HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: magsäcksoperation

  • INGEN JUL UTAN SENAP

    Senap och julskinka är allt jag behöver på jul. Allt annat runt omkring är helt oviktigt. Senap är något av det bästa jag vet och det märks i vår kyl. Det dräller av olika sorter. Burkar, stora som små, flaskor, hårda som mjuka. Jag fullkomligt älskar sötstark senap, gärna en sådan som killar ordentligt i näsan. På en skiva nygriljerad julskinka för det mig mot högre höjder. Majgåwd! Det är en lång väntan, snudd på evig, till fredag kväll då julskinka anno 2011 kokas och griljeras. Gastric bypass-opererad eller inte. Jag ska ha en stor skiva med rejält med ljuvlig, krämig och stark senap. Om ni lyssnar riktigt noga kan ni troligtvis höra mig joddla framåt 21-snåret. Åh, vad jag längtar!

    Småburkarna på bilden här ovan är smaksatt senap. Stöter ni på någon av dom så tycker jag absolut att ni ska prova. Dragonsenap och svartavinbärssenap. De större burkarna är hemmagjorda varianter. Två av dom är favoriter i repris från förra året. De är från Hannu Sarenströms Vinterkalas. En lagom stark och en hejsanhoppsanstark. Hejsanhoppsanvarianten är så vrålgod som det bara är möjligt! Den tredje är en hemmavariant på en honungssenap. Grovkornig och söt.  Gör två av dom, ni hinner tills på lördag. Vispa ihop det idag! Den riktigt starka kanske kan passa till nyårsfirandet?

    Glöm inte utlottningen några inlägg längre ner i bloggen. Klicka här för att komma till inlägget!
    (mer …)

  • HÅRDTRÄNING

    Jag tycker egentligen inte kaffe är någon hejdundrande smaksensation. Är kaffet gott kan jag dricka men annars är det inget som jag bälgar i mig speciellt ofta. Jag tar allt som oftast te istället. Cappuccino däremot det kan slinka ner, ganska ofta faktiskt. Dock ingen med snyggt mönster i den skummade mjölken, jag lägger mer fokus på att pudra chokladen och strö över socker. Det är med KÄNSLA! Sockret på toppen är det absolut godaste. Jag vill inte att det ska ta slut. I vanligt kaffe eller te har jag inget socker, då förstör det men i cappuccino – SMÄLLGOTT! Cappuccino är dessutom helt perfekt, bortsett från sockret, när man (läs: jag) är gastric bypass-opererad. Jag blir mätt på en kopp. Alla tiders! (minus 32 kg är jag föresten nu. Det går inte riktigt så fort som jag vill men det går neråt och det är det viktigaste. Jag har som mål -30 kg till jul så jag ligger bra till.)

    Lattemorsor har man ju hört talas om men det kommer jag inte bli utan jag väljer att bli cappuccinomutti istället. Mycket fräsigare. Nu är jag ingen mutti än men det ger mig bara tid att ligga i hårdträning tills att det är dags. Cappuccinomutti i lilla Gällstad. Jösses, ja ni hör ju. Jag är något stort i hasorna!

    Kakan som jag gjorde häromdagen är provsmakad och fotograferad. Det blev lite åt browniehållet. Kladdiga små rutor (ingen särskrivning här inte) med choklad, nötter, dulche de leche  och päroncognac. Jag håller,  just i detta nu, på med redigering av bilderna. En kaka helt värd att prova.

    Vad tycker du om cappuccino?

  • FÖRÄNDRINGAR

    Detta är en matblogg med allt vad det innebär men bara för den sakens skull så behöver det inte alltid handla om det även om viktnedgång i mångt och mycket faktiskt handlar om mat. Nu följer jag ju ingen diet som bekant, jag har turen att gå ner i vikt ändå tack vare det där ”lilla” ingreppet för några månader sedan, snart fyra stycken. Jösses, tiden bara rusar iväg.

