HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: fotograf

  • MJUK PEPPARKAKA.

    Här startar jag dagen med att fasta inför provtagning och vad passar du inte bättre än att läska sig själv med att kika på bilder med godsaker? Helidiotiskt! Jag är egentligen ingen frukostmänniska och brukar allt som oftast bara ta min cappuccino och sen står jag mig fram till lunch men idag verkar det vara värre. Jag är typ hungrig och sugen på allt! Med en huvudvärk hoppas jag kunna dämpa hungern och suget med en treo och tandborstning. Fungerar sådär.

    Mjuk pepparkaka är något som jag tycker smakar så mycket mer än vanliga pepparkakor. Inget fel på vanliga, små hårda varianter men den mjuka ligger mig mycket varmare om hjärtat. Doften som sprider sig i köket under gräddningen är oslagbar. Då doftar det jul på riktigt!

    I lördags var jag med i vår lokaltidning och om man vill läsa finns den att läsa som .pdf här. I princip hela förstasidan pryds av mig och jag höll på att trilla av pinnen när jag såg den i affären. Jag hade räknat med en liten bild men icke, där är jag med min finaste min. Jösses!

    Nåväl, nu ska jag bege mig och dela med mig av lite blod så att de får ser hur jag mår.

  • TORTILLAPIZZA TILL HELGEN?

    Att göra en snabb och enkel pizza på tortilla är något vi anammat i vår familj i många år. Första gången var när jag en gång i tiden för 7-8 år sedan var med i tjockissekten Viktväktarna. Just tortillapizza var ett av recepten och jag måste erkänna att jag kunde aldrig tro att det skulle vara så gott som det faktiskt var. Numera viktväktar jag inte  men tortillapizzan hänger kvar. Den går att variera i det oändliga, det är bara att lägga på precis det som faller en i smaken för dagen.

    Igår såg jag att vi hade de nya tortillabröden, de där som är lite tjockare och som säljs just för att kunna göra pizza, och jag var riktigt hungrig och ville ha mat fort. Tyvärr, i denna pizzans fall, så hade jag inte så mycket ingredienser hemma och fick ta det som fanns. En ostbit som sjöng på sista versen och salami, även den väldigt trött, fick samsas med lite rödlök och tomatsås. Det skulle visa sig smaka inte alls bra, fråga mig inte varför för det var inga som helst fel på någon av ingredienserna mer än att de var trötta. Jag misstänker dock tomatsåsen. Eftersom jag var så förbenat hungrig så la jag inte ner någon större energi på att göra den riktigt utan blandade bara ihop krossade tomater, lite ketchup och kryddor. Alltså inget avancerat och absolut inget långkok. För att få en riktigt god tomatsås råder jag er att göra enligt detta receptet. Det är tveklöst den godaste tomatsåsen att ha på pizzan eller på pastan. Söt, salt och syrlig.

    Att jag inte ens lyckades med konststycket att äta mig mätt säger i princip allt men man kan ju inte ha tur jämt. Ibland blir det vad det blir. Glassen som fanns i frysen fungerade lika bra till lunch.

     

    Jag blev till slut mätt!

    (mer …)

  • KALL GLASS


    Har du en glassmaskin i skåpet som du glömt bort? Plocka genast fram den och skapa dig din egen glass. Med ett vanligt hederligt vaniljglassrecept kan du fixa smakkombinationer som du sent kommer att glömma. Om du ens gör det någon gång.

    Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Glass är inte svårt att göra men för att få en riktigt fin, krämig och välsmakande glass så krävs det att smeten får svälla och ta den tiden på sig som den behöver för att tjocka till sig för att det ska bli ett så bra slutresultat som möjligt. Att göra snabbglass är långt ifrån lika bra som att göra den med omsorg. Tycker i alla fall jag men vi är alla olika. Någon kanske tycker om hård och isig (isig blir den om den inte får gå tillräckligt länge i maskinen eller vispats upp flera gånger under frystiden (utan maskin) glass. En glass som aldrig kan frysas och plockas fram igen utan att ha blivit stenhård och krispig av is. Jag är inte en av dom.

    Att ha gelatin och glykos i glassen är också en smaksak men med båda dom ingredienserna blir glassen mycket smidigare, lenare och krämigare. Utan gelatin tycker jag att glassen har en tendens att åka kana i gommen och efterlämna nånting som känns sådär äckligt fett. Det vill jag undvika och använder mer än gärna både gelatin och glykos.

    Vilken smakkombination skulle du vilja ha?
    (Återkom så kanske den tillverkas i mitt kök och läggs upp här på bloggen med hänvisning till din egen blogg såklart)

    Om det är så att du har lite problem med att läsa receptet på bilden så klicka på länken här under.

    (mer …)

  • LUNCHSTUND HAR GULD I MUND.

