Väldigt långt ifrån den vackraste maten (solen låg dessutom helt fel på fönstret) men väldigt nära det godaste. Stuvad spenat, ägghalvor och stekt korv. Inga konstigheter alls.
Häpp.
Etikett: hemsida
-
-
SWEET POTATO PIE. SÖTPOTATISPAJ.
Någon gång ska alltid vara den första. Det här är en första gång för mig. Sötpotatispaj eller som det så tjusigt heter på engelska – Sweet potato pie. Med en stor sötpotatis i gömmorna visste jag inte alls vad jag skulle göra så Google fick hjälpa mig och det här blev det. Nöjd.
Jag har egentligen aldrig ens varit medveten om att det är en sötpaj utan trott att det enbart är en matvariant men så var det alltså inte. Så nu har jag lärt mig något nytt igen. Om det var gott? Absolut, men det fick räcka med en riktigt liten bit då det var mastigt som tusan.
-
NÄSSELFLÄTA
I brist på annat så har jag fastnat med en av mina första matbloggar där bilderna är helt emot hur dom är idag. Macro, med blixt och maten ser rent ut sagt tråkig ut. Det som är riktigt roligt att se är att jag har utvecklats en hel del under de åren som har gått och jag börjar komma dit som jag vill. Det har fått ta sin lilla tid och många bilder har skjutits på vägen. Jag verkar inte ha velat veta när inläggen gjordes för de är tyvärr inte datummärkta så jag kan inte veta när det egentligen var men jag skulle tippa på 08-09 nånstans däromkring. Är du nyfiken och vill se så är det bara att klicka här.
När jag satt där och scrollade och fnissade högt så var det en bild med tillhörande recept som tilltalade mig något och som jag känner att jag måste dela med mig av nu när nässelskotten har börjat skjuta upp ur marken. Nässelbröd. När jag gjorde detta så var det första gången någonsin som jag testade nässla och om jag inte minns helt knasigt så tyckte jag att just det här brödet var riktigt gott så det får bli en repris om några dagar. Nässelskotten kan behöva lite sol till innan jag tar dom.
Har du ätit nässla nån gång och i så fall, i vad? Jag tar gladeligen emot tips och tricks.
-
MIN ENDA DRÖM. NÄSTAN.
Jag har två drömmar som jag någon gång hoppas och tror kommer slå in. I alla fall en av dom. Den största och första drömmen är att inte längre vara ofrivilligt barnlösa (utredning pågår) och den andra drömmen är det som syns på bilderna (från pinterest). Ett hem i betong, råa skavda väggar. Stora fönster som är vackert slitna. Betongpelare som sträcker sig högt upp till taket. Stora öppna ytor, få rum. Ett enda stort rörigt och härligt liv. Där bor jag. Enkelt. Rått. Avskalat.
Vissa dagar handlar det inte bara om mat och matfotografering. Ibland seglar jag iväg till de här drömmarnas land och vill stanna där länge, eller ännu bättre, aldrig släppa taget. Någonsin.
-
-
VITA MARÄNGER.
Skam den som ger sig. Nu kan jag sova gott (efter att sockerkicken har klingat av). Vita maränger! Eller ja, så vita som jag lyckas få dom.
Jag har länge funderat på varför jag inte fått till dom så att det blivit så där härligt snövita men har liksom aldrig kommit till skott att fråga hur jag ska bära mig åt. Idag fick jag tummen ur efter mina ohyggligt snygga maränger som jag visade upp tidigare. En del tips fick jag och alla handlade mer eller mindre om värmen.
Maria, vår allas Made by Mary hojtade till och länkade till hennes sagolikt vackra och snövita maränger. Skulle jag göra enligt det receptet kunde jag inte misslyckas. Hon visste inte vad hon sa. Det är ju ändå jag som ska göra det och när det är smått och trixigt blir jag oftast trött bara av att läsa receptet men jag tog mig samman och gjorde precis (nästan) som hon sa. Spritsade ut cirka en miljard små pluttar på plåtar, bokade tid till kiropraktorn pga ”spritsnacke” och skickade in redan nämnda plåtar i ugnen. Körde på 130 grader de första fyra minuterna, precis som hon sa och sänkte sedan till 90 grader. Här började det barka åt fel håll, de började skifta i färg och paniken kom krypande. Man skulle ju inte kunna misslyckas!? Nåväl, jag tog mig samman och sänkte ugnen radikalt ner till 50 grader och lät dem sedan stå i närmare två timmar i ugnen. Första timmen med stängd lucka och andra timmen med luckan på glänt och se på fan, ut kom det en miljard (alltså lika många som när jag skickade in) vita små pluttiga maränger. Lyckan total!
Tack Maria! Nu har jag ordnat till maränger och ett illamående. Strålande. Godnatt.
