En fotografisk matblogg
Färskpressad apelsinjuice kan vara det absolut godaste som finns. När apelsinerna är saftiga och söta är juice oslagbarbar. Pressa i 1 citron på 5-6 apelsiner och det blir en perfekt syrlighet. Det här är sådant som jag behöver ha varje dag. Tror jag!
Frittata. Omelett. Tortilla. Det sistnämnda har jag aldrig fattat men så kallas det i min familj när det är omelett med potatis. Tortilla är ju tortilla och omelett är omelett. Jaja, man kan ju inte begripa allt.
Oavsett vad du väljer att kalla den så ha aldrig bråttom när den görs och överarbeta den för guds skull inte. Häll äggsmeten i pannan, sänk värmen, skrapa in lite längs med kanterna och sätt sedan på ett lock och låt den stå på svag värme och ”stanna”.
Det här en tjockis till omelett. Med stekt färskpotatis och vårlök fick den bli min frukost och sedan även min lunch. Den är gjord i en stekgryta och den låg länge och gottade sig där på lägsta temperatur under locket.
Det blev endast en bild innan jag klantade mig och skickade min kamera i golvet med en väldig fart. Det finns nog ingen som räknar pengar snabbare än jag när det händer. Banken kan slänga sig i väggen. Den är testskjuten och verkar fungera som den ska men huvudvärken som kom bestämde att jag fick vara nöjd med en bild. Orkade inte och hoppades på det bästa. Det gick sådär med det men det är bättre än inget. I vanliga fall så landar det nog på en 60-70 bilder under varje maträtt. Man vet ju aldrig, det kan ju finnas någon som är bättre än den andra. Se det som ett tips, skjut av så mycket du kan och orkar!
Nu ska jag jag ta min huvudvärk och dejta Jack Reacher resten av dagen. Lee Childs karaktär är det absolut bästa som har hänt mig. (mr Grey kommer väldigt tätt efter). Det är kärlek!
Alltså, jag är (läs: var) inte alls mycket för popcorn. Tycker (läs: tyckte) inte det smakar (läs: smakade) speciellt mycket och det fastnar ju mellan/i/på/under varenda gadd i truten. Det är ett helt företag att äta. Ibland kan jag tänka mig att ta några om vi typ är på bio men då tuggar jag så långsamt att filmen hinner ta slut innan jag fått i mig tre. Livrädd för att det ska köra fast. Det är inte värt det, eller har inte varit värt det. Tills idag.
Har ni provat karamelliserade popcorn någon gång? Om inte – GÖR DET BUMS! Herreminje! Alldeles sött och salt. Fett, sockrigt och så långt från nyttigt man kan komma men alltså, en 5-6 dagar i veckan tycker jag absolut att man kan unna sig det. Minst!
Det här med att tugga långsamt och noga är ett minne blott. Det skulle ta ett popcorn att råda bot på det tramsiga. Pjåsk!
Jag har sett det tidigare men mest fnys åt enbart tanken, tandvärk, men idag när jag låg där i bingen inför min dagliga tupplur så såg jag ett recept i en tidning. Jag minns inte vilken det var och jag orkar i nuläget inte resa mig upp och gå och kika men jag gissar att det var Elle mat & vin. I den står det att det ska vara 50 gram popcorn som poppas i majsolja. 140 gram smör och 140 gram ljust muscovadosocker. I mitt recept stämmer inte det pga fubbick men det gör absolut ingenting. De som tillverkades här var så långt från äckliga som det ens är möjligt!
Mina popcorn är gjorda i micron. En påse med saltade popcorn. 130 gram smält smör pga fanns inte mer och drygt (kanske. på en höft. ungefär) 170 gram ljust muscovadosocker pga fummel med påsen som gick sönder. Allt socker hamnade i kastrullen eller ja, nästan allt. Jag kan låta meddela att vi numera har en sockerspeedad rottweiler i hushållet. Det är en upplevelse det också. Man ska ta vara på allt.
Nästa gång är det jag som tar med mig det här till bion och jag tänker inte bjuda med mig. Inte ens av tre.
