HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: höst

  • PAJEN. DAGEN. JAGEN.

    Här är den. Pajen som jag malt på om i dagarna två, kanske tre. Det blev en smak till utöver blåbär och fikon. Citron fick flytta med och som bekant så är blåbär och citron en match made in heaven och då kunde det alltså inte alls bli fel. Pajen gjordes, eller bakverket alt. bakelsen kanske är mer rätt eftersom jag egentligen inte tycker att det kan kallas paj om inte fyllningen är gräddad men det är jag det, vad ni väljer att kalla det är helt och hållet upp till er. Det primära är att det var gott. Redigt gott. Syrligt, lite sådär att det drar i munnen och sött på ett sätt som får smaklökarna att dansa svansjön.

    Igår var vi på bio och jag lyckades inte se färdigt filmen vilket inte är något nytt under solen alls. Jag tror inte det finns någonstans i hela världen som jag somnar så skönt som i en biosalong. Tintin var ohyggligt sövande men jag lyckades hålla mig vaken åtminstone första timmen, och det ska jag ha stor credit för, sen knackade John Blund på min axel och jag vaknade senare av en make som tyckte det var väldigt humoristiskt att joxa med mina 3D-brillor som naturligtvis hade hamnat på sniskan. Så har vi det. Eller jag det!  3D är förövrigt äckligt överskattat. Jag fixar det inte alls. Mina ögon kan aldrig fokusera och släpper jag blicken från filmen, bara för någon sekund, är jag kokt och ögonen far runt som om dom aldrig har gjort något annat. Nä, film ska ses i 2D. Punkt.

    Jag tänkte börjat dagen med att vara ambitiös och putsa fönster men valde att tömma diskmaskinen istället och vips så var det ambitiösa borta och jag placerade rumpan på stolen vid datorn och här är jag nu och kommer troligtvis att vara här hela dagen. Det blir ju ändå snart mörkt och då blir alla fönster rena igen. Även golven blir rena vid mörker. Det är perfekt, vid mörker är vårt hem kliniskt rent. Jag vill ha mörkt jämt.

    (mer …)

  • IDAG HÄNDER DET.

    Pajdegen som legat i kylen och väntat på ljuset ska äntligen få bli till. Smaksättningen är den som syns på bilden. Jag har ingen aning om resultatet, det återstår att se lite senare idag om det över huvudtaget blir ätbart. Fast, hur fel kan det bli? Paj – gott. Blåbär – Gott! Fikon – GOTT! Det finns inte ens på kartan att det kan bli knasigt.

    Idag skulle jag egentligen åkt till Öland för en glöggkväll men fick ge vika för min förbannade sjukdom som ställer till det.  Jag är inne i en period med alldeles för mycket anfall så att sätta sig bakom ratten och köra skulle vara helidotiskt. Hade Mats åkt med så hade det varit lugnt, då slipper jag ju köra men så gick det inte att lösa eftersom vi har alla våra fyrfotade vänner här hemma som behöver sitt. Jag fick helt enkelt acceptera läget och stanna hemma. Vi försöker göra det bästa av situationen och ska tillbringa dagen i trädgården och lite senare ikväll ta en tur till kyrkogården  för att tända ljus hos mamma. Ikväll är kyrkogårdarna det vackraste som finns.

    Ta hand om er.

  • SABLA, ÄLSKADE MÖRKER.

    Jag skulle bakat paj. Jag skulle fotograferat min äppelsylt. Jag skulle. Jag skulle ha gjort så mycket men jag hann inte. Mörkret hann före.
    En morgon och förmiddag med täta anfall sätter sina spår så jag har mest legat i sängen och glott antingen i taket eller i telefonen spelandes Wordfeud. von Skräphög är namnet för den som är intresserad.

