HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: foto

  • CHOKLADTERAPI. ATT BLI MEDVETEN.

    I lite blågrå toner så kommer här ett av dom absolut godaste recepten på muffins. Det går inte att misslyckas och dom blir alldeles perfekta i ”puffet” och så saftiga att man bara vill ha mer, mer och mer. Lite ljumma, med mjuk choklad,  både i och på toppen, är dom oslagbara! Det krispiga krosset av mintkarameller modell ungefär-som-marianne gör hela härligheten ännu härligare. Med en magsäcksoperation i ryggsäcken går det att äta ungefär 1/4. Sen räcker det, det är bra och hela kroppen, inklusive själen, blir nöjd.

    Något som jag upptäckt nu, nästan 2 månader efter operationen, är att det som jag tycker allra, allra häftigast är hur medveten jag blivit. Jag ser idag hur mat och sötsaker överkonsumeras. Det vräks in i truten som om det vore en byrålåda. Till vilken nytta egentligen, koma? Det är ju inte ens behagligt att bli stånkamätt eller så sockerkickad att hela hjärnan blir seg som överkokt kola. Det är otroligt mycket energi som skyfflas in, när ska det göras åt?  Jag har förstått  under hela mitt liv varför jag blivit fet men jag har aldrig någonsin haft förmågan att erkänna det. Vaddå, jag är ju jättebra mat?! Eller hur, man landar inte på 150 kg om man äter jättebra mat. Det finns ingen kraftig benstomme som är såpass kraftig. Så enkelt är det! Med det sagt så lägger jag upp några fler bilder på sötsaker. Sötsaker är helt okej, opererad eller ej, men i mer normala mängder. Tycker jag. Vad tycker du? Medvetenhet är läckert! Det och självinsikt är dom två bästa orden jag vet.

    Jag vet hur jobbigt det är att vara sjukt överviktig, jag är det fortfarande, men jag tycker att vi alla borde sluta hyckla. Det blir inte bättre av att ljuga, allra sämst blir det för en själv. Usch, nu är jag alldeles för klok. Nästan för klok för mitt eget bästa.

    Har ni varit inne på Tradera och kikat på min lilla auktion till förmån för bröstcancerfonden? Om inte så gör gärna det. Det finns några bröst i världen som behöver oss. Om vi tillsammans gör vad vi kan så kan vi göra skillnad.

    Nu släcker vi ner Rud här uppe på södra Säm. Efter den mest höstiga kvällspromenaden är ett varmt täcke ett måste. Det regnade och blåste från snedden. Varken Hjördis eller Svea kunde begripa varför dom var tvungna att följa med. I sådant väder ska man som hund ligga under kaminen och gotta sig tillsammans med dom andra fyrfota vännerna, katterna, i huset. Det finns ingen bättre plats. Jag önskar själv att jag kunde få plats där under vissa dagar men då får jag nog sluta upp helt med sötsaker. Men, det får ju finnas gränser.

    (mer …)

  • ONSDAGSFISK MED TILLHÖRANDE SVÅRIGHET

    Att pochera ägg ska ju inte vara så svårt. Sägs det. Det är en lögn. I alla fall tills man får in snitsen och inte vevar loss i vattnet som om livet är på väg att rinna ut. Det skulle ta mig tre försök och lika många ägg innan jag kunde lägga upp ett härligt, krämigt pocherat ägg på min ugnstorsk och stolt erkänna att det var jag som hade gjort det. Jag har länge velat prova men det har aldrig blivit av. Några 34 år till nästa pocherade ägg är det inte tal om. Lite oftare kommer det allt att bli för det är gott. Rejält gott dessutom!

    Jag var så enormt sugen på fisk när vi var och handlade i morse och som av en händelse så hade dom precis dukat upp den färska fisken på City gross. Färsk torsk fick det bli. Jag är absolut inget proffs på fisk och det är inget som jag någonsin skulle skryta över att jag lyckats med. Jag steker den, kokar den och sen är det inget mer med det. Jag önskar så att jag hade lyckats få till en perfekt, vit, tjock torskbit någon gång men det får vänta. Jag ska vara glad över att jag lyckats göra detta i ugnen. Det var en prövning i sig. Det sägs att fisk ska vara enkelt. Fiskpinnar och fiskbullar är skitenkelt, ja.  Torsk i ugnen är inte heller svårt men så är den inte perfekt. Men vad gör väl det, det smakade riktigt gott och jag serverade det som sagt med konstverket – det pocherade ägget.

