HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: helg

  • ÄLSKADE CAPPUCCINO.

    Om det är något som kan göra så att kilona som är kvar dröjer är det det här. Cappuccino! Det är min drog. På riktigt. Jag kan bälga i mig i princip hur många som helst om dagen och jag hoppar gladeligen över både middag och lunch för att istället ta två sådana här.

    Fram tills vi var på Sicilien för tre år sedan kunde jag inte ens se på kaffe för att känna avsmak men så fick jag en cappuccino av min man efter frukost och där började mitt kaffesörplande. Siciliansk cappuccino är något utöver det vanliga. Nu har jag inte så många att välja på men jag tror att jag vågar säga att de är de bästa för det var helt sagolikt. När vi återigen kom hem därifrån så återgick jag lite lätt till samma avsmak som jag kände innan men så började jag tröttna på mig själv när jag hela tiden avböjde kaffe när någon frågade och sedan i juni -12 är det min drog. En cappu-maskin kom på födelsedagen och sedan dess är jag helt fast. Finns det Illy-kaffe hemma (vilket det MÅSTE göra) så är det jag som räknar timme mellan varje kopp.

    Ekologiskt råsocker på toppen är ett måste. En cappu är ingen äkta cappu utan det. Bara så ni vet!

  • NU BLIR DET HETT. PAPRIKAKRYDDAT NÖTKÖTT.

    Som titeln antyder. Det här är hett! Mycket chili som får munnen att flämta och svettpärlorna i pannan att trängas men det är alldeles för gott för att avstå att kämpa sig igenom det. Jag har aldrig någonsin gjort kött på detta sättet med så mycket krydda, har varit lite för rädd för att det liksom ska bli för mycket men det blev precis tvärtom. Jag hade lätt kunnat slösa lite mer paprikapulver. Smaken var helt fenomenal och köttet var helt perfekt stekt. Lite rosa i mitten. Även det är något som jag på äldre dagar har lärt mig att uppskatta.

    Till det fenomenala köttet serverades en typ av wok med lite allt möjligt som jag fann i kylen. Grönsaker av alla dess slag, sesamolja och en liten skvätt soja. Klart. På 5 minuter är det hela färdigt att servera.

    Söndag står på agendan. Hela dagen kommer att spenderas i soffan. Ryggen är bättre och det ska den fortsätta att vara så därför bullar jag upp kuddarna och lutar mig tillbaka.Det ska nog gå bra det här. Skidor på tv, bok och dator får sysselsätta mig antingen jag vill eller inte. Jag har en tendens att bli en smula rastlös efter bara några minuter men jag får helt enkelt bita ihop. Testa tålamodet lite.

    Vad gör du en söndag som denna? Tar du det lugnt eller har du ett späckat schema?

    Jag skulle behöva lite hjälp med vad man kan servera till friterade risbollar. Det står helt still i huvudet på mig, jag får inte till det alls. Riset är färdigt och även det är kryddat ganska hårt med vitlök och chili så något som är lite mildare skulle vara att föredra. Så, sitter du inne med ett bra tips tar jag tacksamt emot och kanske blir det just ditt förlag som visas på bild i nästa inlägg. Tack på förhand.

    (mer …)

  • ENKELT BRÖD MED SMAK AV CITRON

    Godmorgon världen. En ny dag har börjat.  Den har börjat på samma sätt som alla andra dagar denna veckan med extrem ryggvärk. Nätterna är en enda stor pina. Att vända sig i sängen är som att köra in knivar i hela kroppen. Med andra ord, inte skönt och otroligt frustrerande. Jag smörjer, masserar och äter värktabletter som jag aldrig har gjort något annat. Ryggen har krånglat den senaste månaden och i måndags small det till i ryggslutet när jag skulle böja mig efter en katt och sen efter det är jag helt körd. Det gör ont ända ner i vristerna. Jag har många krämpor men smärta är något som jag inte alls är van vid och just den där förbenade smärtan är det värsta som finns. Speciellt när den sitter i ryggen. Bläurk!

    Nåväl, det blir nog bra tillslut och tills dess får jag välan fortsätta att gnälla, häva mig upp ur säng och soffa (snurrar runt på mage och glider ner på golvet för att sedan på något sätt krypa uppåt – cirkus maximum släng er i väggen)

    Från ryggont i brödbak. När man bakar bröd har jag fått lära mig att det är så viktigt med att vara noga med mängden av alla ingredienserna men varje gång som jag har höftat har bröden en tendens att bli så mycket bättre. Lite sånt och lite sånt. Resultatet har blivit alldeles strålande och bröden blir precis sådär luftiga och fina som jag vill ha dom. Just detta brödet är nog ett av dom bästa jag har gjort. Det är absolut inget avancerat alls, det är bara bakat på frihand och inte efter något som helst recept eller mått, förutom på vätskan. Jag ska försöka återge det så gott jag kan men mitt tips är att ta det lugnt, tillsätt det du vill ha i maklig takt så lovar jag att du har ett bröd som kommer få dig att humma vid varje tugga.

