En fotografisk matblogg
Att konstra till det för sig är bara dumt. Det behöver inte vara så knussligt.
I frysen finns det ju allt som oftast småslattar med glass. I alla fall i min. Det går liksom aldrig åt och det finns ingen som vill ha. För att piffa till äldre glassar så är det bara att blanda ihop dom till en glasstårta i lager. Det går att varva med precis vilka glassar som helst. Forma, blanda och ge precis som du önskar och vips så kommer all glass att ta slut!
Min man lämnade mig idag hemma utan bil och med tom kyl med undantag för en halv paprika, lite mjölk, grädde och jäst. Typ. Vad skulle jag äta till frukost? Det fick bli småbröd smaksatta med den underbara ”grejen” från Mill & Mortar. Nämligen Dukkah. Nu är ju inte tanken att man ska ha dukkah i bröd men varför inte testa? Nu gjorde jag det, jag hade det både i degen och uppe på bröden när de gick in för gräddning. Resultatet? Riktigt goda små grahamsbröd! Våga prova! Vips så sitter det där hur konstigt det än må verka.
Nästa gång du gör grahamsbröd eller vilket bröd som helst så blanda i 2-3 msk röd dukkah i degen. Det gör både dig och brödet gott!
Jag har höftat det här brödet men mängden jäst är 50 gram och vätskan är 4 dl. Mjöl efter tycke och smak tills degen är mjuk och smidig. Jäs i 30 minuter. Stjälp upp och platta ut degen lite försiktigt och stansa ut runda småbröd. Låt jäsa igen i 30-40 minuter. Pensla med vatten och strö över lite mer dukkah. Grädda i nedre delen av ugnen på 225 grader i 14-15 minuter. Låt svalna på galler under kökshandduk.
Snart kommer den. Kokboken som innehåller bilder som jag har skjutit av. November är månaden som boken kommer ut i handeln. Nu bryter vi för lunch: Samanthas Filmmat. Den går att sätta under bevakning på både Adlibris och Bokus.
Det här har lärt mig en hel del, mest positivt men också lite negativt. Att jag inte alltid har rätt (Jag vet! Hur konstigt låter inte det egentligen?!) och att mitt sätt och min syn är det enda som räknas. Hmmm? Okej, det är positivt. Jag vet även numera att jag avskyr allt som heter cmyk-profiler och allt som kommer med det men det är nog det enda. Det skulle visa sig att just cmyk-profiler ökade på det grå i mitt hår och att antalet strån i kalufsen skulle minska radikalt.
Maten i boken är typisk Helena-mat och jag älskar’t. Mycket, rejält och gott! Jag har inte behövt gå hungrig precis. Vill man öppna ögonen och få nya tips på tillbehör till maten är det här boken med stort B. Förutom det varma så är salladerna fenomenala. Enkla, innovativa och SÅ fräscha. En sallad kommer aldrig mer att vara tråkig!
Dom däringa skådespelarna aka kändisarna har det för bra på filminspelningarna, kanske skulle man ta och sadla om just för att få vara med när det bryts för lunch? Jag menar, jag är ju precis så oblyg och orädd som det krävs för att klara av det. Tvivlar på mig själv gör jag aldrig heller. Bit av paj! Hamen. Tack och lov så har jag självinsikt. Hungrig är jag allt som oftast så den biten skulle nog aldrig vara något som helst problem. Alltid något! Jag vill minnas att jag någon gång fått höra av en klok människa att man ska vara glad för det lilla. Så då är jag det.
Alltså, glöm inte! November. Bok. Nu bryter vi för lunch: Samanthas filmmat.
Puss.
Godmorgon måndag!
Jag vill börja med att tacka alla som nominerade mig till ”Folkets val” i Matbloggspriset 2013. Det är hedrande och jag blir så enormt glad och stolt över hela ”apparajset”. Det räckte inte hela vägen fast lika glad för det är jag. Dom 10 som fått flest röster är färdiga och dom står redo att röstas på. Du inte bara röstar, du röstar dessutom för en god sak. För varje röst går 10:- till Stadsmissionen så var inte rädd för att sms-rösta.
Av dom bloggarna som är nominerade så finns det egentligen bara en självklar för mig även om dom andra är otroligt duktiga i det som gör. Det är en blogg som har funnits sedan ”urminnes tider”, det är en av bloggarna (denna då med en härlig bild på en räkmacka i loggan) som var med mig från början när jag började snurra runt i bloggvärlden. Hon har alltid funnits med och hennes recept är många, goda och jag tycker att det visar på ett enkelt sätt att man kan äta gott varje dag. En självklarhet när det handlar om matblogg. Så, mitt tips till er är att rösta på Kryddburken.
Det är med en stor sorg jag skriver det här inlägget. Mitt älskade objektiv har idag valt att dö. Jag vill inte fotografera med något annat objektiv så därför står jag nu helt utan pga inga andra objektiv kvar. Det började med att gnissla och knäppa vid ”fokusvrid”. Manuellt eller auto spelar ingen roll. Det vill inte fokusera alls. Det är många bilder som det har kämpat sig igenom så det kanske inte är så konstigt att det inte längre orkade. Det får bli att köpa ett nytt nån gång för min livlina måste jag ha. Blöh, vad tråkigt!
