Etikett: kalas


  • ETT KALAS I ETT GARAGE.

    garage

    Ytterligare en födelsedag har passerat och jag lägger till en siffra efter trean. Det närmar sig fyran med stormsteg. Det här med att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir stämmer verkligen. Jag tycker inte att jag riktigt hänger med. Vips! så är det nytt år och allt börjar om igen.

    Det finns inget tillhörande uterum till vårt hus, visst vi har en altan men den har gjorts om till ett tillhåll för djuren som vi delar lya med. Vi bor på landet, i skogen och har innekatter. ”Jättekonstigt” säger någon. ”Dumt” säger en annan. ”Stackars djur” säger en tredje. osv osv osv…
    1. Nej, inte jättekonstigt. För mig och min man helt normalt.
    2. Jo, det må vara hänt men jag är alldeles förälskad i mina katter. Jag är rädd för att dom ska bli påkörda (vi bor vid en grusväg där det verkar råda fri fart) inte för att dom ska dö (jag vill såklart inte att dom ska dö) utan för att dom ska bli skadade vid en påkörning och att jag då hamnar i en sits då jag kanske måste göra slut på livet. Jag vill inte det! Plus att det finns mycket räv. Jag har hur många anledningar som helst.
    3. Åhnäh. Det går ingen som helst nöd på något av våra djur. Ingen djurmisshandel här inte. I sommar ska dom dessutom få det utbyggt med gräsmatta och annat bra.

    Nåväl, uterum! För två veckor sedan slog det mig att vi kan väl ordna ett uterum i garaget, platsen där det bara är en massa ved. Sagt och gjort, vi började stapla ved (läs: slet ihjäl oss helt) och allt eftersom började det bli det där uterummet som vi väntat på så länge. Där är det ingen ordning, det är ojämnt jordgolv, veden trängs längsmed väggen och vi vet med säkerhet att här kommer många sommarkvällar att rivas av. Jag fullkomligt älskar vårt perfekta operfekta hem! Äntligen har jag landat i det.

    Igår hade min lille och älskade man styrt ihop ett litet kalas för mig och vad passade då inte bättre – uterumsgaraget! Han hade bjudit in våra vänner. Grillarna startades upp och alla hade med sig mat som dukades upp och den mest perfekta buffén tog form. Så mycket gott och SÅ MYCKET mat. Jag blev proppmätt bara av att se all mat så det är inte utan att jag är lycklig för att det blev en hel del över för idag är jag inte riktigt lika mätt. Man kan säga att vi troligtvis har mat för en vecka framöver, eller tja, så länge som maten håller i alla fall.

    Regnet kom ju naturligtvis men vad gjorde väl det. Tack för igår! Ni är allihop helt fantastiska och jag känner en sådan tacksamhet över att ni finns med i vårt liv.


  • BARNKALAS. MINI-ELSA.

    mini-elsa

    När fina vänner  (alla mina vänner är fina vänner och det misstänker jag att alla andras vänner är också. Ordet ”Fina” är egentligen lika onödigt som att skriva ”gofika”) skapar och säljer fina kläder krävs det ett inlägg helt tillägnat Mini-Elsa. Det är här så otroligt vackert och jag kan inte säga det nog många gånger att när vi får (förhoppningsvis) knodd så är det en hel garderob med mini-elsa som gäller. Jag fullkomligt älskar det här och det är så ofantligt roligt att dom har tagit steget och startat upp en web-shop där de säljer allt möjligt fint. ”Återbruk och att göra nytt av gammalt är Mini-Elsas grundtanke”

    Visst hade det varit urtjusigt att ha en alldeles unik mini-elsaklänning till lilltösen? Kika in i web-shopen här.

    Förra sommaren ordnades det till ett barnkalas med alla töser från mini-elsa och det var inget tråkigt kalas det. Jag var söt-mätt i flera månader efter. Seså, kika nu in i web-shopen!

    (mer …)


  • CAKE BY MATS


    För ett tag sedan gick jag och blev ett år äldre. Jag valde att inte fira det på något speciellt sätt utan jag ville hellre vara hemma, ta det lugnt och bara vara. Skrota runt som vilken dag som helst. Min man däremot tyckte allt att det skulle firas på nåt sätt ändå och skulle prompt bjuda mig på tårta. Raring! Sagt och gjort – här är den. Med en fyllning bestående av ett lager dulce de leche, banan och rabarbersylmarmelad var det alldeles fantastiskt sött och gott. Tack hjärtat!

    Bästa presenten var mina numera största kärlek – Espressomaskinen. Espresso i all ära men att göra en hejdundrande cappu slår det mesta. Andra för dagen är på gång. Man kan aldrig få för många cappus.


  • DEN EVIGA VÄNTAN

    Under tiden kakan stod i ugnen roffade jag åt mig allt rosa jag kunde hitta i köket. Så, med taskig vitbalans och med en fokus som jag absolut inte kan skryta med är här resultatet. Det finns mycket ”skräp” i vårt kök. Nu råkar det ju vara så att jag tycker om just vårt ”skräp”. Jag har ingen fotostudio och jag använder ingen blixt så då är det väldigt lätt att bilderna blir ”fel” eftersom dagsljuset, det naturliga ljuset, försvinner snabbare än jag hinner tänka. Photoshop kan rädda mycket men väldigt långt ifrån allt.

    Jag tycker om bilder som inte är helt perfekta.  Det skulle vara bara rosa men jag ser att det på något sätt har följt med vitt och rött också och med vitbalansen har det även följt med en gråblå ton. Jaja, som sagt, helt perfekt är tråkigt. Eller nej, det är det naturligtvis inte men ni förstår säkert vad jag menar. Gör ni inte det så är det inte mycket att hänga läpp för. Var lika glad för det! Det är inte alltid jag förstår vad jag menar heller.

    Kakan är färdig. Den ser god ut. Den är inte fotad och den är inte provsmakad. Vi får väl se om det blir några ”perfekta” bilder eller om jag helt får luta mig mot smaken av kakan eller om det blir tvärtom. Alltid lika spännande. Det är inte så noga vilket bara det inte blir fiasko på både bild och smak så är jag mer än nöjd.

    Ikväll ska vi fira lillebror. Jösses, dom närmar sig trettiostrecket hela högen. Snart är jag inte längre äldst. Sådeså!