HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: matblogg

  • YOU ARE MY CLEMENTINE ELLER NÅT ÅT DET HÅLLET.

    Clementinerna som dyker upp i sina trälådor innan jul är väl värda att vänta på, det är då dom smakar allra, allra bäst och dom är så gott saftiga att jag kvittrar likt småfåglarna i vårsolen. Näh, så är det inte, jag tenderade att överdriva en smula men goda är dom. Himmelskt goda! Det brukar gå åt en och annan clementinlåda här men i år har det, av någon mycket märklig anledning, inte ens gått åt en endaste. Synnerligen märkligt att ha en halvfull låda och inte veta vad det ska bli av godingarna som är kvar. En ovan situation, helt klart.

    Jag tänkte snabbt, likt Maria Montazami, och greppade första tanken. Juice! Färskpressad juice av clementiner kan ju aldrig bli fel?
    Råsaftscentrifugen (om man vill låta lite märkvärdig) aka juicemaskinen åkte fram och clementinskalningen var i full gång. Jag gick ut hårt men segnade ganska kvickt. Det är helt okej att skala 2-3 clementiner i en stöt men när det är närmare 15-20 stycken är det inte riktigt lika spännande längre men skam den som ger sig. Jag minns inte hur många jag skalade men det gav en knapp liter och den litern blev inte inte långrandig. Frukosten var räddad!

    Nu till det bästa av allt – jag har sparat några deciliter som just i detta nu gottar sig i en smet. Inte vilken smet som hest utan i en glassmet! Juicen har fått sällskap av en smak till. Vilken smak det är, det får ni veta i morgon. Ouuhhh, vilken cliffhanger!

    Snälla, säg att det är en cliffhanger?!

  • TIRAMISU PÅ NÅGONS VIS

    34 år. Tiramisupremiär.

    Nej. Tiramisu är inget för mig. Jag har många gånger varit med när Mats beställt in det när vi ätit ute men jag har aldrig beställt själv och jag har aldrig smakat på det. Konstigt! Jag är en stark förespråkare till att man MÅSTE smaka på allt men här verkar jag inte riktigt levt som jag lärt. Jag misstänker att jag inte vågat för att det är kaffe i och jag är väldigt långt från kaffekärring även om jag det senaste året har börjat söla i mig en och annan kopp med jämna mellanrum.I skrivande stund sitter jag här med en cappuccino och känner mig rätt nöjd med livet trots allt. Idag är en dag med väldigt många och täta anfall vilket i sig inte är sådär värst spännande och roligt men det finns inte så mycket att göra mer än att vänta ut det. Förhoppningsvis ger det med sig och jag kan få ett bra avslut på tisdagen i alla fall. Det är inte mycket jag begär.

    Nåväl, nog om tråkigheter och åter till Tiramisu. Det beställdes till nyårsdessert. Jag hittade en recept på nätet och sagt och gjort. Tiramisu skulle det bli och det blev det. Gott skulle det bli men det blev det inte. Det smakar för mycket kaffe och det är dessutom kallt kaffe och det gör det ännu värre. Eftersom jag vet att många är väldigt förtjusta i tiramisu så är det bara att följa länken för att komma till receptet. Tiramisu på någons vis.

    Unge herr Alvin stod för tomteblossen. Även om det inte var så gott som jag hade hoppats på så blev det väldigt fint. Man kan inte få allt här i livet……bara det mesta.

  • EN LÅNG, LÅNG VÄNTAN.

    Våren är välkommen att dyka upp precis när den vill. Gärna redan så tidigt som i morgon. Toppen. Tack.

    I brist på sol, värme och färger får man ta till blommorna som säljs i butikerna, kameran och photoshop. Orkidéer är allt som oftast väldigt tacksamma att fotografera. Dom ligger stilla, är lugna och harmoniska samt väldigt simpelt vackra. När jag upptäckte fotograferingens underbara värld, några år tillbaka, så var det oftast just orkidéerna som blev utsatta. Då var det mycket macro idag är det något helt annat. Macrobilder har jag tappat intresset för men vem vet, kanske kan det komma tillbaka vad det lider. Jag blir ju bara knepigare och knepigare i skallen så inget är längre omöjligt.

