HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: matblogg

  • I BRIST PÅ ORK BLIR JAG KNÄPP

    Jag har lyckats gå och bli sjuk. Förkylningssymptomen bara väller fram. Svullen i näsa och svalg, feber, öm i kroppen och trött. Jag har haft roligare dagar, helt klart. Jag orkar ingenting, jag ligger bara i sängen och ynkar. Sover jag inte så ynkar jag ännu mer. Nu på kvällen har jag lyckats hålla mig något sånär uppe men det är knappt. Jag skulle gjort kul goda saker med passionsfrukter idag men icke, det blev dumma saker istället.  Dom skulle blinka i otakt men det blir inte alltid som man tänkt sig och man kan inte alltid få som man vill men man kan alltid lära sig något nytt oavsett om man är sjuk eller inte.

    Nu är energin snudd på slut, jag ska använda den sista till en skål med glass (klicka på länken). Godnatt!

  • JULMARMELAD GÖR JULEN

    Här är den. Marmeladen som jag lovat att lägg upp. Idag har det nätt och jämt blivit ljust alls men en liten bild var inga bekymmer att knäppa av. Jag började dagen med att ta en tur till Ullared och Gekås. Jag behöver inte vara rädd för att bli kvar där nere speciellt länge av två anledningar. Ena av dom är att mitt resesällskap har myror, inte bara i brallan, utan över hela kroppen och den andra anledningen är att jag väldigt sällan blir imponerad av butiken men ändå ska jag dit och harva. Jag begriper det inte! Jag tycker inte att jag är speciellt gammal så jag borde lära mig att sitta men icke. Någon gång kanske det går in. Stanna hemma istället! Någon gång. Jag behövde i alla fall inte oroa mig för att jag skulle vara borta för länge.

    Julmamelad tycker jag att alla borde testa att göra. Det är enkelt och det är gott. Det sprider dessutom en väldoft i hela huset när det tillagas. Bara bra saker. Den fungerar egentligen  året om till ostbrickor av de olika slag men jag tycker ändå att man bara ska göra den till jul. Det måste få vara lite speciellt.

    Strax svidar jag om till min Twilight-klänning och beger mig in till stora staden Borås för att kika på Breaking dawn. Jag är Twilight-frälst ända in i benmärgen. Även om det kanske mest riktar sig till dom yngre så tycker jag det är en ljuvlig kärlekshistoria. Skimrande män finns det alldeles för få av och Edward är på riktigt. Basåattnivet!

    

    

     (mer …)
    

    

		
		
    
			
    
		
    
		
		
	
    
	

	
	
    
	

	
  • 

	
	
    
		
		
    INSTAGRAMFRISYR
    

		

		
    

    Igår, två minuter innan sänggående, en minut innan ett anfall,  fick jag en knäpp. Håret skulle klippas av. Jag skulle ha frisyr igen! Det var inget snack om saken. Nu går det ju inte att boka någon frisör vid 22-snåret på kvällarna och om det nu mot all förmodan skulle gå så är nog en klippning under ett kraftigt anfall något att föredra så det var bara att vackert vänta tills i morse. 9.30 ringde maken åt mig och 11.00 hade jag en tid i Borås. Tjopp. Sagt och gjort. In till Borås, sätta sig i stolen hos frisören, göra ett försök att förklara hur jag vill ha det, se hur belysningen inte alls gör något under för hyn,  frisören börjar klippa och jag håller tummarna så att skinkhalvorna får kramp. 11.50 var det jag som klev ut i kylan. Öronen, eller örat blev svinkallt och nacken fick sig  ett ordentligt köldtest. Jag är nu korthårig trots att jag  1999 lovade jag mig dyrt och heligt att aldrig mer klippa mig kort. Just 1999 fick jag exakt samma knäpp och kapade av rubbet. Jag hade kunnat byta namn till Svetlana Navratiolova och och vara en kulstöterska från 80-talet efter den klippningen. Jag är inte fördomsfri jag är fördomsfreak!
    

    Nu, 2011, är det inte riktigt samma sak. Nu känns det alldeles tipptopp även om jag gärna vill tvätta ur allt jox som frisören har kletat i. En dag eller två och frisyren kommer vara klockren. Jag är glad. Jag är kortklippt!
    

    Recepten får vänta ett tag. Jag åkte i förmiddags och kom hem när den där gule återigen hade valt att gå ner.
    

    Nästa gång ska ögonbrynen få sig samma behandling. Observera gärna halsen. Den är nu, tillsammans med resten av kroppen, 30 kg mindre! Yay me!
    

    

		
		
    
			
    
		
    
		
		
	
    
	

	
	
    
	

	
  • 

	
	
    
		
		
    SOLGUL KÄRLEK
    

		

		
    

    Jag har börjat jula på riktigt. Jula inte hjula. Väldigt viktigt att inte ta miste. Det är en markant skillnad. Skulle jag hjula skulle jag med allra största sannolikhet bryta mig sönder och samman och då skulle det inte vara lika roligt. Nä, jag håller mig till att jula, det som man gör i december. Jag är ett sådant bad ass att jag redan börjat. Det är friskt vågat. Nu råkar jag veta att jag är inte på något sätt ensam. En del har redan fått upp granen. Det är imponerande och jag måste erkänna att jag tycker det är väldigt, väldigt mysigt!
    

