Etikett: matblogg
-
-
DEN EVIGA VÄNTAN
Under tiden kakan stod i ugnen roffade jag åt mig allt rosa jag kunde hitta i köket. Så, med taskig vitbalans och med en fokus som jag absolut inte kan skryta med är här resultatet. Det finns mycket ”skräp” i vårt kök. Nu råkar det ju vara så att jag tycker om just vårt ”skräp”. Jag har ingen fotostudio och jag använder ingen blixt så då är det väldigt lätt att bilderna blir ”fel” eftersom dagsljuset, det naturliga ljuset, försvinner snabbare än jag hinner tänka. Photoshop kan rädda mycket men väldigt långt ifrån allt.
Jag tycker om bilder som inte är helt perfekta. Det skulle vara bara rosa men jag ser att det på något sätt har följt med vitt och rött också och med vitbalansen har det även följt med en gråblå ton. Jaja, som sagt, helt perfekt är tråkigt. Eller nej, det är det naturligtvis inte men ni förstår säkert vad jag menar. Gör ni inte det så är det inte mycket att hänga läpp för. Var lika glad för det! Det är inte alltid jag förstår vad jag menar heller.
Kakan är färdig. Den ser god ut. Den är inte fotad och den är inte provsmakad. Vi får väl se om det blir några ”perfekta” bilder eller om jag helt får luta mig mot smaken av kakan eller om det blir tvärtom. Alltid lika spännande. Det är inte så noga vilket bara det inte blir fiasko på både bild och smak så är jag mer än nöjd.
Ikväll ska vi fira lillebror. Jösses, dom närmar sig trettiostrecket hela högen. Snart är jag inte längre äldst. Sådeså!
-
DULCHE DE LECHE
I brist på annat får det bli upprepningar. När det är goda saker tycker inte jag att det gör något. Just i detta nu ligger det en burk med kondenserad mjölk i en kastrull med vatten och kokar sig alldeles krämig och ljuvlig. Den ska, när den är färdig, få blanda sig med lite choklad, socker och lite annat smått och gott. Om allt går som det är tänkt så kommer det att dyka upp ett recept med bakat senare idag. Spänningen är olidlig. Eller nåt. Eller inte. Jag hoppas och ni kan väl fara med lite osanning?
Årets första snö har kommit så idag har jag skottat. Nu räcker det. Jag tycker inte om att skotta snö. Vi har en snöslunga som jag inte får att göra som jag vill. Vi har en traktor med plog och snökedjor som jag tvärvägrar att köra så då får det vackert bli att skotta med den hederliga, idiotiska, äckliga, vidriga skyffeln. Jag hatar det verkligen. Nästan lika mycket som jag hatar fårost. Då är det illa. Men vackert är det. Snö är fint! Det är däremot inte fårost.
Så, då greppar jag högtalarna, telefonen och kickar igång spotify i köket. Med mig kommer jag att ha Jason Derulo, Timati, David May, Colonel Reyel mfl. Vi kommer att låta bra tillsammans. En fördel med att vara hörselskadad är att all musik låter bra dvs även mina (o)rena toner. Ha en bra dag, ni söta varelser!
-
FOTOPASSION.
Imorgon blir det den gastronomiska fotopassionen. Tills dess blir det något helt annat.
Vi fick för några månader sedan en låda med gamla och vackra diabilder – på glas. Jag visste inte att det fanns. Svartvitt när det är som allra, allra bäst. Det är en läcker känsla som infinner sig när jag håller upp bilden mot något vitt och får se människorna på bilderna. Vilka är de? Alla var så vackra förr med sina ståtliga hattar och underbara klänningar men trots det så kan jag inte låta bli att mysrysa en smula. Jag har ju sett alldeles för mycket film och har kanske en vildare fantasi än vad som egentligen borde få vara lagligt. De är inte bara vackra utan de ser även väldigt kusliga ut med sina mörka, intetsägande ögon, som på en diabild enbart är två vita hål. Mysrysigt!
-
OPERATION SKRÄMMA SKITEN UR EN FÖRKYLNING. EN SMÄRTSAM UPPLEVELSE.
Otrivin Menthol. Spreja, gärna två gånger i varje borre, och dra in samtidigt och jag lovar att ordet brainfreeze kommer att få en helt annan innebörd! Den globala uppvärmningen är numera inte längre något problem.
