HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: matfotografering

  • I LOVE THE ONE WE ARE. ETT ÄLSKAT HJÄRTA FYLLER ÅR.

    Idag firar vi födelsedag här uppe i Rud. Mats blir ett år äldre och det firar vi med besök av kära under hela dagen. Tyvärr kunde familjen inte komma pga det dumma snöovädret som drog in över oss igår men då får vi fira hjärtat en dag till istället. Det finns som bekant inget ont som inte har något gott med sig.

    Vid frukosten hade jag inte bara glömt av att jag hade presenter till honom, jag hade dessutom glömt att slå in dom och jag hade helt och hållet glömt att köpa papper. Vad gör man då? Jodå, man tar plastpåsar och lite allehanda snören som finnes inom ett rimligt avstånd. Renhållningsverket fick sponsra inslagningen. Förlåt mig renhållningsverket. Jag kan inte lova att jag inte kommer att göra det igen men jag ska försöka.

    Nu ska jag sätta en pizzadeg och skicka in pizzastenen i ugnen för snart kommer nästa sällskap. Efterrätt först, sedan mat och sedan efterrätt igen. Det är en bra dag det här.

    Inlägg och dag nummer 11 i utmaningen #100blogg.

    (mer …)

  • VARFÖR VÄLJA?


    (iPhone. Marinerad parmesan. Gott!)

    Här öppnades ögonen strax innan 06. Omöjligt att somna om och vad är då inte bättre än att gå upp dvs lägga datorn på magen och läsa nyheter aka skvaller? Mats han snarkar fortfarande intill och två av tre katter har krupit under mitt täcke. Åh, du härliga lördag.

    Jag valde inte mellan hemmakväll och bio igår, jag var smartare än så. Jag tog dom båda. Ha! Godis i biosalongen. Tapas hemma i soffan. Det kunde inte bli bättre.

    Hamilton var absolut inte dålig men jag tycker inte att det var en biofilm. Det ska hända lite mer för att jag ska tycka att det är intressant att sitta lite knasigt i närmare två timmar. Att klaga på ”hemmamyset” (mys är ett ord som ger mig lite kräkkänsla men det får gå för denna gången) ska jag absolut inte göra. Det var helt i min smak. Att skrota runt i morgonrock (Mats har den fulaste. En grevemorgonrock modell låg lågbudget) och äta plockmat är något som jag finner mycket nöjsamt och mer än gärna ägnar mig åt. Så ofta jag kan.

    Tapas! Jag minns inte riktigt allt men det var en härlig blandning av sött, starkt och syrligt. Stora oliver, salami och salt, marinerad parmesan. Skaldjur i chili och ostfyllda paprikor. Färskt bröd och marinerade vitlöksklyftor. Så mycket gott och så lite plats.

    Nu kickar jag igång han, han som jag är gift med. Han som snart kommer att grymta och försöka se sur ut. Han kan inte det, för trots allt lurvigt skägg så ser man att han drar på smilbanden. Min Mats.

    Godmorgon.

  • VATTEN. HELA RUD ÄR FYLLT AV VATTEN!

    Helt slut efter dagens stora händelse. Så slut att jag länkar till det jag skrivit om det från Facebook.

    Vi har sedan en tid tillbaka problem med ett läckande hus. Det tar in vatten i källaren och det läcker in i köket. Vi bor i ett durkslag kan man säga. Vi väntar på takläggare men man får ha bra tur om de kommer när det är sagt. Idag kunde dock ingen takläggare hjälpa mig. Ingen kunde hjälpa mig alls och ingen kunde jag skylla på heller. Otur!

    Innan hela kaoset så hann jag få ihop en äppelkaka och en butterscotchsås (kolasås fungerar också). Perfekt till mig en dag som denna. Jag har ingen ork kvar. Puh!

    Nu ska jag ta igen all förlorad energi. John Blund får ta över.

    Butterscotch fungerar inte bara till äppelkaka utan även till glass, andra typer av kakor, muffins eller bara som den är på en sked. Du väljer!

    Inlägg 8 – Blogg100

    (mer …)

  • NÄR SMAKERNA FÖRÄNDRAS.

