HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: Mats Ljunggren

  • CRÊPES SUZETTE

    Det finns en mängd olika recept på Crêpes Suzette men det finns egentligen bara ett av dom som faller mig i smaken och som inte är så invecklat. Per Morbergs. Så receptet är lånat, lite tråkigt men man kan inte alltid ha allt, men bilderna är i alla fall mina egna. Alltid något.

    Crêpes Suzette är egentligen vanliga hederliga pannkakor (man kan om man känner för det smaksätta pannkakssmeten med lite apelsinlikör) som doppas i en apelsinsås och som sedan flamberas precis innan servering. Med en riktigt krämig och len vaniljglasskula till är det en dessert som kan få vem som helst på fall.

    Idag firar vi födelsedag här hemma så känner ni för det tycker jag att ni ska kika in hos min man och hurra lite för honom. Det gör nog hans arbetsdag lite mer upplyftande.

  • MORR OCH HALLON

     

    Julledigheten blir alltid bättre om någon eller alla i familjen är sjuka. Eller inte! Här har vi efter många dagars misstanke om att sjukdom är på ingång blivit sjuka bägge två. Feber, hosta och allt som hör till. Maken (som visar lite av vår jul här för den som är intresserad)ligger en dag före, jag anslöt idag. Eftersom vi inte har något planerat och ändå hade tänkt vara hemma i morgon (nyårsafton) och antifira (så långt från fira som det bara är möjligt) så spelar det inte så stor roll. Antifirandet blir troligtvis ännu bättre med en rejäl hosta och nån mer grad i kroppen. Toppen!

    Hoppas att julen har varit fin och att ni fått ut det ni önskat av den, oavsett vad.

    Eftersom det här ska vara någon form av fotografisk matblogg och inte en blogg om Ljunggrensk förkylning så är det bäst att hysta med lite bilder på något ätbart i form av en sockerkaka med smak av hallon. Den är gjord på precis samma sätt som en vanlig hederlig sockerkaka men med hallonpulver istället för vaniljsocker. Så gör helt enkelt enligt ditt bästa sockerkaksrecept. Eftersom jag ville ha någon form av färg på härligheten också så vispade jag enbart ihop florsocker och vatten och färgade med karamellfärg, kletade på det och sen slog jag över sockerpärlor och granatäppelkärnor. (Att slå ut granatäppelkärnor, eller när man har slagit färdigt, kan liknas vid en mordplats.) Jag tycker inte om den typen av glasyr så kakan åkte efter fotografering ut i skogen där någon fyrfota, eller ja kanske en tvåbent också, fick hugga tag i den istället. Våra fyrfota varelser, eller ja, katterna tycker inte heller om sånt där men om hundarna hade fått bestämma hade dom svalt den där i ett nafs, släppt en fis och sen väntat på nästa. Så arbetar dom.

    Ovan nämnda katter (dock bara två av dom, den tredje, Sture, letade väl efter en bra plats att göra sina toalettbestyr) är mer än gärna med (läs: i vägen) när kameran plockas fram. Ibland orkar jag inte fajtas, flytta och gnälla så då får dom helt enkelt vara med. Solveig och Kjell. Modellerna för dagen!

    Nu börjar det bli dags att hosta ner sig i sängen. Svea (rottweilern) har skällt sig trött på tv.n (animal planet), Hjördis (samojeden) har nyst färdigt och vi (”människorna”) har tagit slut. Jag avslutar det hela med att önska er ett gott slut och ett riktigt gott nytt år. Någon viskade (läs: skrev på Facebook) att det skulle bli ett ”glittrande nytt år 2013” – det vill jag tro på och så ska det bli!

  • MJUK PEPPARKAKA.

    Här startar jag dagen med att fasta inför provtagning och vad passar du inte bättre än att läska sig själv med att kika på bilder med godsaker? Helidiotiskt! Jag är egentligen ingen frukostmänniska och brukar allt som oftast bara ta min cappuccino och sen står jag mig fram till lunch men idag verkar det vara värre. Jag är typ hungrig och sugen på allt! Med en huvudvärk hoppas jag kunna dämpa hungern och suget med en treo och tandborstning. Fungerar sådär.

    Mjuk pepparkaka är något som jag tycker smakar så mycket mer än vanliga pepparkakor. Inget fel på vanliga, små hårda varianter men den mjuka ligger mig mycket varmare om hjärtat. Doften som sprider sig i köket under gräddningen är oslagbar. Då doftar det jul på riktigt!

    I lördags var jag med i vår lokaltidning och om man vill läsa finns den att läsa som .pdf här. I princip hela förstasidan pryds av mig och jag höll på att trilla av pinnen när jag såg den i affären. Jag hade räknat med en liten bild men icke, där är jag med min finaste min. Jösses!