Så mycket roligt vi ska ha. Jag och Popcorn 2.0.
En sallad är så mycket mer än isbergssallad, tomat och gurka. En sallad går att variera tills man storknar. Det går i princip att använda sig av precis allting. Det är inte bara enkelt utan det tar ingen tid och det är inte speciellt mycket pengar som man behöver lägga för att bli alldeles perfekt och lagom mätt. Ät sallad till lunch eller middag. Oavsett vad du väljer så är det precis lika perfekt.
Hela eftermiddagen har jag legat i sängen och stirrat i taket och haft varken ork eller lust att göra nånting. Eller lust har jag nog haft men ingen ork. Nåt åt det hållet. Tupplurarna har avlöst varandra. Strax efter 19 nu på kvällskvisten fick jag upp ångan i i alla fall en knapp halvtimme och det får jag ändå vara nöjd med. Smörkaka alt vaniljkaka alt smördegskaka. Använd det ordet som ligger bäst i munnen. Oavsett vilket så är detta en kaka som stillar det mesta. Nu är jag dock helt slut och ska äntligen få gå och lägga mig. Godnatt.
Ibland blir det inte riktigt som jag har tänkt mig. Detta var tänkt att bli en krämig historia till glass men slutade i någon form av sorbet fast ändå glassigt. Typ. Smaken är det absolut inget fel på. Kokos och ananas i samma tugga ÄR gott. Så är det bara! Smakerna tar mig till sommaren, solen, en hängmatta under stora lönnen och en bok. Jag blir lugn av kombinationen. Jag känner solbrännan på axlarna, den där brännan som inte alls var tänkt att svida sådär somrigt men som ändå gör det.
Att den blev mer som sorbet ser jag inte som något negativt alls, det gör bara att den passar ännu bättre när det är varma vindar och strålande sol. Det svalkar mer, inifrån och ut. Det är fräscht, lite sött och syrligt.
Vill man inte äta den som glass/sorbet så kan man skopa upp en kula och lägga i ett stort glas och hälla över nån sötsliskig dricka – Vips så har man en float som man sent kommer glömma.
Idag får engelskan vila. Orkar liksom inte tänka. Google translate får göra jobbet.
(mer …)
Kiwi och lime skulle visa sig vara väldigt gott tillsammans. Här är en sylt/marmelad som passar ypperligt till ostbrickan. Den är söt men har en tydlig smak av den syrliga limen. Super!
****
Ok, lets do this in english. I’ve been thinking about this for quite some time. My english is terrible and I’m actually afraid to write in english. I have developed some kind of phobia. Childish. Ridiculous. Tiresome. I know! But hey, fear is to be overcome.
Kiwi and lime would prove to be very good together. This is a jam/marmalade which is perfect with cheese. It´s sweet but has a distinct flavor of the tangy lime. Amazing!
När jag är uttråkad och helt utan fantasi brukar jag allt som oftast dra fram ingredienser till muffins. Detta bakverk som går att variera i det oändliga. Det är snabbt och enkelt. Alldeles perfekt för den lilla stunden som tristessen håller i sig.
Här är det kokos och citron som trängs tillsammans med en ”chokladboll” (märket är Rafaello, nån krämig historia med nöt i mitten) som trycktes ner i smeten innan plåten skickades in i ugnen. Den bakas då in i ”muffinet”, smälter en smula för att sedan stelna till igen när det svalnar. Gott!
Söndagen gick i kokos-tecken. Kokosglass (glass-sorbet) med ananas och kokosmaränger av äggvitorna som blev över efter glasstillverkningen. Nu behöver jag inte mer kokos på hela året. Nöjd så.
Glass och maräng dyker upp vid ett senare tillfälle.
