Etikett: Mats Ljunggren


  • SOT & BLOD.

    Herr och fru Ljunggren. Det är sånt här vi sysslar med när tristessen kommer krypande. Just nu är det mycket walking dead i min käre makes huvud så sot och blod fick det bli. Så matfotograferingen får vänta tills i morgon.

    Gällande mitt förra inlägg, det var inte alls min mening att sätta mig på några höga hästar. Jag är väldigt självkritisk och har många bilder i mitt huvud. Den kombinationen kan ibland göra mig väldigt missnöjd. Det var kanske inte helt rätt att skriva om det här men eftersom jag hela tiden vill lära mig så ville jag bara skriva om det som jag tycker är något som jag måste jobba på och därmed tar jag tacksamt emot tips och tricks.

    Nu ska vi släcka ner huset, det visas tydligen walking dead i sovrummet. Kan undra hur långt dom kommer idag. Nattinatti


  • JAG LÄNGTAR.

    Foto: Mats Ljunggren

    Barfota i gröngräs. Sitta på bryggan och kika på solen när den går ner för dagen. Doppa fötterna i svalkande vatten.

    Snälla, kan vi vara där nu?


  • FREDAGSBURGARE.

    Jag fortsätter sörja. Uppkast i Stadium Arena, Norrköing om en timme och här sitter jag. Varför?! Hela dagen har gått åt till att försöka komma på hur jag ska lyckas komma iväg helt utan resultat. Ibland är livet för orättvist för att ens vara tillåtet. Jag är övertygad om att de i Norrköping kommer att få ”kvällen i sitt liv” och det stör mig att jag inte får vara med och dela det på plats.

    Eftersom jag tyckt mer eller mindre synd om mig själv hela dagen så fläskade jag på med en hamburgare till lunch. Nu ska jag inte försöka lura varken mig själv eller andra att jag lyckades med konststycket att smäcka i mig hela men jag kämpade väl. Det ska jag ha cred för.

    Jag var inte speciellt ambitiös utan stekte en platt burgare som låg och skramlade i frysen. Ett bröd som bakades förra helgen av Samantha då jag var iväg och  gjorde något alldeles fantastiskt roligt. Klicka på länken här för att komma till ett filmklipp. Mer om det en annan dag. Majonnäs och en smula hamburgedressing trängdes med skivad lök och stekt bacon. Rev över lite timjan och sen var det ingenting mer med det. Mätt!

    (mer …)


  • SÖTPOTATIS MED VÄNNER.

    Sötpotatis är något som jag inte är speciellt insatt i. För mig finns det i princip bara sweet potato pie och det har jag aldrig ens provat. Bakläxa! Kanske redan idag?

    Här har jag använt det tillsammans med grönsakerna selleri, palsternacka, morötter och vitlök. Fint strimlade (allt utom vitlöken) har jag lagt alltsammans i en ugnsform och mer eller mindre dränkt härligheterna i olja. Strött salt och peppar över och sedan skickat in det i ugnen på en tid som behövs för att göra dom mjuka och färdiga.

    Ugnsgrönsaker är verkligen underskattat, jag skulle kunna äta enbart det men så blev det inte denna gången då suget ville dämpas med pepparrot. Också något som är väldigt underskattad. Jag har fullkomligt hatat pepparrot och inte kunnat förstå alls hur man kan tycka om det. Nu, äldre och klokare såklart, förstår jag. Det är ju vrålgott! Det ska vara mycket, såpass mycket att det killar rejält i näsan. Då är det perfekt!

    Idag är det fredag och kvartsfinal nummer tre spelas i Norrköping (basketligan). Jag kommer inte att vara på plats, det är typ den första matchen (någon mer är missad men idag känns det inte så) jag missar i Stadium Arena sen jag återupptog det där med basket igen för snart 2 säsonger sedan. Det gör ont, jag vill åka men kan inte av många olika skäl. Jag vill verkligen vara på plats tillsammans med resten av boråsfolket som kommer åka upp med buss och förhoppningsvis få se Borås basket piska Dolphins så det ekar i väggarna i Stadium Arena. Min man ska jobba länge och sent, han måste ha bilen. Vi har djur som inte klarar alla timmar själva, eller bör inte vara själva så många timmar och vi bor så fruktansvärt fel för att jag ska lyckas ta mig dit som krävs för att kunna åka med. Jag har försökt intala mig själv att jag inte vill åka men det är en lögn som är så stor att jag nästan skäms. Jag vill verkligen!

