HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: hund

  • HAVREKAKA & PORTFOLIO

    Att ha en portfolio är något som är väldigt bra om man vill visa upp sig var det någon som sa till mig en gång i tiden. Jag har äntligen fått den berömda tummen ur och gjort mig en i bokform och den blev så fin. 40 sidor med massa massa bilder, bilder som jag tycker lite extra mycket om och som jag känner att jag kan stå för. I galleriet som finns här på sidan kan man se en del men personligen så tycker inte jag att det är samma sak att visa upp när man träffar någon som är intresserad av ens bilder. Det är en speciell känsla att få bläddra på riktigt och bilderna får mer rättvisa. Jag är stolt som en tupp över min portfolio. Bara min!

    Kakan som nämns är en havrekaka  som är spetsad med limezest (1 st lime). Sega, söta och har det där krispet från fikon. Äggskal kanske någon väljer att kalla det men det gör inte jag.

    Idag har vi strålande vårväder och tiden kommer att tillbringas utomhus. På nåt sätt ska vi klura ut vart det är en av våra hundar tar sig ut. Staketet har sina brister tydligen. Hon är lurig men jag är lurigare.

  • EN VINTERPROMENAD

    Jag har turen att vara gift med världens bästa Mats. Att få dela livet tillsammans med honom är en ära. Mitt i min mardröm lever jag ändå min dröm.

    Vi delar samma intressen i allt, allra mest i fotografiets underbara värld. Vårt sätt att fotografera skiljer sig enormt då han är mycket mer teknisk än vad jag är. Han kan allt det där med inställningar och ljus som jag inte har tålamod att lära mig. Han är även en sådan man som inte ger sig utan det ska gå. Oavsett! Just nu håller han på att ge sig på kompaktkameror för han anser, precis som jag, att det behövs inga dyra systemkameror att skjuta av dom där bilderna som man bara blir helnöjd med.

    Igår sköt han av en bild. En bild som jag skulle komma att älska fullt ut. Jag kan fastna i den och jag har vilat ögonen på den så många gånger sedan igår att jag har tappat räkningen. Jag vet inte vad det är men bilden talar på nåt sätt sitt tydliga språk. Det är jag och Svea (hunden) mot världen. Vi går på vår egen väg och hoppas båda två på att komma fram till vårt mål. Vi är yra i huvudet bägge två, jag med diagnos och Svea helt utan men ändå mer snurrig än vad jag är och någonsin kommer att bli. Hon är ju en rottweiler trots allt. En ljuvlig rottweiler!

    Snön yrde och vi traskade på där hand i hand på vår väg. Vi kom hem igen. Hela, trötta och nöjda över dagens prestation.

    Mats, han var nöjd också. Ett steg närmare med sin kompaktkamera. Love you, honung! 

  • MORR OCH HALLON

     

    Julledigheten blir alltid bättre om någon eller alla i familjen är sjuka. Eller inte! Här har vi efter många dagars misstanke om att sjukdom är på ingång blivit sjuka bägge två. Feber, hosta och allt som hör till. Maken (som visar lite av vår jul här för den som är intresserad)ligger en dag före, jag anslöt idag. Eftersom vi inte har något planerat och ändå hade tänkt vara hemma i morgon (nyårsafton) och antifira (så långt från fira som det bara är möjligt) så spelar det inte så stor roll. Antifirandet blir troligtvis ännu bättre med en rejäl hosta och nån mer grad i kroppen. Toppen!

    Hoppas att julen har varit fin och att ni fått ut det ni önskat av den, oavsett vad.

    Eftersom det här ska vara någon form av fotografisk matblogg och inte en blogg om Ljunggrensk förkylning så är det bäst att hysta med lite bilder på något ätbart i form av en sockerkaka med smak av hallon. Den är gjord på precis samma sätt som en vanlig hederlig sockerkaka men med hallonpulver istället för vaniljsocker. Så gör helt enkelt enligt ditt bästa sockerkaksrecept. Eftersom jag ville ha någon form av färg på härligheten också så vispade jag enbart ihop florsocker och vatten och färgade med karamellfärg, kletade på det och sen slog jag över sockerpärlor och granatäppelkärnor. (Att slå ut granatäppelkärnor, eller när man har slagit färdigt, kan liknas vid en mordplats.) Jag tycker inte om den typen av glasyr så kakan åkte efter fotografering ut i skogen där någon fyrfota, eller ja kanske en tvåbent också, fick hugga tag i den istället. Våra fyrfota varelser, eller ja, katterna tycker inte heller om sånt där men om hundarna hade fått bestämma hade dom svalt den där i ett nafs, släppt en fis och sen väntat på nästa. Så arbetar dom.