    Ibland tycker jag att jag går ner alldeles för lite och för långsamt men det är oftast på dåliga dagar då det mesta är jobbigt. Då är jag inte alls stolt för varje minushekto utan tycker att det borde vara 2-3 kg varje vecka. Jag verkar ha ställt in mig på 500-600 gram minus i veckan. En skön takt faktiskt även om jag som sagt kan tycka att det går lite för långsamt ibland. Jag vill bli av med mitt boll-face snabbare men det fungerar ju inte riktigt så. Tyvärr. De flesta dagarna är jag jättestolt över mig själv och tycker att livet är precis så toppen som jag vill att det ska vara. Idag är en sådan dag. Idag ser jag på mig själv med helt andra ögon även om jag fortfarande ser boll-face så ser jag mer. Jag finns ju där nånstans. Tänka sig!

    Det är ingen helkroppsbild men ändå så är det faktiskt idag som jag för första gången ser förändringen. Det är inte de dryga 30 kg som är borta som jag ser mest utan jag ser att jag är genuint glad. Jag känner mig genuint glad och det är ju helt fantastiskt att det också syns. Viktnedgången har gjort så otroligt mycket mer än mindre siffror på vågen, det har ju för tusan ändrat hela mig. Jag tvivlar inte längre på mig själv i samma utsträckning som förr. Det är en brutal skillnad. Jag ser inte längre ner på mig själv och jag gör inte heller narr av mig själv genom att försöka skoja bort allt jobbigt genom skämta om min vikt. Det skulle aldrig falla mig in!

    minus 10 kg till, sen kommer helkroppsbilden!

    Nu. Pigg. Glad. Ny. Frisk. Fräsch. 122 kg. Snudd på fjäderlätt.

    Då. Trött. Deppad. Tung. Mindre glad. Sjuk. Svullen. 152,6 kg vs. 139 kg. Svea håller samma vikt. 36 kg.

    Ikväll har vi varit på basket. Veckans höjdpunkt. Jag lever för den där basketen igen. Jättekonstigt! Återigen är jag inne i det med hull och hår, jag ser fram emot tisdagarna varje vecka (nästa vecka ändras det dock och jag får andra dagar att se fram emot). Då vet jag att jag sitter där i Boråhallen och lyssnar på skognissel och ser bollarna åka ”pôse i”. Idag fick vi, jag och min man,  VIP-platser och jag fick möjligheten att njuta en liten extra smula. Det är väldigt fina spelare att vila ögonen på. Star strucked? Jag?! Fnissa trodde jag inte ens att jag kunde men det var det inga bekymmer med. Stundtals var jag tillbaka till 15 år.  Så nära! Basket är en underbar sport på precis alla sätt!

    I morgon blir det julgodis.

  • INSTAGRAMFRISYR

    Igår, två minuter innan sänggående, en minut innan ett anfall,  fick jag en knäpp. Håret skulle klippas av. Jag skulle ha frisyr igen! Det var inget snack om saken. Nu går det ju inte att boka någon frisör vid 22-snåret på kvällarna och om det nu mot all förmodan skulle gå så är nog en klippning under ett kraftigt anfall något att föredra så det var bara att vackert vänta tills i morse. 9.30 ringde maken åt mig och 11.00 hade jag en tid i Borås. Tjopp. Sagt och gjort. In till Borås, sätta sig i stolen hos frisören, göra ett försök att förklara hur jag vill ha det, se hur belysningen inte alls gör något under för hyn,  frisören börjar klippa och jag håller tummarna så att skinkhalvorna får kramp. 11.50 var det jag som klev ut i kylan. Öronen, eller örat blev svinkallt och nacken fick sig  ett ordentligt köldtest. Jag är nu korthårig trots att jag  1999 lovade jag mig dyrt och heligt att aldrig mer klippa mig kort. Just 1999 fick jag exakt samma knäpp och kapade av rubbet. Jag hade kunnat byta namn till Svetlana Navratiolova och och vara en kulstöterska från 80-talet efter den klippningen. Jag är inte fördomsfri jag är fördomsfreak!

    Nu, 2011, är det inte riktigt samma sak. Nu känns det alldeles tipptopp även om jag gärna vill tvätta ur allt jox som frisören har kletat i. En dag eller två och frisyren kommer vara klockren. Jag är glad. Jag är kortklippt!

    Recepten får vänta ett tag. Jag åkte i förmiddags och kom hem när den där gule återigen hade valt att gå ner.

    Nästa gång ska ögonbrynen få sig samma behandling. Observera gärna halsen. Den är nu, tillsammans med resten av kroppen, 30 kg mindre! Yay me!

