Med allting som snurrar i huvudet numera var det väldigt skönt att sitta på en klippa, äta jordgubbar och läsa. Det gjorde mig mer gott än vad jag först trodde.
En fotografisk matblogg
Äntligen har jag kickat igång glassmaskinen igen. Det känns ju som att säsongen närmar sig med stormsteg och frysen gapar tom och varje frys kräver ju sin glass! Blir det för mycket så är det inte frysens storlek som är problemet utan då äter man på tok för lite!
Det här är en ganska simpel glass (vanilj – recept finns här men uteslut citron) men dom sötsalta valnötterna gör hela upplevelsen komplett. I efterhand grämer jag mig lite att jag inte ”hottade” till den ytterligare med en salt karamellsås. För mycket sött? OJA! Som det ska vara!
Kanderade valnötter – Gör som Ernst men piffa till det hela med en nypa flingsalt precis innan nötterna hamnar i ugnen istället för att tillsätta saltet i början. Krossa grovt och blanda i glassmeten i slutet innan den ska in i frysen.
När själar mår bra.
(jag har gjort glass igen – KORS I TAKET – jag ska bara lyckas komma på hur jag vill få dom att posera på bild)
Det här enligt Jan Hedhs recept på manitoba creampåsen. Väldigt enkelt och väldigt gott. Jag kan tydligen inte få för mycket av vitlök och manitoba är faktiskt det enda jag bakar bröd med. Det misslyckas typ aldrig!
På grund av lite förändringar i familjen och livet i stort så kommer bloggen inte att innehålla så mycket mat dom närmsta veckorna men jag hoppas att jag kommer att vara tillbaka i fullt blås fram till sommaren. Tills dess blir det troligtvis lite upprepningar och annat krafs som kanske kan vara intressant för någon och totalt ointressant för någon annan. Jag hoppas att du har överseende och vill stanna kvar här hos mig ändå. Inte min mening att vara kryptisk men jag vill bara upplysa om varför det duggar en hel del glesare med det ätbara.
Ta hand om dig. I sommar rockar vi hårt igen!
Godmorgon fina du! Åt du några våfflor igår?
Här slogs ögonen upp redan 05.30 och en halvtimme senare gav jag mig och traskade upp. Svinkallt men ändå ljust, det är nåt visst med det också. Nästa vecka blir det ju lite mörkare på mornarna igen men det är ju bara för en kort stund. Snart är det ljust nästan dygnet runt!
Jag kickade igång kaminen och eftersom det var såpass svinkallt så åkte jeans och tjocktröja på direkt. ”Oj, finklädd alla redan?!” var mannens första fråga när han kom upp några minuter senare. Det säger en del om hur jag brukar vara klädd hemmavid tom jeans och vanlig hederlig stickad tröja är ”finklädd”. Borde jag bli rädd?
Eftersom tiden var på min sida denna morgon så fick jag lust (kors i taket) att fotografera lite. Det låg en honungskaka på kökbänken och väntade på att fastna på bild. Jag har ju, som nog många märker, inte längre samma lust att jobba med kameran. Den blir mest liggande även om jag i stort sett har något att fotografera varje dag. Jag försöker på nåt sätt vänta ut mig själv men resultatet blir oftast att när jag väl får den där lilla lilla lusten att skjuta av en bild eller två så har någon ätit upp det eller så är det på väg ut genom dörren på alldeles egen hand. Det som låg där i morse var en honungskaka så det vara bara att sätta igång och tänka sig, det fastnade på bild denna gången också!
Nu ska jag åka till veterinären! Tjing!
Den här pastarätten är gjord på det såsiga som blev kvar efter pulled chicken som jag skrev om i föregående inlägg. Det blir en fantastisk tomatsås med så mycket smak eftersom allt bacon har blivit rejält mjukt. Låt det puttra ihop sig ordentligt och röra ihop det med valfri pasta. Ett ypperligt sätt att få mycket av lite.
Jag funderar ofta över serveringsförslag då jag lätt tröttnar på vanliga hederliga tallrikar. Nu när jag hittat stora ”franska marmeladglas” på så fick jag igång fantasin och resultatet blev jag väldigt nöjd med. Förr om åren letade jag som en tok efter just dom här burkarna men det var ingen lätt uppgift. Nu finns dom lite överallt, i alla möjliga storlekar och just dessa stora var jag helt ovetande om men hittade dom på Zalando och min lycka blev lite av vad man kan kalla total medan min make kände mest ”menåh, ännu mer brukar i skåpen! Suck!” Men alltså, man kan få för mycket burkar egentligen? Snart är det ju dessutom sylta- och saftasäsong och att stå utan burkar då skulle ju vara en katastrof!
När lusten att laga mat kommer över en så är det fantastiskt bra att ha en crock-pot ståendes i skåpet. Det är inte ofta det händer men när det väl händer så är det jag som jublar. Jag har en tendens att glömma av den i ganska många veckor men så ”VIPS” så står den där.
Jag har provat det mesta i den. Fläsk, nöt, fisk, färs – aldrig kyckling! Tills nu! Med facit i hand så kan jag nog säga att kyckling är det som blir godast. Innan gårdagens middag så var det pulled beef som var favoriten. Nu blev det ändring på det.
Den är gjord på enklast möjliga sätt med få ingredienser. Jag hivade i lök, lite morötter, krossade tomater, rejält med bacon (använde snitt) och lite vitlök (och salt & peppar såklart). Lät det hela gå i 7 timmar och tog ur köttet, rensade sen ut ben och brosk. Drog isär köttet och tillsatte lite av vätskan som blev. Den får absolut inte vara för blöt, då sätter jag mig på tvären men det får inte heller vara alldeles för torrt. Jag rostade macka, bredde på creme fraiche och la på sallad. Toppade med kycklingen. Summasumarum – Vi blev nöjda och mätta igår också. Strålande!