En fotografisk matblogg
Plommonkompott på enklast sätt. Pajdeg. En ugn och några minuter är allt som behövs. En dessert som är både söt och syrlig och den blir alldeles lagom. Servera den som den är eller ta med lite lättvispad grädde. Oavsett vad du väljer så blir det gott.
Nu är det dags för mig att åka och dejta ett par kräftor. Trevlig fredagkväll. Puss
Kar-Johan! Favoriten i svampskogen. Det är precis så svamp ska smaka.
Den där lyckan när man finner en liten knubbig K-J som bara står där och väntar på att bli plockad. Nu fick jag inte riktigt uppleva det själv eftersom jag fick dom färdigplockade och färdiga i en bunke men jag blev inte mindre lycklig för det. Det här gillar jag!
Att konstra till det när det kommer till färsk nyplockad svamp tycker jag bara är tramsigt och ytterst onödigt. Gör det enkla. Smörstek. Gräddstuva. Det viktiga är att de får rätt mängd salt på sig. Allt annat är bara dumt.
Här är de smörstekta en stund tillsammans med lök och senare har de även blivit lite gräddstuvade. Bladpersilja i drivor hackades och fick gå med. Servera till pasta och prisa hösten!
På måndag tar semestern även slut här och livet går in i tråkigt vardagslunk med allt vad det innebär. På ett sätt är det skönt (hyckleri) att det är över men på ett annat är det lite tråkigt. Just denna hösten blir lite händelserik. Jag har fotograferat en kokbok som kommer ut i handeln i november (om jag inte missminner mig). För den som är intresserad kommer det ett inlägg lite längre fram om just det. Det är riktigt spännande och det sätter mig på prov. Jag är otroligt självkritisk, på gränsen till fånig, och det tar sin lilla stund innan jag är nöjd – om jag ens blir det. Som sagt, spännande! Samanthas Filmmat heter boken och den går det att läsa om på Adlibris (klicka här)
Det var inte många veckor sedan. Då var det grönt och grant. Nu har det blivit gult och temperaturen har så sakteliga börjat sjunka. Det har blivit dags att skörda och snart får vi ta på oss varmare kläder och försöka intala oss själva att vintern är trevlig. Jag vill inte ha vinter i år. Vi hoppar över den.
För mig var sushi helt otänkbart fram tills för ungefär 1,5 år sedan. Jag tyckte aldrig att det smakade något och att det faktiskt var en smula äckligt men så hände något, troligtvis åt jag en bra sushi, och helt plötsligt så blev sushi något av det bästa jag vet. Jag fullkomligt älskar det. Alla varianter är njutning men det som tilltalar mig mest är nog ändå norirullar. Fyllda med skaldjur och krispig morot. Några sådana på en tallrik och rejält med wasabi och japansk soja får mig att tystna. Helt inne i att äta. Wasabi! Killar i näsan och kombinationen med skaldjur är en fullträff.
Jag har hela tiden trott att det ska vara svårt att göra egna och det bara är klibbigt och att det inte alls blir samma smak så därför har jag dragit mig från att ens försöka men i fredags tog mig i kragen och satte igång. Det skulle visa sig vara superenkelt, dock kladdigt, och smaken – ”godare än köpta på restaurang” – enligt make. Från och med i fredags kommer jag alltid att göra mina egna och jag ska absolut införa någon form av sushidag i veckan. Tveklöst!
Gurksalladen med morot passar ypperligt att ha till.
Världens godaste godis är Caramints (cara mints). Ni vet dom där hårda kolakaramellerna pudrade med mintigt florsocker i plåtburkar som förr såldes på Danmarksbåtarna? Det gör dom säkerligen fortfarande men eftersom jag åker båt ungefär en gång vart tjugonde år så har jag haft en smula svårt att få tag i det. Tills nu. På Gekås, 9 mil från oss, finns dom och det är där jag buffrar.
Eftersom jag gör glass lite titt som tätt så tyckte jag absolut att det var dags att de skulle få simma ner i en krämig glassmet och på så sätt bli till en välsmakande kolaglass. Sagt och gjort. Det blev det! (jag är dock inte riktigt nöjd med sötman då jag tyckte att den blev på tok för söt. Jag tänkte inte på att godiset i sig är sött och sockrade där efter – justerat i receptet)
Den andra varianten, chokladglassen, är ett litet experiment med chokladpuddingspulver som låg och drällde i skafferiet. Jag är inte alls ett chokladpuddingsfan och jag har ingen aning om varför det öht fanns i mitt kök. (vågade inte se utgångsdatumet). Nåväl, i efterhand är jag tacksam att den fanns för enligt min syster som är glassprovare blev det en väldigt god och annorlunda konsistens på glassen. Smaken blev lagom chokladig. (Jag har inte smakat på den själv nämligen förutom slickepotten när glassen flyttas från maskin till bunke)
Nu är det dags för friidrotts-vm i vårt hem och snart dags för middag. Hemmagjord sushi. Första gången! Jag har gjort rullarna färdiga och ska snart skära upp dom. Det ser lovande ut frågan är om dom smakar lika bra som det ser ut att göra? Är jag bara tillräckligt hungrig så kommer det nog smaka alldeles kalas och wasabi (något av det godaste som finns) har jag i mängder.