  • LOVE OCH LAKRITSSIRAP GIVES US WINGS TO FLY

    Idéer som far runt i huvudet är inget nytt. Att det sedan går åt skogen när jag försöker mig på det är absolut inget ovanligt. Det är snarare en regel än ett undantag men jag kan i alla fall säga att jag har testat, provat, gjort bort mig. Hänga upp glass var dagens första idé när jag slog upp ögonen. Ni förstår, jag tänker bara på glass men kan ju som bekant inte längre äta det i samma utsträckning som förr. Jag är dessutom en självplågare av rang. Så vad gör jag? Jo. Jag tänker på glass och jag gör glass så ofta jag kan. Smart va?

    Tillbaka till hängd glass. Som synes på bilderna så hänger den där. Glassen. Struten som sådan hängde bäst. När den blev fylld så började den leva sitt eget liv. Den snurrade. Den tippade. Den krånglade. Kort sagt – den levde jävel på riktigt. De enda som var glada var vårt eget, privata lilla zoo. Det var mer glass på golvet än i himlen kan jag ju, utan att överdriva, säga.  Då förstår ni läget. Att jag sedan fick en knäpp om att hälla sirap på toppen är egentligen något som jag inte alls vill berätta men, som jag sagt förr, goda saker är till för att spridas, i detta fallet lakritssirap! Det där som inte ville stanna kvar på glassen utan hamnade i en stor härlig kletig pöl. Åh du milde tid, vilken grej! Att jag inte kommit på det själv grämer mig yttepyttelite.

    Mats tyckte inte om det men han har ju gjort bort sig en gång i tiden och druckit alldeles för många lakritsshots så det räknas inte. Dessutom betyder det jackpot för min egen del eftersom hela burken kommer att tilldelas mig. Detta är fantastiskt på precis alla sätt.

    Att städa efter en glasshängning är inget jag kommer att vänja mig vid. Någonsin. Hela jag var kladdig. Golvet. Bordet. Taket. Svea.
    Jag kan dock skriva upp i min livbok att jag har hängt glass 15 novemver 2011. Det ni!

  • SÖT SOM SOCKER

    Nu ska ni få se nåt sött. I dubbel bemärkelse. Detta är helt nytt för mig, har aldrig någonsin sett något så rart. Sockerbitar med kristyrblommor på. Att servera socker till kaffet har aldrig varit finare. Så nu får alla vi som inte har socker i kaffet ändra oss. Punkt.

    Samma rara vän som gjorde gastric-bypass-muffins är det som gjort sockerbitarna.  Sött. Sött. Sött! Ljuvlig idé. Mer sånt!

  • MÅNDAGSKÄRLEK.

    Det är så ohyggligt grått här ute på landet. Dagar som denna behövs det färg och det ger jag er i form av en länkning till en fantastisk blogg med underbara bilder med tillhörande recept och text. Det är precis sånt här som jag mår bra av och min förhoppning är att jag med länken även kan få någon annan som behöver lite uppmuntran och därmed bli gladare i själen.

    I shot the Chef är helt på engelska och är det så att du har lite problem med att förstå det språket så säger jag grattis. Använd Google translate och du kommer få dig ett gott skratt på köpet. Översättningarna kan ibland halta en smula för mycket men vad gör väl det när det kan få en att dra på smilbanden.

    Nu är det hög tid att komma på vad vi ska äta till middag här i det Ljunggrenska hemmet. Vi ser lika frågande ut bägge två på frågan om vad det ska bli till middag. Ett vardagsproblem som kan vara svårt nog att lösa.

    Vad serveras på er tallrik en dag som denna?

     

  • ALDRIG ENSAM. ALLTID NÅGON.

    Foto – Mats Ljunggren – www.MatsLjunggren.com  Redigering och jox – Helena Ljunggren

    Jag letade fram min gamla brudklänning från 2006.
    Att trasha min brudklänning är något jag funderat på i några år men jag har inte varit redo, eller är inte redo på långa vägar men det hade varit lite läckert. Jag är inte så modig även om jag vill vara det.

    Idag var troligtvis sista gången jag kunde ha den. Den hängde som en säck. Alldeles för stor. Ett vitt lakan, som knutits hårt över bröstet, höll den på plats. Jag vågade mig på trash-light vilket betydde att den blev lite smutsig längst ner. Jag är ett bad ass. Helt klart!

    Det behövdes bara en bild.

