället och vips så var det ambitiösa borta och jag placerade rumpan på stolen vid datorn och här är jag nu och kommer troligtvis att vara här hela dagen. Det blir ju ändå snart mörkt och då blir alla fönster rena igen. Även golven blir rena vid mörker. Det är perfekt, vid mörker är vårt hem kliniskt rent. Jag vill ha mörkt jämt.

    (mer …)

  • IDAG HÄNDER DET.

    Pajdegen som legat i kylen och väntat på ljuset ska äntligen få bli till. Smaksättningen är den som syns på bilden. Jag har ingen aning om resultatet, det återstår att se lite senare idag om det över huvudtaget blir ätbart. Fast, hur fel kan det bli? Paj – gott. Blåbär – Gott! Fikon – GOTT! Det finns inte ens på kartan att det kan bli knasigt.

    Idag skulle jag egentligen åkt till Öland för en glöggkväll men fick ge vika för min förbannade sjukdom som ställer till det.  Jag är inne i en period med alldeles för mycket anfall så att sätta sig bakom ratten och köra skulle vara helidotiskt. Hade Mats åkt med så hade det varit lugnt, då slipper jag ju köra men så gick det inte att lösa eftersom vi har alla våra fyrfotade vänner här hemma som behöver sitt. Jag fick helt enkelt acceptera läget och stanna hemma. Vi försöker göra det bästa av situationen och ska tillbringa dagen i trädgården och lite senare ikväll ta en tur till kyrkogården  för att tända ljus hos mamma. Ikväll är kyrkogårdarna det vackraste som finns.

    Ta hand om er.

  • SABLA, ÄLSKADE MÖRKER.

    Jag skulle bakat paj. Jag skulle fotograferat min äppelsylt. Jag skulle. Jag skulle ha gjort så mycket men jag hann inte. Mörkret hann före.
    En morgon och förmiddag med täta anfall sätter sina spår så jag har mest legat i sängen och glott antingen i taket eller i telefonen spelandes Wordfeud. von Skräphög är namnet för den som är intresserad.

    Eftersom mörkret kom så blev det inga bilder. Pajdegen ligger kvar i kylen och sylten står jämte och trängs. Trots att jag har en kamera som fungerar i väldigt mörka förhållanden så tycker jag inte att det blir bra alls och låter därför bli. Photoshop fungerar alltid däremot och istället för en ny bild på sylten så blir det en gammal bild på något helt annat nämligen en av väggarna i vårt kök. Väldigt distraherande bild men när blicken har slutat att flacka och då också stabiliserats så ska ni kunna tyda ett recept och tillvägagångssätt på en väldigt god sylt. Se till att inte mosa för hårt. Sylten ska vara bitig. Punkt!

  • IDAG HAR JAG INTE TÄNKT.

    Snubbla. Prata trasigt. Göra fel. Sladda i gyttja. Min dag i några enkla ord. Ingenting har gått min väg.

    Jag fick i morse även för mig att baka något med päron. Det skulle vara bakat med ett päron av högsta klass. 10 kronor styck! Aldrig att jag har köpt ett päron för så mycket pengar. När jag igår såg dom på Ica så plockade jag på mig som jag alltid gör när jag tar frukt eftersom jag trodde att det var 9.90:-/kg som märkningen oftast brukar visa men så var det inte denna gången och tur var väl det att jag blev ”varnad” och jag la därmed tillbaka 5 päron. Inget päron kan väl vara så gott att det kan vara värt 10 kronor?!

    Gott var det absolut men det var inget märkvärdigt alls. Det smakade päron. Var saftigt. Precis som andra, vanliga, normalprisade päron.

    Jag fick nån knäpp om att baka en ”upponervänd” kaka liknande tarte tatin fast modell mindre och med päron istället för äpplen och med lite andra ingredienser. Bla. chokladgranola. Alltså, inte alls någon liknande tarte tatin. Det blev så brutalt sött och även om bakverken blev alldeles bedårande så kan jag inte, rakryggad, erkänna att det var speciellt gott. Jag får nog fila en hel del på det där receptet. Jag är fortfarande sockerspeedad, 3 timmar senare.

    Tanken var god. Det är alltid något. Det blir inte alltid som man har tänkt sig. 

    (mer …)

  • MÅNDAGSKÄRLEK.

    Det är så ohyggligt grått här ute på landet. Dagar som denna behövs det färg och det ger jag er i form av en länkning till en fantastisk blogg med underbara bilder med tillhörande recept och text. Det är precis sånt här som jag mår bra av och min förhoppning är att jag med länken även kan få någon annan som behöver lite uppmuntran och därmed bli gladare i själen.

    I shot the Chef är helt på engelska och är det så att du har lite problem med att förstå det språket så säger jag grattis. Använd Google translate och du kommer få dig ett gott skratt på köpet. Översättningarna kan ibland halta en smula för mycket men vad gör väl det när det kan få en att dra på smilbanden.

    Nu är det hög tid att komma på vad vi ska äta till middag här i det Ljunggrenska hemmet. Vi ser lika frågande ut bägge två på frågan om vad det ska bli till middag. Ett vardagsproblem som kan vara svårt nog att lösa.

    Vad serveras på er tallrik en dag som denna?