    Det juliga jag pillat med idag är marmelad. En julmarmelad med många goda smaker. Det är med citrusfrukter och det är nu som dom börjat smaka precis som dom ska. Apelsinerna är helt i smaken som passar mig. Nu väntar jag bara på clementinerna. Dom där man kan köpa i trälådor. Sådana lådor går åt på löpande band i detta hushållet innan jul. Är det något som smakar och doftar jul så är det decemberclementinerna!
    

    När jag var färdig med marmeladen så hade den gula på himlen bestämt sig för att krypa till kojs så därför blev det inga fotografier att visa upp men har vi turen på vår sida så visar den sig i morgon igen och då kan jag skjuta bilder som vanligt. Att fota i mörker är värdelöst. Att fota med blixt är värdelöst. Det är bara att ta det kallt och invänta det det där ljuset som gör det så mycket bättre. (jag hade troligtvis hunnit om det inte var för att jag själv kröp till kojs efter lunch och sov alldeles för länge.)
    

    Jag skulle ha apelsinjuice (den observante ser att det smugit in en citron) till min marmelad men det blev istället ett stort glas med färskpressad apelsinjucie till mig. Det gäller att prioritera. Som tur var så fick jag ihop 1,5 dl juice till som åkte ner i marmeladen. Recept, bilder och annat tjafs återkommer jag med i morgon. Just ja, receptet på fougasse har jag glömt också. Nåväl, google finns om det skulle krisa.
    

    Kvällens promenad står på schemat så på med vinterkläderna, reflexväst och pannlampa. Förhoppningsvis kommer jag att tina upp igen. Det är inte direkt varmt här uppe på södra Säm. Trevlig kväll på er!
    

    

		
		
    
			
    
		
    
		
		
	
    
	

	
	
    
	

	
  • 

	
	
    
		
		
    LOVE OCH LAKRITSSIRAP GIVES US WINGS TO FLY
    

		

		
    

    Idéer som far runt i huvudet är inget nytt. Att det sedan går åt skogen när jag försöker mig på det är absolut inget ovanligt. Det är snarare en regel än ett undantag men jag kan i alla fall säga att jag har testat, provat, gjort bort mig. Hänga upp glass var dagens första idé när jag slog upp ögonen. Ni förstår, jag tänker bara på glass men kan ju som bekant inte längre äta det i samma utsträckning som förr. Jag är dessutom en självplågare av rang. Så vad gör jag? Jo. Jag tänker på glass och jag gör glass så ofta jag kan. Smart va?
    

    Tillbaka till hängd glass. Som synes på bilderna så hänger den där. Glassen. Struten som sådan hängde bäst. När den blev fylld så började den leva sitt eget liv. Den snurrade. Den tippade. Den krånglade. Kort sagt – den levde jävel på riktigt. De enda som var glada var vårt eget, privata lilla zoo. Det var mer glass på golvet än i himlen kan jag ju, utan att överdriva, säga.  Då förstår ni läget. Att jag sedan fick en knäpp om att hälla sirap på toppen är egentligen något som jag inte alls vill berätta men, som jag sagt förr, goda saker är till för att spridas, i detta fallet lakritssirap! Det där som inte ville stanna kvar på glassen utan hamnade i en stor härlig kletig pöl. Åh du milde tid, vilken grej! Att jag inte kommit på det själv grämer mig yttepyttelite.
    

    Mats tyckte inte om det men han har ju gjort bort sig en gång i tiden och druckit alldeles för många lakritsshots så det räknas inte. Dessutom betyder det jackpot för min egen del eftersom hela burken kommer att tilldelas mig. Detta är fantastiskt på precis alla sätt.
    

    

    Att städa efter en glasshängning är inget jag kommer att vänja mig vid. Någonsin. Hela jag var kladdig. Golvet. Bordet. Taket. Svea.
    
Jag kan dock skriva upp i min livbok att jag har hängt glass 15 novemver 2011. Det ni!
    

    

		
		
    
			
    
		
    
		
		
	
    
	

	
	
    
	

	
  • 

	
	
    
		
		
    RECEPTFRI BILD
    

		

		
    

    Jag skulle nu lägga upp receptet på mitt fougassebröd, som inte ser ut som något fougassebröd men jag blev jag så hastigt trött så det blir bingen istället. Bilderna orkade jag dock med att lägga upp så tills i morgon är det receptlöst.
    

    Godnatt.
    