  • GASTRIC BYPASS-BAKAT.

    Det sötaste jag någonsin sett. Muffins i ”ketchupburkar” från McDonalds. Att jag aldrig har tänkt på det innan. Så himla rart och det såg så mysigt ut med dom små rackarna jämte dom mer traditionellt stora bakverken. Gastric bypass-muffins (cupcakes) blev jag bjuden på när vi hälsade på vänner i Göteborg förra veckan. Underbara bakverk! Goda var dom också, till råga på allt! Något recept har jag inte men jag gissar att det är vanliga, hederliga chokladmuffins med en frosting gjord på smält, vit choklad och färskost. Sött, syrligt och gott! Att de var så små gjorde dessutom att jag faktiskt kunde äta två!

    Idag har vi verkligen tagit helg. Vi gick morgonpromenaden riktigt tidigt och vi såg till att gå  längre än vad vi brukar så att vi sedan kunde sitta inne och göra ingenting utan att ha dåligt samvete. Så, här sitter vi nu och gör ingenting. Lunch har vi precis tuggat i oss och alldeles strax så bär det av mot sängen, boken och med en tillhörande tupplur. Utan tupplur fungerar inte jag. Inte på något sätt faktiskt. Det är inte bara humöret som sviktar om den missas utan rent fysiskt så orkar inte min kropp med hela dagen. Jag får värre tinnitus och yrseln blir oftast jobbigare. Jag blir dessutom väldigt orolig och ”ångestig” i kroppen. Det är precis som att min kropp måste ladda på batterierna som bara håller ett par timmar i stöten.  Det är tur att det finns något som heter tupplur och att jag är så väldigt bra på att praktisera det.

    Hoppas att ni alla har en fantastiskt fin lördag på precis alla sätt. Kram på er!

    Boken Monster av Micael  Dahlén är vad jag läser nu. En bok om om 5 av världens ”största” mördare. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den än förutom att jag älskar fodralet. Pärmen, trycket och färgen är fantastiskt snyggt. Och att sidonumren är med romerska siffror gör det hela om möjligt ännu bättre. Jag älskar när utsidan är lika välarbetad som insidan. 

  • VACKERT – ENKELT – GOTT

    Jag vill börja med att tacka er läsare för alla otroligt fina kommentarer jag får. Jag växer flera centimeter även om jag tycker att mina 181 räcker och blir över. Ni är underbara!

    Nu är det dags att visa sött igen. Det kan ju kanske tänkas lite konstigt när jag nu är ”magsäckslös” att jag visar så mycket  sötsaker men bara för att jag inte kan äta det betyder det inte att andra inte kan. Jag tycker om att bjuda på sötsaker. Just detta receptet är något som legat på hårddisken ett bra tag. Jag gjorde det för att ha med det i Inzpira Magazine så jag har hållit på det ganska länge. Det är nog säkert inget nytt, det finns troligtvis en uppsjö av liknande eller lika recept på nätet men vad gör väl det, bra saker ska spridas. Från alla håll och kanter. Inzpiras nya magazin kommer föresten ut om en knapp vecka, 25 oktober. Fler recept med tillhörande bilder finns med i den och mycket, mycket mer!

    Man behöver inte ha färska jordgubbar, det går bra med frysta också. Det går med allt. Ta vad du vill ha på. Jordgubbar, blåbär, hallon,banan, päron…variationerna är oändliga. Ta det du känner för. Hyvla över choklad, hoppa över choklad. Servera med glass eller utan. Fast, med glass gör allting bättre. Jag lovar!

    Nu till något helt annat – Matbloggspriset 2011. Nu är det dags igen för oss att rösta fram årets bästa mat/bak/dessert-blogg. Klicka på bilden för att komma till sidan där du kan lämna din röst på den bloggen som du tycker förtjänar att vinna. Det finns många otroligt fina och välkomponerade bloggar i Sveriges avlånga land. Rösta på den blogg som ligger dig varmast om hjärtat.

    Nu är det dags att släcka ner Rud på södra Säm. Vi lyckades ta en tupplur mellan 17 och 18.30 så jag gissar att det kommer vara två som kommer få problem att somna. Det är bara att ställa in sig på att vända på kudden några gånger. Nån gång ska väl dom gröna stängas för dagen, på ett eller annat sätt. Godnatt.

    (mer …)