HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: matfotografering

  • CHOKLADORGIE

    Idag är den en tuff dag här Rud. Jag har börjat med anfall och har fått ligga i sängen ändra fram till lunch. Det var inte alls vad jag hade planerat. Jag var uppe med tuppen och hade tänkt vara en sån där bra husfru som tvättar och stryker makens skjortor men vad fick jag för det? Det är inte bra att vara snäll, man har ingenting för det helt enkelt. När anfallen lugnar ner sig efter några timmar så tackar jag numera Wordfeud (von Skräphög om någon är sugen på en match) för sällskapet. Om jag inte rör mig allt för mycket så går det faktiskt rätt okej att vänta ut anfallet med några matcher. Jag får då dessutom lägga fokus på något helt annat är det där tråkiga som gör mig så enormt deppad. Blä! Nåväl, det är fortfarande segt och lite flummigt i huvudet men jag är åtminstone uppe och det är inte dåligt det.

    Chokladkaka till tredje advent? En rejäl chokladkaka dessutom. Kladdkaka, brownie, kaka. Du väljer helt själv. Mitt tips är att skära små bitar. Det betyder att du får äta fler OM du kan vill säga för det är mastigt. Jag hade i päroncognac, varför vet jag egentligen inte för det smakar inte så mycket av det. I med det och kakan blir en smula märkvärdigare helt enkelt. Eller nåt sånt.

    (mer …)

  • UNDERBARA VINTERMORGON

  • DEN EVIGA VÄNTAN

    Under tiden kakan stod i ugnen roffade jag åt mig allt rosa jag kunde hitta i köket. Så, med taskig vitbalans och med en fokus som jag absolut inte kan skryta med är här resultatet. Det finns mycket ”skräp” i vårt kök. Nu råkar det ju vara så att jag tycker om just vårt ”skräp”. Jag har ingen fotostudio och jag använder ingen blixt så då är det väldigt lätt att bilderna blir ”fel” eftersom dagsljuset, det naturliga ljuset, försvinner snabbare än jag hinner tänka. Photoshop kan rädda mycket men väldigt långt ifrån allt.

    Jag tycker om bilder som inte är helt perfekta.  Det skulle vara bara rosa men jag ser att det på något sätt har följt med vitt och rött också och med vitbalansen har det även följt med en gråblå ton. Jaja, som sagt, helt perfekt är tråkigt. Eller nej, det är det naturligtvis inte men ni förstår säkert vad jag menar. Gör ni inte det så är det inte mycket att hänga läpp för. Var lika glad för det! Det är inte alltid jag förstår vad jag menar heller.

    Kakan är färdig. Den ser god ut. Den är inte fotad och den är inte provsmakad. Vi får väl se om det blir några ”perfekta” bilder eller om jag helt får luta mig mot smaken av kakan eller om det blir tvärtom. Alltid lika spännande. Det är inte så noga vilket bara det inte blir fiasko på både bild och smak så är jag mer än nöjd.

    Ikväll ska vi fira lillebror. Jösses, dom närmar sig trettiostrecket hela högen. Snart är jag inte längre äldst. Sådeså!

  • DULCHE DE LECHE

    I brist på annat får det bli upprepningar. När det är goda saker tycker inte jag att det gör något. Just i detta nu ligger det en burk med kondenserad mjölk i en kastrull med vatten och kokar sig alldeles krämig och ljuvlig. Den ska, när den är färdig, få blanda sig med lite choklad, socker och lite annat smått och gott. Om allt går som det är tänkt så kommer det att dyka upp ett recept med bakat senare idag. Spänningen är olidlig. Eller nåt. Eller inte. Jag hoppas och ni kan väl fara med lite osanning?

    Årets första snö har kommit så idag har jag skottat. Nu räcker det. Jag tycker inte om att skotta snö. Vi har en snöslunga som jag inte får att göra som jag vill. Vi har en traktor med plog och snökedjor som jag tvärvägrar att köra så då får det vackert bli att skotta med den hederliga, idiotiska, äckliga, vidriga skyffeln.  Jag hatar det verkligen. Nästan lika mycket som jag hatar fårost. Då är det illa. Men vackert är det. Snö är fint! Det är däremot inte fårost.

    Så, då greppar jag högtalarna, telefonen och kickar igång spotify i köket. Med mig kommer jag att ha Jason Derulo, Timati, David May, Colonel Reyel mfl. Vi kommer att låta bra tillsammans. En fördel med att vara hörselskadad är att all musik låter bra dvs även mina (o)rena toner. Ha en bra dag, ni söta varelser!

