När alla sätt är prövade får man tänka lite till. Det här är sista försöket innan det är dags för farbror doktorn att ta hand om mina ägg. Blommor i sovrummet, det måste ju bara fungera?
En fotografisk matblogg
När jag började med foto så var jag ensam om det här hemma. Intresset fanns inte alls hos min käre make men det skulle ändras. Han började så smått med min gamla kamera men köpte sig snabbt en egen och satte igång. Att han nu även börjar ge sig in på matfoto gör ju det nästan ännu bättre även om jag tycker att han är en bättre bröllopsfotograf så måste jag nog ändå medge att matfotona börjar hotta till sig riktigt ordentligt. (När matbilderna är för bra, som här, ska jag inte sticka under stolen med att avundsjukan sitter som en smäck)
Kolapopcorn. Det livsfarligaste som finns. Det går INTE att sluta äta när man väl har börjat.
Gällande bröllopsfoto så är han riktig duktig på att hitta detaljerna och jag är helkär i hans bilder, jag tycker att dom rör på sig. Dom säger mycket. Kika in hos honom, vettja…. www.MatsLjunggren.com
Eftersom vi båda två går här hemma som i ett töcken, nästan lite bakfyllekänsla (jag förkyld och grymt trött och maken bara tröttast), idag fick middagen bestå av salta och lite flottiga pizzabullar pryda tallrikarna. . Dom är fyllda med grillad kyckling, riven brieost, mozzarella, ruccola och tomat. Gör en pizzadeg och kavla ut den på samma sätt som när du bakar kanelbullar och rulla ihop. Skär rejäla skivor och lägg i en muffinsform (halva gjorde jag bara på plåt med bakplåtspapper och det fungerade det också). Grädda och njut!
När jag fyllde år senast så fick jag en liten planta. Den var så liten och späd att mitt dåliga samvete över att den hamnade hos mig svämmade över. Jag? Ta hand om en planta? Jag tar död på det mesta tämligen omgående men eftersom jag nu fått den i en gåva så bestämde jag mig för att gå all in. Jag har vänt på den flera gånger om dagen, så att solen har nått alla sidor. Den har fått vatten i lagom mängder och jag har visat den mer ömhet än vad jag gör för min man. Å här är vi nu. Omplanterade i ny kruka, med ny fin och fräsch jord. Den har fått större yta och näring. DEN LEVER ÄN!
Det är en chiliplanta och om allt går som det är tänkt ska den väl förhoppningsvis nån gång ge frukt. Jag tar det hela med ro. Den bor ju trots allt hos mig.
Eftersom mannen min imorgon är ledig så passade vi på att fira in fredagen redan idag. Imorgon är det student för min kära lillasyster. Nu är dom alla vuxna, alla syskon. Helt otroligt att det ens är möjligt. Dom ska ju vara småknoddar fortfarande.
Fredag betyder pizza, eller betydde i alla fall. Det var något som vi ofta åt just när helgen skulle börja. Numera är det inte alls ofta men ibland så åker stenen in i ugnen och en deg sätts. Jag smaksatte degen med en flingsalt från Maldon (vitlök & rosmarin) och jag strödde över lite precis innan servering. En alldeles lagom sälta och smak. Använd dig av den pizzadegen som du själv känner dig trygg med och gå sedan bananas med toppingen. Då vi är helfrälsta i ostbricka så är det väldig ofta som vi har småslattar av alla möjliga ostar i kylen och det är perfekt att blanda och ge när det är pizza på gång.
Toppingen på dom här rackarna är:
tomatsås
ruccola
salladslök
färska champinjoner
mozzarella
brie
parmesan
lättkokta sparrisar
En pizza helt i min smak. Rustikt. Rejält. Salt!
Ytterligare en födelsedag har passerat och jag lägger till en siffra efter trean. Det närmar sig fyran med stormsteg. Det här med att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir stämmer verkligen. Jag tycker inte att jag riktigt hänger med. Vips! så är det nytt år och allt börjar om igen.
Det finns inget tillhörande uterum till vårt hus, visst vi har en altan men den har gjorts om till ett tillhåll för djuren som vi delar lya med. Vi bor på landet, i skogen och har innekatter. ”Jättekonstigt” säger någon. ”Dumt” säger en annan. ”Stackars djur” säger en tredje. osv osv osv…
1. Nej, inte jättekonstigt. För mig och min man helt normalt.
2. Jo, det må vara hänt men jag är alldeles förälskad i mina katter. Jag är rädd för att dom ska bli påkörda (vi bor vid en grusväg där det verkar råda fri fart) inte för att dom ska dö (jag vill såklart inte att dom ska dö) utan för att dom ska bli skadade vid en påkörning och att jag då hamnar i en sits då jag kanske måste göra slut på livet. Jag vill inte det! Plus att det finns mycket räv. Jag har hur många anledningar som helst.
3. Åhnäh. Det går ingen som helst nöd på något av våra djur. Ingen djurmisshandel här inte. I sommar ska dom dessutom få det utbyggt med gräsmatta och annat bra.
Nåväl, uterum! För två veckor sedan slog det mig att vi kan väl ordna ett uterum i garaget, platsen där det bara är en massa ved. Sagt och gjort, vi började stapla ved (läs: slet ihjäl oss helt) och allt eftersom började det bli det där uterummet som vi väntat på så länge. Där är det ingen ordning, det är ojämnt jordgolv, veden trängs längsmed väggen och vi vet med säkerhet att här kommer många sommarkvällar att rivas av. Jag fullkomligt älskar vårt perfekta operfekta hem! Äntligen har jag landat i det.
Igår hade min lille och älskade man styrt ihop ett litet kalas för mig och vad passade då inte bättre – uterumsgaraget! Han hade bjudit in våra vänner. Grillarna startades upp och alla hade med sig mat som dukades upp och den mest perfekta buffén tog form. Så mycket gott och SÅ MYCKET mat. Jag blev proppmätt bara av att se all mat så det är inte utan att jag är lycklig för att det blev en hel del över för idag är jag inte riktigt lika mätt. Man kan säga att vi troligtvis har mat för en vecka framöver, eller tja, så länge som maten håller i alla fall.
Regnet kom ju naturligtvis men vad gjorde väl det. Tack för igår! Ni är allihop helt fantastiska och jag känner en sådan tacksamhet över att ni finns med i vårt liv.