HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: fotograf

  • PASTA OCH VÄRLDENS BÄSTA PAPRIKASÅS


    Att göra sin egen pasta är både roligt och väldigt enkelt. Det tar inte så överdrivet lång tid och resultatet blir alltid, med undtantag för ett fåtal gånger då det har snålats med mjölet, tipptopp.

    Jag är inte den där som gillar att jobba med händerna så jag skickar ner alla ingredienser i en matberedare och tillsätter såpass mycket vatten att degen går ihop sig och blir smidig. Ta lite vatten åt gången så reder sig det mesta.

    Låt degen vila i kylen i 30-40 minuter. Dela den i fyra på en mjölad bänk. Tryck ut degen och börja köra den i pastamojängen. Kör på den tjockaste delen några gånger (en gång, vik ihop degen och kör igen. Upprepa 3-4 gånger) och sänk sedan några snäpp. Se till att mjöla ordentligt hela tiden och gör inte pastan för tunn. Femman använde jag på min maskin, då blir det lite tuggmotstånd. Koka pastan i lättsaltat vatten i ca 1,5 minut. Häll av och njut! Någon kanske tycker att det är för mycket olja och då är mitt tips – ta mindre.

    Pastasåsen. Den ljuva paprikasåsen!

    (mer …)

  • ÄLGFÄRSBIFFAR & PALSTERNACKSMOS

    Jag är, eller var tills igår, väldigt skeptisk till älgkött. Har liksom aldrig varit speciellt förtjust i det men nu är det annat ljud i skällan. Att lyckas med älgfärsbiffar trodde jag aldrig att jag skulle göra men nu är det gjort. Inte sista gången jag tänker ge älgköttet en chans.

    Biffarna är saftiga och väldigt enkla i den fina enbärssmaken. Den är inte stark utan den finns där och lurkar i bakgrunden. Precis som det ska vara. Enbär är även det en smak som kan bli lite för mycket och därför är jag väldigt försiktigt med den. Att servera biffarna till palsternacksmos skulle även det visa sig vara alldeles kalas. Palsternacka är något som jag är väldigt förtjust i men har en tendens att helt glömma av den. Synnerligen märkligt. Att använda sig av hälften potatis och hälften palsternacka i ett mos ger en lite sötare smak. Inte för sött men just kombinationen sött och salt i samma tugga är inte att förakta.

    Idag är en dag som jag går på lågvarv. Ryggont och allmänt väck vilket resulterar i en sömngångares fart, dvs inte fort alls. Jag får därför försöka mig på någon variant på framförhållning så redan vid åttasnåret i morse började jag med dagens middag. Som sagt, framförhållning. När jag väl lyckas resa mig upp igen (ryggen krånglar så förbannat att jag vill äta upp mina hälar i ren frustration. Om jag bara är still går det fint men att ta sig från sittande till stående eller stående till sittande är ett projekt som jag väldigt gärna hade sluppit. När jag väl lyckats resa mig så får jag inte med mig ena benet. Helmärkligt!) hade jag tänkt ge mig på det där med att göra egen pasta. Sist jag gjorde det var det ett mindre kaos i mitt kök. Det hängde pasta överallt. Det bör tilläggas att det var inte för att på nåt sätt låta pasta hängtorka utan det var för att mitt tålamod tog slut och pastadegen flög åt alla håll. Det här med tålamod är inte min grej. Jag hatar tålamod.

    (mer …)

  • ATT BÖRJA SE SIG SJÄLV PÅ ETT BRA SÄTT

    Nu är det dags att bli en smula egofixerad. Kanske tröttsamt för någon men för mig är det väldigt viktigt.

    Jag gjorde som, nog många vet vi det här laget, en magsäcksoperation augusti -11. En grej som skulle komma och har varit sedan dagen efter de fem snitten i magen den bästa grejen i hela mitt liv. Att det skulle göra så mycket som det faktiskt har gjort kunde jag aldrig någonsin förutspå. Fysiskt tycker inte jag själv att det har hänt så väldigt mycket mer än att det typ är en hel halvmeter som är borta runt midjan. Ganska mycket tycker många medan jag tycker ”nja”. Det kanske kommer ikapp mig någon gång men det gör mig inte så mycket för det är något helt annat som är hela grejen, förutom att jag numera är frisk med undantag för den där jävla menieren, trasiga balansen och det höga blodtrycket men det har jag haft oturen att ärva, och det är den mentala biten.

    Tänk att jag helt plötsligt kan tycka om det jag ser i spegeln trots att jag har blivit i stort sett medelålders (huh?! Hemska ord!) och har fått en hud som inte längre är den där släta och en och annan rynka har börjat krypa sig på. (Photoshop fixar biffen!) Jag har nog skrivit och berättat förr att jag inte mådde dåligt för mig själv när jag var som allra störst men jag inser nu att det är en helt galen skillnad. Det jaget som på nåt sätt var jag innan operation finns inte kvar. Borta. Poff! Finns inte! Visst jag är väl precis som alla andra och känner mig stor som ett hus vissa dagar och allting är fult, klumpigt och inte alls kul men nånstans så lurar självförtroendet som puffar mig tillbaka i rätt riktning.

