Etikett: helg


  • SÖNDAG OCH SOLIG FRUKOST

    Vilken fantastisk dag. Fönstren är smutsiga. Golven dammiga. Solen skiner. Fåglarna kvittrar. Precis som det ska vara en helt vanlig vårdag. Med risk för att vara en gnällspik så är jag inte riktigt nöjd. När jag försöker se ut genom fönstren så ser det så skönt ut men när jag kör ut näsan är det precis tvärtom. Det blåser snorkallt och ingen jacka i hela världen lyckas hålla vinden borta. Jag har gått ut väldigt korta stunder idag och då har jag placerat min kropp på baksidan av huset, i lä! O’boy! Då är det skönt! Tyvärr lyckas vinden hitta mig även där så då är det bara att buttert pallra sig in i igen, in till värmen. Ni vet väl att vi har Gällstads varmaste hus, speciellt när det blåser ute? Joråsåatt, vi har det riktigt varmt och skönt inne vid sådana tillfällen. Eller INTE!
    Det är så långt ifrån varmt det går att komma eftersom vi för några år sedan kom på den briljanta idén att riva ner innertaket på övervåningen, eller ja inte hela taket men sådana där typ gipsskivor. Vi tyckte inte det passade in i vårt gamla hus utan ville hellre ha det gamla fina trätaket som fanns under. Vad vi inte fattade då var att gliporna som är mellan varje bräda är inte direkt täta utan det enda som ligger på är lite sågspån. Så när det blåser ute så är det inte bara vidrigt kallt, vi har även sågspån lite här och var på övervåningen. Det är briljant, inte sant?
    I år ska vi äntligen, tror jag, får tummen ur och sätta upp ett nytt innertak. Ett tak som ska passa vårt gamla hus och som ska hålla vind och sågspån där det hör hemma. Jag vägrar att frysa en vinter till! Sådeså!

    Tvära kast nu.
    Att göra sin egen müsli är något som jag tycker fler borde prova på för det är riktig enkelt, förutom att jag brände halva min laddning, och allt utom det brända blir gott. Personligen så gillar jag söt müsli så den jag gjorde idag passade mig precis. Den var söt utan att bli hejsanhoppsan-söt och kanske gjorde det söta att det kompenserade med den lite fräna, brända smaken av de svarta grynen. Så är det naturligtvis!

    Det går att blanda i precis det du känner för. Som vanligt anser jag att ”det som låter gott i tanken” råder. Tveklöst. Jag tar dock inget som helst ansvar för vad som låter gott i ert huvud, det får ni stå för helt själva.

    Nu ska jag ut och andas i några minuter igen. Baksidan ser inbjudande ut och det är garanterat varmare där än här på kontoret.

    (mer …)


  • FEBRIGT OCH BILDLÖST

    Mazariner
    Glass
    Gurkstavar och dipp
    Paj

    Det är på väldigt många sätt tur att jag inte är förkylningssjuk så ofta. Tyvärr så smakar alla godsaker ovan precis likadant. Det vill säga – absolut ingenting! Jag är inne på andra dagen med hög feber, hosta och makalös huvudvärk. Varannan timme, mellan ingentingsmakande godsakerna, slinker det ner alvedon och bisolvon (ja, jag överdoserar i nuläget) på löpande band tätt följt av två duschar otrivin menthol i vardera borre. Jag orkar hålla mig uppe korta stunder, de stunder jag äter och hoppas på att få en smakupplevelse som ska hjälpa mig att uthärda men icke, så är det inte. Det enda som hjälper, en smula, är att ynka.

    Nu ska jag återgå till täcket, kudden och min rara Mats. Han är i alla fall alldeles toppen på alla sätt!

    Så mycket gott och så väldigt smaklöst.


  • FOTOGRAFERA GLASS MED LIVET SOM INSATS.

    Glass är troligtvis inte det första man tänker på när det är närmare -20 grader utanför dörren men jag är inte riktigt som det var tänkt att jag skulle bli och tänker på glass i stort sett alltid. Minusgrader har aldrig hindrat mig så igår blev en ny smak till. Eller tja, smakerna är inte nya på något sätt men jag har aldrig sett det i glass och jag har absolut inte sett dom tillsammans. En smaken är Pigall och den andra smaken är Skotte. En synnerligt märkligt kombination kan man ju tycka men se nä, det är det faktiskt inte. Det viktiga är att Pigallen ska ätas först och tätt därefter Skotte. Väldigt viktigt! Helt enligt en väninna som tycker att det är något av det godaste som finns. Första gången jag hörde det så blev hon den konstigaste av de konstigaste. Efter att ha smakat så är hon inte längre så konstig mer än att hon anser att Skotten (mindre god) ska ätas sist. Ska man inte alltid spara det godaste (Pigall) till sist och ha det mindre bra avklarat fort?!

