Jag har en gen som jag ärvt av min far och det är ”samlargenen”. Den följer liksom med i efternamnet. Innan jag gifte mig och hade kvar mitt barndomsnamn var jag värre och det var en av anledningarna att min man tyckte att det var dags för giftermål och namnbyte. Det började bli lite för bra. Det är inte så att jag samlade på allt och ingenting men det jag fick mersmak av skulle jag ha allt av. Filmer, musik, recept, böcker. Det som jag inte hade fanns inte. Allt prydligt dokumenterat i pärmar, dokument och på papper. Med prydligt dokumenterat menar jag KAOS men det viktiga var att jag hade det. Ju mer desto bättre. Dyra projekt och därmed en smula huvudvärk för min man. Idag har jag gett bort alla filmer och all musik. Ett av mina bästa beslut någonsin.

Namnbyte gjordes och med det lugnade det ner sig en del, tro det eller ej. Så, ja, det sitter i efternamnet. Ljunggren är mycket lugnare och jag samlar inte på mig lika mycket längre utan slänger hellre saker (inte heller bra då jag i princip slänger allt och får därmed ofta köpa nytt för att jag inte tänkt till en extra gång) men något som fortfarande hänger kvar är kokböcker (och värmeljus). Älskade kokböcker! Det eskalerade en del när jag fick upp ögonen för matfotografi och allt som kommer med det. Genom åren har det blivit en fasligt massa böcker som trängs i hyllor, på väggarna, i lådor, på stolar och golv. Överallt i vårt hem finner man dessa godingar. Varför ha konst i form av tavlor och dekorationer när man kan ha ljuvliga böcker? En välgjord kokbok i mina ögon är inte fokuserad på recepten utan helt på bilderna. Vackra och läskande bilder är A och O.

Favoriten just nu är The Back in the Day bakery Cookbook av Griffith och Cheryl Day. Helt magisk!