HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: Mats Ljunggren

  • WIENERBRÖD MED OST.


    ”Inser du vad du har gjort, Helena?!”
    – Näe?
    ”Du har gjort wienerbröd med ost! Ha, det var inte så dum idé ändå alltså?”
    – Åh du milde tid. 

    Det var vad min älskade make hävde ur sig när jag serverade honom detta på sängen där han legat sjuk i 2 dagar. Han har i många år, alldeles för många år, sagt att han skulle vilja prova att värma wienerbröd i micron och ha ost(!!) på. Nånstans så vill jag tro att han är vid sina sinnes fulla bruk och inser att det inte är en kombination värd att prova för han har aldrig gjort det trots att han haft chansen många gånger. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han bara driver med mig för det en så sjuk fundering att jag blir illamående av bara tanken. Jag tror att tanken har fötts enbart för att vaniljfyllningen påminner om smält ost till utseendet. Så dumt funtad är han nämligen min älskade make. När han börjar med det där tugget så vill jag bara tugga av mig knäskålarna i ren frustration. Så idiotiskt!

    Dessa wienerbröd är inte fyllda med den typen av ost utan de är fyllda med smaksatt keso. Visst, det är ost men jag tycker inte att det går att jämföra. Gör du?

    Det var ett försök som föll väl ut. Med färska hallon på toppen blev det en toppen blixtdessert som är klar på 10 minuter. Sånt gillar jag!

    (mer …)

  • YOU ARE TEARRIFIC

    Kärlek i ett te. Rosen-te med torkade rosenknoppar. Att göra eget te är spännande, det kan bli precis hur som helst. I detta fallet blev det riktigt bra och smaken är mild, lite blommig utan att bli för blommig. Det smakar inte parfym. Det är ett rött roobios i botten. Roobios är förövrigt det bästa teet.

    Rött rooibos – ca 2 dl
    Rosenrot – 2-3 msk
    Torkade rosor – 2-3 msk
    Torkade rosenknoppar – valfri mängd

    Blanda samman och servera till frukost. Du kommer inte få en bättre start på dagen. Jag lovar! 


    Min egen Mats får stå för slutorden.
    Trevlig helg. Ta hand om dig!

  • EN LEK MED DET ÄTBARA. BLANDSYLT.


    Hos oss är det tillåtet att leka med maten. Har man betalt med både pengar och tid så måste man se till att få ut så mycket som möjligt av det. Somliga kan tycka det är äckligt, onödigt och tramsigt. Själv så tycker jag bara att det är roligt, hysteriskt löjligt och utomordentligt fånigt. Man lever, eller åtminstone jag, bara en gång och då tänker i alla fall inte jag vara tillknäppt och finkänslig. UT MED DET BARA!

    Sylten som min älskade make visar upp på sitt alldeles speciella lilla sätt var inte bara god utan den var som han uttryckte det ”gott syrlig med en finfin sötma!” Sylten är gjord av blandade bär som legat och skramlat i frysen. Jag har en tendens att köpa på mig alldeles för mycket sådant så när jag ska få plats med något annat, en glass tex., så måste jag gör nånting med det och vad är då inte bättre än sylt. Barnsligt enkelt! Strålande helt enkelt. Det är svarta och röda vinbär, björnbär, blåbär och hallon – drottningsylt kanske man kan kalla det om man känner för det eller så är det bara att vara så enkel så det är en blandad sylt. Jag kör på blandad sylt. Sån är jag.

    (mer …)

  • HET. HETARE. HETAST.

    Glenn Strömberg har idag lärt mig något nytt nämligen fattigmansparmesan. Jag har aldrig någonsin hört talas om någon sådan och skulle jag ha gjort det så hade jag aldrig trott att det skulle vara ströbröd som var grunden till det utan helt enkelt trott att det var någon billigare variant på en annan typ av ost. Så ost det är det inte utan det är kort och gott ströbröd som stekts i olivolja och salt. Tänk vad mycket man kan lära sig här i världen. Fattigmansparmesanen gjorde mig rik.


    En enkel pasta blev helt plötsligt lite mer spännande. I och för sig var pastan spännande så det räckte och blev över. Hett så in i vassen! Jag är inte så mycket för het mat så egentligen skulle jag ju hoppat över just detta receptet men det var alldeles för enkelt för att motstå. Snabba och fina luncher är väldigt uppskattat.  Kanske skulle jag varit lite mer försiktig med den torkade chilin men man lever ju bara en gång och då är det bäst att göra det rejält. Hettan har lagt sig och svettpärlorna i pannan har torkat ut. Livet har så sakteliga börjat återgå till det normala eller åtminstone till så som det var innan lunchen.

    Vill du inte ha det så hett så är mitt råd – skippa chiliflakes och den strimlade, råa chilifrukten. Tänker man till en smula innan så förstår man att det där ska man inte ha i om man är lite mesig med stark mat. Jag tänker väldigt sällan efter före och gör jag det så är det en väldigt liten, liten smula. Det blir roligare så eller ja, bra mycket svettigare blir det i alla fall.