    Ovan nämnda väninna med familj ska ikväll besökas och vad passar då inte bättre än en pigallskotteglass som gå-bort-sig-present? Jag gjorde dock en miss och det var att jag bara hackade chokladen, jag skulle naturligtvis ha smält den. Då hade det smakat mer men men, nu är det som det är, glassen är långt ifrån äcklig som den är nu.

    Jag ville fotografera glassen utomhus så jag begav mig till vår vackra gamla kvarn som finns här i byn. Jättevacker med omgivningar to die for. Jag hade med glädje bott i den där kvarnen. Tills i går! Anledningen till att det bara blev tre bilder är för att så fort jag klev ur bilen fick jag äckelkänslor. Ensam. Kall. I skogen. Livlig fantasi. Paranoid light. Jag hörde röster och det gick kalla kårar längs hela ryggraden. Gåshuden satt som en smäck. Jag blev rädd för precis allting. Ni som hängt med ett tag vet att jag är hörselskadad så att jag blev rädd för skoknarr är helt befängt. Jag var dessutom helt utan hörapparater. Det föll snö från ett tak och snöflingorna fick hjärtat att slå trippelvolter. Fy, jag var uppriktigt livrädd. Jag lyckades i alla fall ta mig upp till skjulet där jag skulle fotografera. Jag hystade upp glassen och sköt av tre bilder, hela tiden såg jag över axeln. Jag hörde någon viska ”Helena!” och någon säga ”hej.” Jag trodde att det var någon mer där men det var hela tomt! Isch…jag sköt av de där bilderna för att få det gjort, sen slängde jag på plasten på glassen, greppade brillor och påse sen var det bara att börja springa. Jag rös, jag frös och jag hade bara siktet inställt på bilen som naturligtvis var låst och med fingrar som varit utan vantar under fotograferingen gick det naturligtvis inte att låsa upp bilen med knappen. Jag tryckte och tryckte samtidigt som jag sprang allt jag förmådde. Efter många om och men samt svordomar så låstes den upp. När jag väl kom in i bilen lyckades jag andas igen. Aldrig mer kvarnen själv. Aldrig någonsin.

    Jag trivs bäst med mina egna spöken här hemma. Okända vill jag inte stöta på igen.
    Bilderna talar sitt tydliga språk. En rädd Helena är ingen stöddig typ. Livlig fantasi är inte da shit!

    (mer …)


  • LEMONLIMECURDGLASS.

    För ett tag sedan så jiddrade jag om en lemonlimecurdglass. Här är den. Eftersom jag helt missat att fotografera förra batchen så fick jag göra en till. Vilken hjumlans otur för oss. Verkligen.

    Alldeles len. Alldeles söt. Alldeles syrlig. Alldeles krämig. Tja, kort och gott – Alldeles underbar!

    (mer …)


  • HAMILTON, DIN MÖRT!

    Kanske är det någon form av helgerån att steka rökt fårfiol? Om det är det så tänker jag inte be om ursäkt för det. Bra mat ber man aldrig om ursäkt för. Aldrig! Det råkade på något sätt bli en röktfårfiolscarbonara modell falsk med grädde. Alltså egentligen inte alls en carbonara men har man stekt rökt fårfiol kan man lika gärna gå hela vägen. Det blir så bra så!

    Idag har vi biljetter till nya Hamilton men av någon konstig anledning så är jag inte alls sugen på att gå på bio. Jag vill vara hemma. Duka upp antipasto tills jag storknar, knôka ner mig i soffan med täcke, kudde och make, starta vår egen bio och bara tryna. Det var så längesen som vi hade en ”hemmafredagskväll” så det skulle vara otroligt skönt. Tyvärr är ju biljetterna redan betalda, visserligen bara 190 spänn men ändå. Hamilton finns ju kvar men gör antipastin det? Det handlar om prioriteringar här. Viktiga saker!