  • FOTOPASSION.

    Imorgon blir det den gastronomiska fotopassionen. Tills dess blir det något helt annat.

    Vi fick för några månader sedan en låda med gamla och vackra diabilder – på glas. Jag visste inte att det fanns. Svartvitt när det är som allra, allra bäst. Det är en läcker känsla som infinner sig när jag håller upp bilden mot något vitt och får se människorna på bilderna. Vilka är de? Alla var så vackra förr med sina ståtliga hattar och underbara klänningar men trots det så kan jag inte låta bli att mysrysa en smula. Jag har ju sett alldeles för mycket film och har kanske en vildare fantasi än vad som egentligen borde få vara lagligt. De är inte bara vackra utan de ser även väldigt kusliga ut med sina mörka, intetsägande ögon, som på en diabild enbart är två vita hål. Mysrysigt!

  • I´VE GOT THE WHOLE WORLD IN MY HAND


    Kan det verkligen vara så enkelt?

    Insikt är vackert. Insikt är läckert. Insikt är fräsigt. Insikt är allt.
    Jag har hela världen i min hand.

  • RISBRÄCK HAR ALDRIG SMAKAT BÄTTRE

    I år skippar vi risbräck och går rakt på rispuckar istället, inte sant? Hur låter det inte med mörk choklad och chili eller mörk choklad och lime? Dynggott! Enkelt så att det förslår och tjusigt blir det. Lägg hela rispuckar i en skål eller dela dom lite slarvigt. Det är helt och hållet en smaksak. Mindre bitar brukar allt som oftast betyda att det är helt tillåtet att äta mer så BRYT.

    Jag testade lite olika smaksättningar idag och såklart blev den som jag endast gjorde en av den godaste. Limezest. Majgåwd vad gott det var! Jag tuggade så min nygjorda piercing i läppen höll på att flyga ut. Det ska tydligen vara smärtsamt att göra dumheter. Piercingen är förövrigt inte någon begynnande 40-årskris utan en helt normal handling av en 34-årig människa som har mycket att ta igen. Simple as that! Jag har gått ut hårt!

    Från piercing till polkagris. Snyggaste övergången?! Polkagris är jul. Jättemycket jul faktiskt och när den serveras tillsammans med choklad kan det aldrig bli fel. Så rispuck med polka. Gör det!

    Sist med inte minst. Chili, i detta fallet en chiliexpolsion! Det blir starkt men välsmakande! Saltet i explosionen gör det hela till en fullträff!

    Köp hem osaltade riskakor, mörk choklad (INTE tråkig blockchoklad) minst 70%, chili, polka, lime och annat som ni vill testa och sätt igång. Smält chokladen i vattenbad, doppa riskakorna och lägg dom på ett bakplåtspapper. Strö över valfri garnityr, låt det stelna. Hitta nu din favorit!

    Rispuck!

  • DET VACKRASTE JAG HAR

    Jag tycker att det är dags för en liten kärleksförklaring och ett litet erkännande. Det gör jag med ett gäng makabra bilder. Jag är lite skum i huvudet och tycker om den här typen av bilder. Kontraster. Vidrigt. Vackert. Någon kanske tycker dom är hemska, äckliga, osmakliga osv men för mig är dom ett enda stort leende. När jag tömmer en kamera och den här typen av bilder rullar upp på skärmen har jag ytterst svårt att sitta still och jag har ett flin från öra till öra. Hade öronen varit borta hade alltså flinet gått runt hela huvudet. Det är på den nivån.

    Hon på bilderna är dessutom det absolut finaste jag har. Lillasyster. Hon som får ställa upp på alla bilder, stackarn. I våras offrade hon sig för fotokonsten och badade i iskallt vatten innan graderna hade passerat  10 grader. Jag hade då aldrig gjort det men hon traskade i så glatt, nåja, endast iklädd ett vitt lakan. Mats visar en av bilderna från just det tagningen. Klicka här för att se bilden och jag kan garantera att hon fortfarande lever. Jag har visat dom förr men kände att det nog är dags igen. Rara rara unge! Tack för att du blivit min lillasyster, du anar inte hur mycket du betyder för mig, Johanna! Inte bara när vi fotograferar och försöker göra vampyrtänder utan alltid!

    En passion har blivit fler. Livet handlar inte bara om mat. Det är så mycket, mycket mer.
    Mi älskar dig, honung!

