En mjuk liten goding, gjord i tre olika formar. Alla varianter lika goda men om jag måste välja så hamnar valet på dom som är gjorda i madeleineformen. Så lätta, luftiga och lagom söta. Jag har försökt hålla mig ifrån dom under dagen men tre gånger har jag trillat dit. Det är svårt att låta bli när det är en sån perfekt storlek, de blir liksom nyttiga på något sätt.
Saffran har verkligen golvat mig totalt det här året. Jag vill ha det i allt jag gör i köket. Doften får mig att fnittra och den ljuvlig gula färgen gör mig nästan tårögd. Så vackert är det. Tårögd är något som jag har börjat vänja mig vid, jag grinar för allt. Hela tiden. Dygnet runt. Även i sömnen. Vaknar ofta med igenkorkad snok. Så kan det bli när livet är dumt mot en.
Nu är det inte många dagar kvar tills tomten ska komma. Hur firar du jul? Är det hela tjocka släkten runt det knôkfyllda bordet eller gör ni som vi? Vi tar det lilla lugna tillsammans och tar dagen lite som den kommer?
Jag har svårt att hitta den där julkänslan trots att jag numera även har det julpyntat med ljusstakar i alla fönster (kors i taket!). Jag känner ingenting men jag hoppas att det vänder i helgen för då tänkte jag ta tag i det där med att göra sill och kanske stånka ihop en korv eller tre. Jag misstänker platt fall och att jag kommer sitta i soffan och gnälla mig genom både lördag och söndag att jag inte har någonting att göra. Vi får se. Spännande. Eller nåt.