    Ovan nämnda katter (dock bara två av dom, den tredje, Sture, letade väl efter en bra plats att göra sina toalettbestyr) är mer än gärna med (läs: i vägen) när kameran plockas fram. Ibland orkar jag inte fajtas, flytta och gnälla så då får dom helt enkelt vara med. Solveig och Kjell. Modellerna för dagen!

    Nu börjar det bli dags att hosta ner sig i sängen. Svea (rottweilern) har skällt sig trött på tv.n (animal planet), Hjördis (samojeden) har nyst färdigt och vi (”människorna”) har tagit slut. Jag avslutar det hela med att önska er ett gott slut och ett riktigt gott nytt år. Någon viskade (läs: skrev på Facebook) att det skulle bli ett ”glittrande nytt år 2013” – det vill jag tro på och så ska det bli!

  • IDAG HÄNDER DET.

    Pajdegen som legat i kylen och väntat på ljuset ska äntligen få bli till. Smaksättningen är den som syns på bilden. Jag har ingen aning om resultatet, det återstår att se lite senare idag om det över huvudtaget blir ätbart. Fast, hur fel kan det bli? Paj – gott. Blåbär – Gott! Fikon – GOTT! Det finns inte ens på kartan att det kan bli knasigt.

    Idag skulle jag egentligen åkt till Öland för en glöggkväll men fick ge vika för min förbannade sjukdom som ställer till det.  Jag är inne i en period med alldeles för mycket anfall så att sätta sig bakom ratten och köra skulle vara helidotiskt. Hade Mats åkt med så hade det varit lugnt, då slipper jag ju köra men så gick det inte att lösa eftersom vi har alla våra fyrfotade vänner här hemma som behöver sitt. Jag fick helt enkelt acceptera läget och stanna hemma. Vi försöker göra det bästa av situationen och ska tillbringa dagen i trädgården och lite senare ikväll ta en tur till kyrkogården  för att tända ljus hos mamma. Ikväll är kyrkogårdarna det vackraste som finns.

    Ta hand om er.

  • HUR JAG ÄN VÄNDER OCH VRIDER HAR JAG RÖVEN FRAM.

     

    Idag är ingen bra dag, Idag är dagen då Svea får bestämma tempot.

     

     

  • Instagram

    En kvällspromenad i solnedgång var allt jag önskade och jag fick det. Vi tog vårt pick och pack (läs: Hjördis och Svea) och begav oss på den 6 km lagom långa turen. Helt perfekt med undantag att jag fick ont i fotsulorna av skorna fast vad gör väl det när man har chansen att se Sverige från bästa sidan. I skogen på en grusväg med dom som betyder allra mest. Fantastiskt på alla sätt.

    Svea avslutade promenaden genom att slänga sig i vattnet från bryggan. Hon är ett riktigt blötdjur. Väl i vattnet passade hon på att ta en 10 minuters simtur. Bra för leder och temperatur. Vår älskade fisk. Hjördis, badkrukan, höll sig på land men hon har tagit ett annat bad – i fästingar! Jag har tappat räkningen. Det är bara att plocka, precis som lösgodis fast vidrigare. Hjördis aka Gräddwispen aka GW.

     

  • Fina, fina Svea

    Bollar och sånt smått trams är inget för vår lilla Svea. Svea och Däcket är en alldeles speciell kärlekshistoria. Hon kånkar på det där däcket så fort hon kommer ut. Antingen lägger hon det vid ens fötter så att man ska rulla det eller så går hon loss alldeles själv. Morrar, skäller, gnäller, sjunger, gnyr eller ylar av glädje. Hon älskar verkligen sitt däck! Hon har kommit på hur hon ska lyckas lyfta och springa med det. Då sätter hon i framtassarna i mitten och sen är det bara lyfta och springa. Likt en ballerina med små, små steg svävar hon då över gräsmattan – överlycklig!

    Svea är en hund med en enorm personlighet och jag är så fruktansvärt glad att hon kommit till oss. Hon är lite udda och tror att NEJ betyder JA och tvärtom. Hon har en dålig egenskap men det är också den enda. Hon hoppar när vi får besök, inte för att hon är aggressiv eller så utan för att hon är så väldigt glad och det blir lite svårt när personen som håller på och blir vält skriker ”NEJ!” för då tar Svea gladeligen två skutt till gärna lite högre än det första.

    Kommer du på besök och du vill ha Svea på din sida. Ta då däcket och sopa iväg det över gräsmattan direkt när du kommer innanför grinden.  Jag lovar dig, du har just fått en vän för livet!

    Fina, fina Svea Svensson!