Otrivin Menthol. Spreja, gärna två gånger i varje borre, och dra in samtidigt och jag lovar att ordet brainfreeze kommer att få en helt annan innebörd! Den globala uppvärmningen är numera inte längre något problem.
Etikett: iphone
-
-
INSTAGRAMFRISYR
Igår, två minuter innan sänggående, en minut innan ett anfall, fick jag en knäpp. Håret skulle klippas av. Jag skulle ha frisyr igen! Det var inget snack om saken. Nu går det ju inte att boka någon frisör vid 22-snåret på kvällarna och om det nu mot all förmodan skulle gå så är nog en klippning under ett kraftigt anfall något att föredra så det var bara att vackert vänta tills i morse. 9.30 ringde maken åt mig och 11.00 hade jag en tid i Borås. Tjopp. Sagt och gjort. In till Borås, sätta sig i stolen hos frisören, göra ett försök att förklara hur jag vill ha det, se hur belysningen inte alls gör något under för hyn, frisören börjar klippa och jag håller tummarna så att skinkhalvorna får kramp. 11.50 var det jag som klev ut i kylan. Öronen, eller örat blev svinkallt och nacken fick sig ett ordentligt köldtest. Jag är nu korthårig trots att jag 1999 lovade jag mig dyrt och heligt att aldrig mer klippa mig kort. Just 1999 fick jag exakt samma knäpp och kapade av rubbet. Jag hade kunnat byta namn till Svetlana Navratiolova och och vara en kulstöterska från 80-talet efter den klippningen. Jag är inte fördomsfri jag är fördomsfreak!
Nu, 2011, är det inte riktigt samma sak. Nu känns det alldeles tipptopp även om jag gärna vill tvätta ur allt jox som frisören har kletat i. En dag eller två och frisyren kommer vara klockren. Jag är glad. Jag är kortklippt!
Recepten får vänta ett tag. Jag åkte i förmiddags och kom hem när den där gule återigen hade valt att gå ner.
Nästa gång ska ögonbrynen få sig samma behandling. Observera gärna halsen. Den är nu, tillsammans med resten av kroppen, 30 kg mindre! Yay me!
-
SABLA, ÄLSKADE MÖRKER.
Jag skulle bakat paj. Jag skulle fotograferat min äppelsylt. Jag skulle. Jag skulle ha gjort så mycket men jag hann inte. Mörkret hann före.
En morgon och förmiddag med täta anfall sätter sina spår så jag har mest legat i sängen och glott antingen i taket eller i telefonen spelandes Wordfeud. von Skräphög är namnet för den som är intresserad.Eftersom mörkret kom så blev det inga bilder. Pajdegen ligger kvar i kylen och sylten står jämte och trängs. Trots att jag har en kamera som fungerar i väldigt mörka förhållanden så tycker jag inte att det blir bra alls och låter därför bli. Photoshop fungerar alltid däremot och istället för en ny bild på sylten så blir det en gammal bild på något helt annat nämligen en av väggarna i vårt kök. Väldigt distraherande bild men när blicken har slutat att flacka och då också stabiliserats så ska ni kunna tyda ett recept och tillvägagångssätt på en väldigt god sylt. Se till att inte mosa för hårt. Sylten ska vara bitig. Punkt!
-
ATT TA TILLBAKA SITT LIV
Jag vill skriva mycket om just glädjen att få tillbaka livet, så idag blir det inte mycket matprat. Gastric bypass-operationen är det bästa jag någonsin har gjort i mitt liv! Jag kan inte säga det nog många gånger.
Att jag mått dåligt över min vikt är inget som jag någon gång känt att jag har gjort men nu inser jag. Just nu mår jag så fantastiskt bra. Allt börjar bli roligt. Jag vågar, jag kan och nu till det absolut bästa – JAG VILL! Jag har aldrig haft en sådan vilja som jag har nu. Livet börjar bli spännande igen!
Jag undrar vart det ska sluta. Jag har ”bara” tappat dryga 25 kg men redan nu har jag förändrats, hur kommer det då bli om 50 kg?! Jag kommer få det bästa livet. Tveklöst!