    

		
		
    
			
    
		
    
		
		
	
    
	

	
	
    
	

	
  • 

	
	
    
		
		
    ATT PROVSMAKA JULEN
    

		

		
    

    Vi har haft en riktigt fin helg. Spontan och väldigt trevligt. Vi har inte planerat någonting utan det har bara blivit som det har blivit. Igår gav vi oss ut och grillade med goda vänner och deras knoddar. Jättemysigt men trots trevligt sällskap och en sprakande eld så var jag snudd på att avlida av köldskadade fötter. Huh, det var vidrigt kallt! Det tog sina timmar efter att tina upp. Väl hemma igen, efter startad kamin och påklädning modell brutal för att försöka återfå normal kroppstemperatur, så hade vi inga fler planer för dagen alls mer än att vi skulle äta middag. Ibland är det ett större projekt än vad man kan tro. Faktiskt. Vi hystade ihop en soppa, liknande en köttfärssoppa med potatis och lite annat smått och gått. Vi båda rynkade lite på näsan –  ”men vaffan, det mättar!”.
    

    När jag står där och rör i min mättande soppa så plingar det till i min iPhone (viktig info) och ovan redan nämnda vänner skriver och frågar om vi vill ha kvällsmat. OM?!
    
30 minuter senare sitter i vårt, deras, favoritrum. Uterummet! Det är där minglet pågår. God mat serveras, ljusen tänds och kvällen blev precis så som jag tycker om det. I uterummet har julen börjat ta plats. Förr har jag tyckt att det är tråkigt att tjuvstarta julen men jag börjar förstå. Det är så mysigt! Så idag har julen börjat flytta in så smått även här i Rud. Inga större utsvävningar men julmusiken har börjat spela och jag börjar ana första advent och allt vad det innebär. Vår jultradition kan ni föresten läsa om i Inzpira Magazin – julnumret som finns ute i butik nu.
    

    

    Polkagris är jul för mig. Polkagriskäppar att hänga i granen, eller att äta upp innan granen ens har kommit in. Det är helt efter humör. Polkaglass är inget nytt men kanske kan glassen enligt mitt recept vidga vyerna en smula. Inget märkvärdigt recept men så mycket godare än köpevarianterna. Ända sen jag började göra egen glass så tycker jag att köpt glass är så väldigt sött. Hemmagjort ska det vara. Då smakar det allra bäst och man kan smaksätta helt som man själv känner. Det kan inte bli bättre.
    

    Nu är det jag som drar ner rullgardinerna, lägger mig under täcket och glor på film resten av söndagen. Hoppas att ni alla haft en lika fin helg!
    

     (mer …)
    

    

		
		
    
			
    
		
    
		
		
	
    
	

	
	
    
	

	
  • 

	
	
    
		
		
    HEMMA HOS LJUNGGREN
    

		

		
    

    Vi bor på världens vackraste plats. Här är jag hemma. Det är här jag fått den enorma tryggheten som jag så länge har sökt efter. Det finns ingenstans i världen som jag skulle vilja byta detta mot och det menar jag med hela mitt hjärta! Det är långt från allt och alla men det är så värt det. Att få ha en plats att andas på är det bästa av allt.
    
Vi har bara skog, åkrar, skog och ännu fler åkrar. Det är livet på en pinne. På avstånd kan vi kika på ”hamnen” i grannbyn Vegby och förundras över all belysning. Behövs den verkligen?
    

    Nu släcker vi ner den enda lampan som lyser och kryper till kojs. Jag är hemma. På riktigt.
    

     
    

     
    

    

		
		
    
			
    
		
    
		
		
	
    
	

	
	
    
	

	
  • 

	
	
    
		
		
    DOFTEN.
    

		

		

    

    
”I tvättstugan låg det en påse vid bänken. En påse som jag inte haft en tanke på. När jag öppnade och kikade så var den där, doften som får mig att må så bra. Lavendel. Det doftar rent, fräscht och det doftar sommar. Det finns inga blommor kvar på dom snustorra stjälkarna men doften finns kvar.
    

    Jag kan inte minnas när jag fått påsen alls men jag misstänker att det var i somras av min pappa. Han har extremt mycket lavendel, lyckliga han, på sin lilla uteplats och om jag känner mig själv rätt så har jag nog bett om lite för att göra nånting med det. Jag har nåt vagt minne, långt bak i huvudet,  av att jag i somras ville testa att göra lavendelhonung. Nu blev det bevisligen inte så.  Hur jag kunnat glömma av påsen kan jag dock inte begripa men man kan ju inte veta allt här i världen.”
    

    …och vann en liten gnutta sommar.
    

    

    

    

		
		
    
			
    
		
    
		
		
	
    
	

	
	
    
	

	
  • 

	
	
    
		
		
    SÖT SOM SOCKER
    

		

		
    

    Nu ska ni få se nåt sött. I dubbel bemärkelse. Detta är helt nytt för mig, har aldrig någonsin sett något så rart. Sockerbitar med kristyrblommor på. Att servera socker till kaffet har aldrig varit finare. Så nu får alla vi som inte har socker i kaffet ändra oss. Punkt.
    

    Samma rara vän som gjorde gastric-bypass-muffins är det som gjort sockerbitarna.  Sött. Sött. Sött! Ljuvlig idé. Mer sånt!