Godmorgon. Så var det åter lördag och solen fortsätter att stråla in genom sovrumsfönstret via rullgardinen på morgonen vilket resulterar i att jag vaknar på tok för tidigt. Att vara uppe tidigt är något som jag ömsom tycker om, ömsom avskyr. Jag tycker om att dra fötterna efter mig, plocka lite här och lite där. Liksom passa på när hälsan tillåter. Hänga upp nattens maskin med tvätt och tända i kaminen medan resten av huset sover men jag önskar också att jag någon gång kunde börja dagen med att vara utvilad. En dag ska jag få uppleva det också. När? Det får tiden utvisa.
Igår gjordes det tårtor i vårt kök. Sånt där finlir som jag fullkomligt avskyr men som jag ändå imponeras av. Jag är ingen person som fixar att pyssla och göra nånting sådär perfekt. Det finns tårtskapare idag som gör konstverk som jag inte ens trodde var möjligt. Jag är ingen sådan. Jag är glad om jag lyckas få till nånting som är ätbart. Så jobbar jag.
Det skapades regnbågstårta här igår, dock inte av mig. Påsklovet med tillhörande besök av student aka lillasyster har fört med sig en hel del bakning. Typ hela veckan. Jag ville inte vara sämre men det jag visar upp är ingen perfektion det är bara gott, sött och sliskigt. Det nöjer jag mig med.
Vanlig hederlig tårta fylld med dulce de leche och mosad banan. Frostad med en frosting som jag hade kunnat äta som frukostfrosting direkt på tallrik med sked. Då är det gott!
Det var vad hon sa till mig. ”Det finns ingredienser i skåpen, bara gör, men du får klara dig utan mig!” – svarade jag.
Jag är fullständigt värdelös på det där med macarons. Jag har gjort enligt konstens alla regler. Varit supernoga med mängderna. Siktat i den tätaste silen ni kan hitta. Väntat precis så länge som det sägs att man ska göra innan man skickar in plåten i ugnen. Testat med varmluft och även utan varmluft. Alltid samma resultat. Toppiga. Gryniga. Inte macaroniga.
Så satte hon igång. Måttade, vägde och siktade i ungefär den ordningen. Duttade i färg och hummade förnöjt av resultatet. De skulle bli babyblå (MIN färg) men landade åt något som kan liknas vid turkos. Lite grönblå sådär. Fint! Hon spritsade upp femkronorsstora, i olika storlekar och former, på bakplåtspappret. Hon klagade och fnissade åt resultatet. ”Fula!” De var långt ifrån fula. De var perfekta redan där, på en plåt helt ogräddade.
Hon vispade smörkräm, delade upp den i tre skålar och smaksatte med mango som hon färgade lite gulorange, hallon som fick färgen rosa och sist blåbär helt utan essens och hushållsfärg, där använde hon blåbärspulver från Mill & Mortar som hon hittade i skåpet. Den sistnämnda var faktiskt den som blev godast om jag får säga vad jag tycker om det hela. Mango med sin sötsyrliga smak kom tätt därefter.
När de där plupparna med smet hade stått till sig i sina 45 minuter ställde hon in dom i ugnen, utan varmluft, och ställde klockan på sin telefon. Satte sig i soffan och drog av en basketmatch på X-boxet medan jag satt kvar i köket och kikade in i ugnen. Det jag såg framför mig var helt otroligt. Dom, macaronerna, betedde sig precis som dom ska. De reste sig, blev platta på toppen och fick den där ljuvliga bubbliga kransen längst ner. SÅ ska macaroner se ut! Varför hade de inte blivit så när jag gjort det? Vad har jag gjort för fel?
Hon vann matchen och kom tillbaka och tog ut läckerheterna. De är verkligen perfekta i både färg och form! Nu skulle de bara svalna så det fick bli en basketmatch till som även den blev en vinst. Tillbaka i köket. Spritsa smörkräm. Klart! BOOM! Her first macaron!
Jag var imponerad långt innan jag provsmakade och när jag provsmakade dog jag en smula. Jag hamnade i himlen!
Varför jag aldrig lyckas?
”Du är inte lika noga som mig, storasyster.” – Så enkelt är det nog. Kanske. Troligtvis hade hon bara nybörjartur, en nybörjartur som jag ska sätta på prov idag igen. Var så säkra!