    Antipasto i lugn och ro och en film (vi skulle kunna säga Dirty Dancing eller hur Mats?) hemma i skönaste soffan eller Hamilton i en biosalong i en stol med alldeles för lite benutrymme tillsammans med alldeles för många smackande människor? (Trots att jag är hörselskadad och knappt hör det någon säger som sitter jämte mig så lyckas jag av någon mycket märklig anledning höra när någon smackar. Hur irriterande? Jag vill kölhala!)Det är frågan. Hur skulle du göra?
    Fårfiolspasta med vitlökskrutonger var det ja. Följ länken.

    (mer …)


  • CLEMENTINGLASS I ETT PÅ TOK FÖR LITET LASS.

    Cliffhangern blev en smula längre än vad jag hade räknat med. Det var inte alls tänkt att det skulle ta flera dagar för mig att ens starta datorn. Det är skönt när man inser att man faktiskt har ett liv utanför dator, facebook och spel. Ibland har det en tendens att bli lite för mycket så denna pausen har varit bra på alla sätt.

    Glassen som jag jiddrade om tidigare i veckan ser ni på bilderna. Det är den absolut godaste glassen jag någonsin har gjort. Den är så krämig, så välsmakande och så perfekt som det bara är möjligt. Den dänger vilken köpeglass som helst i väggen. Tveklöst! Den råkade få stå och svälla en dag extra, kanske var det just det som gjorde hela glassen. Man ska inte ha bråttom när man gör glass. Då är det en stor risk att det blir isigt, hårt och det blir fett i gommen dvs. alltså inte så som glass ska vara. Sån glass vill inte jag ha i alla fall. I glassen är det gelatin av en  enda enkel anledning – Jag vill ha det! Vill man inte ha det så utesluter man det men då kan jag inte garantera att det blir lika bra.

    Nu: Twilightmaraton.

    Hoppas att du har en fin söndag. Ta hand om dig.

    Ni vet väl att om ni klickar på pluset uppe till höger så kan ni prenumerera på inläggen här i bloggen? Klicka på den så får du stenkoll på vad jag gör. Vill du ha ännu mer koll, tex. veta vad jag inte gör, så finns det ett F (Facebook) jämte. Att ”träffa” nya människor är trevligt. Tycker i alla fall jag. Kanske ses vi?

    (mer …)


  • BOKTIPS OCH SUPERNYTTIGT GODIS FÖR SJÄLEN

    Dan efter dan efter dopparedan. Där är vi idag och idag tog julen slut. Granen slängdes ut, skinkan tog slut och därmed är vi nöjda med allt vad jul heter. Nu räcker det. Höjdpunkten är annandagsmiddagen då det sista rimmade köttet serveras till potatis och vitsås gjord på doppespadet. En vitsås som går att (läs: ska) ätas med sked. Den slår hela julbordet med hästlängder. Så makalöst gott! Julen smakade lika gott som alltid men ändå så är vi lika glada varje år då det  hela är över. Nu är siktet inställt på våren. Nyårsafton hoppar vi över och antifirar i vanlig ordning.

    Till filmen ikväll serverar vi hemmagjort godis i form av krispiga bars med marshmallows, choklad och blåbär. Är filmen kass så får barsen hela min uppmärksamhet. Det är lika säkert som amen i kyrkan. Barsen går att variera i det oändliga. Ös på bara!

    Fredrik Lindström, en stor favorit hos både mig och Mats,  har kommit ut med en ny bok. En alldeles ljuvlig liten pjäs. Ha den. Få den. Köp den. Läs den!

    (mer …)


  • DAGEN EFTER DOPPAREDAN

    Semifreddo, mina vänner, är väldigt enkelt och väldigt gott. Det kräver ingen glassmaskin alls och det går att variera i det oändliga. Sätt sprutt på fantasin och skapa dig din egen favoritsmak. På 5-6 timmar har du en krämig, halvfryst juvel stående i frysen som bara väntar på att slukas. Hallon och lakrits är en match made in heaven, just den kombinationen kan aldrig, någonsin bli fel. Receptet finner ni längst ner i inlägget.

