En fotografisk matblogg
En liten söndagsfundering bara så här på kvällskvisten. Ditt bästa äppelrecept? Känner du för att dela med dig? Jag tar tacksamt emot, tillagar och lägger upp här på sidan. Vill man så kommer det även en länkning till den som kläcker receptet.
Vill du? Tackar jag!
Jag fortsätter mitt tragglande med päron. Här är dom i en vanlig hederlig sallad med knaperstekt bacon och riven ädelost. Fantastiskt gott! Maken tyckte att det saknades något eftersom jag inte hade gjort någon dressing men personligen så tyckte jag inte alls att det behövdes. Dom saftiga päronen och den gräddiga osten gjorde sitt ändå.
I förmiddags ställde jag frågan ”fungerar det med stekt korv med bröd hela dagen? Jag orkar inte laga mat alls!” och fick jag svaret att det skulle vara toppen och att även han tyckte att det lät som en strålande idé (Jo, jag är gift med en som kan laga maten!) men när jag stod där med lunchen som skulle tillredas kändes det så futtigt. Jag ville liksom ha mer än en tråkig korv i ett torrt bröd så sallad fick det bli och korven med brödet får stå för middagen lite senare istället. Mycket bra beslut! Nu fick jag istället en lunch som gjorde mig inte bara mätt utan även glad.
Våga mixa och blanda. Det kan vara så att du stöter på den absolut bästa smakkombinationen. Tro mig, rätt vad det är så sitter den!
Dom här kakorna ställs fram helt ”odoppade” tillsammans med en skål/tallrik/bunke (beroende på chokladbehovet) och man får själv doppa dom i precis den mängden som man vill ha. Lite som chips och dip fast cookie style. Värsta grymt, eller hur?
Kakorna är av den spröda tunna sorten och de ska inte på något sätt vara perfekta i formen. Fast, vill man ha perfekt ska man ha perfekt och då är det bara att använda formar. Kakorna är smaksatta med lime. Choklad och lime är alltså ett par som fungerar perfekt ihop. Faktiskt.
Jag har fått knäppen på päron. Vill bara äta päron! Jag har helt glömt av hur gott det är, speciellt när dom har börjat att mjukna och därmed har blivit lagom söliga. Precis dom där var det första jag tänkte på när jag slog upp ögonen i morse trots huvudvärk.
Dagen började inte optimalt med huvudvärk. Maken fick sig en utskällning eftersom han väckte mig, i all välmening eftersom han vet att jag tycker om att vara vaken tidigt, och sen var cirkusen igång. Den varade inte i många minuter men tillräckligt för att öka på den där bultande värken. Det är då jag tackar treo. Jag bör egentligen inte äta treo men ibland är det ett måste. Två tabletter senare lugnade det sig och jag fick lust att göra kräm med de där söliga och goda päronen. En perfekt söndagsfrukost!
Puss.
När det oväntade blir gott! Jag kände för att mixtra lite med smaklökarna idag genom att konstra till det. I efterhand har jag insett att det inte alls var konstigt utan kombinationen päron och ädelost är vanligare än vad jag visste om. Tillsammans med pasta skulle det visa sig bli en lördagsmiddag som vi sent kommer att glömma. Det var dessutom som fruktansvärt enkelt att det blev löjligt.
Min egen pasta ville sig inte alls idag. Jag gjorde deg två gånger men ändå så blev det inte bra. Vad det beror på har jag ingen susning om. Det var nog bara meningen att den skulle jävlas. Smaken var det dock inget fel på, den blev bara lite för tunn och som sagt, degen var märklig!
NU påbörjar vi vårt True blood-maraton. Nån timme senare än vad det tänkt men eftersom jag är gift med en man som numera har körkort för tung motorcykel så blir jag brädad lite titt som tätt då han mer än gärna ger sig ut och kör. När han bara hade för lätt motorcykel upplevde jag aldrig det här. Jag vill INTE åka med. Något tråkigare finns inte! Då diskar jag hellre och det vill inte säga lite det.
Med sylt/marmelad och en liten slatte pajdeg i kylen kan man lätt ordna sig en liten paj som blir naggande god med sin italienska maräng på toppen. I morse hade jag ingenting att göra och den lilla pajformen var redan fylld med sin deg och stod där i kylen och väntade på att det skulle hända något. Tillslut slog det mig. Jag fyllde den med min jordgubbsmarmelad och gräddade den färdig i ugnen och lät sedan ”pajen” svalna och gjorde därefter en italiensk maräng som jag smetade på toppen och brände av med brännare. Om den blev god? Så-in-i-bänken! Om jag minns vilket pajrecept jag använt mig av? Vill egentligen inte svara. Nej. Jag minns inte men jag misstänker att vilken pajdeg (som inte behöver förgräddas) som helst fungerar. Våga testa!
