Etikett: Helena Ljunggren


  • KYCKLINGPYTT & ÄGG.

    kycklingpytt

    Det krävs inte så mycket för att få något gott på tallriken. Här är en synnerligen lyckad kylskåpsrensning. En kycklingpytt med morötter och kryddig korv. Det skulle naturligtvis ha varit rödbetor till härligheten men eftersom jag har en jobbig yrseldag, bor 2 km bort från affären, är utan bil och det regnar så fick jag helt enkelt vara utan. Det gick ändå men föreställ er en skål, rejält fylld med rödbetor. Bra så!

    Jag ska inte bli långrandig eftersom den redan nämnda yrseln kräver att jag nu lägger mig under täcket igen och stannar där tills den har försvunnit, när det nu blir men vad jag vill ha sagt med det här inlägget är: Var aldrig rädd för att prova. Kika in i kylen och kolla snabbt över vad det är som är på väg att gå ut från kylen själv och gör nånting med det. Har du hundar eller icke bortskämda katter gör det inte så mycket hur det smakar. Antingen blir du eller djuren lyckliga. Mitt psykotiska zoo får fortsätta att hålla sig till torrfoder idag medan jag nu ska somna mätt, nöjd och mycket belåten.

    Puss

    (mer …)


  • PASTA MED SOPPA.

    pasta med soppa

    När jag var på den här lilla tillställningen så fick jag en provburk med tomatsoppa i näven vid ingången (varför det inte delas ut på soppkök för dom som behöver det lite mer istället kan jag inte förstå men det är mycket jag inte begriper) till mässan. Jag är inget jättestort fan av just tomatsoppa men eftersom jag inte riktigt kände för att slänga den (pga det jag inte begriper) så tänkte jag om och använde den som bas i en pastasås. Det visade sig fungera alldeles strålande. Enkelt som tusan och kryddorna var redan på plats.

    Jag slantade upp lite kryddig korv, strimlade lök, kokade pasta och sen blev det som det blev. Jag blev mätt och är redo för nästa lunch i morgon. Fram tills dess så är det nog min kaffemugg som får göra mig sällskap. Förkylningar kräver sin mängd kaffe nämligen.

    Så, nu ser vi till att ha en fin kväll!
    Puss.

     


  • KLADDKAKA

    kladdkaka

    Häromdagen var det kladdkakans dag, 7 november. Alla dessa dagar! Vad är det för dag idag förutom söndag och farsdag?

    Jag ville inte vara sämre men gjorde den 2 dagar efter pga denna anledningen var jag ju inte hemma vid spis och ugn. Jag skulle fotograferat den igår men hann inte. Idag när jag tog mig tiden var det inte mycket kaka kvar. Kan inte för mitt liv förstå vart den har blivit av?!

    Kladdkakan behöver ingen speciell dag. Det är en kaka man äter så ofta man kan, orkar och vill!

    (mer …)


  • LJUST BRÖD.

    ljust bröd

    Det här är det godaste och snyggaste brödet jag någonsin har bakat. Det är luftig och det smakar helt fantastiskt gott. Man kan säga att det är en hederlig barkis för den innehåller inte mer än ”vatten, mjöl och gammelt bôs” (läs: vatten, jäst, durum, vetemjöl, olivolja och salt).

    I vanlig ordning så är det höftat med mjölet men tar man det bara lilla lugna och låter degen knåda sig länge så blir det alla tiders.

    Det verkar som att jag nu har åkt på samma skit av förkylning som min man dragits med en vecka. Svårt att andas, huvudet värker som aldrig förr och febern verkar ligga där och lurpassa (det gör liksom ont på huden) så jag misstänker att det blir en dag i soffan med tillhörande tv. Katt på magen är obligatoriskt. Usch! Jag vill verkligen inte för den hostan han har är horribel!

    Nåväl, är du piggare än vad jag är så passa på att baka bröd vettja. Perfekt till kvällen. En nattamacka sitter aldrig någonsin i vägen.