    Hetaste matlådan finns på Mats jobb i morgon. Beware!

    (mer …)

  • DELAT INTRESSE DUBBEL GLÄDJE


    Att få dela sitt största intresse med någon man tycker mycket om är en lyx och något som gläder mig något enorm. Att han dessutom tänker utanför den berömda boxen gör det om möjligt ännu roligare. Som i morse när han kom farande in i köket och skulle koka ägg för att han skulle fotografera snödroppar. Jag blir inte ens förvånad längre. Den hjärnan är så komplex att det får en rubiks kub att blekna i jämförelse. Han är mycket intressant min man. På alla sätt!

    Nåväl, att fota snödroppar ur ett kokt ägg är väl inget konstigt. Starta kameran bara och se hur konsten växer fram.

    Att tänka utanför boxen är inte illa alls men glöm inte att även tänka innanför kanten också. Tänker man på båda sidor kan man komma väldigt långt. Och med det sagt – trevlig söndag på er!

    Puss

  • HÄR ÄR RUNE. HEJ RUNE!

    En gåva från en vän. En gåva helt i min smak. Rune är sur och lite surare ska ha bli innan han ska bli ett riktigt fint luftigt och gott bröd. Förhoppningsvis. Han är igångkickad med lite vatten och lite mer mjöl. Jag hoppas att jag i morgon ska ha fått riktigt fin fart på honom så att jag får knåda lite.

    Att döpa sin surdeg tycker jag är så rart och mysigt. Någon man tycker om och ska vårda ska ju naturligtvis ha ett namn! Jag minns min fina Sura Sigrid som gav oss några riktigt goda och rent av snygga bröd innan hon gick i graven, alldeles bortglömd i skafferiet. Det ska inte inte hända med Rune. Han ska få följa med riktigt länge. Tack Ylva!

    Igår var vi på roadtrip hela dagen och det priset betalar jag idag. Yrsel och migrän står sida vid sida och nöter. Med värktabletter och vila med jämna mellanrum försöker jag hålla dom i någorlunda schack. Tyvärr är båda sjukdomarna mer rutinerade än jag, trots flera års aktivitet,  så det är en smula kämpigt måste jag erkänna.  Trots mindre bra dag idag så känner jag mig ändå glad.  Jag hade några fina möten igår som gör det hela så mycket värt det. En lunch på Ikea i kungens kurva med Kardemummagumman Nette, en nostalgitripp till Globen City (jag bodde där mer eller mindre varje helg i 3 år då min man  bodde i Stockholm),  en fika med en fin vän på Lidingö (alldeles för kort) och avslutningsvis en plats på läktaren i Fyrishov Uppsala där vi kikade på matchen mellan Uppsala basket och Borås basket. En synnerligen trevlig dag men väldigt fysiskt påfrestande. Men trots det påfrestande så känner jag en sådan enorm glädje över alla otroligt fina och rara människor jag möter. Kända som okända. Så många leenden som jag fick igår var riktigt längesen. Det värmer i hela hjärteroten. Bara att någon ler och säger hej i en dörr kan få mig att bli lycklig hela dagen. Att bjuda på sig själv borde fler göra, titta på telefonen eller klockan kan man göra efter att man har hälsat eller hjälpt någon att öppna en låst dörr och släppt in. Vänlighet är gratis! Borås basket förlorade men vad gör väl det när fjärdeplatsen är säkrad och hemmafördel är spikad i kvartsfinalen. Vi ser ut att gå emot en riktigt fin vår. Nästa vecka startar kvartsfinalerna! Vi ses väl då?

    Nåväl, åter till surdeg. Sitter du och trycker på det bästa surdegsbrödet och känner för att dela med dig så tar jag gladeligen emot.

    Hoppas att din dag är bättre än min.
    Ta hand om dig!

  • SÖNDAG OCH SOLIG FRUKOST

    Vilken fantastisk dag. Fönstren är smutsiga. Golven dammiga. Solen skiner. Fåglarna kvittrar. Precis som det ska vara en helt vanlig vårdag. Med risk för att vara en gnällspik så är jag inte riktigt nöjd. När jag försöker se ut genom fönstren så ser det så skönt ut men när jag kör ut näsan är det precis tvärtom. Det blåser snorkallt och ingen jacka i hela världen lyckas hålla vinden borta. Jag har gått ut väldigt korta stunder idag och då har jag placerat min kropp på baksidan av huset, i lä! O’boy! Då är det skönt! Tyvärr lyckas vinden hitta mig även där så då är det bara att buttert pallra sig in i igen, in till värmen. Ni vet väl att vi har Gällstads varmaste hus, speciellt när det blåser ute? Joråsåatt, vi har det riktigt varmt och skönt inne vid sådana tillfällen. Eller INTE!
    Det är så långt ifrån varmt det går att komma eftersom vi för några år sedan kom på den briljanta idén att riva ner innertaket på övervåningen, eller ja inte hela taket men sådana där typ gipsskivor. Vi tyckte inte det passade in i vårt gamla hus utan ville hellre ha det gamla fina trätaket som fanns under. Vad vi inte fattade då var att gliporna som är mellan varje bräda är inte direkt täta utan det enda som ligger på är lite sågspån. Så när det blåser ute så är det inte bara vidrigt kallt, vi har även sågspån lite här och var på övervåningen. Det är briljant, inte sant?
    I år ska vi äntligen, tror jag, får tummen ur och sätta upp ett nytt innertak. Ett tak som ska passa vårt gamla hus och som ska hålla vind och sågspån där det hör hemma. Jag vägrar att frysa en vinter till! Sådeså!