-
RISBRÄCK HAR ALDRIG SMAKAT BÄTTRE
I år skippar vi risbräck och går rakt på rispuckar istället, inte sant? Hur låter det inte med mörk choklad och chili eller mörk choklad och lime? Dynggott! Enkelt så att det förslår och tjusigt blir det. Lägg hela rispuckar i en skål eller dela dom lite slarvigt. Det är helt och hållet en smaksak. Mindre bitar brukar allt som oftast betyda att det är helt tillåtet att äta mer så BRYT.
Jag testade lite olika smaksättningar idag och såklart blev den som jag endast gjorde en av den godaste. Limezest. Majgåwd vad gott det var! Jag tuggade så min nygjorda piercing i läppen höll på att flyga ut. Det ska tydligen vara smärtsamt att göra dumheter. Piercingen är förövrigt inte någon begynnande 40-årskris utan en helt normal handling av en 34-årig människa som har mycket att ta igen. Simple as that! Jag har gått ut hårt!
Från piercing till polkagris. Snyggaste övergången?! Polkagris är jul. Jättemycket jul faktiskt och när den serveras tillsammans med choklad kan det aldrig bli fel. Så rispuck med polka. Gör det!
Sist med inte minst. Chili, i detta fallet en chiliexpolsion! Det blir starkt men välsmakande! Saltet i explosionen gör det hela till en fullträff!
Köp hem osaltade riskakor, mörk choklad (INTE tråkig blockchoklad) minst 70%, chili, polka, lime och annat som ni vill testa och sätt igång. Smält chokladen i vattenbad, doppa riskakorna och lägg dom på ett bakplåtspapper. Strö över valfri garnityr, låt det stelna. Hitta nu din favorit!
Rispuck!
-
ALLT ÄR INTE ALLTID VAD DET SYNES VARA
När jag läser på denna förpackningen så läser jag svart salt – lakrits och det betyder att det är just ett svart salt med lakritssmak. Inte konstigare än så. Någon annan läser naturligtvis det på ett helt annat sätt och blir troligtvis inte alls lika besviken som jag. När jag fick syn på den lilla, söta lådan med det fantastiska innehållet så hyllade jag det. Vilken grej! Lakritssalt liksom. Hur bra blir inte det på chokladdoppad kola?! Det kan ju inte bli annat än succé! Inte sant?!
Den lyckan (nåja, så lycklig har jag inte varit men det ser bra ut i skrift) jag kände då lyckades jag hålla tills i går. Den, asken menar jag nu och inte lyckan, har funnits i min ägo några veckor men jag har medvetet ställt den åt sidan för att använda det till julgodistillverkningen. Igår kunde jag inte hålla fingrarna borta och öppnade. Det skulle jag aldrig gjort! FLOPP! Det var inte alls något svart salt med lakritssmak där i utan vanliga, hederliga saltlakritsgodisar. Visserligen smakade de väldigt gott men det är ju inget svart salt. Buhu.
Nu är frågan, hur ska jag lyckas göra mitt svarta salt med lakritssmak?
Ni finner godisarna som inte är något svart salt på samma ställe där jag köpte den lakritssirapen, som faktiskt var just lakritssirap som jag använde där jag hängde glass (klicka på länken om intresse finnes), Chokladbutiken.se. Tycker man om saltlakritsgodisar så är jag helt övertygad om att det kommer bli en TOPP.
Jag har äntligen börjat friskna till. Torrhosta och en näsa som är i klass med Niagarafallen har jag fortfarande men feber, peppar peppar, tvitvi, kasta salt, verkar ha begett sig bort. Feber är verkligen värdelöst, speciellt när det är en sådan variant som fintar och lurar i bakgrunden. När man tror att nu är det lugnt så slår det till ordentligt igen och man ligger där som en urlakad sill i sängen och det finns ingen i hela världen som har det värre. Idag är jag inte längre urlakad. Idag är jag bara en sill.
Just ja, första advent är det också ja. Glad sådan till er. Här har vi missat det helt men jag har ätit två pepparkakor så jag är nästan med.
-
BLOGGRECEPTBOKEN 2011 TILL FÖRMÅN FÖR LÄKARE UTAN GRÄNSER
Idag har den släppts. Bloggreceptboken. Klicka på länken för att ladda hem den! Att den är gratis gör inte saken sämre alls.
Det är jättekul att jag tillsammans med 15 andra bloggare har fått vara med att göra den. Den är välgjord på precis alla sätt! Läs mer om det hos Fredrik – Who Cut The Cheeze?
