En fotografisk matblogg
Tristess på kvällen kan resultera i ett nygräddat bröd på morgonen. Så blev det i morse eftersom jag igår när vi hade parkerat vid tv.n fick tristessen kastad rakt i ansiktet. Egentligen orkade jag inte klibba och klabba med deg men med facit i hand är jag väldigt glad att jag gjorde det för det blev strålande bra. ’
Att få en skiva rykande färskt bröd med limecurd på toppen är inte fy skam. En bättre start på dagen är svår att få.
Varje morgon får jag ett sms ”Framme. Puss. Älskar dig.” så fort maken har kommit fram till jobbet men idag var det något annat som mötte mig när telefonen lyste strax efter 07:30. ”Innan jag glömmer det, det hade varit gott med makaronilåda ikväll! Puss.”
Eftersom han redan innan frukost funderade på kvällens middag måste ju tyda på att suget är enormt och eftersom jag är en äkta hustru av rang (nåja. Jag försöker) så var jag inte sämre än att det var det han fick serverat på tallriken till middag.
Jag vet inte vad det kallas hos dig men hos oss är det makaron-i-låda och inget annat som gäller. Det är verkligen underskattat. Gott. Billigt. Lätt! Perfekt mat att göra när kylskåpet behöver rensas eller om man har makaroner över från gårdagen. Gå bara efter ”Smakar det gott i tanken smakar det gott i munnen” Blanda och ge!
Trevlig kväll!
Puss.
ps. Ett litet tips. Ta inte ketchup till. Lingonsylt är det enda rätta! ds.
Trots att det idag har varit hyfsat varmt ute med sina 13 grader så är det ändå höst. Löven ändrar färg och faller till marken med en väldig fart. Bara sedan igår har träden gulnat rejält. Det är mysigt på ett sätt men mycket sorgligt på ett annat. Nu väntar det några jobbiga månader innan det vänder och blir grönt, fint och varmt igen. Nåväl, det är väl bara att göra det bästa av situationen.
Höst = soppa! Jag skulle egentligen gjort laxburgare idag men då jag har en pappa som kommer med matleveranser lite titt som tätt så fick det bli det här. Innan lunch knackade han på fönstret och överlämnade kycklingfilé, purjolök och riven ost. Det är det roliga med pappa, man vet aldrig vad han har med sig det enda man vet att det är något som går att äta (om det inte är nån form av maskin som går på bensin men det brukar vi få veta i förväg numera efter att jag ilsknat till rejält sist – hur många maskiner med bensin behöver vi egentligen?!). Soppan är en kycklingsoppa med potatis, morötter, purjolök och curry. Den smakade absolut inte skit så att det störde. Till det hela så fick det bli ”ostkex” dvs riven ost som fått åka in på bakplåtspapper i ugnen i några minuter. Vi fick bli mätta idag också! Otroligt.
Laxburgare får det väl bli i morgon istället. Fast, när jag tänker efter så har jag psykologbesök inbokat i morgon förmiddag och jag får skjuts av min pappa i vanlig ordning. Han brukar åka till mataffären under tiden som jag är där och vad han har med sig när jag är färdig har jag inte ha någon endaste aning om. Det kan vara precis vad som helst! Oavsett vad det är så misstänker jag det är just det som blir middagen och burgarna får flytta på sig ytterligare en dag dvs laxen får ligga kvar i frysen. Vi får se. Det reder sig!
Trevlig kväll.
Puss
Vill man slabba, klibba och skvätta med ”rödfärg” ska man helt klart pilla kärnor ur granatäpple. Någon säger ”banka lite lätt på dom så åker kärnorna ut.”. Vad någon glömmer att säga är att det skvätter mer än lovligt ner hela köket. Att pilla ur kärnorna i en bunke med vatten är det optimala men eftersom jag vill ha juice av dom så fick jag vackert krångla ur dom. Efter många svordomar och en illröd tröja så var jag äntligen färdig och skickade ner dom stackarna i råsaftscentrifugen och dom fick bli juice. Jag vet inte om det var värt slitet men eftersom jag ville testa sorbet så fick det bli som det blev.
Sorbet blev det. Jag var en smula stressad och lät den inte riktigt frysa såpass länge som det faktiskt behövde därav det rinniga. Fotograferingen var viktigast! Att jag kom på tusen saker att göra efter jag tagit ut den från frysen behöver vi kanske inte prata speciellt mycket om. Jag skyller på frysen. Bra så.