    (mer …)


  • EN MISSLYCKAD KAKA ÄR OCKSÅ EN KAKA.

    kokos

    Tanken från början var bara att göra en simpel italiensk maräng med smak av saffran men det slutade med något helt annat eftersom marängsmeten blev alldeles för lös (fråga mig inte varför). Efter en snabb blick i skafferiet där jag fann kokosmjöl så blev det nånting helt annat. Jag tänker inte ens göra mig på ett försök att återge det här för det är helt omöjligt. Kakor blev det. Konsistensmässigt drar de lite åt mandelbiskvier. Något sega och de hade varit helt okej om det inte var för att det är så sött att tunga och håret krullar sig vid första tuggan. Snygga på bild blev dom i alla fall och det ska dom ha credd för, dom små rackarna.

    Ni vet väl att en tesil och florsocker är matfotografens bästa vän? Om inte så vet ni det nu.


  • BLODPUDDING & VITKÅL.

    blodpudding

    Något saknas på bilderna – Bacon! – men man kan inte alltid få allt.

    Det här är något av det godaste jag vet och att det är ypperligt när man inte har varken lust eller ork att stå vid spisen gör ju det hela ännu bättre. Blodpudding! Många rynkar på näsan och det kan jag absolut förstå men jag gör det verkligen inte. Trots att det är en stor favorit så blir det väldigt sällan av. Konstigt. Vitkålssallad med morot och lingonsylt är det absolut viktigaste till blodpudding. Har man bara det så spelar inte baconet så hjumlans stor roll även om just den sältan kanske kan saknas.

    Idag, dagen efter den där gårdagen, är jag helt slut eller som man säger här i dom trakterna jag bor ”som ett utsketet äpple”! Jag är så fruktansvärt trött och jag längtar SÅ till kvällen när det är mörkt och tillåtet att nicka till i soffan. Jag är väldigt redo om en säger.


  • MATBLOGGSPRISET – BÄSTA FOTO

    Det ska väl inte vara bildlöst egentligen men jag skyller helt och hållet på trötthet. Vilken dag det har varit. Kaos från första stund med sjuk man och mängder av stress men nu är jag äntligen hemma i min trygga och lugna lilla vrå igen. Skillnaden från när jag lämnade hemmet i morse tills nu är något annorlunda. Jag gick alltså och vann ”Bästa foto” i årets upplaga av Matbloggspriset.

    Jag är så glad och så otroligt stolt. Tacksam över att ni läsare och alla mina vänner tipsade om mig. Fick mig nominerad och sedan att vinna. Det är ni som har gjort det med mig! Tack!

    Min man mår nu bra igen. Något trött men på benen och med färg i ansiktet. Det var inte mycket med honom när vi passerat Gränna. Han var vit som snö. Om ni någon gång ska bli sjuka, se till att bli det lagom tills ni är i Ödeshög för den vårdcentralen som vi trillade in på är den absolut bästa jag någonsin besökt. Hela personalstyrkan var helt fantastiska. Makalöst. Trodde inte att det ens skulle vara möjligt.
    Samtidigt som vi sitter hos farbror doktorn börjar min telefon att ringa hysteriskt. Min pappa aka hundvakten ringde förtvivlat trots att jag skickade meddelande om att ”vi ringer upp sen” (jag kan inte svara pga hör inte och Mats höll på med utesluta-stroke-gymnastik). När vi väl ringde upp kom nästa problem. Nyckeln som pappan min hade fungerade inte. Han kom alltså inte in och hundar med dess tarmar och blåsor fick vackert hålla sig. Väldigt många timmar! (Det dåliga samvetet kom som ett brev på posten).

    Som sagt, nu är jag hemma och ska absolut inte dra ut på tiden utan tänker gå och lägga mig. En dagsresa till Stockholm tur och retur tar på krafterna bara det. Att göra den under stress och nervositet har gjort den något mer påfrestande.