    Det här med amerikanska pannkakor och sylt är något alldeles extra. Puffiga, fluffiga och lagom söta fungerar de både till frukost och till lunch och oavsett om de serveras med enbart sylt eller hela ”kitet” med bacon, ägg och lönnsirap så är lyckan total vid första tuggan.

    Trots att det är så otroligt enkelt att slänga ihop just amerikanska pannkakor, mycket enklare än våra ”svenska” tunnisar, så är det något som i alla fall jag glömmer av alldeles för ofta. Mannen jag är gift med frågar med jämna, och ojämna, mellanrum om vi inte kan göra det till frukost på helgerna men eftersom både han och jag är så glömska så blir det aldrig av, när lördagen väl kommer så står vi där som fån och har ingen aning om vad vi ska äta till frukost. Det blir allt som oftast bara att vi slänger ihop en cappuccino eller en tråkig (läs:  aptråkig) macka. Cappuccino är aldrig tråkigt men det gör inget om den skulle få något sällskap någon gång. För min egen del är det GBP-operationen som ”ställer till” det eftersom jag inte är speciellt hungrig. Det hade säkert varit betydligt mycket enklare om man var sådär brutalt hungrig men jag klarar mig till lunch på en, två om jag ska vara helt ärlig, rejäl/a mugg/ar cappuccino/s.

    Det har ju som bekant varit en helg nyligen och då slog vi till med både amerikanska pannkakor OCH hemgjord sylt. En sylt som fullständigt golvade mig. Rabarber, hallon och vaniljpulver. En kombination som jag inte alls har tänkt på förr. Oftast brukar det vara jordgubbar inblandade när jag tänker på rabarber. Jag får tacka vår fullproppade frys för idén eftersom jag greppade de två första påsarna jag hittade. Hemmarabarber och en påse köpehallon. Ja, varför inte? Jag mätte upp de båda och hystade ner det i en kastrull med syltsocker och saften av en citron. Vilken smak! Alldeles strålande att få sommarsmaker i munnen när det snorkalla regnet piskar mot rutan. Det är en rikedom.

    Nåväl, med allt detta dravel sagt ska jag försöka ta tag i livet. Jag har i flera dagar haft känslan att jag har glömt något så mitt mission idag är att komma på vad det är. Jag börjar med att gå igenom min mail, jag är fruktansvärt dålig på att svara på mail så det skulle inte förvåna mig om det ligger några veckogamla mail som väntar på svar. Stackars frågeställarna som alltid måste vänta och fundera på om jag ens är intresserad. Mitt problem har inget med intresse att göra, det har helt och hållet att göra med att jag är så lost in space att jag glömmer av det helt efter att jag sagt till mig själv ”Jag tar det sen. Jag ska bara…!” Om det inte är mail som jag glömt att svara på vet jag inte alls vad det kan vara och går därmed och lägger mig igen.

    Någon gång blir det nog ordning på mig också. Någon gång. Någon.

  • ULRICEHAMNS TIDNING. HELENA LJUNGGREN.


    Inom en snar framtid så kommer det att vara ett porträtt av mig i vår dagstidning, Ulricehamns tidning, där det står lite smått och gott om mig. Intressant för någon mindre intressant för någon annan. I torsdags var det en reporter och en fotograf här hemma och det var en upplevelse som jag inte alls är van vid. Jag är ju van att stå bakom kameran och absolut inte framför. En nyttig upplevelse för mig som gladeligen talar om för andra att ”slappna av”. Just det där tipset hade jag väldigt svårt för själv. Stel som en pinne men det får bli som det blir.

    Kaoset på köksbordet var ett faktum så fort fotografen klev in i köket. Gick bananas! Sånt gillar jag, det är precis så vi arbetar här i familjen Ljunggren. Det ska vara drag på det hela annars kan det kvitta. Med mjöl i ansiktet och kaveln i handen hoppas jag att dom fick det dom var ute efter.

    Jag bakade lite muffins (enklaste bakverket) inför besöket. Vanliga hederliga muffins fyllda med torkade frukter av olika slag och vit choklad. Jag var skeptisk när dom kom ut ur ugnen eftersom de kändes väldigt mjuka, nästan degiga men lagom tills besöket anlände så hade de satt sig riktigt fint där de stod kvar i muffinsplåten för att senare förpassas vidare till soporna. Nu förpassades de istället vidare till gom och mage. Mycket bättre! Dom syns där på bilderna i kaoset!

    Till 6 stora muffins

    150 gram mjukt smör
    2 dl strösocker
    2 ägg
    2 tsk vaniljpulver
    2 tsk bakpulver
    1 nypa salt
    3 dl mjöl
    1,5 dl mjölk 
    2,5 dl torkade frukter och bär, aprikoser, tranbär, blåbär te.x
    50 gram riven vit choklad 

    Vispa smör och socker ordentligt. Tillsätt äggen ett i taget. Blanda de torra ingredienserna och blanda i det i smör/äggsmeten tillsammans med mjölken. Blanda försiktigt ihop allt ( även torkad frukt och choklad) till en smet. Häll upp i bakformar som står i muffinsplåt och grädda i 180 grader i ca 15 minuter. Kolla med sticka, stickan ska komma ut torr. Låt svalna något i formen.