-
CHOKLADBAKELSE. ELLER NÅT.
Rulla tummar är något som jag inte är speciellt bra på. Det är antingen av eller på och är det som idag när jag, pepparpeppar, har balansen hyfsat under kontroll så vill jag ju göra något. Jag vet sällan dock vad men baka är ju nåt som är gjort ganska kvickt och det behövs inte så många ingredienser. Bakat är dessutom ganska tacksamt att fotografera, det brukar ha färg (trots att detta är väldigt brunt) och det händer nånting i bilden med det kletiga och söta. Det är kul att fotografera bakat!
Det här är ett chokladmuffin som jag hittat här som jag har fyllt med chokladkräm och kletat choklad på toppen. Jag har inte krånglat så med receptet utan gjort det en smula enklare för mig själv. Jag har vispat ägg och socker, smält smöret och hällt i mjölken och rört i kakao. Sen blandat ihop alltsammans. Man ska aldrig göra det svårare än vad det egentligen är. Eller nåt sånt.
De otroligt snygga marängerna fick vara med och posera.
-
PERFEKT OPERFEKTA MARÄNGER.
Jag är inte på något sätt perfekt men marängerna här är. PERFEKTION! Inte sant? Erkänn att du vill veta hemligheten bakom.
Att få till det så här kräver sina skills, helt klart. Det är inte bara att göra. Eller, jo! Sopa rent hela huvudet, kleta ner dig själv och en spritspåse, hiva på ett bakplåtspapper på en plåt och sätt igång. Som sagt, sopa rent hela huvudet!
Ironi klarar jag av och jag har även en liten gnutta självinsikt. Det här är inte perfekt i alla ögon men i mina är det perfekt operfekt och det är lite det jag strävar efter här i livet, alltså inte bara när jag gör maränger. Det gäller även mina bilder, mitt hem och allt som finns runt det. Här har vi skavda fönsterkarmar, saknade lister, tapeter som bubblat sig och slitna och smutsiga golv etc etc men på nåt sätt är det operfekta helt perfekt för mig. Kalasbra! Vi har alla våra sätt att acceptera/blunda/glömma. I värsta fall finns ju alltid photoshop till hands om jag vill visa upp en finare fasad på bild. Brabra.
Åter till marängerna, jag har en liten fråga. Hur fasen ska man göra för att marängerna ska bli vita? Nu har jag provat med vanligt socker, florsocker,varmluftsugn och vanlig ugn. Ingenting fungerar. Det ser lovande ut i början men efter ett tag så börjar de gulna och bli typ kolafärgade. Så vill jag inte ha det, jag vill ha dom kritvita ju. Hur ska jag bära mig åt?
Ahlgrens bilar goes maräng.
-
ÄPPELPLÄTTAR.
Det finns två sätt att börja dagen på. En med äppelplättar (man kan även kalla det små tjocka pannkakor) och en utan äppelplättar. Nu säger jag inte att den utan är sämre på något sätt alls bara att den med gör starten aningens godare. Med smak av kanel och stekt äpple är detta vansinnigt gott men kanske lite mastigt till frukost men ibland får man helt enkelt offra sig. Jag åt en gaffel (såklart inte), en rejäl skopa men mer än så klarade inte min lilla magsäck (gbp) av efter en rejäl kopp kaffe innan så nu har vi två väldigt nöjda och mätta hundar som fick dela på resten. Sockerkickade blev dom troligtvis för just i detta nu ser jag dom utanför dörren farandes fram och tillbaka i ett fasligt drag. Jag tror dom testar på livet som mossrivare. Bra.Plättar eller små pannkakor är som så mycket annat lätt att variera i smakerna. Kardemumma och blåbär är en stor favorit och likaså de som är smaksatta med en liten gnutta vanilj och rejält med finrivet (zest) limeskal. Servera dom som dom är eller tillsammans med lite kvarg, crème fraiche eller glass om de serveras till lunch. (mer …)
-
KALKON & PASTA
Sedan i tisdags så har vi ätit grillat varje dag. Ibland inte bara en gång om dagen. Vi grillar så ofta vi får chansen men idag kände vi båda två att vi behövde ha ett break från allt vad grill och grillkol heter och satsade på kalkon med pasta istället.
Kalkon är något som jag har en tendens att glömma av trots att det faktiskt är riktigt gott. Det smakar visserligen i stort sett som kyckling men kanske är det bara vetskapen om att det är kalkon som ger det en annan smak. Jag vet inte.
Hoppas att ni alla har haft en strålande helg med allt vad det innebär. Här är vi förvånade över hur långsamt den har gått och hur mycket vi faktiskt har njutit av den på precis rätt sätt trots en del anfall av meniere. Det är inte ofta det händer.
