En fotografisk matblogg
Att göra egen sill är inte svårt. Det tar inte heller lång tid. Allt du behöver är ett dygn. Den blir inte sämre av att stå nåt dygn till men den duger alldeles perfekt redan dagen efter om man är sugen. Gör den idag och du har den på bordet på lördag.
Glad påsk på er alla!
ps. Eftersom jag har världens bästa make så var det jag som hade nöjet att sitta i Stadium Arena, Norrköping, igår och se matchen trots att det från början inte alls skulle vara möjligt. ds.
(mer …)
Game day. Första semifinalen för Borås basket i Norrköping och jag kan inte åka dit. Det är så sorgligt så kvällen kommer att kräva ordentligt med sötsaker. Matchens sänds på web-TV men det är ju inte ens i närheten av samma känsla. Jag har gjort vad jag har kunnat. Jag har bönat och bett men min älskade make måste jobba. Vad är det för sätt?!
Jag är lite av den bortskämda typen och jag en smula (väldigt stor sådan – enorm) svårt att ta ett nej. Jag är inte alls van vid det. Jag vill vara i Norrköping ikväll! Hade jag kunnat hade jag kört själv men den där usliga sjukdomen som jag dras med tar bort den möjligheten. Det är otroligt frustrerande och sorgligt.
Det är väl bara att acceptera att det inte alltid blir som man har tänkt och för att hjälpa till med sorgen så har jag börjat bunkra upp med sötsaker. Först ut är muffins med extra allt. Det är ”knastriga” och fyllda med trasiga glassrån. Så mycket godare än vad jag först kunde tro. Svea råkade ju trampa sönder en förpackning med rån för ett tag sen och jag har inte haft hjärta att slänga dom så idag åkte de istället ner i muffinssmeten. På toppen är det en klassisk frosting utan krussiduller. Jag ville gjort nåt glassaktigt men det får bli en annan gång. Rån-muffins duger gott det också.
19.00 sänds matchen på BT.se för den som är intresserad. Lyckliga ni som kan vara på plats. Jag är duktigt avundsjuk. Smärtsamt avundsjuk.
Jag har länge funderat på ett våffeljärn för belgiska våfflor. Ni vet dom där som är så där tjocka, goa och gyllenbruna. Lite som jag fast med undantag för det gyllenbruna. Som sagt, ett tag har jag haft siktet inställt på just ett sådant men har hela tiden ryggat tillbaka på priset. Ibland blir jag, hör och häpna, snål och tycker att 600-700:- är på tok för mycket för ett järn som kommer användas några få gånger om året. 200 kr är mer min melodi.
Min pappa är en pappa som ibland kan tyckas vara väldigt disträ och ointresserad. Han lyssnar inte när jag pratar utan han har oftast seglat bort någonstans i tanken, troligtvis i mattanken. Lille pappa, med betoning på väldigt lille, är väldigt mycket för just mat och tror att han är en mästerkock i köket och äter väl en 5-6 middagar om dagen men trots detta så är han så tunn så tunn. Han har en benstomme som en hälsena på en gråsparv. Ingen kraftigt byggd kille det där inte. Just den genen skickade han inte vidare till mig. Synnerligen dåligt!
Nåväl, han uppfattas som sagt som fruktansvärt ointresserad men nånstans så tar han in det jag jiddrar om när jag är på det humöret, men han säger aldrig något samma dag eller dagen efter utan det går några dagar tills ”poletten trillar ner” och då undrar han vad det är för sak jag pratat om. Våffeljärnet var senaste jiddret och här är vi nu. Belgiska våfflor till frukost! Det är numera möjligt eftersom pappa som inte lyssnade lyssnade alldeles förträffligt så någon dag efter mitt jidder när han var här på sitt dagliga morgonbesök (han bor 2 km från oss) så sa han dom fina fina, fina orden – ”Kör du mig hem så får du ett järn att göra belgiska våfflor i.”
Älskade rara, pappa!
Han är en smal, gänglig, tunn, mesig, knepig, knasig och udda pappa men han är för mig den starkaste mannen på jorden.
Servera våfflorna med banan, blåbär och lite sirap.
(mer …)
Det ser inte mycket ut för världen men det smakar desto bättre. Hemma-pesto är få förunnat trots att det är såpass enkelt att göra. Det här den enklaste av de enklaste och den är smaksatt med soltorkade tomater och en liten uns chili. Just chilin smakar inte så väldigt mycket men den finns där och lurar. Den går att utesluta om man känner för det eller ta en extra om man är lagd åt det hållet. Soltorkade tomater ska man dock inte snåla med för det är det som gör hela pesto-spektaklet gudomligt.