     

  • SMAKER SOM FLYGER

    Varma mackor är något som alltid går hemma i vår familj. Gärna lite annorlunda. Det viktiga är osten, ju mer ost desto bättre. Egentligen är jag inte en ostmänniska utan tycker allt som oftast att det smakar skosula och att det har en tendens att ta bort mycket av dom andra smakerna fast på mackor som ska skickas in i ugnen är det tvärtom. En riktigt välsmakande ost, dock ingen sån som har en doft som kan hänga sig kvar i timmar utan en ganska så len men ändå smakrik variant. Typ västerbottenost. Var aldrig snål med västerbottenosten vid varmmackatillverkning för då gör du bort dig. Rejält!

    I denna som jag visar här är det inte så många ingredienser utan den är väldigt enkel och ren i smakerna. Tipptopp! Jag har grundat den med en rejäl dos pepparrotsost. Just den osten gör du väldigt enkelt själv. Köp ingen färdig om du vill ha riv i den. Köp en burk med färskost och riv i pepparrot tills både näsa och ögon rinner. Det fungerar även med pepparrot på tub eller burk men jag personligen tycker att den färskrivna smakar bättre. Det är en smaksak. Blanda bara samman tillsammans med lite hackad persilja. Klart! Nu har du en pepparrotsost som du kan använda på smörgåsarna, i såsen eller bara på en sked om lusten skulle falla på.

    Hur gör du dina varma mackor?

    Surdegsbröd
    Pepparrotsost
    Skivad rödlök
    Västerbottenost
    Salamichips (stek salamin lite snabbt i lite smör, lägg på hushållspapper för att rinna av)
    Sallad på toppen.

    Jag älskar missmatch och kaos så när jag hittade våra bestick på Zalando kunde jag inte låta bli, inget bestick är det andra likt. Helt perfekt i min röriga tillvaro! Zalando är förövrigt min makes värsta fiende. Inte jättesvårt att fastna där. Klicka köp är min grej. Om jag är bra på något så är det nog det.

  • KYCKLINGSALLAD


    Vi går i renoveringstider här hemma och därför är det kaos både här och där. Då är det inte helt enkelt att samla ork och lust att göra mat men med få enkla medel är det rätt lätt att slänga ihop något som både är gott och nyttigt. En kycklingsallad med det som du har hemma går hem i de flesta gommar. Med blandad sallad, paprika, tomat, lök och grillad kyckling är det inga problem alls att bli mätt. Har du tiden och platsen är knaperstekt bacon till en riktig höjdare.

    Ovan nämnda renoveringstider (tapetsering och målning av alla rum) har gjort att bloggen har hamnat på efterkälken och inte alls prioriterats. Jag hoppas att vi snart ska börja komma till ro igen och att jag kan få börja med det där som jag tycker är så fantastiskt roligt- Fotografi! Ett att rummen som fixats till är mitt, bara MITT, blivande fotorum och det kommer göra allt så mycket roligare. Att få ha sin egen röra med allt vad det innebär utan att det stör någon annan i familjen. Där kan jag husera som jag vill och det kommer jag göra också!

  • PARON- OCH CLEMENTINJUICE


    Clementin är favoriten bland frukterna, helt klart. Just nu är de så makalöst goda, alldeles söta och saftiga, helt utan kärnor och skalet är tjockt vilket gör dom otroligt snabbskalade. Att hålla på och pilla med en tunt skal som absolut inte vill släppa är inte melodi. När det är så tunt brukar dessutom frukten vara alldeles för sur och innehålla på tok för mycket kärnor. Sånt går tvärbort.

    Har du testat ren clementinjuice? Om inte – GÖR DET! Det är den godaste av juicer! Känner du för det ska du inte vara rädd för att hysta i någon annan frukt som tex. äpple, ananas, mango eller som här, päron. Med clementin som bas kan ingenting gå fel!

    Kika in här för att läsa om Lite Kalabaliks samarbete med SOS Barnbyar. Ett underbart armband på precis alla sätt och det gör skillnad!
    Armbandet kostar 49kr och säljs från början av november hos bland annat Apoteket, hemtex, Svenskt Tenn, Design House Stockholm, NK Bokhandel och Krabat. Men redan idag finns adet att köpa i Lite Kalabaliks webshop. Alla intäkter går till att stödja barnens rätt att få växa upp i en familj, med trygghet, respekt och kärlek.

