HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: magsäcksoperation

  • JORDGUBBSMARMELADEN SOM BLEV TILL SYLT

    Marmelad på frysta jordgubbar är omöjligt. Det blir bara sylt. Är man dessutom lika genomtänkt som mig så skvätter man i lite champagne i hela härligheten och direkt så är man snudd på att få saft istället. Marmelad till sylt till saft. Om man bortser från det klantiga så blir det faktiskt väldigt, väldigt gott. Champagnesmaken vet jag inte riktigt vart den blir av men bara vetskapen om att det är just skumpa i marmeladen, eller sylten, gör att mitt lillfinger pekar rakt upp när jag tar en tugga från biscottin. Det gäller att sätta glamour på vardagen. Jordgubbar och champagne i frukostmüslin. Fint ska det vara!

    Att göra egen sylt är inte svårt, det är bara att blanda ner precis vad man känner för. Det är enbart fantasin som sätter gränserna. Har du några slattar av olika bär i frysen så hysta ner det i en kastrull med lite syltsocker och du har snart en alldeles perfekt sylt till pannkakorna, frukostfilen eller glassen. Smält i lite choklad i hallonsylten och det blir en fantastisk smakupplevelse för alla inblandade. Våga vara lite galen men tänk på att det måste låta gott ihop. Få inte knäppen fullständigt. Ett typexempel på knäpp modell grande är min man, han har fått för sig att wienerbröd ska micras med ost. Smaka på orden, låter det verkligen gott?!  I de svåraste tiderna prövas kärleken, det är en sak som är säker.

    Nu kanske någon tycker att det är onödigt att öppna en flaska skumpa för att enbart ta 1 dl ur flaskan men det är det inte. Det kommer bli den roligaste marmelad/sylttillverkningen ni någonsin har haft. En skvätt i kastrullen och en större skvätt i glaset. Bjud in en väninna på syltkokning vettja.  Ta en jordgubbe också så är festen i gång på riktigt. Som sagt – glamour i vardagen.

    Nu är det lunchtimme och jag ska verkligen ha glamour. En matlåda från min käre far lämnades just. En gammal låda med prislapp och innehållsförteckning kvar från nån rea på färdigmat (kalkonkorv med tysk potatissallad från Citygross – 25:-). I lådan ligger det nu istället potatismos och ugnsfalukorv. Det är glamour så det visslar om det. Mer glamourigt än så blir det inte. Mätt kommer jag bli och tacksam det är jag.

    (mer …)

  • OM DET ÄNDÅ HADE VARIT JAG.



    Här sitter jag. När jag borde göra annat. I vanlig ordning hamnar jag på Google och ”gugglar” bilder. Det finns så många fotografier som jag önskar att jag hade fått skjuta av. Här är en. Jag älskar hela bilden. Den är snygg på precis alla sätt. Kontrasterna. Ljuset. Färgerna. Uttrycket. Bruset. I just LOVE it! Så mycket att jag blev så där fånigt internationell.

    Ha en skön fredag alla.

  • EN LYCKAD KYLSKÅPSRENSNING

    Det blev inga -1,7 kg. Det blev ”bara” -0,5. Inget som gör mig ledsen alls, snarare tvärtom. Det är bra, då hinner både jag och kroppen med. Jag tar resten till nästa vecka istället. Då är det även dags för första kontakten efter operationen på Sophiahemmet. Då vill dom ha lite mått, vikt och humör. Bra att dom inte släpper oss opererade vind för våg utan ser till att hålla lite koll.

    Nåväl, nu pratar vi mat istället. Lunch. Vår kyl behövde sig en rejäl genomgång och resultatet av det blev en fantastiskt god lunch. Inte den nyttigaste men vad gör väl det när det bara är 1,5 dl mat på tallriken? Serveras det till ett gäng gastric bypass-opererade räcker det till 10-12 stycken men har de runt matbordet fortfarande sin magsäck kvar så är det nog bara 4-6 det räcker till. Rejält med mat är det i alla fall.

    Kort och gott. Det är såhär en kylskåpsrensning ska vara. Mycket mat. Enkelt till tusen och man slipper att slänga mat som inom någon dag kommer vara helt kasserad.
    Är receptet svårt att läsa så tryck på bilden, då borde det bli större. I brist på syssla så visas receptet på detta otydliga, kanske helt obegripliga sätt.

    Nu ska jag ta min huvudvärk och lägga mig på sängen. Förhoppningsvis så slår jag ihjäl både huvudvärken och några timmar. Kan jag ha sån tur?

  • EN NYPONGRUVA.

     

    Jag trodde mig kunna varje kvadratcentimeter av vår trädgård men ack vad jag bedrog mig. Idag såg jag små, väldigt få dock, nypon. Alldeles röda och vackra. Precis vid grinden fanns dom dessutom. Alla 5 nypon. FEM.  Lyckas jag få ihop ett litet men gudaljuvligt te om jag torkar dom?

    Nästa år kanske jag kan få en nästan dubbelt så stor skörd. Då ska jag festa till det med en deciliter nyponsoppa. Den som väntar på något gott väntar som bekant alltid för länge.