Lördag och vi har tillsammans betat av långpromenaden för att ha den gjord inför det som kommas skall. Handlat har vi gjort. Allt är nästan färdigt och jag är snart redo, måste bara fixa middag. True blood-maraton! Nu är det nära!
Trevlig lördag.
Puss.
Det var riktigt länge sedan jag gjorde mig en cappuccino. Något som jag drack flera stycken om dagen förr. Anledningen till att jag slutade var sockret. Jag blev vuxen och la av med socker i kaffe helt enkelt. Cappu ska dock ha socker på toppen. Råsocker! Utan socker ingen riktig cappu! Punkt.
Kände för lite nostalgi så en kopp får det bli. Jag hoppas att det ska smaka trots att det är socker på toppen. Dock ytterst lite!
Med detta sagt – Trevlig helg!
Puss!
Eller dragen gris som man skulle kunna säga på svenska för det är ju precis vad det är. Den har blivit dragen på två olika vis. Först har den fått ligga i ugnen och dra sig i många timmar på låg värme och sedan har den dragits isär när den är som allra mörast och dessutom godast. Det här slår tacos, fajitas, burritos alla dagar i veckan. Servera med tortilla eller pitabröd, sallad och lök.
Det bästa köttet som jag använt mig av måste vara benfri karré i bit men det går att göra i stort sett på vilket kött som helst så var inte ledsen om du inte hittar just karré. Jag har gjort på tjocka revben och skinkstek förr och det har blivit gott det också. Revbenen var lite tråk med alla ben när köttet var färdigt i ugnen och skulle dras men det gick ändå. Allt går!
När jag gör min pulled pork så finns det inget recept därför hänvisar jag till Google. Hurra för Google.
Idag trilskas jag med en huvudvärk som jag inte ens önskar min värsta fiende (eller, jo…den värsta kan gått få känna på det). Min tinnitus eskalerar med jämna och ojämna mellanrum och det ställer till det med det mesta. När jag hörde talas om tinnitus första gången kunde jag aldrig för mitt liv tro att det skulle väsnas såpass mycket att man liksom vaknar av det mitt i natten. Jag trodde i min enfald att det var ett litet pip som egentligen inte störde så mycket mer än att det var irriterande. När mitt började så var det bara på ett öra och det var jobbigt i sig men när det även satte sig på andra började helvetet. Jag brukar jämföra mitt ljud med att sitta jämte motorerna på en färja. Oftast är det inte samma oljud i öronen utan höger kör ett mullrande, dånande och skurrande ljud medans vänster kör den skrikigare varianten. Ibland väsnas det så mycket att det känns som att jag kan ta på det och om någon skulle hålla en hand på öronen så skulle den känna vibrationerna. Blöh! Nu är det så och jag känner mig inte speciellt stöddig och jag hatar att ha nedsänkt hörsel och därför då höra tinnitusen ytterligare. Det finns dom som har det mycket värre än jag så jag ska väl egentligen inte klaga men jag lever i det här och inte i någon annans helvete.
Ahmen, så är det! (ynkat färdigt)
Fredag! Helg!
Jag hoppas att du får en fin dag och en ännu finare helg.
Puss.
Det här är mina sista macarons någonsin. Aldrig mer kommer jag att göra dom små rackarna som ställer till det för mig, det är för pilligt och det krävs lite tålamod (va?) för att få dom att bli lika stora. Sista gången och allt så jag slog till och gjorde italiensk maräng med sockerlag och hela faderutten. Jösses så jag klibbade. Sockerlag är mycket varmt och ont gör det när det kommer på fingrarna.
Jag följde Made by Marys recept slaviskt men det ville sig inte ändå. Nu tvivlar jag alltså inte på hennes recept alls utan det är helt enkelt skit bakom spakarna (läs: Helena bakom spakarna) som inte lyckas men det gör inget. Dom är så söta och goda med sin smörkräm mellan så jag ska väl egentligen inte klaga men än på att jag inte äter dom. Onödigt socker = big nono!
Anledningen att jag inte är nöjd är kragen. Den förbaskade kragen! Det ska vara en krusig botten och kakan ska vara högre men hallå, man kan inte få allt här i livet. En kaka är också en kaka oavsett storlek på krage eller höjd.
Maria aka Mary är en fena på det där med macarons. Mitt mission i livet är att få en låda med Fleur de Sel butter caramel macaron. Jag bara måste! Jag menar, titta på dom! En låda att smäcka i sig helt själv skulle göra mitt liv komplett.
När päronen sjunger på sista versen så fungerar de ypperligt att ha med ner i en sockerkaka. Pimpa den sen med fräschare päron, choklad, lime och mandel. Svårare än så här behöver det inte vara.
Krångla aldrig till det. Det enklaste kan ibland vara det godaste.