En fotografisk matblogg
Det var riktigt länge sedan jag gjorde mig en cappuccino. Något som jag drack flera stycken om dagen förr. Anledningen till att jag slutade var sockret. Jag blev vuxen och la av med socker i kaffe helt enkelt. Cappu ska dock ha socker på toppen. Råsocker! Utan socker ingen riktig cappu! Punkt.
Kände för lite nostalgi så en kopp får det bli. Jag hoppas att det ska smaka trots att det är socker på toppen. Dock ytterst lite!
Med detta sagt – Trevlig helg!
Puss!
Eller dragen gris som man skulle kunna säga på svenska för det är ju precis vad det är. Den har blivit dragen på två olika vis. Först har den fått ligga i ugnen och dra sig i många timmar på låg värme och sedan har den dragits isär när den är som allra mörast och dessutom godast. Det här slår tacos, fajitas, burritos alla dagar i veckan. Servera med tortilla eller pitabröd, sallad och lök.
Det bästa köttet som jag använt mig av måste vara benfri karré i bit men det går att göra i stort sett på vilket kött som helst så var inte ledsen om du inte hittar just karré. Jag har gjort på tjocka revben och skinkstek förr och det har blivit gott det också. Revbenen var lite tråk med alla ben när köttet var färdigt i ugnen och skulle dras men det gick ändå. Allt går!
När jag gör min pulled pork så finns det inget recept därför hänvisar jag till Google. Hurra för Google.
Idag trilskas jag med en huvudvärk som jag inte ens önskar min värsta fiende (eller, jo…den värsta kan gått få känna på det). Min tinnitus eskalerar med jämna och ojämna mellanrum och det ställer till det med det mesta. När jag hörde talas om tinnitus första gången kunde jag aldrig för mitt liv tro att det skulle väsnas såpass mycket att man liksom vaknar av det mitt i natten. Jag trodde i min enfald att det var ett litet pip som egentligen inte störde så mycket mer än att det var irriterande. När mitt började så var det bara på ett öra och det var jobbigt i sig men när det även satte sig på andra började helvetet. Jag brukar jämföra mitt ljud med att sitta jämte motorerna på en färja. Oftast är det inte samma oljud i öronen utan höger kör ett mullrande, dånande och skurrande ljud medans vänster kör den skrikigare varianten. Ibland väsnas det så mycket att det känns som att jag kan ta på det och om någon skulle hålla en hand på öronen så skulle den känna vibrationerna. Blöh! Nu är det så och jag känner mig inte speciellt stöddig och jag hatar att ha nedsänkt hörsel och därför då höra tinnitusen ytterligare. Det finns dom som har det mycket värre än jag så jag ska väl egentligen inte klaga men jag lever i det här och inte i någon annans helvete.
Ahmen, så är det! (ynkat färdigt)
Fredag! Helg!
Jag hoppas att du får en fin dag och en ännu finare helg.
Puss.
Det här är mina sista macarons någonsin. Aldrig mer kommer jag att göra dom små rackarna som ställer till det för mig, det är för pilligt och det krävs lite tålamod (va?) för att få dom att bli lika stora. Sista gången och allt så jag slog till och gjorde italiensk maräng med sockerlag och hela faderutten. Jösses så jag klibbade. Sockerlag är mycket varmt och ont gör det när det kommer på fingrarna.
Jag följde Made by Marys recept slaviskt men det ville sig inte ändå. Nu tvivlar jag alltså inte på hennes recept alls utan det är helt enkelt skit bakom spakarna (läs: Helena bakom spakarna) som inte lyckas men det gör inget. Dom är så söta och goda med sin smörkräm mellan så jag ska väl egentligen inte klaga men än på att jag inte äter dom. Onödigt socker = big nono!
Anledningen att jag inte är nöjd är kragen. Den förbaskade kragen! Det ska vara en krusig botten och kakan ska vara högre men hallå, man kan inte få allt här i livet. En kaka är också en kaka oavsett storlek på krage eller höjd.