    En gastric bypass är inte i första hand till för att gå ner i vikt. Vilket nog många tror men det är helt fel för det är helt och hållet en åtgärd för att bli frisk. Viktnedgången är en bonus. En jävla skön bonus kan jag lova!

    Jag jobbar på mycket med att bearbeta mitt liv så som det har varit. Jag har varit dörrmatta, tagit allt och har på något sätt tillåtit mig själv att ta allt jävelskap. Vad spelade det för roll liksom? Jag var ju redan fet, stor med mina 181 cm (det är jag fortfarande) och misslyckad så jag kunde ju ta det också. Inga problem att jag mådde dåligt, det gjorde ju ingen skillnad. Det är slut på det, eller på väg att bli ett slut på det. Varför ska jag ta skit som jag inte förtjänar? Det ska ingen göra. Punkt!
    Sätter du dig på mig nu ligger du tämligen byngligt till. Så är det! Här är jag och jag förtjänar min plats på jorden lika mycket som alla andra.

    Jag har mina 15-16 kg kvar och målet är att ta dessa tills juni i år. (jag är alltså fortfarande överviktig och kommer även vara det efter -16 men den kommer vara helt ofarlig och i stort sett osynlig) Det är kämpigt och det är inte alls enkelt längre men det ska gå och när dom är borta finns det ingen som kan rå på mig. Då har jag gjort en resa som jag kommer vara, och är alla redan, stolt över i resten av mitt liv.

    Så, här är jag. Den nya Helena. Photoshop har hjälp mig att släta ut de olika skavankerna, jag har på något sätt blivit asiat (vackraste folket!). Ser du mig på stan ser jag inte ut så här, stylad till tänderna, men jag lovar dig att på insidan knäcker jag och är vackrare än vad jag någonsin trodde att jag kunde vara!

  • OOPSIECAKE – KOKOS & CITRON

    Vi äter egentligen inte enligt LCHF här hemma i vår lilla familj men ibland kan suget komma krypandes efter oopsies. Ett lchf-bröd gjort på ägg och färskost. Det går att smaksätta i stort sett hur som helst. Jag gör dom oftast så att de fungerar som en sötsak. Det känns som en nyttig sötsak då. Bra va?

    Tidigare har jag en chokladvariant med choklad, hallon och pistage. Hejdundrande gott om jag får säga vad jag tycker. Oopsietårta med chokladmousse finner ni här.

    Denna gången har jag valt att göra en kokosvariant med citronkräm och blandade bär. Smakar absolut inte skit så att det stör. Den citronsyrliga krämen går utan problem att äta upp med sked innan den ens har hamnat på oopsierna. Utan problem. Jag lovar!

    (mer …)

  • MEST VISAT RECEPT – VÄRLDENS BÄSTA KOLASÅS

    Det här är det som visats flest gånger på HelenaLjunggren.com. Världens bästa kolasås. Alltså, sen 18 maj 2012 har det visats 15.214 gånger! Helt otroligt många gånger. Tycker jag!

    Det gläder mig att det är just det inlägget för kolasåsen är verkligen den bästa i HELA världen. Att det är den enklaste i samma värld är en bonus.

    Jag har fått några kommentarer om kolasåsen, att den inte segar till sig. Jag har ingen som helst aning om varför den inte gör det då jag själv aldrig har upptäckt det. En läsare lämnade en gång en kommentar om att det kan bero på kastrullen – kastrullen ska vara tjock och vid. Hoppas verkligen att det fungerar för det här är fantastiskt gott!

  • LUFTIGA CHOKLADMUFFINS & NÖTCHOKLADKRÄM

    Chokladmuffins tycker jag har en tendens att bli något torra och ganska tråkiga. Det är väldigt ofta som jag känner en besvikelse över resultatet. Det har hänt ett fåtal gånger att de blivit alldeles tipptopp och precis så saftiga och luftiga som jag önskar. Nu kan jag lägga till ett recept till i samlingen med chokladmuffins. Nämligen det här – Amerikanska chokladmuffins. (jag använde inte lika mycket kakao som står i receptet, en knapp halv deciliter) De är stora, precis så stora som det förväntas när det heter ”Amerikanskt” (Min mamma sa en gång när vi var i USA ”Ser du Helena, allt är så stort att man ser inte hur stort det är!” Det ligger en hel del i det.) och de är luftiga, saftiga och alldeles ljuvliga att äta.

    På toppen har jag smetat på en frosting med smör, philadelphiaost och florsocker. Det bästa av allt är avslutningen – Blandade bär!

    Nötchokladkrämen jag gjorde såg jag i senaste numret av Buffé och smaken, i alla fall dagen efter, är en fullträff. Det jag missade helt var att den behövde verkligen kallna innan den skulle göra sig bra på bild. Här på bilderna är den så rinnig och tråkig att jag var rädd för att jag skulle få hysta den i soporna. Som tur var så lät jag den stå i kylen över natten för att se hur den skulle te sig. När jag kikade till den i morse så var den något separerad men jag slog ihop den rejält och vips så var det en krämig och nötig chokladkräm som dolde sig i burken. Man ska aldrig ge upp. Bred krämen på den rostade mackan! Det är en order!