    Tack!
    För att läsa om alla de andra vinnarna är det bara att följa länken här. GRATTIS TILL ER ALLA!

    Juryns motivering:
    ”Här har vi en blogg där kvinnan bakom den i sina matfotografier lyckas förmedla en alldeles egen vision och stil. I hennes bilder råder en mycket speciell atmosfär, som inte bara förhöjer maten på bilderna, utan som även ger oss en total estetisk upplevelse. Hennes foton är en vital del av bloggen, håller en konstant hög kvalité och fungerar perfekt med texterna. Helheten ger oss en bild av bloggerskan som person – en mycket begåvad sådan, som heter Helena Ljunggren.”

    Helt bildlöst ska det inte vara!
    1425772_10200881884595613_1152966248_n


  • HONUNGSBULLAR

    honungsbullar

    Nu blir det enkelt och andra (kanel)bullar. (recept här – fyllning 150 gram smör, 2 msk vaniljsocker och honung tills man är nöjd (blanda ihop allt och bre på)) Dom här är istället för smör, kanel och socker fyllda med smör, honung och vaniljsocker. Vi snackar bulle här nu! De är klibbiga, söta och förjordat goda. På toppen ligger det råsocker och vid serveringen, så här dagen efter, är de pudrade med kakao/vaniljsocker i hopp om att se lite trevligare ut. Man kan alltså skippa pudret, det går alla tiders ändå.

    Jag har gått och blivit nominerad i årets upplaga av Matbloggspriset. I kategorin ”Bästa foto” har jag lyckats trassla mig in. Klicka här och se vilka bloggar som är nominerade i de olika kategorierna. Det är ingen dålig skara med bloggar jag står emot. Riktigt kul och jag är så barnsligt stolt av att vara nominerad. Så, i morgon 7/11, finner ni mig i Stockholm på Mitt Kök-mässanSå spännande och SÅ kul att få vara med i det här! Hoppas att vi ses! (Jag är den som har kortast naglar och rufsigast hår samt den som ser ut att vara speedad på valium. Typ.)


  • PETIT-CHOUX NO.2

    Petit no.2

    Han som jag delar hem med har blivit en sucker för mörkerfotografi och längtar numera tills mörkret lägger sig över huset. Då kommer han gående med sin kamera, sitt stativ och belysning och frågar om jag ska vara med. Idag tvekade jag inte alls att hänga på när jag hade färdiga långa petit-choux liggande för att ha något att ställa framför kameran i morgon. Det får bli något annat till morgondagen. Alltid lär jag mig någonting nytt.

    På ”petittsjouxarna” är det bara choklad och hackade paranötter. Bit av kaka! Denna gången hoppade jag över fyllningen. Det fungerade det också!

    Goafton.


  • PASTA MED PEPPARROT.

    pasta med pepparrot

    Min familj (läs: min pappa) går oftast ut tidigt på året med julskinka eller helgskinka som det så fint heter den tiden på året då det inte är jul. Han köper mer än gärna både en och tio stycken och lägger i min kyl så framåt första advent börjar jag tröttna på det en smula. Nu är den ju visserligen inte griljerad som sig bör till jul men ändå blir det något tröttsamt. (Nu går det ju inte att komma ifrån att på kvällen innan julafton när skinkan är nygriljerad är en av de bästa stunderna på året.)

    Nåväl, det låg en precis en sån helgskinka i kylen, den tredje i ordningen, och jag visste inte alls hur jag skulle få den att gå åt men slänga den ville jag ändå inte göra så då fick det bli en hitte-på-lunch som skulle visa sig bli alldeles perfekt. Pasta hade jag över sedan gårdagens middag. Med pepparrot (färskost) och lök fick skinkan göra mig mätt så även idag. Tänk så lätt det kan vara. Det tar inte mer än 5-10 minuter att hysta ihop.

    Tack för delar av maten, pappa.

    (mer …)