Söndag och total avsaknad av lust att laga mat. Tack spagetti för att du finns och tack pesto. Det här går undan och det finns ingen anledning att konstra till det. Allt du behöver är en kvart, ca, och den kostar inte många kronor.
Pesto finns i en mängd olika smaker numera och man väljer helt och hållet den som faller en bäst i smaken. Här har jag använt Icas Arrabbiata, tomat, paprika och chili, men det fungerar precis lika bra med en klassisk grön pesto. Bestäm du.
Jag har ett litet litet problem. Jag är en godissugen slöhög med alldeles för långt till affären. Hur ska jag få ihop detta? Har du vägarna förbi? Jag tycker om allt lösgodis men helst bubblizz, gröna grodor, sega råttor och sura soda pops. Ba’säge.
Jag har under några veckors tid inte haft någon som helst lust för det här som kallas matlagning. Jag har inte haft ork och den där lusten har inte ens gått att hitta oavsett vad det än har handlat om. Min man har stått vid grillen alt. spisen och det har resulterat i mat som i alla fall har gjort oss mätta. Maten vid grillen är han en fena på men tyvärr är det lite så att om vi äter grillat lite för ofta så har jag en tendens att tröttna trots att det varieras. Efter ett tag vill jag ha vanlig mat – spagetti och köttfärssås, köttbullar och potatis, kyckling… Spagetti och köttfärssås har han bjudit på, på burk. Korv med bröd. Smörgås. Pizza. Kebab. Det hör kanske sommaren till, jag vet inte men hur som helst, nu börjar orken och lusten komma tillbaka och jag har äntligen börjat få fart under kastrullerna.
Jag lagar oftast bäst mat när det knappt finns några ingredienser. När jag får skrapa ihop det som ligger och dräller i små slattar i kylen. Gårdagens middag blev två skrämda kycklingfiléer som låg i frysen och skramlade. Skramlade gjorde även löken och morötterna. Förutom det är det enbart sweetchilisås till och så nudlar såklart. Tänk att det behöver inte vara svårare än så att få ihop en middag som är rolig att göra och som även smakar alldeles perfekt en regnig sensommardag.
Konstra aldrig till det. Det har man allt som oftast ingenting för.
True blood! Jordgubbar och morot (+ en liten citron) i samma juice ger en färg som för tankarna till något helt annat.
Just den kombinationen är en riktig fullträff. Syrliga och lite söta jordgubbar till den enbart söta moroten. Till frukost. Till lunch eller enbart till ingenting. Ställ in i kylen och smutta när lusten och suget trillar på.
Jag använde mig av:
En låda jordgubbar, snoppade
3 små späda morötter, skalade
1 citron, skalad
Hiva ner allt i en råsaftscentrifug och ut kommer en härligt röd juice, ca 3 dl.
Gårdagens uppvisade röda vinbärssylt passar som sagt alldeles ypperligt till vaniljglass. Ringla över och lägg till lite mer av sommarens röda bär – hallon och jordgubbar. En perfekt sommardessert på alla sätt möjliga. Det är syrligt, sött och krämigt och det stillar vilket sötbegär som helst.
På tal om hallon. I år verkar det inte finnas något slut på dom små söta raringarna med dom störande fröna. Vi har hur mycket hallonbuskar som helst på tomten (har kommit som ogräs och aldrig blivit omhändertagna) och jag har aldrig plockat så mycket som i år. Perfekt gräsklipparsnacks, bara att plocka några när jag passerar och sedan svära över fröna innan det är dags för nästa omgång.
Vi väntar på solen som tydligen ska dyka upp här i eftermiddag. Tanken är att vi ska puttra iväg med båten, packa den full med madrass, grill och det som kan tänkas läggas på den, och åka till vår ”egen” lilla strand mitt ute på sjön. Det är så fantastiskt skönt, helt ensamma och vatten så långt ögat kan nå.
Här har vi semester och glömmer av allt vad datorer och fotografering heter. Vi går verkligen på lågvarv och göra i princip ingenting. Toppen. Prima. (meniere tar dock inte semester, tyvärr, och hälsar på alldeles för ofta och är därför en av anledningarna till det låga tempot)
Med en enkel bild vill jag visa en lika enkel sylt. Röda vinbärssylt. Jag lyckades knycka några liter innan fåglarna tog rubbet (vägrar nät över) och fick en burk med lite sommar att ställa in i kylen. Det är bara bär, syltsocker och citron. Inga konstigheter. Ca 2 liter bär, 4-5 dl syltsocker och saften från en citron. Känner man för det så kan man med fördel riva med lite av citronskalet. Det blir en sötsyrlig sylt som passar till det mesta. Perfekt på vaniljglass. Jag har bara rensat det grovt och de svarta plupparna på bären har fått vara kvar, mest pga orkar inte meckla med det. Det gör inget om de är kvar, sylten smakar lika bra ändå.