Etikett: kaka


  • Doughnut. Flôtmunk. Dônare.

    doughnuts

    Personligen så använder jag mig av dônare för det är precis vad det är. En riktig flôtig dônare! Ett ord som min morfar har myntat för många herrans år sedan. Det har hängt med kan man säga. En riktig dônare finner man i USA och ingen annanstans men eftersom det är så fasligt långt dit så får jag nöja mig med att göra mina egna. Inte samma klass men det är baskemig inte långt därifrån.

    Helst vill jag ha dom endast med socker men eftersom jag idag har en jobbig ångest och oro i kroppen så behövde jag både pyssel och färg i tillvaron. Började dagen med ett riktigt jobbigt anfall som höll i sig från 7-snåret fram till 12. Då var jag inte så kaxig. Jag hatar dom långa och segdragna varianterna, dom där då jag ligger som en halvkokt spagetti och har ingen aning om hur jag ska bete mig. Alla anfall är såklart jobbiga men dom som ger sig efter en timme är lättare att genomlida. Ganska logiskt. Nåväl, en dônare eller tre får kompensera helvetet. Dom gjordes igår så dom har sunkat ihop sig något. Dom är trots allt godast precis när dom kommer från oljan och har fått svalna till sig något. Man kan inte få allt! Glasyren har dock kletats på idag.

    Nu sitter jag här och är sockerkickad fast det är en myt och funderar på om det var värt att smäcka i sig två på raken. Jag vet inte riktigt men skit i det, dom är ganska små och det var GOTT!

    (mer …)


  • MJUK JORDNÖTSKAKA MED FROSTING.

    Jordnötskaka

    Nu blir det sött! En mjuk kaka med jordnötter och choklad som när den har kallnat fått en frosting på toppen. Det här är alldeles för sött för mig men de som smakat har hummat och ögonen har rullat i huvudet så nånting bra måste den ändå ha. Jag är egentligen inte så mycket för bakverk öht eftersom jag tycker det mesta är för sött (att jag är en godisråtta ser jag som ett mirakel) men ändå så bakar jag trots att jag dessutom hatar disken som blir efter just bakning. Sån är jag!

    Det här är egentligen en hel vanlig sockerkaka som jag slängt ner lite chokladknappar och fint hackade jordnötter i. Absolut inga konstigheter. Är det konstigheter på gång försvinner jag blixfort för sånt orkar jag inte med. Frostingen är enklast möjliga. Smörig, söt och lite salt. Otroligt gott i liten dos (iaf för mig. Maken fick i sig desto mer.)

    Lördageftermiddag och jag kämpar med trötthet. Den har hängt efter mig precis hela dagen, det ska bli spännande att se hur längre jag håller. Jag har lovat pizza ikväll så fram tills degen är färdig får jag nog hålla uppe dom där ögonen men efter det så kan jag inte längre lova något. Gäsp.

    Trevlig lördagskväll.
    Puss.

    (mer …)


  • KRÄMIG FIKONPAJ.

    FIKONPAJ

    Jag fortsätter att traggla med fikon. Hur ska jag någonsin kunna tröttna på detta ljuva? Det är så gott på alla sätt möjliga. Som dom är, rak upp och ner, eller tillagade spelar ingen roll. Att bara skära upp några och lägga på frukostfilen/yoghurten/gröten gör hela starten på dagen så mycket bättre. Jag älskar smaken och jag tycker så mycket om det sköna krispet. En komplett liten rund sak helt enkelt.

    Häromdagen visade jag upp ett recept på fikonkaka. En kaka som skulle visa sig vara det godaste kakan som någonsin tillagats i mitt kök. Den här pajen är i nästan samma klass med sin krämiga konsistens och krispiga botten. Att det ligger alldeles perfekt tillagade fikon i det hela gör ju inte härligheten något sämre alls. Välj att göra en stor paj eller 6 mindre. Det är en smaksak. Oavsett storlek så smakar det precis lika bra. Tänk bara på att om du gör i mindre formar kommer inte pajen att behöva riktigt lika många minuter i ugnen. Jag gjorde små men jag använde mig ändå av 35-40 minuter men sänkte temperaturen till 140 grader efter halva tiden. Dom blev perfekta!