    Eftersom det är som det är så har jag bestämt mig för att tröstäta i min ensamhet och jag ska på nåt sätt försöka få en fin kväll ändå. Åh vad fint jag ska ha det (intalar ironiskt) tillsammans med god mat (läs: tråkig mat) och en basket-app som visar pågående match i siffror. Det visas inte på tv, inte ens på web-tv. Dåligt! Så, ikväll är det jag, tacos och mor annas gurka som sitter i mörkret och tittar på ljuset från telefonen. Ni kan väl hålla en tumme eller två på att jag iaf får sitta där med ett stort leende på munnen och med tacos på tröjan, väggen och i soffan (glädjefnatt)?

    Ha en underbar fredag, alla. Har ni möjlighet och lust att ta er till Stadium Arena i Norrköping så kan vi väl ropa lite för mig också. Heja fram den där 1-2 ledningen till Borås basket så att vi på måndag kan bli färdiga för semi. Det är inte för mycket begärt.

    (mer …)


  • ATT TA TILLFÄLLET I AKT.

    Jag har väldigt svårt att ta chansen när den är mitt framför snoken på mig. Jag blir loj och fattar liksom inte vad det är som händer. I lördags var ett sådant tillfälle. Jag träffade fantastiska människor och det serverades ljuvligheter på min tallrik som jag aldrig har vågat drömma om. Gorgonzola, musslor, ren och VIN. Allt är alltså sådant som jag INTE äter eller dricker. Hädanefter ska jag aldrig någonsin uttrycka något så fånigt i hela mitt liv. Det är så barnsligt att jag finner inga ord.

    Maten var vacker, SÅ vacker och chansen att få skjuta av fina bilder bara hängde i luften men tar jag fram kameran? Åhnä, den låter jag ligga kvar i väskan och göra absolut ingen nytta. Det blir liksom tilt i min lilla skalle.

    Nåväl, en bild blir det och den räcker. Den tar mig tillbaka till förra lördagen då jag hade trevligare än vad jag haft på mycket länge. Sofija som stod för maten, Fredrik för det som serverades i glasen (du anar inte vad du gjort med mig. Jag ska aldrig mer vara ”vinlös”!), Tina, Kinna, Veronica och Maria. Ni är hela högen mina stora idoler på matbloggshimmlen och jag var nog en smula star strucked därför låg kameran där den gjorde.

    Tack för en kväll som jag sent kommer att glömma! Mats tackar ödmjukast för efterrätt och kaffe!

    Bilder och recept på det som serverades finns att skåda här I huvudet på ElvaElva (den ljuvaste av bloggar!) och Who Cut the Cheeze?


  • WWW.MINI-ELSA.SE

    Om ni aldrig har varit inne och kikat hos Mini-Elsa så är dagens hetaste tips att göra detta. Återvinning när den är som allra allra bäst. Caroline och Sandra skapar barnkläder som är så ljuva att jag själv önskar att jag varit 1-2 år (eftersom det inte går så hint hint – storlek 46!). De står i startgroparna att öppna web-shop, som min älskade lille make ska knåpa ihop, men det går redan nu att beställa eller kika på Tradera där de har lite auktioner ute. Det är inte så många men det är så sött. Så vackert. Så fint.

    Följ Mini-Elsa Retrodesign på Facebook. Jag lovar att du inte kommer att bli besviken! Klicka här.


  • EN VINTERPROMENAD

    Jag har turen att vara gift med världens bästa Mats. Att få dela livet tillsammans med honom är en ära. Mitt i min mardröm lever jag ändå min dröm.

    Vi delar samma intressen i allt, allra mest i fotografiets underbara värld. Vårt sätt att fotografera skiljer sig enormt då han är mycket mer teknisk än vad jag är. Han kan allt det där med inställningar och ljus som jag inte har tålamod att lära mig. Han är även en sådan man som inte ger sig utan det ska gå. Oavsett! Just nu håller han på att ge sig på kompaktkameror för han anser, precis som jag, att det behövs inga dyra systemkameror att skjuta av dom där bilderna som man bara blir helnöjd med.

    Igår sköt han av en bild. En bild som jag skulle komma att älska fullt ut. Jag kan fastna i den och jag har vilat ögonen på den så många gånger sedan igår att jag har tappat räkningen. Jag vet inte vad det är men bilden talar på nåt sätt sitt tydliga språk. Det är jag och Svea (hunden) mot världen. Vi går på vår egen väg och hoppas båda två på att komma fram till vårt mål. Vi är yra i huvudet bägge två, jag med diagnos och Svea helt utan men ändå mer snurrig än vad jag är och någonsin kommer att bli. Hon är ju en rottweiler trots allt. En ljuvlig rottweiler!