  • KYCKLINGLASAGNE MED SMAK AV CITRON & DRAGON

    Om man vill ”flörta” med mig, och det vill man ju allt som oftast, så ska man tveklöst bjuda mig på lasagne. Man har mig som i en liten ask redan efter ”la”. Just lasagne är en rätt som gör så att jag förbannar kirurgen som GBP.ade mig och därmed tog bort alla möjligheter att äta tills även tanken är mätt. Så gott tycker jag att det är!

    Om det skulle vara så att jag enbart skulle få äta en endaste rätt i resten av mitt liv så skulle jag utan att blinka säga lasagne. En ”fesljummen” sådan är ordentligt svårslagen. När det liksom har fått den där temperaturen så man kan lassa in som om självaste munnen vore en byrålåda, DÅ är det så att jag fäller en liten glädjetår. Nåja, så illa är det inte men jag hummar förnöjt, ganska länge och jag har väldigt svårt att ställa undan tallriken.

    Det här som jag visar upp är ingen klassisk lasagne men absolut inte sämre för det. Istället för köttfärs är det kycklingfilé och istället för en vanlig, enkel bechamel är den smaksatt med citron och dragon. Eftersom den inte har lika mycket sås (tomatsås) som den vanliga, klassiska varianten kan det kanske uppfattas som lite torr men det är den inte. Långt därifrån! Den har så mycket smak och smakerna är separata men ändå så passar de så enormt bra tillsammans. Citron och dragon är en match made in heaven, bara så ni vet!

    1 kg kycklingfilé
    1 rödlök
    1 dl grädde
    smör till stekning
    salt och peppar
    (Jag kryddade även med grillkrydda som är smaksatt med citron)
    Strimla kycklingen, hacka löken och stek alltsammans i lite smör tills kycklingen är genomstekt. Tillsätt grädde och smaka av tills du själv känner dig nöjd.


    Citron- och dragonbechamél
    100 gram smör
    1 dl vetemjöl
    1 liter mjölk
    saft från 1 citron
    2 msk dragon (mer om man känner för det)
    Smält smöret och vispa i mjölet. Låt det fräsa tillsammans en stund. Häll sedan i mjölken och citronsaften och vispa under tiden som såsen kokar upp. Tillsätt med mjölk om det behövs. Smaka av med salt, peppar och dragon.

    Lasagneplattor
    Kokt sparris


    Montera lasagnen genom att börja med ett lager kyckling, lite sås och sedan lasagneplattor. Upprepa i tre lager. Avsluta med att hälla resten av såsen på toppen och lägg på sparris. Skicka in hela härligheten i mitten av ugnen på 200 grader i 25-30 minuter. Servera med sallad. Smaklig spis!

     

  • KOKT KORV OCH PEPPARROT


    Att göra snabb, enkel och god mat är inte svårt alls. Man behöver inte alls konstra till det för att imponera. I alla fall inte på mig. Serverar man det här som är på bilden så har man en vän förevigt. Just den här typen av mat är något som får mig glad ända in i benmärgen. Potatis och sås! En sås som dessutom klarar sig på en egen hand. Djup tallrik och sked är allt som behövs. Precis som när jag var en liten knodd och åt middag hos min farmor och farfar. Farmors sås var helt klart värd att klubba ner en och annan för. Lilla farmor förstod detta och gav mig alltid en stor tallrik med massa massa sås.  Lilla farmor förstod detta och gav mig alltid en stor tallrik med massa sås. Det var, och är fortfarande, en LYX!

    Pepparrot är inte något som alla tycker om men just denna såsen fungerar alldeles perfekt även utan även om pepparroten gör den lite mer rättvisa. Så, tycker du om pepparrot häver du i så mycket du kan, vågar och vill. Det går nästan inte att ha för mycket av den varan. Säkert!

    Värm frukostkorven på medelvärme i lättsaltat vatten och lagerblad. HÄLL INTE BORT VATTNET!
    Koka potatis och samma sak gäller även här – HÄLL INTE BORT VATTNET! Eller ja, spara det för det behövs till såsen.

    Pepparrotssås värd att klubba ner någon för. ca 1 liter

    ca 50 gram smör
    2-3 msk vetemjöl
    5 dl potatisvatten
    5 dl korvspad
    1 dl mjölk eller grädde
    pepparrot, färsk eller på tub. REJÄLT!
    1 dl hackad dill

    Smält smöret och vispa i mjöl. Låt det fräsa tillsammans en liten stund. Slå på potatisvatten, korvspad och mjölk/grädde. Vispa under tiden som såsen kokar upp. Tillsätt mer mjölk om det behövs. Såsen ska inte vara för rinnig.  Smaka på såsen innan du tillsätter mer salt då både potatisvatten och korvspad är salt från början. Blanda i pepparroten och till sist dillen. Servera härligheten tillsammans med potatis och korv. Glöm för allt i världen inte skeden!