    So, here we go!

    (mer …)

  • LUFTIGA CHOKLADMUFFINS & NÖTCHOKLADKRÄM

    Chokladmuffins tycker jag har en tendens att bli något torra och ganska tråkiga. Det är väldigt ofta som jag känner en besvikelse över resultatet. Det har hänt ett fåtal gånger att de blivit alldeles tipptopp och precis så saftiga och luftiga som jag önskar. Nu kan jag lägga till ett recept till i samlingen med chokladmuffins. Nämligen det här – Amerikanska chokladmuffins. (jag använde inte lika mycket kakao som står i receptet, en knapp halv deciliter) De är stora, precis så stora som det förväntas när det heter ”Amerikanskt” (Min mamma sa en gång när vi var i USA ”Ser du Helena, allt är så stort att man ser inte hur stort det är!” Det ligger en hel del i det.) och de är luftiga, saftiga och alldeles ljuvliga att äta.

    På toppen har jag smetat på en frosting med smör, philadelphiaost och florsocker. Det bästa av allt är avslutningen – Blandade bär!

    Nötchokladkrämen jag gjorde såg jag i senaste numret av Buffé och smaken, i alla fall dagen efter, är en fullträff. Det jag missade helt var att den behövde verkligen kallna innan den skulle göra sig bra på bild. Här på bilderna är den så rinnig och tråkig att jag var rädd för att jag skulle få hysta den i soporna. Som tur var så lät jag den stå i kylen över natten för att se hur den skulle te sig. När jag kikade till den i morse så var den något separerad men jag slog ihop den rejält och vips så var det en krämig och nötig chokladkräm som dolde sig i burken. Man ska aldrig ge upp. Bred krämen på den rostade mackan! Det är en order!

    (mer …)

  • LASAGNE. EN VILD VILDLASAGNE.

    Att vara vrålhungrig och helt utan någorlunda trevligt och bra ljus brukar allt som oftast resultera i snabbskjuta bilder. Det är bara att göra och hoppas på det bästa. Orka krångla liksom. Jag sköt av bilderna där på köksbordet och bemödade mig inte att kånka upp allt till övervåningen för att få bättre ljus och mindre runt omkring. Jaja, nu ska jag inte gnälla, det kunde varit värre. Jag hoppas ändå att jag på något sätt ska lyckas förmedla vad det är som gömmer sig där på tallriken. Tillbehöret är i alla fall gårdagens picklade rödbetor. Något jag gått och småätit på hela dagen. Det och cappuccino. Konstigt att jag var vrålhungrig runt 13?!

    Det är en lasagne gjord på vildsvinsfärs (vi har numera hela frysen med viltkött så därav det vilda). Egentligen inga konstigheter alls. Det är som vanligt i stort sett med undantag för bechamelsåsen som är mer en svampsås med kantarell och champinjon. Torkade gula kantareller som fått ligga till sig och svälla i lite vatten innan de åkte med ner i såsen. Fredagslunchen är serverad!

    Såsen är så höftad att jag kan inte ens återge hur mycket det är av varje men följ nästan hela det här receptet  men slopa citron och dragon och tillsätt istället den mängden svamp som du önskar. Jag och återge hur det är tillagat går inte så bra hand i hand, tyvärr.

    Saltet på bilden är ett svart salt från Mill & Mortar. För länge länge sedan trodde jag att jag hade köpt svart salt men så var det inte. Jag började då spåna på om jag kanske skulle lyckas göra det själv, ett salt med lakritssmak, men behöver inte längre fundera. Det här är så snyggt och det smakar som vanligt salt. Det enda lilla ”problemet” är att det inte smakar lakrits så det får jag helt enkelt fortsätta att grunna på.

    (mer …)

  • BELGISKA VÅFFLOR MED RABARBERMOS

    Dagen efter. Det är idag det. Första deltävlingen i Melodifestivalen är avverkad och min hatkärlek till hela spektaklet blir bara större och större. Jag ser det, år efter år, jag hatar det mer och mer, år efter år men ändå sitter jag där i soffan och glor ögonen röda och gnäller mig sönder och samman. Varför? Jani, det finns det inget som helst svar på. Hjörndöd troligtvis med drag åt självplågeri.