    Samma orkidéer kan ni se på Mats sida. Han är lika knepig han men då blir det oftast bra. Knepigt är bra. En ljuvlig bild finns att se här!  Hjärtat har återigen problem med sin rygg, något som gör mig uppriktigt rädd. Senast han hade det var fruktansvärt. Att se någon lida på det viset är aldrig trevligt. Man står jämte helt hjälplös och kan inte göra nånting mer än att finnas till hands. Håll alla tummar ni har på att han kommer få ordning på ryggen innan det blir så illa en gång till!

    Mörkerpromenad står på schemat. Alltid lika trevligt. Eller inte.

    Nästa inlägg – Tiramisu

  • GOD FORTSÄTTNING PÅ NYA ÅRET!

    Kombinationen dålig fotograf i mörker och Nittorp syns på bilden. Tolvslaget var över på ett kick och jag försökte förtvivlat skjuta på de där raketerna som jag egentligen avskyr så brutalt mycket. Jag har ”smällfobi” sedan jag var en liten knodd. Jag får panikkänslor. Att tortera mig är tämligen enkelt. Köp en påse ballonger och börja blås. Jag mår fysiskt illa av dom och jag kommer med allra största säkerhet avslöja mina innersta hemligheter. På riktigt! Fy! Släng in ett gäng clowner också och jag kommer behöva tvångströja.  Ballonger och clowner är förenat med livsfara. Basåattnivet! Fy. Du hemska värld.

    Nytt år. 2012. Tvåtusentolv. Tjugotolv. Visst låter det fint?  Jag ska göra allt lite mer, lite värre och därmed mycket bättre. Jag är redo för 2012. Jag har aldrig varit mer redo i hela mitt liv. Det kommer bli ett fantastiskt år på precis alla sätt. Det är i år vårt liv börjar på riktigt! I can´t wait!

    2011 har varit ett riktigt spännande år det också. Förändringarnas år. Det känns som att jag är som förbytt. Tack vare magsäcksoperationen i augusti har jag fått tillbaka mitt liv fullständigt. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att det skulle bli en sådan förändring. Mentalt är det som natt och dag. Att jag idag har storlek 48 istället för 56 på byxor är också som natt och dag, svart och vitt, gott och vidrigt……. I torsdags drog jag på mig nya byxor i den nya, lilla storleken. Ni förstår, det är en fantastisk grej att känna hur dom liksom sätter sig som en smäck runt baken, som förövrigt har försvunnit men det är inget som vi egentligen behöver diskutera. Butiksbesökarna fick underhållning – svansjön i ett par gröna, sköna och dösnygga brallor ger ett schysst avslut på året förstår ni, för alla. Det bjuder jag på. Jag tror att jag bjöd på lite skönsång också faktiskt.

    Tack alla ni rara, underbara, sköna, ljuvliga, söta, knasiga läsare och människor som jag har i min närhet för att ni finns! Det är så härligt att kunna knasa tillsammans. 2012. Tvåtusentolv. Tjugotolv. Jag lovar att ge er lite mer, lite värre och därmed mycket bättre!  Tack för att ni finns!

    Min största miss och den enda 2011 var besöket till frisören. En frisör som förstörde hela mitt hår men det ska jag inte lägga någon större energi på nu, det hör till 2011. Tack gode någon för löshår!

    Gör livet till något bra. Ta hand om dig själv. Hjälp någon som behöver. Ta hand om varandra. Var dig själv. Se dig själv. Finns.

  • BAKA BRÖD. SKONSAMT FÖR KNÄNA.