    Nåväl, nu ska jag bege mig och dela med mig av lite blod så att de får ser hur jag mår.

  • LUNCHSTUND HAR GULD I MUND.

    Det här med amerikanska pannkakor och sylt är något alldeles extra. Puffiga, fluffiga och lagom söta fungerar de både till frukost och till lunch och oavsett om de serveras med enbart sylt eller hela ”kitet” med bacon, ägg och lönnsirap så är lyckan total vid första tuggan.

    Trots att det är så otroligt enkelt att slänga ihop just amerikanska pannkakor, mycket enklare än våra ”svenska” tunnisar, så är det något som i alla fall jag glömmer av alldeles för ofta. Mannen jag är gift med frågar med jämna, och ojämna, mellanrum om vi inte kan göra det till frukost på helgerna men eftersom både han och jag är så glömska så blir det aldrig av, när lördagen väl kommer så står vi där som fån och har ingen aning om vad vi ska äta till frukost. Det blir allt som oftast bara att vi slänger ihop en cappuccino eller en tråkig (läs:  aptråkig) macka. Cappuccino är aldrig tråkigt men det gör inget om den skulle få något sällskap någon gång. För min egen del är det GBP-operationen som ”ställer till” det eftersom jag inte är speciellt hungrig. Det hade säkert varit betydligt mycket enklare om man var sådär brutalt hungrig men jag klarar mig till lunch på en, två om jag ska vara helt ärlig, rejäl/a mugg/ar cappuccino/s.

    Det har ju som bekant varit en helg nyligen och då slog vi till med både amerikanska pannkakor OCH hemgjord sylt. En sylt som fullständigt golvade mig. Rabarber, hallon och vaniljpulver. En kombination som jag inte alls har tänkt på förr. Oftast brukar det vara jordgubbar inblandade när jag tänker på rabarber. Jag får tacka vår fullproppade frys för idén eftersom jag greppade de två första påsarna jag hittade. Hemmarabarber och en påse köpehallon. Ja, varför inte? Jag mätte upp de båda och hystade ner det i en kastrull med syltsocker och saften av en citron. Vilken smak! Alldeles strålande att få sommarsmaker i munnen när det snorkalla regnet piskar mot rutan. Det är en rikedom.

    Nåväl, med allt detta dravel sagt ska jag försöka ta tag i livet. Jag har i flera dagar haft känslan att jag har glömt något så mitt mission idag är att komma på vad det är. Jag börjar med att gå igenom min mail, jag är fruktansvärt dålig på att svara på mail så det skulle inte förvåna mig om det ligger några veckogamla mail som väntar på svar. Stackars frågeställarna som alltid måste vänta och fundera på om jag ens är intresserad. Mitt problem har inget med intresse att göra, det har helt och hållet att göra med att jag är så lost in space att jag glömmer av det helt efter att jag sagt till mig själv ”Jag tar det sen. Jag ska bara…!” Om det inte är mail som jag glömt att svara på vet jag inte alls vad det kan vara och går därmed och lägger mig igen.

    Någon gång blir det nog ordning på mig också. Någon gång. Någon.

  • MAKARNA LJUNGGREN


    Jag är inne i ett skov och har galet många anfall och attacker. Livet går lite på tomgång men mellan all yrsel så försöker vi göra det bästa av situationen och tur som jag har så är jag gift med världens bästa. Med honom har jag aldrig tråkigt, det går inte hur mycket jag än försöker. Idag drog han med mig ut på en fototur och med oss hade vi två gamla bilder som vi gjorde när vi målade av varandra för 10 år sedan. Tänk att de finns kvar och tänk att de kom till användning. Det kunde jag aldrig tro!

    Mats, tack för att du finns!

  • HON BADADE EN SOMMAR…


    Jag har badat! Årets första och kanske enda dopp är avklarat. I ett alldeles för kallt vatten offrade jag mig för fotokonsten. Tanken var att jag skulle trasha min brudklänning men eftersom det är så väldigt många kilon borta från min kropp så lyckades jag inte ens behålla klänningen på mig och det hade resulterat i en alldeles för stor portion nakenfoto. Nog för att jag börjar tycka bättre om mig själv men SÅ bra är det inte!  Nåväl, vattnet var vidrigt snorkallt till en början men efter ett tag när huden börjat bli helt bortdomnad så tog det sig och det blev faktiskt riktigt behagligt. Att bada med kläder på är inte det optimala kanske eftersom det har en tendens att bli ännu kallare men vad gör man inte?