    Ända sedan jag för många, många år sedan satte ett fiskben i halsen, 7 cm långt som fick plockas ut av en dansk farbror doktor på akuten och hamna på skumma-objekt-i-kroppen-tavlan, så har jag varit riktigt fjantig med fisk. Visste ni att fiskben som sitter fast långt ner i halsen, att det ska släppa om man äter knäckebröd? Det sa min mamma och mammor ska man ju som bekant lita på. Det gör det inte! Efter 16 knäckebröd tröttnade min mamma på mig och mitt gnäll så det fick bli en tur till dansken. När han körde ner den långa saxen (peang vet jag nu att det heter), greppade tag någonstans under mandeln (det kändes som han var nånstans nere vid naveln och härjade) och sedan drog upp det enorma benet så förstod mamma att jag faktiskt haft ont. Det var ENORMT! Nåväl, med det ute så bestämde jag mig för att aldrig mer äta någon annan del än ”rövbiten” dvs stjärten på fisk. Och det har jag hållit mig kvar vid. Kanske är det därför som jag aldrig får den där vita, tjocka, härliga ugnsbakade torsken på min tallrik?
    16 knäckebröd fungerar inte. Kanske hade det släppt efter 17. Behöver jag tala om att min mage rasade bara några timmar senare? Glupsk! Jag..? Inte då.

    Nåväl, till min onsdagslunch serverades det följande. Rimmad, ugnsbakad torskfilé, haricots verts, pepparrotssås och, inte att förglömma, ett pocherat ägg. Jag har haft värre luncher än så kan jag meddela. Enkelt, trevligt och gott!

    (mer …)

  • DET SKA VI FIRA! CITRONMUFFINS MED LAKRITSCHOKLAD

    Idag har jag all anledning att fira för idag har jag blivit fri-från-diabetes-förklarad. Min diabetes är ett minne blott. Mycket tack vare operationen som även hjälpt mig tappa dom första 25 kilona av väldigt många. Detta är det häftigaste jag har gjort och jag råder verkligen alla som har problem med sin övervikt att överväga en operation. Man får verkligen sitt liv tillbaka och det är det absolut fräsigaste som finns. Bara en sådan sak som att diabetes lägger av och ger upp redan efter bara några kilo ner är precis så fantastiskt som det låter. Jag kunde aldrig tro att det skulle gå så fort men det gjorde det!

    Jag började, för några veckor sedan, att må väldigt illa efter varje liten bit mat jag stoppade i mig. Jag fick då rådet av en vän, som också genomgått en gastric bypass, att kolla upp mitt blodsocker för det hade drabbat henne också och det visade sig att även hon blivit av med sin diabetes och därmed slutat med medicin. Sagt och gjort, jag bokade en tid med min diabetessköterska i förra veckan och lämnade allehanda prover. På snabbsockret hade jag helt normala värden men jag fick vänta på det ”långsamma” provet tills i dag. Mats fick ett samtal i eftermiddags och sen var det inget mer med det. Allt är fantastiskt bra och det är så skönt att gå mot ett friskare liv. Jag som inte ens har känt mig speciellt sjuk egentligen. Jag inser nu att jag nog faktiskt ändå har varit det och att jag antagligen hade fått riktigt stora fysiska problem om jag inte gjort operationen.

     

     

    Sånt här måste ju firas och vad passar då inte bättre än syrliga citronmuffins med lakritschoklad? Jag vill poängtera att jag tar väldigt allvarligt på det med diabetes och har absolut inte vräkt i mig detta utan det överlåter jag till någon annan som behöver det bättre än mig. Provsmaka måste man dock alltid göra så även om man är gastric bypass-opererad. Utan tvekan! Vad vore livet utan provsmakning?

    Syltade körsbär är något av det värsta jag vet men jag hade en liten förpackning som behövde göras åt så därför hamnade dom på toppen. Finns det verkligen någon som tycker om sådana där körsbär?

    (mer …)

  • RÄDSLA. FRUKTAN. ATT HA RYGGEN FRI.


    ”Vi har inga kontanter med oss så vi kan inte följa med in. vilken otur.”  – Klart ni ska med, sa Linda och sträckte fram en hundring.

    Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att jag gjorde ett av mina större misstag någonsin genom att ta emot den där sedeln. Skräckfanatiker som jag är, om än något vekare på äldre dagar, så trodde jag ju att detta skulle vara en lätt match. Hur läskigt kunde det vara för en rutinerad kvinna som mig själv när till och med barnen sprang och joddlade för glatta livet? Rökmaskiner? Pöh, kom igen med riktig skräck för tusan! Jag är hårdast av dom hårdaste. Det var ju inte ens mörkt, det hade börjat skymma.

    Spökhuset, som jag trodde att det hette, visade sig istället heta spökgården och det är en gammal gård med tillhörande lador och andra byggnader hade smyckats med allt vad som ingår i skräckens och rädslans tema. En första blick och jag kände mig alldeles för gammal och för nonchalant för hela spektaklet men jag tog mig samman och tänkte att jag fick se det som en kul fotostund istället. Det skulle ta ca 10 sekunder innan jag på riktigt insåg att jag just klivit in i mitt största helvete någonsin. Det var med livet som insats. På riktigt! Någon blodtrycksmedicin hade jag ju naturligtvis inte tagit så jag trodde att jag skulle explodera redan efter 1 minut. Jag var så jävelusiskt rädd. De var framför, dom var bakom, dom lät och dom gjorde rörelser med kroppen som gjorde mig så fruktansvärt rädd. Jag sökte en fristad men vart jag än tittade så var dom där. Dom där med dom ohyggligt töntiga maskerna, hur kunde jag bli så rädd? Jag bad min man ställa sig bakom mig, hålla i mig och ta mig därifrån men han skrattade bara åt det och sa ”Nu ska vi till kyrkogården.”  Någon kyrkogård tänkte jag absolut INTE besöka!

    Jag vet inte hur jag lyckades men på något sätt så tog jag mig, själv, tillbaka till ingången där det även fanns en utgång. Tack god gud för utgångar! Där stod jag, tryckt mot väggen, med min kamera. Där visste jag på något sätt att spökena inte kunde ta mig och där jag hade möjligheten att rusa och göra en snygg piruett ut genom ”utgångssnurran”. Där hade jag min fristad och det verkade inte ens som spökena kom till den delen av gården men så fel jag hade. SÅ FEL! Kunde det inte räcka med att dom var där jag inte var? Alla barn, nåja, var lyriska över det faktum att dom hade döden springande bakom sig när dom kom rusande ut ur röken. Tokiga ungar med dödslängtan? Jag fick pulsökning bara jag såg ett spöke som höll sig på 100 meters avstånd och jag visste att det hade siktet inställt på mig. Jag kände det, jag såg det och jag kunde höra det.

    Jag stod där länge och kikade genom min kamera. Några bra bilder skulle jag väl kunna få ändå, nu när jag offrade mitt liv för fotokonsten? Idag, dagen efter hela skräckupplevelsen, så upptäcker jag att alla bilder är suddiga och skakiga. SÅ rädd var jag alltså. Överdrivet? Visst, gör det själv om du är så tuff!
    Killen som är på bilderna, eller det äkta spöket Prästen, skrämde skiten ur mig. Jag bör tillägga att han inte gjorde det bokstavligen. Det skulle vara för genant att erkänna det. Han agerade nåt så fruktansvärt bra och han hade ett kroppsspråk som jag älskar. NÄR det är på film och inte när jag står mitt i det. Han ryckte, han skakade och han var riktigt ”knackig” i kroppen. Han lät fenomenalt vedervärdig. Jag gissar att han är ett mycket lyckligt spöke som får göra det han är bäst på, nämligen skrämma livet ur kvinnor på 34 år som inte alls går att knäcka och dom dessutom tror att dom är tuffast i världen.

    Ett offer som inte är jag. Jag drog!

    Vilka mesiga spöken med fjantiga plastmasker. Och rökmaskiner? Pöh, kom igen!

    Vi gjorde annat på Öland i går, det var ju Skördefest, men det får vi ta en annan dag. Idag är jag bara tacksam. Tacksam för livet.
    Alla ni som är utan kontanter nästa år, på riktigt eller på låtsas, glöm inte att jag gladeligen kommer att ge er en slant.

  • OKTOBER. BRÖSTENS MÅNAD.


    På måndag (3 oktober) startar en auktion på Tradera. En bild tillägnad våra bröst kommer att auktioneras ut till förmån för Bröstcancerfonden. Auktionen kommer att pågå i två veckor.