Koka pasta och häll av vattnet, skeda ner en eller två skedar pesto och blanda med pastan så har en lunch som passar vilken gom som helst alla dagar i veckan. Hyvla över lite parmesan och bjud till fest! Enklare än så blir det inte och alla smaker kommer fram. Överarbeta inte, det är bara onödigt. Gör det lätt för dig och få därmed mer tid att njuta. Livets enkla matematik.
Till lax passar denna riktigt bra. Bred på fileérna och skicka in dom i ugnen tills dom är färdiga. Så. Klart!
Vem kan tacka nej till en äppelpaj med extra allt? Inte jag i alla fall. Jag tar allra helst två. På studs!
Till botten använde jag den lilla delen som blev över efter mina pop tarts och den botten blev to die for. Alldeles seg och härlig och den i kombination med de sötsyrliga äpplena och den krispiga smuldegstoppen blev något att dela med sig av till barnen som sedan kan sprida det vidare i sin tur. Sånt här får bara inte hamna i skymundan.
Ät den med glass, grädde eller vaniljsås eller varför inte skippa allt det där lullullet och äta den som den är. Den har verkligen allt! Jag lovar.
Idag finner man mig i bingen med dator eller en bok, om jag får någon ordning på ögonen, ynkandes och grinandes över att all (nåja) skit har drabbat mig. Meniere och tinnitus håller på att ta knäcken på mig fullständigt. Det känns som att jag nått gränsen för vad jag klarar av. Att ha kraftiga anfall är något jag avskyr nåt fruktansvärt men när det som nu bara ligger där och pyr i bakgrunden och ställer till det med balans är så ohyggligt tröttsamt. Både fysiskt och psykiskt.
Varför får man en så jobbig lust att läsa när det inte går?!
Pop tarts är något som min man visat mig för många herrans år sedan, jag hade aldrig hört talas om det förr. Det är små ”pajer” kan man säga med olika typer av fyllningar. De som man kan köpa i butikerna utomlands, jag tror inte att det finns i Sverige, lägger man i brödrosten ett tag innan man smäcker i sig dom på löpande band. (dessa ska inte ner i brödrosten) Det är snuskigt gott. Sött, krispigt och syrligt av sylten. Helst vill jag ha dom helt utan glasyr men jag ville så gärna ha kladdiga bilder så då fick det bli. Inte bara ett lager utan två dessutom. Det gäller att ta i när tillfälle ges.
Första laddningen jag gjorde körde jag på varmluften i ugnen. BIG NO NO! Stäng av varmluften och pop tartsen blir mer mjuka, härliga och kompakta och. Blir det för mycket luft i dom så är det inte som det ska vara så se till att nagga dom ordentligt med en gaffel eller med en vass kniv.
Fyllningen kan du variera i det oändliga. Jag har gjort hälften med körsbärssylt och den andra hälften med dulce de leche. Den sistnämnda kan ni ju försöka gissa hur söt den blev. Sött är gott i rätt mängder. För mycket sött så blir man stabbig resten av dagen och kroppen kommer hel obalans. Det gör i alla fall min.
Originalet ska vara rektangulära men eftersom jag inte besitter kunskapen att få till lika stora och jämna bitar så använde jag mig av en rund ”kakutstickare” det fungerar lika bra det. Du kan ta vilken form du vill, kanske pepparkaksformar i modellen större kan passa fint. Vem skulle tacka nej till ett stort hjärta fylld med syrlig sylt?! Du kan ge mig två direkt.
Min dag har börjat helt snett. Anfall som satte fart på den redan från början brutala tinnitusen som skriker/vrålar/brôtar i öronen på mig. Ingen bra början på veckan. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer lugna ner sig igen. Jag blir lika rädd varje gång och jag har svårt att se något positivt alls och därmed tror jag inte att det blir bättre om ett tag utan nu är det ytterligare sämre och i min bästa-nivå är sämre. Det har varit så under hela sjukdomstiden (13 år sedan tinnitus började). När jag börjar ”vänja” mig så slår det till och blir sämre och då får jag börja om från början. Det är inte roligt på en enda fläck.
Nåväl, det finns människor som har det mycket värre så här ska inte jag sitta och ynka.