    Säger man god fortsättning efter julafton eller är det bara efter nyårsafton? Varje dag borde visserligen önskas med god fortsättning så det är inte fel – God fortsättning till er alla läsare! Hoppas att gårdagen blev som ni önskade oavsett om ni firade stort, smått, högt eller lågt. Vi firade ytters lågt och somnade väldigt nöjda och glada med dagen. Dagen avslutades med att en av mina småbröder, som inte är varken små eller unga längre, tog fram en jacka. En jacka som jag sedan jag såg den första gången, varit helsåld på. Tyvärr kunde jag inte ha den då men NU, dragkedjan åkte igen och jackan blev därmed min. Jag är inget märkesfreak utan tycker oftast det är fjantigt men jag vill nu annonsera att jag har en Didriksonsjacka i storlek XL! ( i somras hade jag storlek 58/60 alt. väldigt många X före L). Det viktigaste märket på jackan är alltså storlekslappen!

    Så här dagen efter julafton är det inte mycket med någon av oss i denna lilla familjen. Vi är rastlösa, trötta och stånkamätta ungefär hela tiden. Vi har sovit i stort sett hela dagen med undantag för när vi fick julmatsresterlunchbesök av en bror med sällskap. Det var nog bra att dom dök upp annars hade nog risken varit väldigt stor att vi sovit hela dagen. Juldagen är årets tråkigaste dag, helt klart. Ingenting är öppet och rastlösheten sitter som superlim och naturligtvis vill vi göra allt som handlar om att springa i butiker. Men se, tji på oss!

    Nä, om jag skulle ta och gå upp ur sängen? Klockan är ju snart midnatt så det är nog dags trots allt.

    (mer …)


  • FRITTATA, FRITTATO?

    Inte slänga någon mat! Det går att göra fantastiskt goda maträtter på rester. Ett exempel är gårdagens pasta, den passar ypperligt i något så enkelt som en frittata. En form av omelett som går att variera i oändlighet. Kött, vegetarisk, skaldjur….det är bara att välja eller ta det som finns i kylen. Det kan bli många lyckade kylskåpsrensningar. Den vi åt idag var helt i sin ordning. Fast men ändå krämig med en alldeles lagom salt smak. Serranoskinka är något som jag inte äter så ofta men som jag absolut ska se till att ha i kylen lite oftare så att det finns vid kylskåpsrensningar. Superenkelt att göra och fort går det! En perfekt söndagslunch på en dag som man inte ska slita ut sig i onödan.

    Sliter ut mig är något som jag absolut inte gör idag. Jag ligger i sängen sen några timmar, alldeles inbäddad av elektronik, täcken och kuddar. Kamera, telefon och dator…med tillhörande sladdar. Någon kyla är inte något som jag behöver oroa mig för. Jag har till och med glömt att slänga in ved i kaminen vilket inte kommer vara så populärt när Mats kommer hem igen. Men vaddå, jag har ju det varmt och skönt och vem vill lyfta på täcket när man vet att de är snorkallt på ovansidan? Inte ens jag är så dum!

    Ovan nämnda Mats är iväg med en kompis och fotograferar. Samma nämnda Mats är sen i fredags en väldigt lycklig Mats. Med en ny kamera ser han livet på ett het annat sätt. Det huserar numera två stycken fullformatare i familjen Ljunggren. En till Canon EOS 5D köptes och jag är därmed inte längre ensam med en sådan ljuvlig pjäs. Det är så fantastiskt roligt att dela samma intresse, vi lär oss av varandra eller tja, jag lär mig mest av honom faktiskt eftersom jag egentligen inte är speciellt intresserad av det tekniska. Avtryckarknappen räcker. Vet jag vart den är så är jag nöjd. Allt annat går att ordna till i efterhand. Det ska bli spännande att se vad dom fått till för bilder när dom kommer hem igen, det har trots allt blivit ett väldigt vackert vinterlandskap ute. Snön har kommit i natt, ganska mycket dessutom. Tänk om det kunde få ligga en vecka till, men det är nog för mycket begärt.

    Om 1,5 timme är det streamad basket på datorn – Uppsala – Borås. Så vad jag gör i eftermiddag är inte mycket att tveka på. Jag ligger kvar här under täcket i det tekniska virrvarret av sladdar och prylar i några timmar till. Tack gode någon för söndagar, täcke och, sist med absolut inte minst, streamad basket!

    (mer …)


  • I´VE GOT THE WHOLE WORLD IN MY HAND


    Kan det verkligen vara så enkelt?

    Insikt är vackert. Insikt är läckert. Insikt är fräsigt. Insikt är allt.
    Jag har hela världen i min hand.