    Bilden är inramad i en enkel vit ram med passepartout. Storlek på bilden är 30*40 cm (Ramen 52*42 cm). Signerad. Allt går oavkortat till Bröstcancerfonden. Naturligtvis kommer jag att visa en print på inbetalningen då den är gjord.

    Hjälp mig att hjälpa!

  • FÄRGADE LÖV. REGN. HÖST. ÅH DU LJUVLIGA ÅRSTID.

    Jag mår så bra i höstrusk. Det är mörkt, ruggigt och kallt. Luften är hög och frisk. Då är det riktigt skönt att andas. När Mats kom hem från jobbet så svidade vi om till promenadstassen och gav oss ut på dryga timmens promenad. Underbart på precis alla sätt. Vi går ungefär lika länge varje dag men vi brukar ta just den timmen lite senare på kvällen men idag var det verkligen synd att gå miste om den sköna höstsolen.

    Det är inget nytt under solen men när hösten kommer så ska sopporna och grytorna fram. Det är en regel! Soppa smakar aldrig så bra som den gör på hösten, speciellt när mörkret börjat lägga sig en smula och graderna har trippat lite längre ner. Är man dessutom nypromenerad och lite mör i kroppen blir det om möjligt ännu bättre.

    Har du någon favorit som du serverar i soppskålen?

    I morgon är det dags för veckans vägning igen. Jag tjuvade lite idag och det ser bra ut. Förhoppningsvis så är det två kilo mindre sen förra veckan. Kollektiv tumhållning? Ja tack!
    (mer …)

  • ENKLASTE VARDAGSLYXEN

    Nu kommer det bli så där vansinnigt enkelt igen. Snabbmat när den är som allra, allra bäst. Det smakar precis som det ska och det är så långt från tråkigt som det bara är möjligt. Servera den på veckans obligatoriska pastadag. Har ni fler än en pastadag så gör det absolut ingenting. Tortellini går att få med alla möjliga olika fyllningar. Vill man, eller kan man kanske är mer rätt, göra sin egen tortellini är det ju inget att diskutera längre. Sätt sprutt på fantasin och fyll med dom med glädje. Jag fuskade och köpte färdiga, sånt där hemskt halvfabrikat ni vet. Men vet ni vad? Det är tillåtet, bara för att det inte är gjort från grunden i ditt eget kök så betyder det inte att det är sämre eller smakar mindre. Man gör helt och hållet som man vill, det är det som är tjusningen.

    Ugnsgrönsakerna med sina syrliga men ändå söta tomater och den krispiga löken tillsammans med zucchini blev så fantastiskt gott. Vill man så kan man med fördel ringla över en god olivolja vid servering. Det gör det om möjligt ännu bättre. Jag hade en dressing till som är  gjord på solmogna tomater och basilika. Det var inte alls tokigt. Fint!

    I helgen har jag och min lille, goe make varit på en minisemester till Helsingborg. Det var ordentligt välbehövligt. Det är inte ofta vi ger oss iväg och släpper allt vad Gällstad, hus och djur betyder. Det har varit en påfrestande höst på alla sätt så därför var denna trippen det bästa vi kunde göra. Vi låste in en hushundkattvakt i huset och drog iväg i fredags. På lördagen var vi över en tur till Helsingör, åt en pizza (en pizza är inte längre en pizza utan det är en slice men jag vill inte vara sämre än alla andra) och sen tog vi båten tillbaka hem igen. Alldeles lagom. Det var lite för mycket folk för min smak så därför blev turen lite kortare än vad vi hade tänkt. Tinnitus och meniere störde till det en smula. Jag är glad för det lilla. På kvällen var det releasefest tillsammans med dom som står bakom Inzpira Magazine, magazinet som jag fotograferar lite för. Många trevliga möten. Söndagen var det pysselmässa och hemresa med stopp i Båstad. Byn där dom handlar på Ica i morgonrock och badtofflor. Jag fick tyvärr inte se någon som kunde bekräfta min fördom. Bättre lycka nästa gång.

    Detta med minisemester ska jag absolut praktisera lite oftare. Det gjorde mig gott även om jag joddlade och kvittrade när jag i går eftermiddag kom hem och gick in genom dörren in till vårt älskade lilla hus ute i skogen där ingenting kan störa. Den riktigt stora tjusningen med att åka bort är att få komma hem igen. Hemma!