Det sista det fick skjuta av var en plommonmarmelad med fikon och vanilj. Det var tur att den åtminstone var god så att det var värt det. Eller nåt. Om någon sitter på ett Canon 50mm 1.4 och väldigt gärna vill donera det till mig. Jag skulle varken bli arg eller ledsen.
Jag kallar den min bekräftelsevägg. Maken är mer inne på dräggelvägg. Vilket som är mest rätt vet jag inte men det är kanske en kombination. På väggen jämte matplatsen i vardagsrummet hänger det 21 bilder (15*23 cm) med massa gott. Jag satte upp det mest för att se om det ens är möjligt att ha bilder med mat uppsatta på väggar. Det blev så bra att de kommer få sitta kvar. Det fungerar alldeles strålande så, vill ni ha nån bild på väggen är det bara att meddela mig så kommer vi överens om storlek och allt annat som hör till.
Söndag och vi är precis sådär slöa som sig bör på en vilodag. Vad vi dock inte vill ha någon känning av är tristess men den är där och lurkar ändå. Nu ska jag lura bort den hade jag tänkt, söndagsmiddag står på schemat. Spagetti och köttfärssås. Världens bästa mat!
Puss
Jag vill börja med att säga att jag var mycket väl medveten om vad jag gav mig in på men min jakt på den perfekta ”kragen” tvingade mig att köpa halvfabrikat. Jag visste att det inte skulle vara en fantastisk smak men ändå gjorde jag det. Färdiga påsar att blanda med vatten (macaroner) och mjölk, smör (krämen) från Kungsörnen. De skulle smaka jordgubb. Härligt. Jag hade tid och ingenting att göra så jag rev åt mig en låda när jag sprang förbi det på Ica.
Aldrig mer! Nu kommer det självklarheter. Håll till godo. De smakar inte jordgubb. Det är artificiell smak. Tråkiga. ”kragen” kan anas men det är inte mer. Så, som sagt. Aldrig mer….
Gör själv istället, även om det är pilligt och många moment för även om dom kanske inte blir perfekta i färg och form så smakar dom i alla fall gott!
Efter den sågningen återgår jag nu till att vara positiv igen. Puss.
Ibland blir det inte riktigt som man hade tänkt sig men trots det så blir det ändå bra. Jag är inte så knusslig utan allt handlar ju som sagt bara om att få något att fotografera. Det här var tänkt att bli en mjuk kaka som var fylld med plommon och fikon. Nu blev det istället nån form av kaka, lite up-side-down.ig sådär med en geggig mitt och en seg kant. Inte alls oävet på något sätt det vara bara inte så jag hade tänkt mig den när jag började.
Mina älskade fikon. Idag låg dom där i affären och jag kunde i vanlig ordning inte låt bli att köpa när dom var så fasta och fina. Alldeles perfekta! Så, tillsammans med fikon fick dom åka ner i den här härligheten. Serverad med glass har jag tyvärr råkat provsmaka mig mätt. Tur att det är en timme kvar till middagen som idag består av kycklingsallad ála min lillasyster . Det ska nog gå.
Trevlig lördagskväll!
Puss (mer …)
Det här skulle visa sig bli riktigt fint. Finare än snuset skulle jag vilja påstå. Müslibaguetter gjorda med müslin som jag gjorde häromdagen. De är lite grövre och den torkade frukten ger brödet en alldeles perfekt sötma. Ljumma med extrasaltat bregott! Det fick bli min sena lunch idag!
Att baka bröd är inte min stora passion i livet men ibland så kan det vara riktigt roligt. Idag var en sådan dag trots kletig deg och mjöligt golv. Avskyr klet på fingrarna! Trots att jag har maskin så blir det alltid kletigt ändå, tänk om man kunde slippa det? Då hade jag troligtvis bakat mer. En maskin som gör allt från knådar, formar och lägger upp på plåt efterlyses. Vilken grej!
Nästa gång du ska bjuda på sötsaker är ett tips att tänka lite utanför boxen. Gå lite banan så att säga. Det måste inte vara kanelbullar, kakor eller en kladdkaka. Det kan även fungera med glass som formats till en kula som sedan hamnat på en större maräng och toppad med smält vit choklad. Fantastiskt gott, sött och kallt. Det fina i kråksången är att alla smaksättningar på glassen fungerar och det tar inte många minuter att slänga ihop om man ser till att ha marängen färdig.
Marängen är förresten resultatet från gårdagens tristess.
Om du vill göra glassen själv så finns det en hel del olika varianter under fliken ”recept”. Det är bara att välja och vraka.
Här är marängen som är toppad med päron och nougatglass (glassen är gjord på samma sätt som krusbär/nougat men med päronarom). Smaklig spis.