    Eftersom mörkret kom så blev det inga bilder. Pajdegen ligger kvar i kylen och sylten står jämte och trängs. Trots att jag har en kamera som fungerar i väldigt mörka förhållanden så tycker jag inte att det blir bra alls och låter därför bli. Photoshop fungerar alltid däremot och istället för en ny bild på sylten så blir det en gammal bild på något helt annat nämligen en av väggarna i vårt kök. Väldigt distraherande bild men när blicken har slutat att flacka och då också stabiliserats så ska ni kunna tyda ett recept och tillvägagångssätt på en väldigt god sylt. Se till att inte mosa för hårt. Sylten ska vara bitig. Punkt!

  • IDAG HAR JAG INTE TÄNKT.

    Snubbla. Prata trasigt. Göra fel. Sladda i gyttja. Min dag i några enkla ord. Ingenting har gått min väg.

    Jag fick i morse även för mig att baka något med päron. Det skulle vara bakat med ett päron av högsta klass. 10 kronor styck! Aldrig att jag har köpt ett päron för så mycket pengar. När jag igår såg dom på Ica så plockade jag på mig som jag alltid gör när jag tar frukt eftersom jag trodde att det var 9.90:-/kg som märkningen oftast brukar visa men så var det inte denna gången och tur var väl det att jag blev ”varnad” och jag la därmed tillbaka 5 päron. Inget päron kan väl vara så gott att det kan vara värt 10 kronor?!

    Gott var det absolut men det var inget märkvärdigt alls. Det smakade päron. Var saftigt. Precis som andra, vanliga, normalprisade päron.

    Jag fick nån knäpp om att baka en ”upponervänd” kaka liknande tarte tatin fast modell mindre och med päron istället för äpplen och med lite andra ingredienser. Bla. chokladgranola. Alltså, inte alls någon liknande tarte tatin. Det blev så brutalt sött och även om bakverken blev alldeles bedårande så kan jag inte, rakryggad, erkänna att det var speciellt gott. Jag får nog fila en hel del på det där receptet. Jag är fortfarande sockerspeedad, 3 timmar senare.

    Tanken var god. Det är alltid något. Det blir inte alltid som man har tänkt sig. 

    (mer …)

  • MORGONJUICE TILL KVÄLLSMATEN

    Bättre sent än aldrig. Frukost till kvällsmat. Med en timme extra så är hela dygnet skruvat så då spelar det ingen roll. Gör det du vill, när du vill! Det är ändå mörkt ute.

    Jag tycker mycket om mörker och är långt ifrån mörkrädd. Jag njuter i mörker men till och med jag tycker det är tråkigt att det blir mörkt och dystert redan innan klockan slagit 15. När det dessutom regnar så att även jag som hörselskadad hör smattret mot förnsterrutorna, då är det inte speciellt kul längre. Dagar som denna, jämngrå, behöver jag färg och därför passade jag på att starta dagen ordentligt färgglatt.

    Råsaftscentrifugen aka juicemaskinen plockades fram tillsammans med en hel drös av olika citrusfrukter. Egen juice. Sockerchock enligt vissa, upplyftande enligt mig. Egen juice är inget man gör varje dag, eller inte jag i alla fall, eftersom det går åt en hel del frukt för att fylla två glas och så mycket frukt har vi sällan här hemma. Men idag så, då trängdes citrusfrukterna på köksbänken. Även en perfekt mogen mango åkte med ner.

    Jag kunde inte få en bättre start på dagen.
    Nu är det dags för oss att trotsa mörker och regn – Hjördis och Svea behöver sin kvällspromenad. Allt som oftast är det roligt att vara jag. Just nu? Nej.

    Tur att det finns mer juice.
    (mer …)

  • ALDRIG ENSAM. ALLTID NÅGON.

    Foto – Mats Ljunggren – www.MatsLjunggren.com  Redigering och jox – Helena Ljunggren

    Jag letade fram min gamla brudklänning från 2006.
    Att trasha min brudklänning är något jag funderat på i några år men jag har inte varit redo, eller är inte redo på långa vägar men det hade varit lite läckert. Jag är inte så modig även om jag vill vara det.

