Gällstad. 32 grader. Det får räcka så.
En fotografisk matblogg
Kokosglass – jag var länge skeptiskt men tillslut så fick jag till det. Efter att ha provat att ha med riven kokos i smeten kan jag råda till att ha inte det. Den här är helt UTAN. Det gör bara glassen grynig och just riven kokos är något som oftast bara växer i munnen och så ska det inte vara. Vill man ändå ha med det så är mitt tips att bara ha det som topping.
Du har väl skaffat dig en glassmaskin? Här finns mängder med recept att prova på. Sätt sprätt på fantasin, kanske sitter du där med världens bästa glass inom kort! Bara gör det!
Från total besvikelse till en fullträff i endast en tugga.
Det här ska vara en chokladsockerkaka som skulle visa sig vara något av det torraste jag någonsin varit med om. Inte det optimala receptet men eftersom jag inte hade varken choklad eller smör hemma så fick det här receptet med kakao och olja bli ett test. Nja! Att jag glömde av den i ugnen behöver vi inte ens nämna. Så farligt var det inte.
I morse tänkte jag till. Jag gjorde en snabbglass, vanlig vanilj utan några som helst konstigheter och ripplade i chokladsås.Den skulle alltså få göra den torra chokladkakan sällskap. Vilket par dom blev! Micrade kakan lite snabbt så att den blev ljummen och mjuk och la sedan glass på. Om kakan fortfarande var torr? INTE DET MINSTA!
Receptet kommer från boken 100% choklad . Ingen tegelsten till bok och den är inte fylld med något unikt men den har väl ett och annat recept till som jag ska försöka mig på. Prova bör man!
Torsdag och snart är det helg igen! Imorgon börjar dessutom OS på riktigt och min långa väntan är över. Är det något som jag har svårt att slita mig ifrån så är det vinter-OS. Det är nåt alldeles speciellt. Tyvärr går det på helt fel kanaler men något jag har lärt mig under mina 36 år är att man kan inte alltid få det som man själv vill. Huvudsaken är att det är OS! Är du som jag, en OS-fåne?
Det här var tänkt att bli en helt vanlig glass men slutade med en sorbet. Nästan en sorbet för sorbet ska egentligen inte innehålla varken äggulor eller grädde men det gör den här. Den är god med sin smak av clementin och den lilla gnuttan ananas gör den komplett. Bara för att det inte blir som det var tänkt från början så behöver det inte bli fel. Tänk på det.
Den är gjord med 4 äggulor, 4 dl vispgrädde och 3 dl juice (clementin/ananas). 1 dl strösocker. Kika in under fliken ”recept” – den här är gjord på samma sätt som Äppelmustglassen.
Inläggen duggar inte tätt precis. Jag går fortfarande på lågvarv och letar dagligen efter inspiration igen. Den finns där och lurar nånstans jag måste bara finna den.
Puss
Man skulle kunna använda sig av färskpressad apelsinjuice men eftersom jag ville ha en gräddigare variant glass fick det bli med apelsinarom. Apelsinjuice är toppen om man vill göra en sorbet istället. Aromen fungerar riktigt bra. Den smakar apelsin men ändå inte apelsin hela vägen, om ni förstår hur jag menar? Oavsett så är det gott! För att få till färgen fick orange hushållsfärg göra jobbet.
Vanlig hederlig nougatsås har fått agera rippel. Har man aldrig använt det i glass så är det dags nu för när den har fått frysa till sig och bli lite hård är den magisk. Det smälter i munnen och när den går samman med glassen är det så ljuvt som det bara är möjligt. Jag har använt det i glass för. Krusbär/nougat är en av dom. Vill man inte ha det i glassen kan man ju förslagsvis äta det direkt ur flaskan eller nåt i den stilen. En smaksak.
Nu äntligen är det kväll igen. Mörkret har tagit plats och jag får snart placera min bakdel i soffan. Att få tända upp lamporna i fönstren är något som jag uppskattar. När jag var barnet/ungdomen och bodde hemma med min pappa hade vi aldrig den där ”mysbelysningen” pga världens elsnålaste pappa (han är inte snål med något annat men just elen är väldigt viktigt. Till viss del förstår jag det men ändå inte). Om jag skulle gå in på vad vi hade istället skulle nog andra gråta. Det var aldrig någon som trodde att vi var hemma. När jag väl flyttade hemifrån så bestämde jag mig för att aldrig någonsin snåla på ”mysbelysningen”. (även om jag har börjat märka av att jag drar lite mer åt pappas håll för varje år – förr hade jag tänt i alla fönster men nu händer det att jag släcker i dom rummen jag inte är i vilket jag inte alls gillar. Lamporna MÅSTE vara tända!)
Jag har gått som i ett töcken precis hela dagen. Det är lite så det blir när yrselanfallen och attackerna duggar tätt och på detta har jag då den där dumma förkylningen som ligger och lurpassar och ger mig snuva, hosta och huvudvärk. Det bästa med det? Det blir hämtpizza till middag!