    Jag är, och har alltid varit, emot bildlösa recept men jag måste göra ett undantag (ytterligare en gång) eftersom jag idag har dängt till med en blomkålsgratäng som fick mina smaklökar att jubla, dock fick det kameran att gråta så därav är det bildlöst.

    Det var inte bara en vanlig gratäng utan det är en gratäng med ädelost (!) som jag alltid varit en stark motståndare till. Trots det så åkte det ner en liten ost i kundkorgen. Det undermedvetna ville väl säga något. På nåt sätt ska det ju gå att tycka om det. Nu har jag funnit ett (två om det var ädelost i soppan som svärmor lurade i mig -96)! Då borde det med allra största sannolikhet finnas åtminstone ett till. Jag hade tunt skivad rostbiff till. Som sagt, smaklökarna jublade.

    Har du något recept som du väldigt gärna vill dela med dig av som jag vid ett senare tillfälle kan tillaga, fotografera och smaka? Leta i arkivet och återkom, jag vill ha mer!

    Inlägg 7 av 100.  #100blogg

    (mer …)

  • DU ÄR VAD DU ÄR NÄR DU INTE BLEV SOM DU SKULLE.

    Jordärtskocksgratäng eller en potatisgratäng med jordärtskocka i – du väljer! Jag tror inte att jag har ätit jordärtskocka någon gång. I alla fall har jag inte varit medveten om det.  Idag var jag medveten.
    Jagskalade några rötter som jag skivade och slängde med ner i potatisgratängen. Hur mycket det smakade det vågar jag inte riktigt svara på för jag tyckte mest att det smakade som en helt vanlig, hederlig potatisgratäng dvs gott! Krämigt och salt.  Till det så råkade jag ha en rökt fårfiol liggandes i kylen. Det är inte varje dag jag har det faktiskt, typ för första gången i mitt liv.

    Jag vågar inte svära på att jag kommer att ha det igen, inte för att det var äckligt för det var det verkligen inte det var supergott, utan för att jag börjat bli lite överkänslig mot kött. Jag vill egentligen inte äta kött, jag tycker det är äckligt att vet att det en gång varit en levande varelse. Det är inte helt lätt att hålla sig undan från kött är så fruktansvärt gott – i munnen! I tanken är det en helt annan sak. Då mår jag illa!

    Något annat som inte får mig att må illa är tomatsalsa. En med sweet chili. Efter en snabb flukt i kylen så hittade jag ett gäng tomater, en bit paprika och lök samt sweet chili. Om den blev god? Onödig fråga!

    Jag fortsätter att vara väck i huvudet. Det snurrar i tid och otid. Jag får sparka mig trött många gånger för att slippa det värsta av anfallen. Jag kan inte för mitt liv begripa varför det bara blir värre och värre på mig. Det ska ju klinga av efter ett visst antal år men på mig är det precis tvärtom. Efter snart 13 år som sjuk är jag nu sjukare än någonsin, visst jag vet mer hur jag ska hantera anfallen och jag får inte riktigt lika svår ångest men det är ändå vedervärdigt. Jag förstår inte vad jag har gjort för att förtjäna detta. Jag vill ha tillbaka kontrollen över mitt liv!

    Inlägg 6 av 100.  #100blogg

    (mer …)

  • ORDLÖST. NÄSTAN.

    Jag hann se sjön i morse sen slog menieren till och jag har varit liggandes i stort sett hela dagen. En dag som jag gärna lämnar. En ny dag i morgon, bättre lycka då.

  • HELGEN SOM FÖRSVANN

    En lördag i bil. En HEL lördag i bil.

    kl. 9.00 BLT Trekvartsmacka på Statoil  – Sunkig. För kall. För mättande.
    kl. 14.00 Underdelen på en Big Mac samt några frittar – Underdelen går inte att klaga på. Me älskar underdelen. Frittarna sladdriga.
    kl 20.00Tre tuggor på en Max-burgare – Gott. PUH! Mätt!  (enda gången under dagen som jag var ledsen över min ”obefintliga” magsäck)

    En kavalkad av goda smaker. Eller inte. Inte alls faktiskt.

    Tur att gårdagen är över. I morgon blir det riktig mat igen.

