En fotografisk matblogg
En ny knapp är skapad och den har fått det otroligt fyndiga och finurliga namnet ”min livsresa”. Det är fantasifullt så det förslår, eller hur?
Vill du och kan du så får du gärna följa med på den där resan om mitt liv med tillhörande vikt men då får du göra några extra klick. Busenkelt. Klicka bara på bilden så kommer du rätt, du kan också klicka på ”min livsresa” i menyn. En smaksak.
Att få komma hem till landet, skogen, grusvägarna, gödseldoften, alla djuren och nöten Svea är oslagbart. Äntligen är jag hemma igen från Sophiahemmet i Stockholm och operationen är i backspegeln. Nu är det gjort och jag gissar att det är nu det riktigt roliga börjar. Jag är öm och svullen men det är kanske inte så konstigt men allt känns så mycket bättre nu när jag får duscha och sedan lägga mig i EGEN säng. I dryga veckan ska jag bara hålla mig till flytande kost och då lär nog receptet dugga lite fjuttigt men snart så blir det som vanligt igen. Massa gott, nytt tänk och alldeles, alldeles underbart.
Jag är helt överväldigad av alla glada tillrop och lycka till. Jag har inte velat säga tack innan eftersom jag är lite skrockfull men nu när jag återigen sitter här hemma så tackar jag er alla från botten av mitt hjärta. Ni är helt underbara, glöm aldrig det! TACK!
Med bild på ögonen som pekar åt alla håll är här en liten uppdatering. Jag är nu opererad och allt har gått över förväntan. Jag har knappt ont, och jag återhämtar mig bra, även om jag nu börjat snegla lite på syremättnadsmojängen och tycker att värdet sjunker men jag gissar att det är helt normalt. Jag har slangar med allehanda innehåll och en nosgrimma som får mig att vilja gnägga. Pulsen den slår med olika fart och blodtrycket är så lågt att jag funderar på varför jag ens gjorde det här.
Jag var på sjukhuset i morse klockan 07.00. Då var det provtagning och dusch. Klockan 9.00 rullades jag ner till operation med världens separationsångest. Det är inte många dagar av våra 15 år tillsammans som vi varit ifrån varandra. Jag kan bli lämnad ensam hemma när han åker till jobbet men det är allt. Det var fruktansvärt för att tala klarspråk men men, det fick gå. Strax innan 10 .00 så försvann jag in i dimman och dryga timmen senare så är jag på uppvaket och tycker inte alls om att bli väckt. Alla slangar och människor var i vägen. 15.00 får jag ÄNTLIGEN träffa Mats igen och jag blir upprullad till rummet och här är jag nu. Allt frid och fröjd. Jag har fått på mig mina egna kläder, jag har varit ute och traskat på avdelningen och jag har ätit min middag = 0,5 liter vatten.
Smärta ungefär lika med noll. På en skala från 1 till 10 så ligger jag på 3-4. Inga problem alls. Nu ska jag bara härda ut, sova och äta nattamat = 0,5 liter vatten sen är Mats här igen och jag kommer att få åka hem.
Inte att förglömma. Jag gick ner alla mina kilon. 12,6 kg blev tillslut 12,8 kg. Ibland är jag bara för bra. Hemma verkar allt vara som vanligt. Sture skiter, Hjördis skäller och Svea gör sönder saker. Skönt att det är samma mönster.
Vi har sedan förra året flera olika körsbärsträd i vår trädgård. Det är alla möjliga färger, former och smaker. Tyvärr är det bara ett träd som fått behålla bären och efter ett provsmak så förstår man snabbt varför. Surare går inte att finna. Hela tungan skruvar sig och ögonen kisar som aldrig förr. Det är så surt att jag tror fåglarna hade kissat ner sig om de ätit upp dom. Jag har en liten fråga som jag enkelt kastar ut till er – Vad kan man göra med dom? Det känns som att ingenting kan få dom att smaka gott. Jag har funderat på marmelad, en syrligare variant men jag vet inte. Det låter inte riktigt gott i tanken därför är jag kluven.
På dom andra träden har det kommit ett eller två bär och dom har nån fågel snabbt roffat åt sig innan vi ens tänkt tanken på att provsmaka. Nu är det bara att vänta till nästa år och då ska jag vakta dom som en hök. Rör inte mina körsbär!
Jag är för första gången (nästan) på två dagar uppe ur sängen och sitter nere istället för att ligga i sängen. Jag har bara varit uppe små korta stunder och ätit lite sen har jag fått ta mitt pick och pack och krypa till kojs igen. En bonnaförkylning är inte att leka med. Det hänger kvar men det går framåt. Att sitta upp utan att falla ihop är stort. Det finns hopp.
Åter till körsbären. Hjälp mig. Vad ska jag göra med dom?
Igår kändes det som att det var det sista krutet som gick åt till årets sommar. Idag har regnet och det ostadiga vädret kommit och jag misstänker att det är här för att stanna. Mig gör det inte så mycket. Jag är nöjd och jag har fått stoppa fötterna i havet även detta året och jag har tillbringat dagar med vänner och familj. För mig är det allt, det är mer än väl.
Idag ligger jag sjuk. Ensammast i hela världen. Mitt enda sällskap är min bok……….min dator, min kamera och min iPhone. Mig går det ingen nöd på alls egentligen men ibland är det skönt att få ynka av sig en smula. Febern däckar mig med jämna mellanrum och jag sover lagom tills det är dags för nästa dos med alvedon. Som tur är så går det ju över förr eller senare, det är bara att gilla läget.