Det blev en sötsyrlig historia som jag kanske kan få för mig att göra igen OM jag orkar med proceduren med kärnorna. Det återstår att se. Utöver det så är det väldigt få ingredienser och det går snabbt att göra men man bör tänka på att den kräver sina timmar i frysen efter att den gått färdig i glassmaskinen. Varför det är så vet jag faktiskt inte men jag misstänker att äggvitan är boven i dramat. Någon som är kunnig kanske kan dela och vill med sig?
Vill man inte göra sorbet eller glass av juicen är det bara att stoppa ner ett sugrör eller två och sätta igång. Den duger väldigt bra som den är också!
Lite länkkärlek har ingen dött av och nu när tiden är inne för nominering av Matbloggspriset 2013 (klicka på länken) kan det aldrig vara fel. Jag har många raringar som jag ofta besöker och vilar mina ögon och min själ. Här är några, kanske är det någon av dom som du fastnar hos, som ger dig lugn och ro i en stressig vardag. Alla sätt är bra.
Idag är måndag och man börjar alltid som bekant på just den dagen. Att börja tänka på vad man stoppar i sig en onsdag är alltså helt uteslutet. Jag har beslutat mig för att avsockra mig. Jag är en godisråtta och en sockerknarkare trots att jag är opererad i magen och har känt på den ena dumpen efter den andra. Jag kan dock inte äta mycket av det alls men det spelar ingen roll för jag vill ändå inte stoppa i mig det. Fy mig! Jag är trött på socker men jag är också beroende av det så det får bli en fajt. Jag tänker inte gå all in med LCHF, GI, 5:2 eller nån annan typ av diet för det tycker jag inte alls om men det är dags att börja tänka sig för en smula.
Jag vill inte dra ner på sockret för att tappa i vikt, det är egentligen oviktigt, utan jag vill göra det för att jag känner att det börjar barka åt fel håll. Jag får nästan huvudvärk om jag inte får godis en dag och det är så långt ifrån rätt som det bara är möjligt och så vill jag absolut inte ha det. Det är bara barnsligt och jobbigt! Sen att jag hade diabetes (pillerbehandlad) innan operationen är också något som jag tänker på. Jag vill inte börja medicinera igen om det är så att blodsockret väljer att fucka ur.
När jag gjorde min gastric bypass för två år sedan så sa dom åt mig ”du kommer aldrig någonsin mer att behöva banta” och jag tog dom på orden men sedan dag ett efter operation har jag inte gjort något annat. Allting kretsar kring mat och annat jag stoppar i mig. Trots att jag har tappat 55 kg så är jag ändå inte nöjd och jag tror att det beror mycket på mitt sockerintag, det känns liksom inte rätt. Sockret måste väck! Punkt.
Äggen, fisken och det gröna tar nu plats i min kyl och frys igen. Skärp mig!
Ugnsomelett med gräddiga champinjoner – en bra grej med inte mycket socker.
Vitt och svart. Sött och syrligt. Glass med vitchoklad och en liten liten smak av citron.
En glass som jag inte la ner så mycket tid på men som ändå blev alldeles strålande. Smeten har inte fått svälla som den ska för att hålla sig krämig och fin i frysen så den får nog ta slut idag om det inte ska hamna i slasken. Helst ska smeten sjuda sig krämig och sedan få en natt på sig i frysen men ibland är viljan att fotografera något större än vad tålamodet klarar av. Stressa aldrig med glass oavsett vad receptet än säger. Så, ska ni göra det här och ni vill ha en bra glass bör ni låta den vila, svälla och må gott i kylen under en natt. Resultatet blir så mycket bättre! Smaken blir dock den samma. Välj själv. Toppen!