Maria aka Mary är en fena på det där med macarons. Mitt mission i livet är att få en låda med Fleur de Sel butter caramel macaron. Jag bara måste! Jag menar, titta på dom! En låda att smäcka i sig helt själv skulle göra mitt liv komplett.
När päronen sjunger på sista versen så fungerar de ypperligt att ha med ner i en sockerkaka. Pimpa den sen med fräschare päron, choklad, lime och mandel. Svårare än så här behöver det inte vara.
Krångla aldrig till det. Det enklaste kan ibland vara det godaste.
Tristess på kvällen kan resultera i ett nygräddat bröd på morgonen. Så blev det i morse eftersom jag igår när vi hade parkerat vid tv.n fick tristessen kastad rakt i ansiktet. Egentligen orkade jag inte klibba och klabba med deg men med facit i hand är jag väldigt glad att jag gjorde det för det blev strålande bra. ’
Att få en skiva rykande färskt bröd med limecurd på toppen är inte fy skam. En bättre start på dagen är svår att få.
Varje morgon får jag ett sms ”Framme. Puss. Älskar dig.” så fort maken har kommit fram till jobbet men idag var det något annat som mötte mig när telefonen lyste strax efter 07:30. ”Innan jag glömmer det, det hade varit gott med makaronilåda ikväll! Puss.”
Eftersom han redan innan frukost funderade på kvällens middag måste ju tyda på att suget är enormt och eftersom jag är en äkta hustru av rang (nåja. Jag försöker) så var jag inte sämre än att det var det han fick serverat på tallriken till middag.
Jag vet inte vad det kallas hos dig men hos oss är det makaron-i-låda och inget annat som gäller. Det är verkligen underskattat. Gott. Billigt. Lätt! Perfekt mat att göra när kylskåpet behöver rensas eller om man har makaroner över från gårdagen. Gå bara efter ”Smakar det gott i tanken smakar det gott i munnen” Blanda och ge!
Trevlig kväll!
Puss.
ps. Ett litet tips. Ta inte ketchup till. Lingonsylt är det enda rätta! ds.
Trots att det idag har varit hyfsat varmt ute med sina 13 grader så är det ändå höst. Löven ändrar färg och faller till marken med en väldig fart. Bara sedan igår har träden gulnat rejält. Det är mysigt på ett sätt men mycket sorgligt på ett annat. Nu väntar det några jobbiga månader innan det vänder och blir grönt, fint och varmt igen. Nåväl, det är väl bara att göra det bästa av situationen.
Höst = soppa! Jag skulle egentligen gjort laxburgare idag men då jag har en pappa som kommer med matleveranser lite titt som tätt så fick det bli det här. Innan lunch knackade han på fönstret och överlämnade kycklingfilé, purjolök och riven ost. Det är det roliga med pappa, man vet aldrig vad han har med sig det enda man vet att det är något som går att äta (om det inte är nån form av maskin som går på bensin men det brukar vi få veta i förväg numera efter att jag ilsknat till rejält sist – hur många maskiner med bensin behöver vi egentligen?!). Soppan är en kycklingsoppa med potatis, morötter, purjolök och curry. Den smakade absolut inte skit så att det störde. Till det hela så fick det bli ”ostkex” dvs riven ost som fått åka in på bakplåtspapper i ugnen i några minuter. Vi fick bli mätta idag också! Otroligt.
Laxburgare får det väl bli i morgon istället. Fast, när jag tänker efter så har jag psykologbesök inbokat i morgon förmiddag och jag får skjuts av min pappa i vanlig ordning. Han brukar åka till mataffären under tiden som jag är där och vad han har med sig när jag är färdig har jag inte ha någon endaste aning om. Det kan vara precis vad som helst! Oavsett vad det är så misstänker jag det är just det som blir middagen och burgarna får flytta på sig ytterligare en dag dvs laxen får ligga kvar i frysen. Vi får se. Det reder sig!
Trevlig kväll.