    Sverige ser jag som ett land som faktiskt kan göra musik. På riktigt! Och trots detta så visas det upp skräp som inte ens en nästandöv som mig själv klarar av att lyssna på. Jag menar, Gosagosa? Seriöst, vad var det?! Skjut mig!
    Nåväl, nu är det hemska över och jag inser att det är inte själva Melodifestivalen som är det mysiga/roliga/trevliga utan det beror helt och hållet på sällskapet och just sällskapet igår är jag mer än nöjd med. Bästa sällskapet i alla kategorier! Vi blev spontaninbjudna och vi skickade på oss varsin onepiece och slängde in oss själva i bilen och drog till grannbyn. Spontaninbjudningar är perfekt. Onepiece är mindre perfekt. Typ värsta plagget någonsin men vad gör man inte?
    Mats, han den där som jag är gift med, tittade djupt ner i glasen där han satt i sin onepiece, något missfärgad dessutom efter en tvätt med fel färg, och har idag en dag som inte går i världens snabbaste tempo och suget efter sött, fett och flôtigt är mer än vanligt så vad passar då inte bättre med belgiska våfflor till lunch? Rabarbermos på toppen som trängs med grädde, blåbär och granatäppelkärnor. Jodå, även jag som inte tittade ner i något glas alls igår förutom i kaffeglaset tyckte det smakade alla tiders!

    Receptet på de belgiska våfflorna hittar ni här.

    Rabarbermos med en liten uns apelsinsmak

    300 gram rabarber, fryst
    saften från 1 apelsin
    1,5 dl strösocker

    Lägg allt i en kastrull och låt moset puttra i 10-15 minuter. Häll upp i ren och torr burk. Förvara i kylen.

  • LUNCHSTUND HAR GULD I MUND.

    Det här med amerikanska pannkakor och sylt är något alldeles extra. Puffiga, fluffiga och lagom söta fungerar de både till frukost och till lunch och oavsett om de serveras med enbart sylt eller hela ”kitet” med bacon, ägg och lönnsirap så är lyckan total vid första tuggan.

    Trots att det är så otroligt enkelt att slänga ihop just amerikanska pannkakor, mycket enklare än våra ”svenska” tunnisar, så är det något som i alla fall jag glömmer av alldeles för ofta. Mannen jag är gift med frågar med jämna, och ojämna, mellanrum om vi inte kan göra det till frukost på helgerna men eftersom både han och jag är så glömska så blir det aldrig av, när lördagen väl kommer så står vi där som fån och har ingen aning om vad vi ska äta till frukost. Det blir allt som oftast bara att vi slänger ihop en cappuccino eller en tråkig (läs:  aptråkig) macka. Cappuccino är aldrig tråkigt men det gör inget om den skulle få något sällskap någon gång. För min egen del är det GBP-operationen som ”ställer till” det eftersom jag inte är speciellt hungrig. Det hade säkert varit betydligt mycket enklare om man var sådär brutalt hungrig men jag klarar mig till lunch på en, två om jag ska vara helt ärlig, rejäl/a mugg/ar cappuccino/s.

    Det har ju som bekant varit en helg nyligen och då slog vi till med både amerikanska pannkakor OCH hemgjord sylt. En sylt som fullständigt golvade mig. Rabarber, hallon och vaniljpulver. En kombination som jag inte alls har tänkt på förr. Oftast brukar det vara jordgubbar inblandade när jag tänker på rabarber. Jag får tacka vår fullproppade frys för idén eftersom jag greppade de två första påsarna jag hittade. Hemmarabarber och en påse köpehallon. Ja, varför inte? Jag mätte upp de båda och hystade ner det i en kastrull med syltsocker och saften av en citron. Vilken smak! Alldeles strålande att få sommarsmaker i munnen när det snorkalla regnet piskar mot rutan. Det är en rikedom.

    Nåväl, med allt detta dravel sagt ska jag försöka ta tag i livet. Jag har i flera dagar haft känslan att jag har glömt något så mitt mission idag är att komma på vad det är. Jag börjar med att gå igenom min mail, jag är fruktansvärt dålig på att svara på mail så det skulle inte förvåna mig om det ligger några veckogamla mail som väntar på svar. Stackars frågeställarna som alltid måste vänta och fundera på om jag ens är intresserad. Mitt problem har inget med intresse att göra, det har helt och hållet att göra med att jag är så lost in space att jag glömmer av det helt efter att jag sagt till mig själv ”Jag tar det sen. Jag ska bara…!” Om det inte är mail som jag glömt att svara på vet jag inte alls vad det kan vara och går därmed och lägger mig igen.

