HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: matblogg

  • VANILJ OCH BLODAPELSIN. LJUV MUSIK.

    Två nät med blodapelsiner och ett recept. Allt som behövs för att få till något som värmer en kall kropp. Fuskar du i en skvätt cointreau är hela resan gjord. Det är helt och hållet en smaksak. Den fungerar ypperligt utan. Det är överkurs med alkohol men tydligen kan det vara väldigt viktigt enligt Mats. Jag följde inte receptet fullt ut, jag hade i mer blodapelsiner. Det dubbla om jag inte minns fel. Och alkoholen, det uteblev!

    Tyvärr blev inte mina riktigt lika bildsköna men jag tvivlar inte en sekund på att de smakar sämre. Nu med facit i hand så hade jag dock halverat mängden socker för att få det ännu syrligare. Syrligt är gott. Syrligt är godare än sött. Yoghurten bryter av det söta väldigt bra. Kort och gott – ett perfekt och fantastiskt gott mellanmål efter en kall promenad. Värmen kommer tillbaka på nolltid eller tja, lagom tills du är nöjd!

  • LEMONLIMECURDGLASS.

    För ett tag sedan så jiddrade jag om en lemonlimecurdglass. Här är den. Eftersom jag helt missat att fotografera förra batchen så fick jag göra en till. Vilken hjumlans otur för oss. Verkligen.

    Alldeles len. Alldeles söt. Alldeles syrlig. Alldeles krämig. Tja, kort och gott – Alldeles underbar!

    (mer …)

  • HUR KALL ÄR EN ISTAPP?

    Foto – Mats Ljunggren – www.MatsLjunggren.com

    Precis så kall som jag är i just detta nu. En mysig kväll går mot sitt slut.

    Vi har ikväll varit vid sjön och kickat igång grillen. Svinkallt. Becksvart. För dåligt klädd. Resultatet av det? Fötter som vägrar att tina. Fingrar som kliar.

    Baconlindad korv, kycklingvingar och oliver gjorde det hela värt det. Mätt, kall och trött.
    Vintergrillat är så mycket godare än sommargrillat. Åtminstone på vintern.

  • MIN PLATS PÅ JORDEN.

    Vi bor på finaste platsen. Här andas jag.

    Jag har en idé om att jag till 9 maj ska ha tappat ytterligare 20 kg (det totala blir då minus 55 kg) och för att göra det måste jag bli bättre på att röra mig så sedan igår morse går jag mina dryga, bokstavligen, 4 km efter att jag tuggat frukost. Samma 4 km, då inte alls mindre dryga, traskas även på kvällen. Första vändan solo, andra vändan med jycklarna.  Går det så går det, går det inte så har jag i alla fall andats mycket friskluft. Nu håller vi andras tummar och tår att menieren kommer hålla sig i schack under morgonpromenaderna (på kvällspromenaderna är jag aldrig själv så då är det lugnt)så att jag kan fortsätta. So far so good!

    Jag tänkte göra en deal med Borås basket. Dom tar sig till finalen och tills finaldagen är mina 20 kg väck. Det blir svettigt men SÅ värt det. Borås basket får en tablett i guld att hänga runt halsen och jag får slänga min tablett i brunt (blodtrycksmedicinen) i soporna. Sweetest deal?
    Okej, vi säger så!

  • TILL FRUKOST BLIR DET DET HÄR.

    Hela dagen har gått åt till takläggare av olika slag som ska lämna offerter. Tur att jag fick starta dagen på ett ypperligt sätt. Nu inväntar vi den sista för dagen. Det är inte speciellt jobbigt men jag gillar inte att ha okänt folk springande hemma hos oss. Tycker inte om det alls.

    Snart är det över för denna gången och jag kan lägga min energi på något mycket bättre.

    (mer …)

  • EN LEK MED MATEN. CHOKLADEN.

    Varför köpa dyra krämer för att föryngra huden när det enda du behöver en 200 gram mörk (85%) choklad? Smält över vattenbad och placera valfri frivillig på valfri plats. Vill du inte måla om köket bör du välja en bra plats.  Applicera på valfritt sätt. Finlira inte.

    Har du en kamera till hands så tveka inte att använda denna. Den frivilliga får inte bara babylen hud utan ni båda, valfri frivillig och fotograf, får dessutom en hysteriskt rolig stund och förlänger även livet med ett tiotal år.

    Choklad. Det är bra grejer det.

    Inlägg och dag nummer 12 i utmaningen #100blogg.

  • I LOVE THE ONE WE ARE. ETT ÄLSKAT HJÄRTA FYLLER ÅR.

    Idag firar vi födelsedag här uppe i Rud. Mats blir ett år äldre och det firar vi med besök av kära under hela dagen. Tyvärr kunde familjen inte komma pga det dumma snöovädret som drog in över oss igår men då får vi fira hjärtat en dag till istället. Det finns som bekant inget ont som inte har något gott med sig.