    Tvära kast nu.
    Att göra sin egen müsli är något som jag tycker fler borde prova på för det är riktig enkelt, förutom att jag brände halva min laddning, och allt utom det brända blir gott. Personligen så gillar jag söt müsli så den jag gjorde idag passade mig precis. Den var söt utan att bli hejsanhoppsan-söt och kanske gjorde det söta att det kompenserade med den lite fräna, brända smaken av de svarta grynen. Så är det naturligtvis!

    Det går att blanda i precis det du känner för. Som vanligt anser jag att ”det som låter gott i tanken” råder. Tveklöst. Jag tar dock inget som helst ansvar för vad som låter gott i ert huvud, det får ni stå för helt själva.

    Nu ska jag ut och andas i några minuter igen. Baksidan ser inbjudande ut och det är garanterat varmare där än här på kontoret.

    (mer …)

  • SÖNDAGSKÄRLEK

  • MY EVEREST.

    Brylépudding har visat sig bli min största prövning här i livet. Inte att det är något fel på själva puddingen i sig, den är makalöst god på precis alla sätt, men att få den att se bra ut på bild verkar vara helt omöjligt. Jag har ett fotojobb på just brylépudding och bilden är det som är det viktigaste. Jag har sjunkit så lågt att jag vid 4.e försöket köpt halvfabrikat. En desperat handling att få till den perfekta bilden. Det lyckades inte det heller och det var det enda försöket som åkte i soporna. Om det smakade bra? Brylépudding ala halvfabrikat är inget man ska stoppa i munnen. Du kan lika gärna smäcka i dig en tub med lim som du sockrat tills den börjat gulna. Ett big NO NO!

    De andra försöken har slutat på precis samma sätt. Jag sitter på stolen, deppar för att bilderna blir så makalöst tråkiga, stirrar på kameran och lyckas på nåt sätt komma åt en sked. Vips så är brylépuddingen ett minne blott och jag blir både sockerkickad och ångestfylld på samma gång. Hur ska jag göra?!

    Jag vet inte hur jag ska bära mig åt men nu står 5.e försöket i ugnen så förhoppningsvis är det i dag som jag lyckas. Det höll på att bli fiasko redan från start idag då både ugn och spis valde att lägga av. Stendöd! Som tur var så är min man mindre stendöd, trots förkylning, och lyckades tänka ut att ett besök till proppskåpet skulle med allra största säkerhet lösa problemet. Mycket riktigt!

    Att vattenpumpen strulade direkt efter är inget som jag tänker prata högt om.
    Med all otur måste ju bara bilden komma idag, eller?

    Jag började för en fasligt massa dagar sedan att vara med i utmaningen att blogga 100 inlägg på lika många dagar. Jag är en vekling och har misslyckats. Det är inga problem att lyckas med hundra dagar i sträck men det blir lite därefter. Jag har inte den fantasin och dom orden som krävs för att det ska lyckas så därför återgår jag nu till att blogga i min egen takt. Det känns bättre. Faktiskt.

    (mer …)

  • JAG HAR TAGIT KÅL PÅ DET

    Rödkål och blodapelsin i en synnerligen välsmakande kombination. Hur det nu kan vara möjligt så var jag inte alls sugen på musslor idag , jag ville istället ha något krispigt och lite syrligt. Rödkål, eller tja, vilken kål som helst tycker jag är så fantastiskt gott att äta som det är. I mina papper som jag fick efter min operation så står det att jag bör hålla mig undan från kål det första året men vem kan hålla sig borta från något som är så gott? Jag mår ju dessutom inte sämre av att äta det. Dom tog bort min magsäck av plåt och gav mig liten del tarm i titan istället tydligen för jag har inte märkt av något problem alls. Tipptopp.

    Blodapelsinerna är fortfarande ljuvligt goda, tyvärr lite för små men man kan inte få allt här i världen. Om jag inte kan få allt så vill jag i alla fall ha det mesta! Att de är vackra att titta på gör inte saken sämre alls.

    Det sjuka verkar inte vilja släppa från familjen Ljunggren. Mitt har släppt såpass att jag inte känner mig sådär dyngsjuk men tyvärr kom det hem en väldigt ynklig make på eftermiddagen med ond hals och feber. Nu vet han vad han har att vänta. Jag hoppas att han lyckas mota bort det och att han känner sig bättre i morgon. Vila kan göra underverk. Vila och lite gott i magen.  Vila = soffa och film. Gott i magen = Hemmakvällsgodis

    (mer …)