    I morgon är det onsdag och återigen dags för vägning. Jag önskar så att jag kunde tappat 1,7 kg sen förra veckan. Vi kan väl göra så att vi utövar någon form av kollektiv tumhållning tills i morgon bitti? Håller ni riktigt hårt så kanske jag har turen att jag inte behöver ge mig ut på kvällens promenad för att lyckas. Det regnar verkligen katter och hundar här i Gällstad och det blåser så även klump som jag känner hur jag lättar. Fast det är ju klart, jag är ju snudd på fjädervikt numera.

     

  • EN MÅNAD SENARE – GLÄDJE I ETT HALSBAND


    Vill du också ha en kamera på ögat? Snövita armar följer med på köpet.

    Jag har ingen som helst vana eller finess på att fotografera mig själv i en spegel. Inte helt enkelt faktiskt. Jag förstår inte riktigt hur dom där modebloggarna får till det.  Ge det några månader till och jag kommer göra akrobatiska övningar med sådan bravur att till och med spegeln blir chockad. Åh du milde tid, jag lovar att så blir det inte. ALDRIG.

    Anledningen till ego-fotograferandet är att i morgon är det en månad sedan jag la mig på operationsbordet. En hel månad! Tiden verkligen rusar i väg. Sedan jag började viktnedgången 5-6 veckor innan operation så har jag tappat hela 21 kg. Jag vet inte om någon ser det för jag gör det inte. Eller jo, visst ser jag men jag tycker inte att det ser ut som att det är så många kilon. Nu ser jag ju mig själv varje dag så det kanske kan bero på det. Hur som helst. Här är jag. Så här ser jag ut nu.

    Att jag har lyckats få på mig ett halsband med min mammas senaste gåva till mig är det finaste av allt. Halsbandet har jag fått av Mats för många, många år sedan men det har varit alldeles för litet hela tiden. Det är så många år sedan att Mats inte alls kan minnas att han ens gett det till mig. Detta är i och för sig mannen som glömmer redan efter en timme så jag ska inte begära så mycket.

    Månadstenen fick jag i födelsedagspresent av min mamma förra året och eftersom jag känt mig alldeles för pluffsig och rund så har jag aldrig tagit mig i kragen och köpt något att hänga det i så det har legat i badrumsskåpet sedan dess. Att jag kan bära det nu betyder så mycket. Mamma finns med mig i det.

     

  • HUSMANSKOST ELLER INTE?


    Blodpudding. Ordet i sig tycker jag inte alls om och blodpudding är väldigt sällan något som jag kan bli sugen på men så fort jag känner doften när det steks så börjar det vattnas i munnen på mig direkt. Nu efter operationen så är det viktigt för mig att få i mig järn så därför serverade Mats detta till mig idag. Jättegott! Nu är det inte min tallrik på bilden. På min tallrik såg det mycket mesigare ut. En skiva blodpudding, en halv skiva bacon och en tesked lingonsylt. Sen fick det vara bra.

    Har ni provat att göra egen blodpudding någon gång? Var det i så fall godare än den färdiga i butiken?

    Onsdagar är egentligen min vägningsdag men i morse när jag gick förbi spegeln i hallen så tyckte jag mig se att det såg riktigt bra ut och drog därför fram vågen och visst såg det bra ut. Siffrorna visade precis det som jag ville se så efter en otroligt snabb uträkning så kom jag fram till resultatet – minus 20,1 kg!  Har jag tur så är 500 gram till borta tills i morgon. Det börjar kännas så otroligt skönt och jag börjar vänja mig vid livet mer och mer. Skithäftigt för att tala klarspråk. Jag ångrar inte min operation nånting längre. De första 2 veckorna kunde jag vissa dagar fundera över vad det var jag hade gett mig in på men nu är det så självklart. Jag börjar hitta mig själv. Jag har gått från storlek 54/56-58/60 till 50/52. Det är inte utan att jag funderar på vart detta kommer att sluta. Det kan och kommer bli precis hur bra som helst!

  • JORDGUBBSGLASS MED RIPPEL AV DULCHE DE LECHE

    Gårdagens dulce de leche har nu äntligen hamnat i en glass. Inte i vilken glass som helst utan i en jordgubbsglass. Något blek dock men det gör ingenting eftersom smaken är det viktiga här. Dulche de leche i glass är helt fantastiskt gott och det stelnar inte, det blir liksom aldrig isigt utan det håller sig krämigt, sött och vansinnigt gott. Dessutom blir det snyggt när det är ripplat i glassen. Så kort och gott, det är perfekt på alla sätt och vis. Jag har använt det förr i min Tom & Jerry-glass (den är fortfarande den absolut godaste glassen jag någonsin har gjort)

    Jag försökte pigga upp bilderna lite genom att fotografera i en grön, eller förlåt, ILLgrön tröja. Den observante ser mitt försök i skeden. Misslyckande eller inte, det får betraktaren avgöra. Jag gjorde i alla fall vad jag kunde.

