I mitt rensande av dator hittade jag riktigt gamla bilder (2-3 år) på Coq au vin som jag inte lagt upp här. På den tiden var jag fortfarande macrofrälst och fotade helst insidan av grytan och tryckte därmed näsan i maten under tiden. Något som jag inte alls tycker är speciellt tjusigt idag. Tiderna förändras. Man ska se vad det är för mat och det ska inte vara missmash med färger och former. Jag tycker inte att macro hör inte hemma i matfotografering, det kan man ha när man ska fota blommor på världens kortaste avstånd, typ. Min man sa häromdagen ”är det meningen att jag ska vara en fluga på maten?” Det ligger lite i det. Men som alltid, alla är vi olika och jag tycker ibland lite för mycket.

Nåväl, coq au vin, den franska maten som inte går att uttala men som tur är går att äta. Mör kyckling i god sås, kan det liksom bli bättre? De bräserade smålökarna är to die for! Jag skulle kunna äta en tallrik med bara dom. Bryn dom lite lätt i smör tills de fått en liten gnutta färg och häll sedan på vatten och lägg i mörk oxbuljong. Bräsera dom mjuka. Åhå, gott!

När jag har gjort coq au vin så har jag alltid använt mig av det här receptet (en smula försvenskat) men eftersom jag inte är så väldigt mycket för rödvin i sås så halverar jag det och tillsätter istället lite mer vatten och lite mörk oxbuljong istället för kycklingfond. Då smakar det som jag vill ha det. Tycker man om rödvin i sås ska man absolut göra precis efter receptet. Det är ju helt och hållet en smaksak på alla sätt och vis.

Vill man ha en riktig fransk coq au vin är mitt tips att göra efter Julia Childs recept. Det är så mustigt och smakrikt att man är mätt och nöjd i flera veckor efter.