    (mer …)

  • KYCKLINGBIFF MED ROSÉPEPPAR

    Alltså, den här bilden visar egentligen ingenting men skit i det! För just på denna bilden döljer sig den godaste kycklingbiffen jag någonsin har ätit och den är kryddad på enklast möjliga sätt. Rosépeppar! Kyckling och rosépeppar skulle visa sig vara en smärtsamt bra kombination och det kunde jag aldrig tro eftersom jag egentligen inte alls är så förtjust i rosépeppar. (Grönpeppar gillar jag inte heller så det måste jag också försöka överlista på nåt sätt)

    Jag serverade biffen till potatisbullar gjorda på överblivet potatismos. Släng aldrig överblivet potatismos. Blanda det tillsammans med lite ägg och grovt hackad persilja och stek små fina potatisbullar i lite smör. Tipptopp! Förutom det så gjorde jag en svampsås med blandad svamp. Om jag det var gott? Ja. Om jag blev mätt? Oja!

    (mer …)

  • WWW.MINI-ELSA.SE

    Om ni aldrig har varit inne och kikat hos Mini-Elsa så är dagens hetaste tips att göra detta. Återvinning när den är som allra allra bäst. Caroline och Sandra skapar barnkläder som är så ljuva att jag själv önskar att jag varit 1-2 år (eftersom det inte går så hint hint – storlek 46!). De står i startgroparna att öppna web-shop, som min älskade lille make ska knåpa ihop, men det går redan nu att beställa eller kika på Tradera där de har lite auktioner ute. Det är inte så många men det är så sött. Så vackert. Så fint.

    Följ Mini-Elsa Retrodesign på Facebook. Jag lovar att du inte kommer att bli besviken! Klicka här.

  • COQ AU VIN

    I mitt rensande av dator hittade jag riktigt gamla bilder (2-3 år) på Coq au vin som jag inte lagt upp här. På den tiden var jag fortfarande macrofrälst och fotade helst insidan av grytan och tryckte därmed näsan i maten under tiden. Något som jag inte alls tycker är speciellt tjusigt idag. Tiderna förändras. Man ska se vad det är för mat och det ska inte vara missmash med färger och former. Jag tycker inte att macro hör inte hemma i matfotografering, det kan man ha när man ska fota blommor på världens kortaste avstånd, typ. Min man sa häromdagen ”är det meningen att jag ska vara en fluga på maten?” Det ligger lite i det. Men som alltid, alla är vi olika och jag tycker ibland lite för mycket.

    Nåväl, coq au vin, den franska maten som inte går att uttala men som tur är går att äta. Mör kyckling i god sås, kan det liksom bli bättre? De bräserade smålökarna är to die for! Jag skulle kunna äta en tallrik med bara dom. Bryn dom lite lätt i smör tills de fått en liten gnutta färg och häll sedan på vatten och lägg i mörk oxbuljong. Bräsera dom mjuka. Åhå, gott!

    När jag har gjort coq au vin så har jag alltid använt mig av det här receptet (en smula försvenskat) men eftersom jag inte är så väldigt mycket för rödvin i sås så halverar jag det och tillsätter istället lite mer vatten och lite mörk oxbuljong istället för kycklingfond. Då smakar det som jag vill ha det. Tycker man om rödvin i sås ska man absolut göra precis efter receptet. Det är ju helt och hållet en smaksak på alla sätt och vis.

    Vill man ha en riktig fransk coq au vin är mitt tips att göra efter Julia Childs recept. Det är så mustigt och smakrikt att man är mätt och nöjd i flera veckor efter.

  • GÖR DITT EGET TE.


    Hemma hos oss börjar vi dagen med en trasig kamin så kylan ända in till benmärgen är ett faktum. Innan jag började gå ner i vikt hade jag inte alls det här problemet med att frysa, numera fryser jag konstant. Bra eller dåligt låter jag vara osagt.

    När det är kallt så finns det inget som slår en stor, rykande het kopp med te. Det är tveklöst det bästa. Söta det med lite honung, luta dig tillbaka och känn värmen kommer krypandes bit för bit av kroppaskrället och känn hur fingrarna blir mer och mer rörliga. Så kallt är det här, det känns som att händerna är alldeles stelfrusna och kinderna tillsammans med näsan är som toppen av ett isberg. Att vissla är uteslutet eftersom huden är så stel att det är omöjligt. Inte så ofta jag visslar strax efter kl 7 men ändå, det får ju finnas någon måtta på det.

    Så i väntan på inköp av ny kamin senare idag bälgar jag i mig te som om jag aldrig har gjort något annat. I koppen har jag det som finns på bild nummer 3. Ett hemmablandat te (det är dom alla 4) med pai mu tan (vitt te) som bas och tillsammans med det är det torkade nyponskal och ringblommor. Mer än så behövs inte. Låt det dra i 100-gradigt vatten i 5 minuter. Söta med honung om så önskas.

    (mer …)