  • ALLT ÄR INTE ALLTID VAD DET SYNES VARA

    När jag läser på denna förpackningen så läser jag svart salt – lakrits och det betyder att det är just ett svart salt med lakritssmak. Inte konstigare än så. Någon annan läser naturligtvis det på ett helt annat sätt och blir troligtvis inte alls lika besviken som jag. När jag fick syn på den lilla, söta lådan med det fantastiska innehållet så hyllade jag det. Vilken grej! Lakritssalt liksom. Hur bra blir inte det på chokladdoppad kola?! Det kan ju inte bli annat än succé! Inte sant?!

    Den lyckan (nåja, så lycklig har jag inte varit men det ser bra ut i skrift) jag kände då lyckades jag hålla tills i går. Den, asken menar jag nu och inte lyckan,  har funnits i min ägo några veckor men jag har medvetet ställt den åt sidan för att använda det till julgodistillverkningen. Igår kunde jag inte hålla fingrarna borta och öppnade. Det skulle jag aldrig gjort! FLOPP! Det var inte alls något svart salt med lakritssmak där i utan vanliga, hederliga saltlakritsgodisar. Visserligen smakade de väldigt gott men det är ju inget svart salt. Buhu.

    Nu är frågan, hur ska jag lyckas göra mitt svarta salt med lakritssmak?

    Ni finner godisarna som inte är något svart salt på samma ställe där jag köpte den lakritssirapen, som faktiskt var just lakritssirap som jag använde där jag hängde glass (klicka på länken om intresse finnes), Chokladbutiken.se. Tycker man om saltlakritsgodisar så är jag helt övertygad om att det kommer bli en TOPP.

    Jag har äntligen börjat friskna till. Torrhosta och en näsa som är i klass med Niagarafallen har jag fortfarande men feber, peppar peppar, tvitvi, kasta salt, verkar ha begett sig bort. Feber är verkligen värdelöst, speciellt när det är en sådan variant som fintar och lurar i bakgrunden. När man tror att nu är det lugnt så slår det till ordentligt igen och man ligger där som en urlakad sill i sängen och det finns ingen i hela världen som har det värre. Idag är jag inte längre urlakad. Idag är jag bara en sill.

    Just ja, första advent är det också ja. Glad sådan till er. Här har vi missat det helt men jag har ätit två pepparkakor så jag är nästan med.

  • NÄR LIVET ÄR MITT

    Jag är sjuk fortfarande. Febern kommer och går. Jag har dumma, täta och jobbiga anfall. Hörseln sinar mer och mer men vet ni vad? Mitt liv är superkul ändå. Dom små glädjeämnena betyder så fantastiskt mycket för att orka med dagarna. Anfallen avlöser tyvärr varandra men ändå känner jag mig glad. Jag har funderat och funderat på hur det ens är möjligt och jag tror att jag kommit på det, förutom att jag tappat mycket i vikt så beror det dels även på alla fina vänner, nya och gamla, ni är sanslösa allihop men mest är det basket. Borås Basket. Ni förtjänar så många kramar, ni anar inte. Ni har gjort mitt liv till något helt fantastiskt. Det kan kanske låta barnsligt, fånigt, löjligt men då får det göra det, jag bjuder på det! Det spritter i benen på mig, jag vill spela, jag vill vara med! Tyvärr, i detta fallet, så har jag en självinsikt och inser naturligtvis att tillräckligt många år  från träning och matcher inte  gör några underverk för varken trepoängsskytte (vilket i och för sig aldrig var min grej) eller returtagningar men jag vill ändå! Varför måste man vara rationell hela tiden? Jag är dessutom kvinna men vaffan, på torsdag?

    Jag lever för tisdagarna, torsdagar som det blir nu, då jag placerar min rumpa på läktaren i Boråshallen. Naturligtvis minst 1,5 timma innan matchstart för att jag ska få ut så mycket som möjligt av det. Att jag har ont i ryggen, pga dom icke ergonomiska bänkarna på läktaren,  till måndagen veckan efter är inget att hänga upp sig på. Jag är så uppe i varv att jag väldigt ofta får ta ett straff i bilen hem efter match – anfall. Det är på något sätt värt det, det ger mer än vad det tar. Det ger mig ork att orka några timmar till. Helt fantastiskt vad basket kan göra mycket! För mig gör det just nu allt!

    Hörrni, Borås Basket – TACK! Eftersom detta är en fotoblogg/matblogg så får ni här största hjärtat i form av en rödbeta. Det är så vackert att en tår inte alls är konstigt.



    Det är med allra största sannolikhet inte sista gången jag glädjeskuttar här.