Förr, när jag gick utanför dörren, så tog jag automatiskt på mig min mask. Glada Helena! Att ha en mask är bra, man slipper visa sitt rätta jag. Jag var alltid ”glad”. Att inta en försvarsställning är viktigt om man i grund och botten är osäker. Jag kände att alla tittade på mig. Jag sa alltid ”Jag bryr mig inte om vad andra tycker och tänker” men vad jag egentligen gjorde var att jag läste in allt negativt. Jag var fetast, fulast och alla pratade illa.
NU, oavsett vart jag är, så är min mask undangömd. Jag är idag glad på riktigt. På riktigt! Jag tänker inte längre på något försvar. När jag är ute är jag så stolt och naturligtvis ser alla människor det så idag är det inte några negativa blickar jag läser in. Allt är positivt. Även om jag inte vet, tyvärr, vad andra tänker så ser jag bara att dom är imponerade av att jag har lyckats med det jag har gjort. Det är skithäftigt för att tala klarspråk.
Igår tog jag tillbaka en stor del av mitt liv. Basket! Det har en gång i tiden, under väldigt många år, varit mitt liv. Men i takt med att vikten har ökat så har jag dragit mig längre och längre ifrån. Tills i går.
När jag satt där på läktaren i Boråshallen och hörde gnisslet av skorna på planen så kom tårarna. Vilken känsla! Som jag har saknat det. Förr har jag inte orkat gå och titta och ha masken på mig men nu skiter jag i den. Det pirret jag kände då, när jag satt där och tittade på taggade basketspelare som gör det som dom är absolut bäst på och gnisslar med sina skor för min skull, är så mycket bättre än en fakemask. Det kan låta överdrivet men igår levde jag. Jag tog tillbaka livet. Jag gjorde det jag är bäst på – Jag var mig själv!
Jag är fortfarande helt lyrisk. Tänk att något så lite som att se en basketmatch kan göra så mycket. För mig är det idag allt.
Jag kommer att sopa mattan med livet!
-
THE ONE AND ONLY PÄRON
Första året. Inget krångel. Jag tar en tugga från det frostbitna päronet. Mitt päron. Mitt träd. Godmorgon.
-
JORDGUBBSMARMELADEN SOM BLEV TILL SYLT
Marmelad på frysta jordgubbar är omöjligt. Det blir bara sylt. Är man dessutom lika genomtänkt som mig så skvätter man i lite champagne i hela härligheten och direkt så är man snudd på att få saft istället. Marmelad till sylt till saft. Om man bortser från det klantiga så blir det faktiskt väldigt, väldigt gott. Champagnesmaken vet jag inte riktigt vart den blir av men bara vetskapen om att det är just skumpa i marmeladen, eller sylten, gör att mitt lillfinger pekar rakt upp när jag tar en tugga från biscottin. Det gäller att sätta glamour på vardagen. Jordgubbar och champagne i frukostmüslin. Fint ska det vara!
Att göra egen sylt är inte svårt, det är bara att blanda ner precis vad man känner för. Det är enbart fantasin som sätter gränserna. Har du några slattar av olika bär i frysen så hysta ner det i en kastrull med lite syltsocker och du har snart en alldeles perfekt sylt till pannkakorna, frukostfilen eller glassen. Smält i lite choklad i hallonsylten och det blir en fantastisk smakupplevelse för alla inblandade. Våga vara lite galen men tänk på att det måste låta gott ihop. Få inte knäppen fullständigt. Ett typexempel på knäpp modell grande är min man, han har fått för sig att wienerbröd ska micras med ost. Smaka på orden, låter det verkligen gott?! I de svåraste tiderna prövas kärleken, det är en sak som är säker.
Nu kanske någon tycker att det är onödigt att öppna en flaska skumpa för att enbart ta 1 dl ur flaskan men det är det inte. Det kommer bli den roligaste marmelad/sylttillverkningen ni någonsin har haft. En skvätt i kastrullen och en större skvätt i glaset. Bjud in en väninna på syltkokning vettja. Ta en jordgubbe också så är festen i gång på riktigt. Som sagt – glamour i vardagen.
Nu är det lunchtimme och jag ska verkligen ha glamour. En matlåda från min käre far lämnades just. En gammal låda med prislapp och innehållsförteckning kvar från nån rea på färdigmat (kalkonkorv med tysk potatissallad från Citygross – 25:-). I lådan ligger det nu istället potatismos och ugnsfalukorv. Det är glamour så det visslar om det. Mer glamourigt än så blir det inte. Mätt kommer jag bli och tacksam det är jag.