    Idag var troligtvis sista gången jag kunde ha den. Den hängde som en säck. Alldeles för stor. Ett vitt lakan, som knutits hårt över bröstet, höll den på plats. Jag vågade mig på trash-light vilket betydde att den blev lite smutsig längst ner. Jag är ett bad ass. Helt klart!

    Det behövdes bara en bild.

  • KLADDIGT. CHOKLADIGT. GRÄDDIGT. NYTTIGT?

    Huvudvärk. Kall. Trött.

    Det är inte mycket annat än choklad som hjälper. Eller, jag kan intala mig att det hjälper. Åtminstone lite. Yttepyttelite. Egentligen är det att lura sig själv men ibland mår man faktiskt bra av att ha ett glas med varm choklad i handen. Att chokladen sedan innehåller allehanda onyttigheter är inget som vi egentligen behöver prata om. Låt chokladen tysta mun!

    (mer …)

  • ITS NICE TO BE ME

    Vilken helg! Vi skulle inte göra någonting alls men det enda vi har gjort är någonting och det gör mig så fantastiskt glad. Vilka människor vi har i vår närhet. Vilka vänner! Heltossigt. Och min meniere har hållit sig i schack. Helt heltossigt.

    Igår, lördag, åkte vi hemifrån klockan 11.00 för att åka och hälsa på mamma och hennes grav. Jag tyckte att hon behövde lite besök. Det regnade och var så förbaskat grått så jag ville göra hennes dag en smula bättre, vart hon nu än befinner sig. Nu blev det bara i tanken eftersom det var mer regn än grått när vi passerade kyrkogården så det blev en tur till vänner i kyrkogårdens grannby istället. Fika är ett ypperligt sätt att göra ingenting på. Vi skulle bara vara borta i max två timmar.  Sen skulle vi fortsätta att göra ingenting, fast då hemma i vår egen lilla vrå istället.

    Vi höll tiden. Nästan. Med ca en timme att köra in begav vi oss hemåt. Eller ja, till vännerna i vår egen grannby eftersom vi bjöd in oss på ännu mer fika. Fika är att göra ingenting. Det lärde vi oss väldigt fort. Det stannade inte vid fika utan det blev även middag och på detta så blev det även päroncognac/päronkonjak/Xanté till Mats. Våra två timmar var gott och väl passerade. Vi gjorde absolut ingenting. Vi parkerade bilen vid garaget i natt 00.38. Då var vi åter hemma i vår lugna vrå, dock ca 11,5 timme senare än vad vi hade tänkt från början. Vilken underbar dag!

    Idag svidade Mats om till Glenn och vi begav oss till Göteborg där vi träffade fler vänner och vi fikade ännu mer. Jag älskar att göra ingenting. Fy, vi har det för bra helt enkelt!

    Och som inte det vore nog. När vi idag parkerade vid garaget, något tidigare än i natt, så hängde det en ny stekpanna på garagedörren. Som sagt – FÖR BRA!

  • MAINSTREAMAD KLADDKAKA

    Kladdkaka. Det blir inte mer mainstream än så men det blir inte mycket godare heller. En seg kladdkaka är svårslaget. Faktiskt. Just denna kakan blev helt perfekt, inte ett endaste litet fel fanns det. Jag gjorde den helt utan timer dessutom. Den var färdig när den var klar helt enkelt.

    Idag är dagen. Kroppkakedagen. Vi har bestämt oss för att göra vita kroppkakor istället för dom grå, öländska. Det blir gjort på kokt pressad potatis. Jag hoppas så väldigt mycket att det kommer smaka bra. Det har börjat helt okej. Fyllningen skvallrar om succé. Den smakade precis så tipptopp som den ska göra så nu är det bara resten kvar. Hålla tummen!

    Kladdkaka var det ja. Våga vara lite mainstream.
    (mer …)

  • THE ONE AND ONLY PÄRON

    Första året. Inget krångel. Jag tar en tugga från det frostbitna päronet. Mitt päron. Mitt träd. Godmorgon.