Igår hade vi vänner på middag (Hannibal Lecter är mitt namn) och vi hade en riktigt mysig sommarkväll i trädgården med spel, mat och några rundor med barnen på släpet efter traktorn. Livet på landet. Vi har inte alltid dessert men igår så hade jag kesella i kylen som jag var tvungen att göra nånting med istället för att kasta den så då blev det en väldigt enkel och syrlig dessert. Lite fromage/mousse blev det över det hela. Jag tog tyvärr inga bilder men det ska nog gå ändå.
Idag är ingen bra dag, Idag är dagen då Svea får bestämma tempot.
Nu ska jag berätta något som jag är väldigt stolt över och det är att jag och mina bilder kommer att vara med i en tidning, eller ett magazine för att vara helt korrekt, som släpps 23 augusti – Inzpira magazine. Ett helt makalöst magazine. Jag har turen att jag fått se hur det kommer se ut och detta mina vänner, är rakt igenom ljuvligt. Det är kreativitet med stort K. Missa den inte! Jag lovar att jag kommer påminna fler gånger. Jag är barnsligt stolt över att få vara med. Liksom, ett reportage om mig?! Att läsa om mig själv på det viset är inte något som jag är direkt bortskämd med. Vilken egoboost det är! Som sagt, missa inte.
Kvällens glassrecept visas som instagram eftersom dom riktiga bilderna är bortlovade och ska då inte publiceras här riktigt än. Glassen som visar sig på bilden är återigen en riktig höjdare. Jag hade funderat hela dagen på vad jag skulle göra för glass och när jag var på Ica så ställde jag frågan till en vän om hon kunde säga nåt som var gott. Mint blev svaret och mint blev det. En glass med After eight. Å vilken glass det blev. Smält after eight i smeten och på slutet i med finhackad after eight. Det är segt, sött och mintigt.
I måndags gav jag mig iväg på en promenad modell längre. Vi har en alldeles perfekt runda här ute i skogen, den är drygt 7 km och grusväg. Inga bilar och inga jobbiga backar utan bara en enkel, vanlig och behaglig, i vanliga fall, sträcka. I mitt fall var det inte ett vanligt fall utan jag hade riktigt stora problem efter halva sträckan. Kocko som jag är så gav jag mig iväg utan att tänka. Barfota i tennispjucks i värme. Inte genomtänkt alls! Jag har aldrig i hela mitt liv haft skoskav av denna kalibern. Min ena lilltå är förstörd för allt framtid och den kommer aldrig att återfå normal färg och form. Skinnflådd så till den milda grad och det har bildats vätskeblåsa på vätskeblåsa. I två nätter hade jag svårt att sova och bara tanke på att ha något på fötterna har fått mig att må illa. Usch, det har varit hemskt. Nu har det börjat släppa och jag kan återigen gå som en normal.
Bloggen ligger lite still och det beror på att en förändring är på gång – IGEN! Jag tröttnar aldrig. Det är inte min mening att förvilla men nu görs sidan om helt och hållet och det blir en helt egen design. Det är ingen avancerad sida men den är inte gjord från någon färdig mall alls utan den blir bara min. Det blir ljust igen och bloggen kommer visas på ett hederligt gammalt scrollsätt. Jag vill att det ska vara enkelt att navigera i en blogg och det ska inte vara för många klick för att komma någon vart. Som det är nu så tycker jag själv att det ibland kan bli lite rörigt och på tok för många klick. Inte bra. Jag tycker om utseendet men det är ändå inte rätt. Bättre kan det bli och det blir det.
Jag har alltid varit rörig och ombytlig. Ena dagen är det si och andra dagen är det så. Ibland stör jag mig på det men oftast tycker jag det är kul. Mats, han som får sitta och slita med det, är nog av en helt annan uppfattning. Han suckar, stånkar och gnyr men jag tror att han innerst inne tycker det är roligt för han tycker också om att lära sig nya saker fast när jag klagar på något han precis klurat ut vill han nog allra helst dänga datorn i huvudet på mig.
Nån gång ska jag också lära mig att bygga sidor men jag saknar något för att det ens ska vara lite möjligt – tålamod. Så tills vidare får Mats kämpa på med mig och mina idéer.
Idag börjar semestern här uppe på Södra Säm, det ska bli så skönt att få ha honom hemma. Håll alla tummar ni har på att Mats rygg kommer att hålla (den har bråkat med honom i några veckor) och att han får vara utan ont i sina 5 veckor. Håll även en extra liten tumme för att vi kommer få fint väder.
Vill du tillbringa tiden med gästerna istället för att laga mat? Köp ett gäng pizzor med olika fyllningar, slice them up och sätt er till bords och ät. I måndags när vi fick besök så var klockan redan så mycket in på kvällen och jag hade inget förberett så hade jag ingen som helst lust att ställa mig i köket och trixa med grytor och recept så vi tog det enkla och faktiskt det enda rätta. Vi stannade till på den lokala pizzerian. Perfekt! Alla blev mätta och alla fick lika mycket tid att umgås.
Om man har tid att förbereda så tycker jag att man ska göra glassen som är på den andra bilden. En jordgubbsglass med krossad vit choklad. Det blir inte så mycket godare än det. Det är helt sant!
Snart är det dags för sista Harry Potter. Någon tupplur har jag inte tagit men Mats har sagt att det ska vara lite mer fart i den sista filmen så jag får helt enkelt tro på honom och hoppas på det bästa! Ska ni se Harry på bio eller gör ni som vi gör oftast, väntar på att den ska komma ut på DVD?
