Jag tycker att det är dags för en liten kärleksförklaring och ett litet erkännande. Det gör jag med ett gäng makabra bilder. Jag är lite skum i huvudet och tycker om den här typen av bilder. Kontraster. Vidrigt. Vackert. Någon kanske tycker dom är hemska, äckliga, osmakliga osv men för mig är dom ett enda stort leende. När jag tömmer en kamera och den här typen av bilder rullar upp på skärmen har jag ytterst svårt att sitta still och jag har ett flin från öra till öra. Hade öronen varit borta hade alltså flinet gått runt hela huvudet. Det är på den nivån.

Hon på bilderna är dessutom det absolut finaste jag har. Lillasyster. Hon som får ställa upp på alla bilder, stackarn. I våras offrade hon sig för fotokonsten och badade i iskallt vatten innan graderna hade passerat  10 grader. Jag hade då aldrig gjort det men hon traskade i så glatt, nåja, endast iklädd ett vitt lakan. Mats visar en av bilderna från just det tagningen. Klicka här för att se bilden och jag kan garantera att hon fortfarande lever. Jag har visat dom förr men kände att det nog är dags igen. Rara rara unge! Tack för att du blivit min lillasyster, du anar inte hur mycket du betyder för mig, Johanna! Inte bara när vi fotograferar och försöker göra vampyrtänder utan alltid!

En passion har blivit fler. Livet handlar inte bara om mat. Det är så mycket, mycket mer.
Mi älskar dig, honung!