    (mer …)

  • FÄRGGLADA GLÄDJEGUMMOR

    Är dom inte ljuvliga? Mina färgglada små ”gummor” i vinterskrud. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag kunde inte låta bli, ville inte slita mig. Dom förtjänar ett alldeles eget inlägg. Dom hör troligtvis vintern till men det är på tok för mycket kärlek inblandat. Jag menar, jag ställer ju inte in maken i tvättstugan för att han har shorts på sig i januari?En alldeles korrekt jämförelse. Tycker jag.

    Det finns två till i butiken som gärna får flytta med, jag suger just nu på den karamellen. Det där var en lögn för det finns ingen karamell utan jag försöker intala han den där som kanske förtjänar att stå i tvättstugan i januari endast iklädd shorts. Jag vill få honom att förstå att jag BEHÖVER dom andra två också. För att överleva. Faktiskt.

    Jag är kär! 

  • NEKTARINER I UGNEN SÄGER DU? JA! SÄGER JAG.

     

    Jag har trillat dit. Rejält. Nektariner i ugnen är grejen. Lite hårt, lite mjukt, lite surt, lite sött. Vad mer behöver man egentligen? Där är ju allt som behövs för att få kroppen att fungera en hel dag. Min typ av dessert helt klart. Eller frukost och för den delen om man är lagd åt det hållet. Finfint för kropp och själ.
    Jag började dregla över bakade nektariner redan i måndags då jag fick se ett recept med tillhörande bild hos Lisa, Matälskare på Taffel. Jag har dock fuskat och struntat i rom men jag tror inte att det var något fel i det alls. Kanske en skvätt rom hade fått mig att joddla? Spriten får jag ta en fredag för hur skulle det se ut med alkohol en vardag? Åh, du hemska tanke. Alkoholen byttes mot vaniljglass och hallon. Den rejäla fyllan uteblev.


    Dagens outfit visas i skeden. Topp, båthals. Vit/ceris-randig. H&M. 49,50:- på rea

    (mer …)

  • JORDGUBBSMARMELADEN SOM BLEV TILL SYLT

    Marmelad på frysta jordgubbar är omöjligt. Det blir bara sylt. Är man dessutom lika genomtänkt som mig så skvätter man i lite champagne i hela härligheten och direkt så är man snudd på att få saft istället. Marmelad till sylt till saft. Om man bortser från det klantiga så blir det faktiskt väldigt, väldigt gott. Champagnesmaken vet jag inte riktigt vart den blir av men bara vetskapen om att det är just skumpa i marmeladen, eller sylten, gör att mitt lillfinger pekar rakt upp när jag tar en tugga från biscottin. Det gäller att sätta glamour på vardagen. Jordgubbar och champagne i frukostmüslin. Fint ska det vara!

    Att göra egen sylt är inte svårt, det är bara att blanda ner precis vad man känner för. Det är enbart fantasin som sätter gränserna. Har du några slattar av olika bär i frysen så hysta ner det i en kastrull med lite syltsocker och du har snart en alldeles perfekt sylt till pannkakorna, frukostfilen eller glassen. Smält i lite choklad i hallonsylten och det blir en fantastisk smakupplevelse för alla inblandade. Våga vara lite galen men tänk på att det måste låta gott ihop. Få inte knäppen fullständigt. Ett typexempel på knäpp modell grande är min man, han har fått för sig att wienerbröd ska micras med ost. Smaka på orden, låter det verkligen gott?!  I de svåraste tiderna prövas kärleken, det är en sak som är säker.

    Nu kanske någon tycker att det är onödigt att öppna en flaska skumpa för att enbart ta 1 dl ur flaskan men det är det inte. Det kommer bli den roligaste marmelad/sylttillverkningen ni någonsin har haft. En skvätt i kastrullen och en större skvätt i glaset. Bjud in en väninna på syltkokning vettja.  Ta en jordgubbe också så är festen i gång på riktigt. Som sagt – glamour i vardagen.

    Nu är det lunchtimme och jag ska verkligen ha glamour. En matlåda från min käre far lämnades just. En gammal låda med prislapp och innehållsförteckning kvar från nån rea på färdigmat (kalkonkorv med tysk potatissallad från Citygross – 25:-). I lådan ligger det nu istället potatismos och ugnsfalukorv. Det är glamour så det visslar om det. Mer glamourigt än så blir det inte. Mätt kommer jag bli och tacksam det är jag.

    (mer …)