Min nya last här i livet är cappuccino (jag misstänker att det är den som får mig att tappa matlusten och hungern) och jag tar gärna både en eller fyra om dagen. Det härliga skummet med lite socker strött på toppen får mig att le från öra till öra. Det är gudaljuvligt!
Att göra en glass av härligheten var lika självklart som att andas så sagt och gjort, här är den. Cappuccino med en uns choklad. Glassen är riktigt krämig, len och har en alldeles perfekt smak av dem båda. Den är inte för söt och den går att äta sked på sked på sked. Eller tills kroppen rasar helt enkelt. Hur långt man kan gå får var och en avgöra själva.
Jag har slöat och använt mig av en cappuccino-kapsel men känner man för det, vilket jag egentligen tycker att man ska göra, gör man en riktig cappuccino och skummar mjölken rejält. Inte för att jag tror att den skummade mjölken gör någon skillnad men det känns mer rätt så. Ibland tar man den enkla vägen, det ska man inte vara rädd för att göra för det är inte alltid fel. Så är det! Faktiskt.
En sådan här glass ska alla ha i sin frys. Punkt.
Jag är inte italienare så jag tror faktiskt att jag ska ta och göra mig en riktigt krämig och fin cappu att avsluta kvällen med. I Italien skulle man aldrig få för sig att dricka något sådant med mjölk efter 11 på förmiddagen, då är det bara espresso som gäller. Ja si italienare, di är för knasiga!
Ta hand om varandra. Trevlig helg!