    Någon gång blir det nog ordning på mig också. Någon gång. Någon.

  • HELGJUICE


    Vi lever.

    Med täta anfall och renovering  däremellan blir det inte mycket tid över till vare sig fotografering eller blogg så därför har det varit mer än lovligt dött här på sidan. Skärpning måste jag nog själv säga. Förhoppningsvis lugnar livet ner sig snart igen och jag kan ta tag i det där som jag tycker så hjumlans mycket om. Fotografering!

    Idag är det som bekant söndag. En söndag där frukten sjöng på sista versen. Vad är då inte bättre än en råsaftscentrifug att skicka ner alltsammans i? Vår används så sällan att den faktiskt glöms av där, längst in och ner, i skafferiet. Ganska dumt faktiskt för det är verkligen strålande gott med färskpressat. Det är inte mycket som slår det. Med clementiner, mango och äpplen blev juicen både söt och syrlig. Precis som det ska vara!

    Jag fick ihop ca en liter och det jag använde mig av var:

    10 satsumas
    4 äpplen
    2 mango

    Önskar er en ljuv söndag med allt vad det innebär.

  • HON BADADE EN SOMMAR…


    Jag har badat! Årets första och kanske enda dopp är avklarat. I ett alldeles för kallt vatten offrade jag mig för fotokonsten. Tanken var att jag skulle trasha min brudklänning men eftersom det är så väldigt många kilon borta från min kropp så lyckades jag inte ens behålla klänningen på mig och det hade resulterat i en alldeles för stor portion nakenfoto. Nog för att jag börjar tycka bättre om mig själv men SÅ bra är det inte!  Nåväl, vattnet var vidrigt snorkallt till en början men efter ett tag när huden börjat bli helt bortdomnad så tog det sig och det blev faktiskt riktigt behagligt. Att bada med kläder på är inte det optimala kanske eftersom det har en tendens att bli ännu kallare men vad gör man inte?

  • UGNEN BLEV TILL GRILL


    Allt som står på Facebook är sant. Idag har det varit skitväder i hela långa Sverige så även här i Gällstad, Herrljunga och Nossebro. Dom tre platser vi hållit till på en dag som denna. Solen har varit med oss men kallt som satan för att tala klarspråk.

    Jag har insett att raggare (inget ont om raggare, vi är bara inte riktigt på samma plats så att säga) är inget för mig, speciellt dom som är dyngraka redan innan lunch, då vill jag inte ens vara i närheten, och att köpepizza egentligen smakar skit (att det inte så är gott visste jag i och för sig redan innan). Köpepizza smakar faktiskt ingenting, eller jo, det smakar precis likasamma i varje tugga och smaken är salt. Bläurk! Men det är snabbt och enkelt att stanna till på en pizzeria när hungern väl slår till som den gjorde mitt i metropolen Herrljunga vid lunchtid idag. Jag får passa på när jag är hungrig och vill äta!

    Nossebro – nån bilträff med en miljard bilar i alla färger, former och modeller. Där hamnade vi. Mitt i soppan! Jag är inte bilintresserad men min bror är och han var där vilket var anledningen att vi begav oss – saknar! Skor är jag dock en stor fantast av och snyggaste skorna var röda, höga och helt livsfarliga. Jag snubblade, styltade och blev yr bara av att se henne gå. Bland boots, foppatofflor och converse stack hon ut och gjorde hela turen värd att göra.

    Åter till vädret. Grillen skulle kommit fram nu ikväll men eftersom det blåser likt en höststorm så valde vi faktiskt värmen inomhus istället. Ugnen fick agera grill och det gjorde det faktiskt riktigt bra. Kycklingspett och salsa med frukt och jordgubbar satt som en smäck i den lille magsäcken jag har kvar. Jordgubbar har alltid varit ljuvligt gott men jag tror att dom har lyckats steppa upp en aning till. Åker dom med ner i en sallad eller som här, i en salsa, blir dom om möjligt ännu godare. Spetten var även dom åt det fruktiga och söta hållet. Penslade med Tangy Fruit, grillsås från Santa Maria (tror jag), blev dom en stor favorit hos oss båda så den flaskan lär inte bli långrandig i kylen.

    Efter en dag på språng så har nu menieren börjat visa upp sig så den ska jag nu försöka klubba ihjäl med en påse dumle.
    Trevlig kväll!

    Synnerligen snurrigt inlägg.

    (mer …)