HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: instagram

  • UNDERBARA VINTERMORGON

  • OPERATION SKRÄMMA SKITEN UR EN FÖRKYLNING. EN SMÄRTSAM UPPLEVELSE.

    Otrivin Menthol. Spreja, gärna två gånger i varje borre,  och dra in samtidigt och jag lovar att ordet brainfreeze kommer att få en helt annan innebörd! Den globala uppvärmningen är numera inte längre något problem.

     

  • INSTAGRAMFRISYR

    Igår, två minuter innan sänggående, en minut innan ett anfall,  fick jag en knäpp. Håret skulle klippas av. Jag skulle ha frisyr igen! Det var inget snack om saken. Nu går det ju inte att boka någon frisör vid 22-snåret på kvällarna och om det nu mot all förmodan skulle gå så är nog en klippning under ett kraftigt anfall något att föredra så det var bara att vackert vänta tills i morse. 9.30 ringde maken åt mig och 11.00 hade jag en tid i Borås. Tjopp. Sagt och gjort. In till Borås, sätta sig i stolen hos frisören, göra ett försök att förklara hur jag vill ha det, se hur belysningen inte alls gör något under för hyn,  frisören börjar klippa och jag håller tummarna så att skinkhalvorna får kramp. 11.50 var det jag som klev ut i kylan. Öronen, eller örat blev svinkallt och nacken fick sig  ett ordentligt köldtest. Jag är nu korthårig trots att jag  1999 lovade jag mig dyrt och heligt att aldrig mer klippa mig kort. Just 1999 fick jag exakt samma knäpp och kapade av rubbet. Jag hade kunnat byta namn till Svetlana Navratiolova och och vara en kulstöterska från 80-talet efter den klippningen. Jag är inte fördomsfri jag är fördomsfreak!

    Nu, 2011, är det inte riktigt samma sak. Nu känns det alldeles tipptopp även om jag gärna vill tvätta ur allt jox som frisören har kletat i. En dag eller två och frisyren kommer vara klockren. Jag är glad. Jag är kortklippt!

    Recepten får vänta ett tag. Jag åkte i förmiddags och kom hem när den där gule återigen hade valt att gå ner.

    Nästa gång ska ögonbrynen få sig samma behandling. Observera gärna halsen. Den är nu, tillsammans med resten av kroppen, 30 kg mindre! Yay me!

  • ATT TA TILLBAKA SITT LIV

    Jag vill skriva mycket om just glädjen att få tillbaka livet, så idag blir det inte mycket matprat. Gastric bypass-operationen är det bästa jag någonsin har gjort i mitt liv! Jag kan inte säga det nog många gånger.

    Att jag mått dåligt över min vikt är inget som jag någon gång känt att jag har gjort men nu inser jag. Just nu mår jag så fantastiskt bra. Allt börjar bli roligt. Jag vågar, jag kan och nu till det absolut bästa – JAG VILL! Jag har aldrig haft en sådan vilja som jag har nu. Livet börjar bli spännande igen!

    Jag undrar vart det ska sluta. Jag har ”bara” tappat dryga 25 kg men redan nu har jag förändrats, hur kommer det då bli om 50 kg?!  Jag kommer få det bästa livet. Tveklöst!

    Förr, när jag gick utanför dörren, så tog jag automatiskt på mig min mask. Glada Helena! Att ha en mask är bra, man slipper visa sitt rätta jag. Jag var alltid ”glad”. Att inta en försvarsställning är viktigt om man i grund och botten är osäker. Jag kände att alla tittade på mig. Jag sa alltid ”Jag bryr mig inte om vad andra tycker och tänker” men vad jag egentligen gjorde var att jag läste in allt negativt. Jag var fetast, fulast och alla pratade illa.

    NU, oavsett vart jag är, så är min mask undangömd. Jag är idag glad på riktigt. På riktigt! Jag tänker inte längre på något försvar. När jag är ute är jag så stolt och naturligtvis ser alla människor det så idag är det inte några negativa blickar jag läser in. Allt är positivt. Även om jag inte vet, tyvärr, vad andra tänker så ser jag bara att dom är imponerade av att jag har lyckats med det jag har gjort. Det är skithäftigt för att tala klarspråk.

    Igår tog jag tillbaka en stor del av mitt liv. Basket! Det har en gång i tiden, under väldigt många år, varit mitt liv. Men i takt med att vikten har ökat så har jag dragit mig längre och längre ifrån. Tills i går.

    När jag satt där på läktaren i Boråshallen och hörde gnisslet av skorna på planen så kom tårarna. Vilken känsla! Som jag har saknat det. Förr har jag inte orkat gå och titta och ha masken på mig men nu skiter jag i den. Det pirret jag kände då, när jag satt där och tittade på taggade basketspelare som gör det som dom är absolut bäst på och gnisslar med sina skor för min skull, är så mycket bättre än en fakemask. Det kan låta överdrivet men igår levde jag. Jag tog tillbaka livet. Jag gjorde det jag är bäst på – Jag var mig själv!

    Jag är fortfarande helt lyrisk. Tänk att något så lite som att se en basketmatch kan göra så mycket. För mig är det idag allt.

    Jag kommer att sopa mattan med livet!

  • OM DET ÄNDÅ HADE VARIT JAG.



