HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: gåshaga gourmet

  • BRÖD MED DUKKAH.

    Dukkah

    Min man lämnade mig idag hemma utan bil och med tom kyl med undantag för en halv paprika, lite mjölk, grädde och jäst. Typ. Vad skulle jag äta till frukost? Det fick bli småbröd smaksatta med den underbara ”grejen” från Mill & Mortar. Nämligen Dukkah. Nu är ju inte tanken att man ska ha dukkah i bröd men varför inte testa? Nu gjorde jag det, jag hade det både i degen och uppe på bröden när de gick in för gräddning. Resultatet? Riktigt goda små grahamsbröd! Våga prova! Vips så sitter det där hur konstigt det än må verka.

    Nästa gång du gör grahamsbröd eller vilket bröd som helst så blanda i 2-3 msk röd dukkah i degen. Det gör både dig och brödet gott!
    Jag har höftat det här brödet men mängden jäst är 50 gram och vätskan är 4 dl. Mjöl efter tycke och smak tills degen är mjuk och smidig. Jäs i 30 minuter. Stjälp upp och platta ut degen lite försiktigt och stansa ut runda småbröd. Låt jäsa igen i 30-40 minuter. Pensla med vatten och strö över lite mer dukkah. Grädda i nedre delen av ugnen på 225 grader i 14-15 minuter. Låt svalna på galler under kökshandduk.

  • THEODOR PARIS

    Alltså, här är den! Teburken! Eller teburkarna som det nu har blivit. Den rosa fick jag i en gåva och man kan säga att jag fastnade direkt. I den svarta påsen gömde sig en låda som i sin tur innehöll en teburk som skulle få mig på fall. Så otroligt vacker. Det är genomarbetat och det känns så enormt lyxigt vilket det också är. Utseende säljer, i alla fall till mig, för jag började direkt söka efter vart jag kunde hitta fler. Och fler finns det, varje färg har en väldans massa olika smaker. Det är gröna teer, röda rooibos, svarta och så örtteer. Jag blev alldeles villrådig.

    Eftersom jag är babyblå ända in i själen så var en i just den färgen ett måste. Min färg, mitt te. I den blå döljer det sig ett örtte – Honeybush. Jag har inte hunnit med att provsmaka det än men jag gissar att min lördagsfrukost kommer att vara väldigt behaglig.

    Det här är som en rysk docka, ni vet dom där som det gömmer sig en docka i varje och efter varje docka blir den bara sötare och sötare. Precis samma!
    Lyx på burk!

    Om ni sitter på en reflexskärm i någon form, använd då den när ni fotograferar så slipper ni ”blänket” som jag inte orkat fixa bort i dessa bilderna. Bara som ett litet tips så här i början av helgen.

    Trevlig lördag på er!

  • LASAGNE. EN VILD VILDLASAGNE.

    Att vara vrålhungrig och helt utan någorlunda trevligt och bra ljus brukar allt som oftast resultera i snabbskjuta bilder. Det är bara att göra och hoppas på det bästa. Orka krångla liksom. Jag sköt av bilderna där på köksbordet och bemödade mig inte att kånka upp allt till övervåningen för att få bättre ljus och mindre runt omkring. Jaja, nu ska jag inte gnälla, det kunde varit värre. Jag hoppas ändå att jag på något sätt ska lyckas förmedla vad det är som gömmer sig där på tallriken. Tillbehöret är i alla fall gårdagens picklade rödbetor. Något jag gått och småätit på hela dagen. Det och cappuccino. Konstigt att jag var vrålhungrig runt 13?!

    Det är en lasagne gjord på vildsvinsfärs (vi har numera hela frysen med viltkött så därav det vilda). Egentligen inga konstigheter alls. Det är som vanligt i stort sett med undantag för bechamelsåsen som är mer en svampsås med kantarell och champinjon. Torkade gula kantareller som fått ligga till sig och svälla i lite vatten innan de åkte med ner i såsen. Fredagslunchen är serverad!

    Såsen är så höftad att jag kan inte ens återge hur mycket det är av varje men följ nästan hela det här receptet  men slopa citron och dragon och tillsätt istället den mängden svamp som du önskar. Jag och återge hur det är tillagat går inte så bra hand i hand, tyvärr.

    Saltet på bilden är ett svart salt från Mill & Mortar. För länge länge sedan trodde jag att jag hade köpt svart salt men så var det inte. Jag började då spåna på om jag kanske skulle lyckas göra det själv, ett salt med lakritssmak, men behöver inte längre fundera. Det här är så snyggt och det smakar som vanligt salt. Det enda lilla ”problemet” är att det inte smakar lakrits så det får jag helt enkelt fortsätta att grunna på.

    (mer …)

  • MORR OCH HALLON

     

    Julledigheten blir alltid bättre om någon eller alla i familjen är sjuka. Eller inte! Här har vi efter många dagars misstanke om att sjukdom är på ingång blivit sjuka bägge två. Feber, hosta och allt som hör till. Maken (som visar lite av vår jul här för den som är intresserad)ligger en dag före, jag anslöt idag. Eftersom vi inte har något planerat och ändå hade tänkt vara hemma i morgon (nyårsafton) och antifira (så långt från fira som det bara är möjligt) så spelar det inte så stor roll. Antifirandet blir troligtvis ännu bättre med en rejäl hosta och nån mer grad i kroppen. Toppen!

    Hoppas att julen har varit fin och att ni fått ut det ni önskat av den, oavsett vad.

    Eftersom det här ska vara någon form av fotografisk matblogg och inte en blogg om Ljunggrensk förkylning så är det bäst att hysta med lite bilder på något ätbart i form av en sockerkaka med smak av hallon. Den är gjord på precis samma sätt som en vanlig hederlig sockerkaka men med hallonpulver istället för vaniljsocker. Så gör helt enkelt enligt ditt bästa sockerkaksrecept. Eftersom jag ville ha någon form av färg på härligheten också så vispade jag enbart ihop florsocker och vatten och färgade med karamellfärg, kletade på det och sen slog jag över sockerpärlor och granatäppelkärnor. (Att slå ut granatäppelkärnor, eller när man har slagit färdigt, kan liknas vid en mordplats.) Jag tycker inte om den typen av glasyr så kakan åkte efter fotografering ut i skogen där någon fyrfota, eller ja kanske en tvåbent också, fick hugga tag i den istället. Våra fyrfota varelser, eller ja, katterna tycker inte heller om sånt där men om hundarna hade fått bestämma hade dom svalt den där i ett nafs, släppt en fis och sen väntat på nästa. Så arbetar dom.

    Ovan nämnda katter (dock bara två av dom, den tredje, Sture, letade väl efter en bra plats att göra sina toalettbestyr) är mer än gärna med (läs: i vägen) när kameran plockas fram. Ibland orkar jag inte fajtas, flytta och gnälla så då får dom helt enkelt vara med. Solveig och Kjell. Modellerna för dagen!

    Nu börjar det bli dags att hosta ner sig i sängen. Svea (rottweilern) har skällt sig trött på tv.n (animal planet), Hjördis (samojeden) har nyst färdigt och vi (”människorna”) har tagit slut. Jag avslutar det hela med att önska er ett gott slut och ett riktigt gott nytt år. Någon viskade (läs: skrev på Facebook) att det skulle bli ett ”glittrande nytt år 2013” – det vill jag tro på och så ska det bli!