    Efter min operation så har jag tyvärr upptäckt att glass inte längre är något som jag kan äta. Sorgligt och otroligt ledsamt. Kroppen mår inte bra av det alls så därför är det endast provsmakning som jag får hålla mig till men det är knappt att det går. Mer glass till andra alltså vilket stör mig en liten, liten smula. Mats däremot, han jublar!


    (mer …)

  • MIDDAGSBESLUT. VARDAGSPROBLEM

    Att komma fram till vad man ska servera på middagsbordet är inte alltid helt lätt. Idag var det ett mindre mirakel att det ens blev något. Vi har velat och gnällt i timmar tills jag surnade till och bara satte mig ner och väntade på att någon annan (läs Mats) skulle göra jobbet. Jag var sugen på allt och ingenting och så var det för honom också. Vi lyckades efter många om och men besluta oss för att göra pasta men vad vi ville ha till den det var helt omöjligt. Lax, skaldjur, köttfärs, kyckling?

    Kyckling och bacon blev det till slut. Mats lyckades med sin tjuriga pasta rätt bra ändå. Inte illa.

    (mer …)

  • LÄNGTAN. ÖNSKAN. VERKLIGHET.

    Jag har ätit. Riktig mat! Jag har längtat och jag har drömt om mat ända sen i torsdags förra veckan. Det har inte gott någon nöd på mig alls egentligen men det man inte kan få kan ju som bekant bli lite av en fixering och fixerad har jag varit. Mer än lovligt fixerad! Ända sen jag på tisdagen innan operationen läste en bok som dom hade på mottagningen på Sophiahemmet så har jag tänkt på bakad potatis. Det har varit mitt mål! I boken så fanns det mängder med recept på röror till just bakad potatis och det stod att efter 7-10 dagar var det bara fritt fram att äta det så – här är jag nu! 8 dagar efter operation, jag har blivit av med stygnen (agraffer) och jag har ätit den godaste bakade potatisen du kan tänka dig. Det var så salt och och gudomligt välsmakande. Idag mår jag barnsligt bra!

    Jag gjorde röran medan potatisen stod i ugnen och under den tiden hann det naturligtvis bli alldeles för mörkt för att det skulle ge några bra bilder men ni får ta mig på orden eller se på den tråkiga iPhonebilden som jag har lagt upp på Facebook.  Jag hann bara ta några bilder på en av ingredienserna i röran, nämligen Ridderheims chilitomater. Jag har aldrig sett dom förr så detta var helt nytt och jag kan lätt säga att det var inte sista gången som dom hamnar i min kyl för det var fasligt vad gott det var. Alldeles lagom med chili och de var perfekta i en röra till bakad potatis.

    Mitt största problem efter operationen är att jag har svårt att äta långsamt. Jag tycker det blir så smaklöst i munnen när jag inte kan sleva på som förr men jag antar, och hoppas att det är något jag kommer lära mig. Än så har det inte gått så fort att jag fått ont eller så men jag måste verkligen tänka mig för eftersom jag annars riskerar att ”dumpa”. Något som tydligen inte är så speciellt skönt och det kan ju kvitta. Idag verkar jag ha klarat mig trots allt, hoppas jag.

    (mer …)

  • LYXFRUKOST. CHOKLAD ÄR BRA FÖR SJÄLEN.

    Det blir mycket repriser nu men det är som det ska vara på sommaren. Snart blir det höst, september, och alla nyheter börjar drälla in lite varstans så även här på bloggen. Anledningen till repriserna är ju den där operationen som jag fick för mig att göra, jag går just nu bara på flytande kost och jag misstänker att yoghurt, fil och Keldas soppor är ganska ointressant att läsa om så då känns det bättre att köra nån repris lite då och då. Kanske finns det nya läsare som helt missat just detta recepet?

    Chokladmüsli eller chokladgranola, om man vill vara lite märkvärdig, är något riktigt gott att ha i frukostyoghurten. Med dom hela nötterna och det söta krispet får det smaklökarna att börja dansa. Det är som vanligt riktigt enkelt att göra och det står sig länge i en tätslutande burk. Nu på höstkanten behöver våra själar lite glädje. Ett enkelt sätt att glädja dom är att göra detta.

    Jag har valt att ringla lite körsbärssirap på toppen. Allt för att göra det redan goda ännu godare!

     

    Idag verkar himlen ha öppnat sig rejält, det regnar åt precis alla håll. Både mysigt, äckligt och tråkigt. På ett sätt är det skönt med just sånt här väder eftersom jag sänker alla krav. Jag njuter av att vara inne och göra ingenting. Det spelar ingen roll vad jag gör. Jag kan få lust att städa men det slutar allt som oftast med att jag lägger mig på sängen med en bok (just nu: Flickan från ingenstans av Justin Cronin) och att jag efter några sidor tar mig en tupplur. Ett tempo som jag helt klart är nöjd med.

    Mats har fortfarande två veckor kvar av sin semester så än tänker vi inte börja stressa. En tur till Ullared och Gekås står på schemat. Idag är det förhoppningsvis mindre folk än när vi var där sist. Dumnötterna Ljunggren åkte dit en löningsdag dessutom mitt på semestern, 25 juli, i tron om att det skulle vara lugnt. Tja, man kan ju inte tänka på allt varje gång.

    (mer …)