-
KNÄCKIG MARIANNE
Får vi någon vit jul i år tro? Förra året hade snön kommit vid den här tiden. Det var inte lite snö heller. Vi kunde aldrig tro att den skulle ligga kvar så länge som till i mitten av mars. Det var helt otroligt. Snö är mysigt och den lyser upp mörkret en smula men det måste vara i rätt mängd. Över jul och en bit in i februari är bra, sen räcker det! Det börjar dra ihop sig för de första flingorna, kan undra om de hinner komma till helgen alldeles lagom till första advent? Jag hoppas.
Julgodis, det är väl lika bra att börja redan nu. Vi måste ju ha något gott att nalla på under tiden som vi julpysslar, inte sant? Mitt tips är då knäck. Det går verkligen inte att tröttna på. Smaksätt med olika godsaker och det blir om möjligt ännu bättre. Just dessa med Marianne hade jag på bloggen redan förra året men de kan gott få lite reklam igen. De är makalöst goda. Marianne gör hela grejen. Det krispiga, mintiga mot det söta, lite sega. Receptet är barnsligt enkelt, lika delar av alla ingredienser förutom smöret. Sätt igång bara. Så klart att du ska ha en stor burk redo till helgen. Fast det är klart, gör du den nu så kommer den ta slut tills dess men det hindrar ju inte att du kan göra en laddning till. Dom är helt klart försvinnande goda.
För att göra det mycket enklare och mindre klibbigt så är ett tips att strö garneringen på i slutet, det är betydligt mycket enklare att hälla en slät knäck. Det blir ca. 70-80 stycken. Vill man inte ha Marianne så fungerar det även med polkagris eller hackad mandel. Testa alla vettja!
-
FÖRÄNDRINGAR
Detta är en matblogg med allt vad det innebär men bara för den sakens skull så behöver det inte alltid handla om det även om viktnedgång i mångt och mycket faktiskt handlar om mat. Nu följer jag ju ingen diet som bekant, jag har turen att gå ner i vikt ändå tack vare det där ”lilla” ingreppet för några månader sedan, snart fyra stycken. Jösses, tiden bara rusar iväg.
Ibland tycker jag att jag går ner alldeles för lite och för långsamt men det är oftast på dåliga dagar då det mesta är jobbigt. Då är jag inte alls stolt för varje minushekto utan tycker att det borde vara 2-3 kg varje vecka. Jag verkar ha ställt in mig på 500-600 gram minus i veckan. En skön takt faktiskt även om jag som sagt kan tycka att det går lite för långsamt ibland. Jag vill bli av med mitt boll-face snabbare men det fungerar ju inte riktigt så. Tyvärr. De flesta dagarna är jag jättestolt över mig själv och tycker att livet är precis så toppen som jag vill att det ska vara. Idag är en sådan dag. Idag ser jag på mig själv med helt andra ögon även om jag fortfarande ser boll-face så ser jag mer. Jag finns ju där nånstans. Tänka sig!
Det är ingen helkroppsbild men ändå så är det faktiskt idag som jag för första gången ser förändringen. Det är inte de dryga 30 kg som är borta som jag ser mest utan jag ser att jag är genuint glad. Jag känner mig genuint glad och det är ju helt fantastiskt att det också syns. Viktnedgången har gjort så otroligt mycket mer än mindre siffror på vågen, det har ju för tusan ändrat hela mig. Jag tvivlar inte längre på mig själv i samma utsträckning som förr. Det är en brutal skillnad. Jag ser inte längre ner på mig själv och jag gör inte heller narr av mig själv genom att försöka skoja bort allt jobbigt genom skämta om min vikt. Det skulle aldrig falla mig in!
minus 10 kg till, sen kommer helkroppsbilden!
Nu. Pigg. Glad. Ny. Frisk. Fräsch. 122 kg. Snudd på fjäderlätt.
Då. Trött. Deppad. Tung. Mindre glad. Sjuk. Svullen. 152,6 kg vs. 139 kg. Svea håller samma vikt. 36 kg.
Ikväll har vi varit på basket. Veckans höjdpunkt. Jag lever för den där basketen igen. Jättekonstigt! Återigen är jag inne i det med hull och hår, jag ser fram emot tisdagarna varje vecka (nästa vecka ändras det dock och jag får andra dagar att se fram emot). Då vet jag att jag sitter där i Boråhallen och lyssnar på skognissel och ser bollarna åka ”pôse i”. Idag fick vi, jag och min man, VIP-platser och jag fick möjligheten att njuta en liten extra smula. Det är väldigt fina spelare att vila ögonen på. Star strucked? Jag?! Fnissa trodde jag inte ens att jag kunde men det var det inga bekymmer med. Stundtals var jag tillbaka till 15 år. Så nära! Basket är en underbar sport på precis alla sätt!
I morgon blir det julgodis.