    Vörtbröd nu tänker du? Julen är ju över. Det må se ut och dofta som vörtbröd men det är egentligen två baseball-trän, en början på ny husgrund alt. två nya knäskydd till makens arbetarbyxor. Andra användningsområden är inte helt omöjligt men jag nöjer mig så.  Jag har haft bättre skydd mot ovälkomna gäster nu i jul än vad jag någonsin haft. Seriöst, vi snackar kompakta bröd här!  Det är så att man får andnöd bara av att titta på dom. Luftiga bröd?! Vill du ha ett luftigt bröd ska du inte göra det här, jag följde receptet (Leila Lindholms) till punkt och pricka men ändå fick jag ta ut två tegelstenar ur ugnen.

    Jag hoppas att jag inte hade ihjäl någon när jag idag dängde ut limporna i skogen.

    I Rud på södra Säm har det hänt något stort. Vi har, efter drygt 2 år, skaffat tv med tillhörande kanaler i alla dess färger och former igen. Helt otroligt, jag trodde faktiskt inte att vi skulle falla för den frestelsen igen men det gjorde vi fast känner jag oss rätt så är jag helt övertygad om att det kommer ta ca ett halvår tills vi är där igen – ”Vad ska vi med sånt här till?!” och med det sagt kommer vi bara vänta på att få möjligheten att säga upp det på nytt. Om jag har rätt eller fel lär vi märka till sommaren.

     

     

  • VAD GÖR NI MED FLUFF?

    Rottweiler Svea vill vara lika fluffig som samojed Hjördis. Det går sådär. Skam den som ger sig. Att inte ge sig är något som Svea är bäst på. Heja Svea. Eller nåt.

  • BOKTIPS OCH SUPERNYTTIGT GODIS FÖR SJÄLEN

    Dan efter dan efter dopparedan. Där är vi idag och idag tog julen slut. Granen slängdes ut, skinkan tog slut och därmed är vi nöjda med allt vad jul heter. Nu räcker det. Höjdpunkten är annandagsmiddagen då det sista rimmade köttet serveras till potatis och vitsås gjord på doppespadet. En vitsås som går att (läs: ska) ätas med sked. Den slår hela julbordet med hästlängder. Så makalöst gott! Julen smakade lika gott som alltid men ändå så är vi lika glada varje år då det  hela är över. Nu är siktet inställt på våren. Nyårsafton hoppar vi över och antifirar i vanlig ordning.

    Till filmen ikväll serverar vi hemmagjort godis i form av krispiga bars med marshmallows, choklad och blåbär. Är filmen kass så får barsen hela min uppmärksamhet. Det är lika säkert som amen i kyrkan. Barsen går att variera i det oändliga. Ös på bara!

    Fredrik Lindström, en stor favorit hos både mig och Mats,  har kommit ut med en ny bok. En alldeles ljuvlig liten pjäs. Ha den. Få den. Köp den. Läs den!

    (mer …)

  • DAGEN EFTER DOPPAREDAN

    Semifreddo, mina vänner, är väldigt enkelt och väldigt gott. Det kräver ingen glassmaskin alls och det går att variera i det oändliga. Sätt sprutt på fantasin och skapa dig din egen favoritsmak. På 5-6 timmar har du en krämig, halvfryst juvel stående i frysen som bara väntar på att slukas. Hallon och lakrits är en match made in heaven, just den kombinationen kan aldrig, någonsin bli fel. Receptet finner ni längst ner i inlägget.

    Säger man god fortsättning efter julafton eller är det bara efter nyårsafton? Varje dag borde visserligen önskas med god fortsättning så det är inte fel – God fortsättning till er alla läsare! Hoppas att gårdagen blev som ni önskade oavsett om ni firade stort, smått, högt eller lågt. Vi firade ytters lågt och somnade väldigt nöjda och glada med dagen. Dagen avslutades med att en av mina småbröder, som inte är varken små eller unga längre, tog fram en jacka. En jacka som jag sedan jag såg den första gången, varit helsåld på. Tyvärr kunde jag inte ha den då men NU, dragkedjan åkte igen och jackan blev därmed min. Jag är inget märkesfreak utan tycker oftast det är fjantigt men jag vill nu annonsera att jag har en Didriksonsjacka i storlek XL! ( i somras hade jag storlek 58/60 alt. väldigt många X före L). Det viktigaste märket på jackan är alltså storlekslappen!