Trevlig vecka på er alla!
ps. får du någon deg över passar den alldeles utmärkt till botten på en äpplepaj. Recept och bilder på min variant kommer vid ett senare tillfälle. ds
I helgen har vi haft en välbehövlig paus från allt vad datorer heter. Otroligt skönt. Att vi håller kollen på världen med telefonerna istället är inget som vi behöver prata högt om. Igår var vi ute precis hela dagen med undantag för 4 timmar i bil. En tur till Jönköping slutade med en tur till Värnamo så nu har vi sett E4.an den vägen också. Tipptopp.
Vi grillar året om på alla möjliga olika sätt, kol, gasol eller ved. Vi tar det som finns. Igår var det premiär med ved och det skulle visa sig vara ett misslyckande eller åtminstone en väntan som skulle köra slut på mig fullständigt. Det blev liksom aldrig något drag i elden, det brann men det brann inte så som det måste göra för att man ska få den där perfekta glödbädden. I fyra timmar kämpade vi, fyllde på med mer ved och flyttade runt vedpinnarna det gick ändå inte. Efter fyra timmar gav jag upp och drog igång grillpannan på spisen istället. Det smakade inte skit så det störde det heller men det smakade inte vedgrillat. Gör om gör rätt. Nästa gång. DÅ ska det bli glödbädd som håller i en vecka framåt.
Oavsett misslyckande med eldar och allt vad det innebär så var det en ljuvlig dag på alla sätt och att jag fick tillbringa den med dom som betyder mest gör mig alldeles varm inombords. Fönstren är öppna så värmen tas tacksamt emot.
Med det sagt så vill jag önska er en trevlig söndag se till att äta många våfflor idag. Eftersom jag är en motfallskärring så äter jag inte en endaste våffla idag, det skulle aldrig falla mig in. I morrn däremot, DÅ ska här ätas våfflor. Kanske. En annan dag går också bra.
Med en misslyckad ärtsoppa (som idag, dagen efter, har blivit precis som en ärtsoppa ska vara) i ryggen så kommer här ett recept på ett synnerligen lyckat brödrecept. Jag har då aldrig gjort ett snyggare och godare bröd. Det är luftigt, mjukt och segt på samma gång. Att grädda i gjutjärnsgryta var absolut inte sista gången i mitt kök. Perfekt!
Jag har använt mig av Sura Rune igen på samma sätt som i knäckebröden. Blandad med lite rågmjöl och vatten och sen har han fått gotta till sig i två dygn på en varm plats ovanför kylen. Att den doften som en surdeg ger kan ge så gott bröd begriper jag inte alls. Tapetklister kan inte härskna men det är ändå åt det hållet doften drar.
Det blir ett riktigt stort bröd men bara därför betyder det inte att det räcker länge. Det är det alldeles för gott för.
Första och enda gången som jag kommer att visa upp en ärtsoppa som jag själv har gjort. Aldrig mer! Resultatet blev inte alls som pappas ljuvliga och lite grötiga ärtsoppa. Min blev vattning, tråkig och dötrist. Smaken är det inte något fel på men konsistens på ärtorna gör mig en smula putt. Nä. Aldrig, aldrig, aldrig mer!
Om det är något positivt med soppan så är det fläskläggen men det är också det enda. Jag vill slänga soppan i slasken men maken vill smaka när han kommer hem och visst ska han få göra det. Liksom sticka kniven lite längre in i ryggen. Nä, detta var inte min grej så därför har jag inget medföljande recept. Världens vida web har mängder av recept. Googla ärtsoppa och håll tummarna.
Mina tummar överlåter jag till något annat. Jag behöver i alla fall inte oroa mig över att jag åt för mycket. Perfekt soppa efter gastric bypass-operation. Att jag fortfarande är en smula hungrig är inget som jag behöver säga högt. Jaja, jag får äta igen om nån timme eller två.
Muffins gjorda av Helena Ljunggren, 34 år!
Finlir har aldrig varit och kommer heller aldrig att vara min melodi. Jag vill ha grovhugget, ruffigt och rejält och det är nog det jag ska hålla mig till. Muffins i sig är ingen match men att få till så att de ser söta, rara och ätbara ut är ett mindre, eller större, företag.
Jag imponeras av alla otroligt duktiga tårtskapare och cupcakesgörare. Ni är makalösa! Vilka konstverk. Att mina inte hamnar i konstverksfacket är jag mycket väl medveten om men om jag skrapar av sötsliskig glasyr så hamnar jag nog i alla fall i gott-för-gommen-facket och det ska jag vara vara nöjd med.
När det inte blir som i tanken får det bli på ett helt annat sätt.