    (mer …)


  • LITEN SMÖRDEGSPAJ.

    smördegspaj

    Vill man snabbt ha något sött att bjuda på är det här alldeles ypperligt. Vaniljkräm och valfri sylt som trängs i smördeg. Det är så vansinnigt gott och vaniljkrämen för tankarna till wienerbröd. Det räcker med en kvart så nästa gång du får spontanbesök så är mitt tips att tänka på det här. Det krävs visserligen att man har en färdig smördeg men det ska man alltid se till att ha hemma för man vet aldrig när suget på krisp kommer krypandes. Smördeg går att fylla med precis allting och det har aldrig gjort mig besviken.

    smördeg

    Vad du än gör så snåla inte med vaniljkrämen. Knytet ska vara ordentligt fylld men det ska ändå gå att trycka ihop kanterna utan att det klibbar. Pensla med uppvispat ägg och strö över lite råsocker. Gör två små snitt på ytan och skicka in i förvärmd ugn på 200 grader i 10-12 minuter eller tills dom ”puffat” till sig och fått fin gyllenbrun färg. Låt svalna något innan servering. Det räcker att servera dom som dom är men vill man visa sig på styva linan tycker jag gott att man kan ställa fram en skål med vaniljglass. Om valet faller på vaniljglass tycker jag att se ska serveras något varmare så glassen smälter och blir sådär härligt mjuk. Smaklig spis!

    Trevlig kväll.
    Puss.

     


  • NON-STOPKAKA. NON-STOPPKAKASANDWICH.

    kaka med non-stop

    Min ugn rasade sönder förra veckan då varmluften valde att packa ihop sig och sluta fungera. Jag tänker aldrig någonsin byta tillbaka till varmluft för efter den rasade har allt som jag bakat kommit ut ur ugnen med ett lysande resultat (med undantag för plåtarna som stått inne när jag kacklat med någon men det hör inte hit!). Bröd har blivit luftiga, småkakor, mjuka kakor, pajer…allt har blivit strålande i färg, form och smak. I varmluften brände jag allt som oftast allting trots lägre temperaturer. Så, no more varmluft!

    Receptet på dom här kakorna hittade jag hos Bakerella. Nu är inte mina alls i samma klass som hennes men för att vara jag som har gjort dom är dom tamejtusan helt felfria. Okej?! Bra, vi säger så!

    Förslag på glass finner ni under fliken recept alt klickar här. Fliken behöver uppdateras en aning men det finns en hel del att välja mellan redan nu.

    Puss.


  • FIKONKAKAN.

    fikonkaka

    När det finns fina fikon i butiken så tvekar jag aldrig utan köper med mig precis så många som jag kan få med mig utan att skämmas när jag kommer hem. Jag älskar fikon! De är inte bara otroligt goda, de är även bildsköna och tacksamma att ha med på bild. Det finns inget fikon som gjort mig besviken än. Med sitt ”äggskalskrisp” har dom lyckats charma mig. Fast det tog sina år innan jag skulle ta mitt förnuft till fånga och inse hur fantastiska dom är. Gott!

    Här har dom hamnat i den absolut godaste kakan som har tillverkats i mitt kök. Då jag är så långt ifrån en mästerbagare som det bara är möjligt (jag saknar allt från tålamod till tålamod) så hade jag inte speciellt höga förväntningar och eftersom jag på något sätt skulle omvandla ett amerikanskt recept till svenskt så tänkte jag ”äh, går det så går det!” mer än en gång. Det gick och nu sitter jag här alldeles lycklig och proppmätt men med en begynnande förkylning som sänker upplevelsen en aning.

    Kakan har typ allt. Det är luftig men ändå med lite tyngd och dom mjuka och ”syltiga” fikonen är så gudaljuvliga att jag inte kan sätta ord på det. Fantastiskt.

    Nu tar jag mitt pick och pack och placerar min trötta kropp i min binge och lagom tills jag har tupplurat färdigt kommer kakan att ha svalnat ytterligare. Då får jag veta om den är lika fantastik kall som den är ljummen. På återseende.

    Puss.

    (mer …)


  • ÄPPELKAKA MED FRASIG TOPP.

    Äppelkaka

    Nu är alla våra fruktträd hela tomma och det är dags för träden att sova lite. I år har dom alla kämpat väl under dom förutsättningar dom haft. Med bara något år på nacken kan jag inte annat än imponeras. Plommon har vi haft i mängder och även körsbär (dom flesta snodde dock fåglarna). Äpplen har kommit på alla träden även om de har varit få men vad kan man kräva av äppelträd som bara är två år gamla (läs: två år gamla i vår trädgård). Jag är mer än nöjd.

    De sista äpplena fick bli en höftad äppelkaka som av en händelse fick ett så frasigt täcke på sig att jag ler från öra till öra bara av att tänka tanken. Jag var rädd att den skulle bli för söt men jag tror att det blev en alldeles perfekt balans mellan sötma och syrlighet. Den går att äta som den är (vilket jag föredrar) eller så servera den med vaniljglass eller vaniljsås.

    (mer …)


  • JITTERBUGGAR OCH EN LEKTION I KAMERA.

    Jitterbugg

    Det finns en förstagång för allting sägs det. Idag har jag två av just det. Jitterbuggar är en av dom och det andra är att jag på något sätt haft någon form av ”kameraundervisning”. Jitterbuggen gick alla tiders med det där med ”undervisningen” är egentligen inget som jag någonsin vill prata högt om men eftersom jag trotsar mig själv varje dag och pratar mer än lovligt så kommer det här.