Jag har återigen en blöh-dag! Jag har haft fler anfall och attacker än vad jag kan räkna till. Det tar inte många minuter efter ett har släppt innan nästa sitter där som en smäck och ställer till i princip allt. Jag är så trött på att hålla ögonen öppna och få kämpa med att fokusera och försöka hålla blicken still. Ynkar och suckar! Trots det så har jag haft en fin söndag eller en kroppkakesöndag som vi kallar det. Detta fantastiskt goda! Vi fick dessutom sällskap vid bordet och fick därmed hjälp med att äta upp allt. Kroppkakor vet sin plats i magen, helt klart, och dom fyller ut mer än väl. Egentligen hatar jag att göra dom där kokta degklumparna med sin ljuva fyllning av stekt fläsk, lök och kryddpeppar, eftersom jag avskyr när det är klibbigt, klabbigt och pilligt. Alltså inte min grej alls men är det bestämt kroppkaka så är det! Jag må säga ”Jag ska aldrig mer göra en endaste kroppkaka till!” men det är nog en lögn för om några månader står jag där i köket igen och svär mig igenom hela proceduren. Tveklöst!
Trevlig kväll!
Puss.
Ni som känner mig vet att jag avskyr sådana här prjippodagar, att jag tycker det är det tramsigaste som finns och jag vill liksom krypa ur skinnet så fort det nämns. Idag är en sådan dag men trots det så har jag, mitt ärkenöt, trillat dit och också gjort kanelbullar. Hur skulle jag kunna låta bli när hela facebook svämmade över av ”dehäringa” bullarna. Varför jag satte degen och smetade smöret kan man ju undra. Tja, jag vill varken vara sämre eller bättre heller för den delen så här är dom nertrôkade i en gjutgärnspanna.
Om man gör just så här, trôkar, så kan man äta ”fler” bullar pga kan aldrig bli för många. Vem orkar räkna liksom? Gör man dessutom även en plåt men vanliga hederliga snurror så är det bara att ta varannan. Varannan vatten har man ju hört talas om och det ska vara bra sägs det. Samma sak gäller vid det här. Glasklart?
Och mjölken! glöm förtusan inte mjölken! Iskall.
Kanelbullarnas recept finns här.
Vad firar vi i morgon? Rivna morotens helg?
Puss.
På Facebook ställdes frågan ”Bäst till choklad?” – Svaren: ”Mer choklad?” ”Allt! och kardemumma”. Det var dit jag läste för sen blev det alkohol av resten. Sånt har jag inte hemma och jag är dessutom inget större fan av det. Så, chokladvåffla, chokladsås, kardemummagrädde, riven choklad och fikon fick det bli. Min lunch och min medicin för dagen!
Älskade fikon.
Chokladvåfflor finns en uppsjö av olika recept på – jag har använt det här.
Kardemummagrädde är precis vad det låter, vispad grädde smaksatt med kardemumma.
Chokladsås. Enklast möjliga. En skvätt grädde i en kastrull med lite choklad. Koka upp, smält vispa. Svalna. Klart.
Suddiga bilder pga av slut på balans. Stativ tänker någon? Äh, det orkar jag inte med. Det är perfekt operfekt. Precis som jag vill ha det. Jag tror att vi alla måste sänka våra krav här i livet, iaf jag. Allting behöver inte vara perfekt perfekt. Fram med mer perfekt operfekt!
Puss!
Onsdagen är äntligen slut. En dag som jag mer än gärna slänger i soporna. Det blir inte alltid som man har tänkt sig, typ. Att vara hörselskadad har sina nackdelar, helt klart. Det är ju inte bara det att man inte hör som är problemet. Det riktigt stora problemet är att inte ha möjligheten att sköta sig själv när det kommer tillfällen då man behöver komma i kontakt med någon snabbt eller när man tappat förmågan helt att förklara sig i skrift. Då behöver man hjälp (läs: jag) och ibland är det så förbannat svårt att förklara för någon annan vad det är man vill att den ska förmedla åt en. Det blir BARA fel och jag blir så fruktansvärt frustrerad. Jag är dessutom smärtsamt usel på att förklara vad det är jag vill ha sagt. Det har skapat kaos i det Ljunggrenska hemmet idag och jag är så trött och uppgiven. Buh! Onsdagen den 2 oktober 2013 raderas nu helt från mitt liv.
Innan jag släcker ner allt så kommer här ett recept på nån form av äppelmuffins med krispigt täcke. Jag visste egentligen inte alls vad jag pysslade med där i köket när jag bakade men resultatet blev inte så tokigt ändå. Jag ville bara, i vanlig ordning, ha något att fotografera så det fick bli vad det blev helt enkelt. Detta blev det!
Godnatt.
Puss.