Etikett: Gällstad


  • HEMMA HOS LJUNGGREN

    Vi bor på världens vackraste plats. Här är jag hemma. Det är här jag fått den enorma tryggheten som jag så länge har sökt efter. Det finns ingenstans i världen som jag skulle vilja byta detta mot och det menar jag med hela mitt hjärta! Det är långt från allt och alla men det är så värt det. Att få ha en plats att andas på är det bästa av allt.
    Vi har bara skog, åkrar, skog och ännu fler åkrar. Det är livet på en pinne. På avstånd kan vi kika på ”hamnen” i grannbyn Vegby och förundras över all belysning. Behövs den verkligen?

    Nu släcker vi ner den enda lampan som lyser och kryper till kojs. Jag är hemma. På riktigt.

     

     


  • DAGARNA I GÄLLSTAD OCH BAKADE POTATISAR.

    Återigen har vi ätit bakad potatis. Denna gången med en köttfärsröra som lutar lite åt tacohållet. Förvånansvärt gott!  Vi serverade den till lite het tacosås och en gucka*. En alldeles perfekt lördagsmiddag efter dagens händelser.

    Här i lilla byn Gällstad råder det nu Gällstad-dagarna i dagarna två. Idag har vi varit ute i stort sett hela dagen med undantag för de tre timmarna som jag kände att jag behövde åka hem och lägga mig en stund men efter en tupplur och lite mat i magen så begav vi oss ner igen. För att inte trigga meniere och min tinnitus mer så är det ett måste med en tupplur, jag får vara glad om jag klarar av det lilla som jag faktiskt gör. Det är så fantastiskt roligt att titta på folk. Jag har suttit på en stol jämte  kassan på Hemma hos Haglund och sett på när dom servat alla möjliga typer av människor. Riktigt kul! Folk/människor/typer är underhållande och otroligt intressanta.

    Hösten verkar ha bestämt sig för att komma på riktigt. Löven på träden har så smått börjat skifta i färg och jag måste säga att det gör mig inte alls ledsen. Jag tror att hösten, just nu i början, är nästan snäppet bättre än våren. Jag fullkomligt älskar när det börjar skymma tidigt om kvällarna och när jag kan tända kaminen och känna värmen inomhus samtidigt som jag ser ut genom fönstret och ser på hur vinden drar tag i löven. Det är harmoni på riktigt. I alla fall för mig.

    * Gucka – Guacamole

    (mer …)


  • OMBYTE FÖRNÖJER OCH FÖRVILLAR…

    OMBYTE FÖRNÖJER OCH FÖRVILLAR…

     

    I måndags gav jag mig iväg på en promenad modell längre. Vi har en alldeles perfekt runda här ute i skogen, den är drygt 7 km och grusväg. Inga bilar och inga jobbiga backar utan bara en enkel, vanlig och behaglig, i vanliga fall, sträcka. I mitt fall var det inte ett vanligt fall utan jag hade riktigt stora problem efter halva sträckan. Kocko som jag är så gav jag mig iväg utan att tänka. Barfota i tennispjucks i värme. Inte genomtänkt alls! Jag har aldrig i hela mitt liv haft skoskav av denna kalibern. Min ena lilltå är förstörd för allt framtid och den kommer aldrig att återfå normal färg och form. Skinnflådd så till den milda grad och det har bildats vätskeblåsa på vätskeblåsa. I två nätter hade jag svårt att sova och bara tanke på att ha något på fötterna har fått mig att må illa. Usch, det har varit hemskt. Nu har det börjat släppa och jag kan återigen gå som en normal.

    Bloggen ligger lite still och det beror på att en förändring är på gång – IGEN! Jag tröttnar aldrig. Det är inte min mening att förvilla men nu görs sidan om helt och hållet och det blir en helt egen design. Det är ingen avancerad sida men den är inte gjord från någon färdig mall alls utan den blir bara min. Det blir ljust igen och bloggen kommer visas på ett hederligt gammalt scrollsätt.  Jag vill att det ska vara enkelt att navigera i en blogg och det ska inte vara för många klick för att komma någon vart. Som det är nu så tycker jag själv att det ibland kan bli lite rörigt och på tok för många klick. Inte bra. Jag tycker om utseendet men det är ändå inte rätt. Bättre kan det bli och det blir det.

    Jag har alltid varit rörig och ombytlig. Ena dagen är det si och andra dagen är det så. Ibland stör jag mig på det men oftast tycker jag det är kul. Mats, han som får sitta och slita med det, är nog av en helt annan uppfattning. Han suckar, stånkar och gnyr men jag tror att han innerst inne tycker det är roligt för han tycker också om att lära sig nya saker fast när jag klagar på något han precis klurat ut vill han nog allra helst dänga datorn i huvudet på mig.

    Nån gång ska jag också lära mig att bygga sidor men jag saknar något för att det ens ska vara lite möjligt – tålamod. Så tills vidare får Mats kämpa på med mig och mina idéer.

    Idag börjar semestern här uppe på Södra Säm, det ska bli så skönt att få ha honom hemma. Håll alla tummar ni har på att Mats rygg kommer att hålla (den har bråkat med honom i några veckor) och att han får vara utan ont i sina 5 veckor. Håll även en extra liten tumme för att vi kommer få fint väder.