    Så här dagen efter julafton är det inte mycket med någon av oss i denna lilla familjen. Vi är rastlösa, trötta och stånkamätta ungefär hela tiden. Vi har sovit i stort sett hela dagen med undantag för när vi fick julmatsresterlunchbesök av en bror med sällskap. Det var nog bra att dom dök upp annars hade nog risken varit väldigt stor att vi sovit hela dagen. Juldagen är årets tråkigaste dag, helt klart. Ingenting är öppet och rastlösheten sitter som superlim och naturligtvis vill vi göra allt som handlar om att springa i butiker. Men se, tji på oss!

    Nä, om jag skulle ta och gå upp ur sängen? Klockan är ju snart midnatt så det är nog dags trots allt.

    (mer …)

  • DAN FÖRE DAN FÖRE DAN. ELLER?

    Jag får aldrig ihop det. Hur många ”före dan” är det idag? Två?

    På jul ska man ju tydligen äta brysselkål, något som jag inte tyckt om sen jag var typ 3 år gammal. Alltså jag har inte ätit det sedan dess. Idag ändrade jag på det. 31 år senare slår jag på stort och köper hem ett nät med  gröna små kålhuvuden. Söta att titta på är dom, doftar gott gör dom men smakar dom gott? Jag står fast vid samma uppfattning som när jag var 3 knortar hög. Det gick att äta ett men sen blev det beskt och ganska tråkig smak. Jag vet inte om man ska göra på något speciellt sätt för att få dom att smaka bättre. Finns det ens? Äter du brysselkål?

    Dagens lunch. Pasta med brysselkål och knaperstekt bacon. Plockade jag bort brysselkålen smakade pastan precis så som det ska göra för att jag ska tycka om det. Knaperstekt bacon is da shit. Men det vet ju varenda levande varelse nu för tiden.

    (mer …)

  • HERR LJUNGGREN – MITT HJÄRTA

    Limelemoncurden har hamnat i en glass. Här är den. Receptet kommer så småningom.

    Mats – Det är 11 år vi varit förlovade i morgon väl?
    Nä, 12.
    Mats – Nä. 11 år måste det vara!
    Nej! Vi förlovade oss -99. 12 år!
    Mats – Men så kan man ju inte räkna. 2000, 2001, 2002…..
    Men du, din lök. 12 år! Du menar alltså att vi firade 9 år 2009?
    Mats – Jamen…
    Är det inte 10 år mellan 1999 och 2009?
    Mats – Jo så sett.
    Vaddå ”så sett?” 
    Mats – *mummel*
    Har vi varit förlovade i 12 år i morgon?
    Mats – JA! Är maten färdig nu eller?!

    Jag vilar min väska.

    Idag är det vår dag. Idag firar vi. För tolv år sedan drogs jag runt på Londons ALLA gator och fattade ingenting. Efter timmar hamnade vi vid st Paul cathedral och där, under en gyllene ängel, gick han ner på knä och friade. ”Romantikern” slog på stora trumman!  Att jag själv, sju (!!) år, senare fick sätta ett bröllopsdatum är egentligen inget som vi behöver prata speciellt högt om. Mats har sällan bråttom och han skyndar väldigt, väldigt långsamt. Om ni tänker er en trött, lite förkyld sengångare så börjar ni närma er hans fart. Men vem har bråttom egentligen, han är den han är och det är väl därför som jag fortfarande, efter snart 16 år, älskar honom så evinnerligt mycket! Han är det bästa jag har!