    Jag har fått förfrågan många gånger förr men har alltid tackat nej pga jag vet inte vad jag sysslar med när jag fotograferar. Jag trycker av, flyttar på mig själv, vrider på en spak eller två och sen får det bli som det blir. Jag vet på ett ungefär vad som händer om jag ställer om siffrorna men fråga mig aldrig vad det heter eller varför jag gör det för jag börjar bara att prata om väder, inredning och skostorlek istället. Jag är precis värdelös när det kommer till det tekniska. På riktigt! Så hädanefter hänvisar jag till min man, han kan det där och han gör det mer än gärna! I fyra timmar avhandlade vi allt utom det som det var tänkt från början – Kameran. ISO. Slutartid och annat som är rena kinesiskan för en sådan som mig. Vill du ha en ”undervisning” av mig så förvänta dig inte mer än – Gör så här bara! Klart. Jag är dessutom snabbare i käften än en speedad Clabbe. Det säger en hel del. Snabb i käften, yrar, flummar….ja, ni förstår kanske? Pedagogik är inte något som jag är direkt vass på.

    Jitterbuggarna, smörkaka med maräng! Trots en numera trasig ugn som sjöng på sista versen precis innan gräddning så fick jag nog till det. Jag har aldrig ätit och jag aldrig heller bakat dom så jag vet inte riktigt om smaken är som den är tänkt men ner gick dom. Seg maräng är ju inte direkt något jag tackar nej till. Det skulle aldrig hända! Jag använde mig av ett recept som finns på Arla och med facit i hand hade jag skrotat kardemumman och gått all in med vaniljsocker istället. Smördeg och vaniljsocker är nämligen en match made in heaven. I alla fall i min mun.

    Nu tar jag min skam, min man och en kaka och slänger mig på soffan. Hrmpf.


  • I BRIST PÅ ANNAT. MUFFINS & CHOKLAD

    choklad

     

    Har man inget att göra och är allmänt vissen så kan man alltid baka det enklaste av det enklaste och smeta på med ångestdämpande choklad. Det är vad jag har gjort. Muffins och chokladkräm. Jag erkänner att kakan åkte i munnen på hundarna medan chokladen gick till mig. En perfekt fördelning. På alla sätt!

    Trevlig helg!


  • BANANPAJ.

    bananpaj

    Trots ett värdelöst avslut på gårdagen och en ännu sämre natt har jag på något sätt lyckats jämna ut det något genom att baka en bananpaj som skulle visa sig bli alldeles strålande. Jag hade pajdeg kvar i kylen efter helgens plommonpaj. Den sjöng på sista versen men fungerade strålande. Det fanns även dulce de leche kvar, hur det nu är möjligt, och vad passar inte bättre till banan?!

    Igår eftermiddag fick jag återigen anfall, två gånger i tät följd. Båda gångerna när vi var ute på promenad och var 2,5 kilometer hemifrån. Anfallen är anledningen till att jag i stort sett aldrig är ensam. Jag har oftast mitt bihang (läs: min make) på replängds avstånd. Anfallen dundrar ju på precis när helst dom känner och jag blir lika förvånad och överrumplad än idag trots att jag haft detta i snart 13 år. Jag har inte dom klassiska symptomen, tyvärr. Ibland kan jag känna av ökad tinnitus men det är väldigt sällan.Vi lyckades ta oss hem, väldigt väldigt långsamt och jag fick bitvis bli ledd som om jag vore blind. Usch! Väl hemma så ville det inte släppa utan det satt i tills i morse då jag lyckligtvis vaknade stilla men med en huvudvärk som jag gärna överlåter till någon som är dum mot andra. Huvudvärk går ju som tur är att lindra med piller. Tänk om det ändå gick att lindra anfallen på samma sätt. Det får jag tyvärr fortsätta att drömma om.

    Det stora problemet när anfallen kommer på det sättet som dom gjorde igår så utvecklar jag en rädsla för att ta mig för saker. Jag stänger in mig. Gör ingenting. Livrädd för att jag ska bli liggandes någonstans långt hemifrån, ensam. Det är nog det jag avskyr mest med hela sjukdomen – rädslan. Nu vänder jag blad och har ynkat färdigt för denna gången.

    Ikväll börjar äntligen basket-EM så det är en bra onsdag. Missa inte – TV10 sänder! Vi värmer upp genom att åka in till Borås och placera våra bakdelar i Boråshallen för att se när Borås basket (Ligalag mot Div1) spelar shortsen av varandra. Det är det bästa med hela hösten, att Basketligan startar igen. Äntligen får vi njuta i hallarna runt om i Sverige. Livet får liksom en mening igen. Gör bananpaj till, vettja!

    (mer …)