    Snart är det handboll. En lång väntan är över! Tyvärr saknas Källman men man kan inte få allt.

  • POPPIG LAXPASTA

    Med musik i köket går matlagningen som en dans. Jag hade visserligen bara en fungerande hörapparat igår men med tillräckligt med volym gick det ganska bra. Italobrothers Boom är helt klart bäst att laga mat till och allt blir riktigt svängigt! Glöm Zumba!

    När det är så svängigt ska man väl egentligen laga till något som tar lite tid men så blev det inte. Världens enklaste pasta med lax serverades efter bara några minuter. Kallrökt, skivad lax är något som är väldigt uppskattat i det Ljunggrenska hemmet. Vill jag flörta med Mats så är det helt klart den kallrökta laxen som ska serveras. Då har jag honom som i en liten ask. Laxask.

    Jag har antagit utmaningen att blogga 100 dagar i följd och detta blir då dag nummer 2. 98 to go!

    Nu ska jag ut i stormen. Trevlig helg!
    (mer …)

  • BLANDA DIN EGEN MÜSLI

    Inte den nyttigaste blandningen men jag skulle nog kunna sträcka mig till att säga att det är den godaste jag någonsin ätit till frukost. Den har allt, bokstavligt talat! Det är sött, krispigt, nyttigt, sött, sött, krispigt….. – Allt jag behöver. Med en lagom mängd yoghurt (10%-ig) blir det frukosten som jag kan tänka mig att leva på resten av mitt liv.

    Jag är säkert väldigt efter min tid men jag har aldrig sett att man kan blanda sin egen müsli (Risenta) direkt i butiken. Det kan ju inte bli mer perfekt. Det fanns galet mycket att välja på så för mig med en beslutsångest som borde bannlysas blev det lite av syntax error men jag fick ihop det tillslut. Tillsammans med Mats, slev och en telefon i högsta hugg, för att fotografera vad det var jag blandade i, var det bara att sätta igång. Blanda och ge.

    Pumpakärnor
    Crunch naturell
    Ljusa psylliumfrön
    Korn/råg/havre/veteblandning
    Melonkärnor (makalöst goda!)
    Bananchips
    Dinkelpuffar
    En mix av ananas, papaya, russin och kokoschips
    Tranbär

    Det är mörkt, det regnar både inne och ute så jag lägger mig i sängen, drar något gammalt över mig och inväntar takläggare som beräknas komma nästa vecka, förhoppningsvis.  Under har ju hänt förr. Hurra för denna vintern. Vi har dusch i köket och pool i källaren. Go Bananas!

    ps. Mörker betyder rena, fina golv. Alltid något. ds.

    1.a inlägget i utmaningen #blogg100

  • OPERATION VILSNA RÖDBETOR

    Jag vet inte hur jag lyckats glömma av en hel påse med rödbetor. Det är ett under att dom hållit sig och inte ruttnat ihop till något helt annat än gott. De var inte ens mjuka utan de var fortfarande fasta och fina. Hur det är möjligt kan jag inte begripa eftersom dom legat i en påse och inte luftats på flera (!!) månader. Ibland ska man ha tur!

    Varm rödbetssallad fick det bli. Jag visste inte riktigt vad jag gjorde men någonstans i tanken fanns det en gnutta hopp om att det skulle smaka som jag ville. Tyvärr, i detta fallet, så har jag ju opererat mig och blev alldeles för mätt alldeles för fort på alldeles för lite. Osis, för det blev verkligen jättegott!

    Jag älskar vanlig, hederlig, kall rödbetssallad men detta var nog nästan snäppet bättre. Enkelt var det också med undantag för det ohyggligt pilliga jobbet med att skala rödbetorna. Det råkade bli lite av ett blodbad på köksbänken, kaklet, spisen, bordet, fönstret, golvet eftersom de slippriga rackarna hade en tendens att pjonga iväg när jag blev lite överoptimistisk och tryckte till på skalet i tron om att rödbetan sakta med säkert skulle glida ur sitt skal och lägga sig försiktigt i grytan. Rödbetor gör inte så. Konstigt tycker jag.

    (mer …)