Puss på dig! (mer …)
Att konstra till det för sig är bara dumt. Det behöver inte vara så knussligt.
I frysen finns det ju allt som oftast småslattar med glass. I alla fall i min. Det går liksom aldrig åt och det finns ingen som vill ha. För att piffa till äldre glassar så är det bara att blanda ihop dom till en glasstårta i lager. Det går att varva med precis vilka glassar som helst. Forma, blanda och ge precis som du önskar och vips så kommer all glass att ta slut!
Nästa gång du ska bjuda på sötsaker är ett tips att tänka lite utanför boxen. Gå lite banan så att säga. Det måste inte vara kanelbullar, kakor eller en kladdkaka. Det kan även fungera med glass som formats till en kula som sedan hamnat på en större maräng och toppad med smält vit choklad. Fantastiskt gott, sött och kallt. Det fina i kråksången är att alla smaksättningar på glassen fungerar och det tar inte många minuter att slänga ihop om man ser till att ha marängen färdig.
Marängen är förresten resultatet från gårdagens tristess.
Om du vill göra glassen själv så finns det en hel del olika varianter under fliken ”recept”. Det är bara att välja och vraka.
Här är marängen som är toppad med päron och nougatglass (glassen är gjord på samma sätt som krusbär/nougat men med päronarom). Smaklig spis.
Vill man slabba, klibba och skvätta med ”rödfärg” ska man helt klart pilla kärnor ur granatäpple. Någon säger ”banka lite lätt på dom så åker kärnorna ut.”. Vad någon glömmer att säga är att det skvätter mer än lovligt ner hela köket. Att pilla ur kärnorna i en bunke med vatten är det optimala men eftersom jag vill ha juice av dom så fick jag vackert krångla ur dom. Efter många svordomar och en illröd tröja så var jag äntligen färdig och skickade ner dom stackarna i råsaftscentrifugen och dom fick bli juice. Jag vet inte om det var värt slitet men eftersom jag ville testa sorbet så fick det bli som det blev.
Sorbet blev det. Jag var en smula stressad och lät den inte riktigt frysa såpass länge som det faktiskt behövde därav det rinniga. Fotograferingen var viktigast! Att jag kom på tusen saker att göra efter jag tagit ut den från frysen behöver vi kanske inte prata speciellt mycket om. Jag skyller på frysen. Bra så.
Det blev en sötsyrlig historia som jag kanske kan få för mig att göra igen OM jag orkar med proceduren med kärnorna. Det återstår att se. Utöver det så är det väldigt få ingredienser och det går snabbt att göra men man bör tänka på att den kräver sina timmar i frysen efter att den gått färdig i glassmaskinen. Varför det är så vet jag faktiskt inte men jag misstänker att äggvitan är boven i dramat. Någon som är kunnig kanske kan dela och vill med sig?
Vill man inte göra sorbet eller glass av juicen är det bara att stoppa ner ett sugrör eller två och sätta igång. Den duger väldigt bra som den är också!
Vitt och svart. Sött och syrligt. Glass med vitchoklad och en liten liten smak av citron.
En glass som jag inte la ner så mycket tid på men som ändå blev alldeles strålande. Smeten har inte fått svälla som den ska för att hålla sig krämig och fin i frysen så den får nog ta slut idag om det inte ska hamna i slasken. Helst ska smeten sjuda sig krämig och sedan få en natt på sig i frysen men ibland är viljan att fotografera något större än vad tålamodet klarar av. Stressa aldrig med glass oavsett vad receptet än säger. Så, ska ni göra det här och ni vill ha en bra glass bör ni låta den vila, svälla och må gott i kylen under en natt. Resultatet blir så mycket bättre! Smaken blir dock den samma. Välj själv. Toppen!
Jag har återigen en blöh-dag! Jag har haft fler anfall och attacker än vad jag kan räkna till. Det tar inte många minuter efter ett har släppt innan nästa sitter där som en smäck och ställer till i princip allt. Jag är så trött på att hålla ögonen öppna och få kämpa med att fokusera och försöka hålla blicken still. Ynkar och suckar! Trots det så har jag haft en fin söndag eller en kroppkakesöndag som vi kallar det. Detta fantastiskt goda! Vi fick dessutom sällskap vid bordet och fick därmed hjälp med att äta upp allt. Kroppkakor vet sin plats i magen, helt klart, och dom fyller ut mer än väl. Egentligen hatar jag att göra dom där kokta degklumparna med sin ljuva fyllning av stekt fläsk, lök och kryddpeppar, eftersom jag avskyr när det är klibbigt, klabbigt och pilligt. Alltså inte min grej alls men är det bestämt kroppkaka så är det! Jag må säga ”Jag ska aldrig mer göra en endaste kroppkaka till!” men det är nog en lögn för om några månader står jag där i köket igen och svär mig igenom hela proceduren. Tveklöst!
Trevlig kväll!
Puss.