    Vid frukosten hade jag inte bara glömt av att jag hade presenter till honom, jag hade dessutom glömt att slå in dom och jag hade helt och hållet glömt att köpa papper. Vad gör man då? Jodå, man tar plastpåsar och lite allehanda snören som finnes inom ett rimligt avstånd. Renhållningsverket fick sponsra inslagningen. Förlåt mig renhållningsverket. Jag kan inte lova att jag inte kommer att göra det igen men jag ska försöka.

    Nu ska jag sätta en pizzadeg och skicka in pizzastenen i ugnen för snart kommer nästa sällskap. Efterrätt först, sedan mat och sedan efterrätt igen. Det är en bra dag det här.

    Inlägg och dag nummer 11 i utmaningen #100blogg.

    (mer …)

  • VARFÖR VÄLJA?


    (iPhone. Marinerad parmesan. Gott!)

    Här öppnades ögonen strax innan 06. Omöjligt att somna om och vad är då inte bättre än att gå upp dvs lägga datorn på magen och läsa nyheter aka skvaller? Mats han snarkar fortfarande intill och två av tre katter har krupit under mitt täcke. Åh, du härliga lördag.

    Jag valde inte mellan hemmakväll och bio igår, jag var smartare än så. Jag tog dom båda. Ha! Godis i biosalongen. Tapas hemma i soffan. Det kunde inte bli bättre.

    Hamilton var absolut inte dålig men jag tycker inte att det var en biofilm. Det ska hända lite mer för att jag ska tycka att det är intressant att sitta lite knasigt i närmare två timmar. Att klaga på ”hemmamyset” (mys är ett ord som ger mig lite kräkkänsla men det får gå för denna gången) ska jag absolut inte göra. Det var helt i min smak. Att skrota runt i morgonrock (Mats har den fulaste. En grevemorgonrock modell låg lågbudget) och äta plockmat är något som jag finner mycket nöjsamt och mer än gärna ägnar mig åt. Så ofta jag kan.

    Tapas! Jag minns inte riktigt allt men det var en härlig blandning av sött, starkt och syrligt. Stora oliver, salami och salt, marinerad parmesan. Skaldjur i chili och ostfyllda paprikor. Färskt bröd och marinerade vitlöksklyftor. Så mycket gott och så lite plats.

    Nu kickar jag igång han, han som jag är gift med. Han som snart kommer att grymta och försöka se sur ut. Han kan inte det, för trots allt lurvigt skägg så ser man att han drar på smilbanden. Min Mats.

    Godmorgon.

  • HAMILTON, DIN MÖRT!

    Kanske är det någon form av helgerån att steka rökt fårfiol? Om det är det så tänker jag inte be om ursäkt för det. Bra mat ber man aldrig om ursäkt för. Aldrig! Det råkade på något sätt bli en röktfårfiolscarbonara modell falsk med grädde. Alltså egentligen inte alls en carbonara men har man stekt rökt fårfiol kan man lika gärna gå hela vägen. Det blir så bra så!

    Idag har vi biljetter till nya Hamilton men av någon konstig anledning så är jag inte alls sugen på att gå på bio. Jag vill vara hemma. Duka upp antipasto tills jag storknar, knôka ner mig i soffan med täcke, kudde och make, starta vår egen bio och bara tryna. Det var så längesen som vi hade en ”hemmafredagskväll” så det skulle vara otroligt skönt. Tyvärr är ju biljetterna redan betalda, visserligen bara 190 spänn men ändå. Hamilton finns ju kvar men gör antipastin det? Det handlar om prioriteringar här. Viktiga saker!

    Antipasto i lugn och ro och en film (vi skulle kunna säga Dirty Dancing eller hur Mats?) hemma i skönaste soffan eller Hamilton i en biosalong i en stol med alldeles för lite benutrymme tillsammans med alldeles för många smackande människor? (Trots att jag är hörselskadad och knappt hör det någon säger som sitter jämte mig så lyckas jag av någon mycket märklig anledning höra när någon smackar. Hur irriterande? Jag vill kölhala!)Det är frågan. Hur skulle du göra?
    Fårfiolspasta med vitlökskrutonger var det ja. Följ länken.

    (mer …)

  • VATTEN. HELA RUD ÄR FYLLT AV VATTEN!

    Helt slut efter dagens stora händelse. Så slut att jag länkar till det jag skrivit om det från Facebook.

    Vi har sedan en tid tillbaka problem med ett läckande hus. Det tar in vatten i källaren och det läcker in i köket. Vi bor i ett durkslag kan man säga. Vi väntar på takläggare men man får ha bra tur om de kommer när det är sagt. Idag kunde dock ingen takläggare hjälpa mig. Ingen kunde hjälpa mig alls och ingen kunde jag skylla på heller. Otur!

    Innan hela kaoset så hann jag få ihop en äppelkaka och en butterscotchsås (kolasås fungerar också). Perfekt till mig en dag som denna. Jag har ingen ork kvar. Puh!

    Nu ska jag ta igen all förlorad energi. John Blund får ta över.

    Butterscotch fungerar inte bara till äppelkaka utan även till glass, andra typer av kakor, muffins eller bara som den är på en sked. Du väljer!

    Inlägg 8 – Blogg100

    (mer …)