Puss
Vill man slabba, klibba och skvätta med ”rödfärg” ska man helt klart pilla kärnor ur granatäpple. Någon säger ”banka lite lätt på dom så åker kärnorna ut.”. Vad någon glömmer att säga är att det skvätter mer än lovligt ner hela köket. Att pilla ur kärnorna i en bunke med vatten är det optimala men eftersom jag vill ha juice av dom så fick jag vackert krångla ur dom. Efter många svordomar och en illröd tröja så var jag äntligen färdig och skickade ner dom stackarna i råsaftscentrifugen och dom fick bli juice. Jag vet inte om det var värt slitet men eftersom jag ville testa sorbet så fick det bli som det blev.
Sorbet blev det. Jag var en smula stressad och lät den inte riktigt frysa såpass länge som det faktiskt behövde därav det rinniga. Fotograferingen var viktigast! Att jag kom på tusen saker att göra efter jag tagit ut den från frysen behöver vi kanske inte prata speciellt mycket om. Jag skyller på frysen. Bra så.
Det blev en sötsyrlig historia som jag kanske kan få för mig att göra igen OM jag orkar med proceduren med kärnorna. Det återstår att se. Utöver det så är det väldigt få ingredienser och det går snabbt att göra men man bör tänka på att den kräver sina timmar i frysen efter att den gått färdig i glassmaskinen. Varför det är så vet jag faktiskt inte men jag misstänker att äggvitan är boven i dramat. Någon som är kunnig kanske kan dela och vill med sig?
Vill man inte göra sorbet eller glass av juicen är det bara att stoppa ner ett sugrör eller två och sätta igång. Den duger väldigt bra som den är också!
Lite länkkärlek har ingen dött av och nu när tiden är inne för nominering av Matbloggspriset 2013 (klicka på länken) kan det aldrig vara fel. Jag har många raringar som jag ofta besöker och vilar mina ögon och min själ. Här är några, kanske är det någon av dom som du fastnar hos, som ger dig lugn och ro i en stressig vardag. Alla sätt är bra.
Vitt och svart. Sött och syrligt. Glass med vitchoklad och en liten liten smak av citron.
En glass som jag inte la ner så mycket tid på men som ändå blev alldeles strålande. Smeten har inte fått svälla som den ska för att hålla sig krämig och fin i frysen så den får nog ta slut idag om det inte ska hamna i slasken. Helst ska smeten sjuda sig krämig och sedan få en natt på sig i frysen men ibland är viljan att fotografera något större än vad tålamodet klarar av. Stressa aldrig med glass oavsett vad receptet än säger. Så, ska ni göra det här och ni vill ha en bra glass bör ni låta den vila, svälla och må gott i kylen under en natt. Resultatet blir så mycket bättre! Smaken blir dock den samma. Välj själv. Toppen!
Jag har återigen en blöh-dag! Jag har haft fler anfall och attacker än vad jag kan räkna till. Det tar inte många minuter efter ett har släppt innan nästa sitter där som en smäck och ställer till i princip allt. Jag är så trött på att hålla ögonen öppna och få kämpa med att fokusera och försöka hålla blicken still. Ynkar och suckar! Trots det så har jag haft en fin söndag eller en kroppkakesöndag som vi kallar det. Detta fantastiskt goda! Vi fick dessutom sällskap vid bordet och fick därmed hjälp med att äta upp allt. Kroppkakor vet sin plats i magen, helt klart, och dom fyller ut mer än väl. Egentligen hatar jag att göra dom där kokta degklumparna med sin ljuva fyllning av stekt fläsk, lök och kryddpeppar, eftersom jag avskyr när det är klibbigt, klabbigt och pilligt. Alltså inte min grej alls men är det bestämt kroppkaka så är det! Jag må säga ”Jag ska aldrig mer göra en endaste kroppkaka till!” men det är nog en lögn för om några månader står jag där i köket igen och svär mig igenom hela proceduren. Tveklöst!
Trevlig kväll!
Puss.