-
OM DET ÄNDÅ HADE VARIT JAG.
Här sitter jag. När jag borde göra annat. I vanlig ordning hamnar jag på Google och ”gugglar” bilder. Det finns så många fotografier som jag önskar att jag hade fått skjuta av. Här är en. Jag älskar hela bilden. Den är snygg på precis alla sätt. Kontrasterna. Ljuset. Färgerna. Uttrycket. Bruset. I just LOVE it! Så mycket att jag blev så där fånigt internationell.
Ha en skön fredag alla.
-
MITT BLAND MATEN – VAD HÄNDER OCH FÖTTER?
Efter en rensning av bilderna i telefonen så börjar jag på riktigt tro att jag är knäpp. Jag avskyr mina egna fötter och vill helst gömma dom för hela världen. Detta blir dock lite svårt eftersom jag står stadigt på jorden i mina förtitreor. Dom är inte lättast att gömma. Trots detta så hittar jag bilder på fötter, storlek förtitre, och skor i alla dess former. Vad vill jag egentligen med bilderna? Minnas att jag en gång har varit på språng, att jag äger skor? Väldigt unikt.
-
LÄNKKÄRLEK EN LÖRDAGKVÄLL
Jag har funnit en ny, läcker blog som jag känner att jag måste dela med mig av. Underbara bilder på mycket av det goda som finns i livet. Inte bara mat utan även livet i sig. Som ni nog vet vid det här laget så är bilder min stora passion. Jag kan drömma mig bort i timmar. Som jag sagt så många gånger innan så behöver inte en bild vara tekniskt korrekt för att vara ljuvlig och den behöver inte heller vara knivskarp för att vara perfekt. Det enda som behövs är att bilden har DET. Jag vet aldrig vad det är eller hur det ser ut, det enda jag vet att bilden ”känns”. Det finns bilder som jag ger mig gåshud utan att jag på något sätt kan förklara varför. Den har bara det där som stimulerar hela mig.
För att komma till bloggen så är det bara att klicka på bilden, klicka här eller kopiera URL och klistra in själv. Du gör som du vill. Det är det fina med allting. Den fria viljan!
-
LÄNGTAN. ÖNSKAN. VERKLIGHET.
Jag har ätit. Riktig mat! Jag har längtat och jag har drömt om mat ända sen i torsdags förra veckan. Det har inte gott någon nöd på mig alls egentligen men det man inte kan få kan ju som bekant bli lite av en fixering och fixerad har jag varit. Mer än lovligt fixerad! Ända sen jag på tisdagen innan operationen läste en bok som dom hade på mottagningen på Sophiahemmet så har jag tänkt på bakad potatis. Det har varit mitt mål! I boken så fanns det mängder med recept på röror till just bakad potatis och det stod att efter 7-10 dagar var det bara fritt fram att äta det så – här är jag nu! 8 dagar efter operation, jag har blivit av med stygnen (agraffer) och jag har ätit den godaste bakade potatisen du kan tänka dig. Det var så salt och och gudomligt välsmakande. Idag mår jag barnsligt bra!
Jag gjorde röran medan potatisen stod i ugnen och under den tiden hann det naturligtvis bli alldeles för mörkt för att det skulle ge några bra bilder men ni får ta mig på orden eller se på den tråkiga iPhonebilden som jag har lagt upp på Facebook. Jag hann bara ta några bilder på en av ingredienserna i röran, nämligen Ridderheims chilitomater. Jag har aldrig sett dom förr så detta var helt nytt och jag kan lätt säga att det var inte sista gången som dom hamnar i min kyl för det var fasligt vad gott det var. Alldeles lagom med chili och de var perfekta i en röra till bakad potatis.
Mitt största problem efter operationen är att jag har svårt att äta långsamt. Jag tycker det blir så smaklöst i munnen när jag inte kan sleva på som förr men jag antar, och hoppas att det är något jag kommer lära mig. Än så har det inte gått så fort att jag fått ont eller så men jag måste verkligen tänka mig för eftersom jag annars riskerar att ”dumpa”. Något som tydligen inte är så speciellt skönt och det kan ju kvitta. Idag verkar jag ha klarat mig trots allt, hoppas jag.