  • MIDSOMMARAFTON


    Hoppas att ni hade en ljuvlig gårdag med allt vad det innebar och hoppas att ni slapp regnet. Det gjorde inte vi, vi åkte från vårt Gällstad där det var uppehåll och lite mulet till Olofsbo är himlen var helt öppen. Det öste ner i princip hela dagen men vad gör väl det när man är med fina vänner. Så trots regn vill jag nog ändå påstå att dagen blev precis som jag önskade. God mat tillsammans ljuva människor. Jag somnade ohyggligt skönt när jag i natt vid 02 la huvudet på kudden. Under kudden fanns där inga sju sorters blommor för jag har lyckan att drömprinsen ligger jämte i sängen varje natt.

    Tack för dagen!

    Foto: Mats Ljunggren 

  • CAKE BY MATS


    För ett tag sedan gick jag och blev ett år äldre. Jag valde att inte fira det på något speciellt sätt utan jag ville hellre vara hemma, ta det lugnt och bara vara. Skrota runt som vilken dag som helst. Min man däremot tyckte allt att det skulle firas på nåt sätt ändå och skulle prompt bjuda mig på tårta. Raring! Sagt och gjort – här är den. Med en fyllning bestående av ett lager dulce de leche, banan och rabarbersylmarmelad var det alldeles fantastiskt sött och gott. Tack hjärtat!

    Bästa presenten var mina numera största kärlek – Espressomaskinen. Espresso i all ära men att göra en hejdundrande cappu slår det mesta. Andra för dagen är på gång. Man kan aldrig få för många cappus.

  • PASTA ALÁ LADY OCH LUFSEN


    Vi har varit helt utan ström idag fram till lunch. Allt var i stort sett urladdat. Datorns batteri sjöng på sista versen och iFånen likaså. Jag som är helt beroende av min telefon började känna av paniken när jag såg procenten minskade. Hur ska jag klara av dagen om jag inte får ha tillgång till Google?! Mitt beroende av Google är lika stort som för telefonen. Eller nä, det är större! Kan jag inte googla vet jag inte vad jag ska göra. Jag söker så mycket, på allt möjligt, hela dagarna och det är när jag inte har telefonen OCH google i närheten som jag inser hur illa det är. Vattenfall behagade rädda mig genom att kicka igång strömmen lagom tills att svettpärlorna hade börjat tränga fram i pannan. Puh!

    Hi! My name is Helena and I am addicted to Google.

    Nu är allt som vanligt igen. Batterierna laddas och jag har lugnt förpassat mig till fine-stolen med datorn och tagit med en cappuccino samt kickat igång Photoshop. Jag kan andas igen.  Ordningen återställd.

    Lady-och-Lufsen-pasta kan inte ha undgått någon, eller? Spagetti med köttbullar i tomatsås. Det är fina fisken det. I min variant är köttbullarna spetsade med en hel del chili, vitlök och pesto, vilket hade fått Lufsen att skjuta bakut där mitt i romantiken. Troligtvis hade han även roffat åt sig varenda tänkbara köttbulle innan han fått rusa ut till närmsta buske. Nu är inte jag varken Lady eller Lufsen så jag sög åt mig alla köttbullar jag hann med innan Mats ens hann reagera. Nåja, några fick han allt. Vi har levt så länge tillsammans nu att dela med sig är helt uteslutet. Min psykolog sa en gång att jag måste lära mig att vara egoist. Jag praktiserar det stenhårt!

    GE MIG!

    (mer …)

  • VI LEVER.


    Att fylla båten med godsaker och en grill är något som vi tyvärr väldigt sällan gör, trots att det är såpass enkelt, av olika anledningar. Med våra få meter till sjön så får det i år bli skärpning på den fronten. Mer båt. Mer grill på öarna.

    I förrgår fyllde vi båten och drog iväg.

    En synnerligen enkel grilltallrik men ack vad god. Skinkfyllda tortellinis, sparris, grillkorv och en sås modell blandad kompott (creme fraiche, salladslök, soltorkade tomater). Vi mådde gott där ute på ön i några timmar. När solen gick ner och kylan kom packade vi ihop.
    Tyvärr är kylan en av anledningarna till att vi sällan tar ut båten – älskad makes rygg håller inte riktigt när solen valt att försvinna. Så är det när man är lång och när inredning, i detta fallet, är gjord för den lite kortare skaran människor. Hem kom vi trots allt men ont det har han. Nåväl, det var mysigt i alla fall.

    I närmare två veckor har vi varit sjuka. En mer brutal förkylning har jag aldrig varit med om. Det började med mig och sen trillade resten efter. Feber i närmare en vecka, hosta, snuva… Nu har det börjat ordna upp sig även om vi fortfarande hostar, nyser och snörvlar ikapp samt har en och annan fajt om nässprayet på nätterna. Isch! Men som dom säger, det finns inget ont som inte har något gott med sig – Nu blir vi inte sjuka på ett tag. HOPPAS JAG!