    Snön yrde och vi traskade på där hand i hand på vår väg. Vi kom hem igen. Hela, trötta och nöjda över dagens prestation.

    Mats, han var nöjd också. Ett steg närmare med sin kompaktkamera. Love you, honung! 


  • SPAGETTI OCH KÖTTFÄRSSÅS

    Jag misstänker att det finns lika många recept på köttfärssås som det finns människor på jorden. Alla gör på sitt eget lilla vis med sin egen kryddning. Krossade tomater, inte krossade tomater. Ketchup, ingen ketchup. Blandfärs eller nötfärs? etc etc etc

    I vår familj är det oftast maken som står för köttfärssåsen. Den enklaste av dom alla! Klicka här för att se recept. Idag är det dock jag och då blir det vad det blir. Lite sånt och lite sånt. En köttfärsås med rivna morötter och riven palsternacka. Utöver det, inga konstigheter.

    Ni vet det va, att anledningen till att man äter är för att man ska uppskatta tuppluren som hör till efter lunch mer? Om inte så vet ni det nu. Bra så!

    (mer …)


  • BELGISKA VÅFFLOR MED RABARBERMOS

    Dagen efter. Det är idag det. Första deltävlingen i Melodifestivalen är avverkad och min hatkärlek till hela spektaklet blir bara större och större. Jag ser det, år efter år, jag hatar det mer och mer, år efter år men ändå sitter jag där i soffan och glor ögonen röda och gnäller mig sönder och samman. Varför? Jani, det finns det inget som helst svar på. Hjörndöd troligtvis med drag åt självplågeri.

    Sverige ser jag som ett land som faktiskt kan göra musik. På riktigt! Och trots detta så visas det upp skräp som inte ens en nästandöv som mig själv klarar av att lyssna på. Jag menar, Gosagosa? Seriöst, vad var det?! Skjut mig!
    Nåväl, nu är det hemska över och jag inser att det är inte själva Melodifestivalen som är det mysiga/roliga/trevliga utan det beror helt och hållet på sällskapet och just sällskapet igår är jag mer än nöjd med. Bästa sällskapet i alla kategorier! Vi blev spontaninbjudna och vi skickade på oss varsin onepiece och slängde in oss själva i bilen och drog till grannbyn. Spontaninbjudningar är perfekt. Onepiece är mindre perfekt. Typ värsta plagget någonsin men vad gör man inte?
    Mats, han den där som jag är gift med, tittade djupt ner i glasen där han satt i sin onepiece, något missfärgad dessutom efter en tvätt med fel färg, och har idag en dag som inte går i världens snabbaste tempo och suget efter sött, fett och flôtigt är mer än vanligt så vad passar då inte bättre med belgiska våfflor till lunch? Rabarbermos på toppen som trängs med grädde, blåbär och granatäppelkärnor. Jodå, även jag som inte tittade ner i något glas alls igår förutom i kaffeglaset tyckte det smakade alla tiders!

    Receptet på de belgiska våfflorna hittar ni här.

    Rabarbermos med en liten uns apelsinsmak

    300 gram rabarber, fryst
    saften från 1 apelsin
    1,5 dl strösocker

    Lägg allt i en kastrull och låt moset puttra i 10-15 minuter. Häll upp i ren och torr burk. Förvara i kylen.


  • JUICE MED BLODGRAPE OCH VATTENMELON

    Jag har sagt det förr men säger det igen. Skaffa hem en råsaftscentrifug/juicepress om du inte redan har en! Har du en men den är undangömd i ett skåp – Ta fram och använd!

    Att göra sin egen frukost juice är faktiskt en smula lyxigt och man har möjligheten att blanda den precis som man vill och tro mig när jag säger att de mest märkliga kombiantionerna är oftast de som blir det mest välsmakande.

    I denna juicen är det blodgrape och vattenmelon (plus en apelsin) för att jämna ut den lite beska smaken som kommer från grape. Riktigt fin smak! Vill man piffa till det lite extra så är förslaget att ha lite clubsoda i kylen och ta fram, slå på en skvätt och sen luta sig tillbaka och humma förnöjt!

    Så, kom ihåg, blodgrape och vattenmelon!