    Här sitter jag. När jag borde göra annat. I vanlig ordning hamnar jag på Google och ”gugglar” bilder. Det finns så många fotografier som jag önskar att jag hade fått skjuta av. Här är en. Jag älskar hela bilden. Den är snygg på precis alla sätt. Kontrasterna. Ljuset. Färgerna. Uttrycket. Bruset. I just LOVE it! Så mycket att jag blev så där fånigt internationell.

    Ha en skön fredag alla.

  • MITT BLAND MATEN – VAD HÄNDER OCH FÖTTER?

     

    Efter en rensning av bilderna i telefonen så börjar jag på riktigt tro att jag är knäpp. Jag avskyr mina egna fötter och vill helst gömma dom för hela världen. Detta blir dock lite svårt eftersom jag står stadigt på jorden i mina förtitreor. Dom är inte lättast att gömma. Trots detta så hittar jag bilder på fötter, storlek förtitre, och skor i alla dess former. Vad vill jag egentligen med bilderna? Minnas att jag en gång har varit på språng, att jag äger skor? Väldigt unikt.

  • LÄNKKÄRLEK EN LÖRDAGKVÄLL

     

    Jag har funnit en ny, läcker blog som jag känner att jag måste dela med mig av. Underbara bilder på mycket av det goda som finns i livet. Inte bara mat utan även livet i sig. Som ni nog vet vid det här laget så är bilder min stora passion. Jag kan drömma mig bort i timmar. Som jag sagt så många gånger innan så behöver inte en bild vara tekniskt korrekt för att vara ljuvlig och den behöver inte heller vara knivskarp för att vara perfekt. Det enda som behövs är att bilden har DET. Jag vet aldrig vad det är eller hur det ser ut, det enda jag vet att bilden ”känns”. Det finns bilder som jag ger mig gåshud utan att jag på något sätt kan förklara varför. Den har bara det där som stimulerar hela mig.

    För att komma till bloggen så är det bara att klicka på bilden, klicka här eller kopiera URL och klistra in själv. Du gör som du vill. Det är det fina med allting. Den fria viljan!

     

     

     

  • HEMMA. HÄR PASSAR JAG ALLRA BÄST.

     

    Att få komma hem till landet, skogen, grusvägarna, gödseldoften, alla djuren och nöten Svea är oslagbart. Äntligen är jag hemma igen från Sophiahemmet i Stockholm och operationen är i backspegeln. Nu är det gjort och jag gissar att det är nu det riktigt roliga börjar. Jag är öm och svullen men det är kanske inte så konstigt men allt känns så mycket bättre nu när jag får duscha och sedan lägga mig i EGEN säng. I dryga veckan ska jag bara hålla mig till flytande kost och då lär nog receptet dugga lite fjuttigt men snart så blir det som vanligt igen. Massa gott, nytt tänk och alldeles, alldeles underbart.

    Jag är helt överväldigad av alla glada tillrop och lycka till. Jag har inte velat säga tack innan eftersom jag är lite skrockfull men nu när jag återigen sitter här hemma så tackar jag er alla från botten av mitt hjärta. Ni är helt underbara, glöm aldrig det!  TACK!

  • SUCCESS. NÅGOT VIMMELKANTIG.

     

    Med bild på ögonen som pekar åt alla håll är här en liten uppdatering. Jag är nu opererad och allt har gått över förväntan. Jag har knappt ont, och jag återhämtar mig bra, även om jag nu börjat snegla lite på syremättnadsmojängen och tycker att värdet sjunker men jag gissar att det är helt normalt. Jag har slangar med allehanda innehåll och en nosgrimma som får mig att vilja gnägga. Pulsen den slår med olika fart och blodtrycket är så lågt att jag funderar på varför jag ens gjorde det här.

    Jag var på sjukhuset i morse klockan 07.00. Då var det provtagning och dusch. Klockan 9.00 rullades jag ner till operation med världens separationsångest. Det är inte många dagar av våra 15 år tillsammans som vi varit ifrån varandra. Jag kan bli lämnad ensam hemma när han åker till jobbet men det är allt. Det var fruktansvärt för att tala klarspråk men men, det fick gå. Strax innan 10 .00 så försvann jag in i dimman och dryga timmen senare så är jag på uppvaket och tycker inte alls om att bli väckt. Alla slangar och människor var i vägen. 15.00 får jag ÄNTLIGEN träffa Mats igen och jag blir upprullad till rummet och här är jag nu. Allt frid och fröjd. Jag har fått på mig mina egna kläder, jag har varit ute och traskat på avdelningen och jag har ätit min middag = 0,5 liter vatten.

    Smärta ungefär lika med noll. På en skala från 1 till 10 så ligger jag på 3-4. Inga problem alls. Nu ska jag bara härda ut, sova och äta nattamat = 0,5 liter vatten sen är Mats här igen och jag kommer att få åka hem.

     

    Inte att förglömma. Jag gick ner alla mina kilon. 12,6 kg blev tillslut 12,8 kg. Ibland är jag bara för bra. Hemma verkar allt vara som vanligt. Sture skiter, Hjördis skäller och Svea gör sönder saker. Skönt att det är samma mönster.

     

  • HUR JAG ÄN VÄNDER OCH VRIDER HAR JAG RÖVEN FRAM.

     

    Idag är ingen bra dag, Idag är dagen då Svea får bestämma tempot.