Det här skulle blivit en päronmarmelad med saffran men eftersom jag misslyckades med det så gick det och blev en glass istället. En riktigt god glass dessutom. Saffransgul och grann.
Jag insåg ganska snart under mitt marmeladmakeri att det skulle skita sig å det grövsta men eftersom hoppet tydligen är det sista som överger en så lät jag det koka färdigt ändå. Det som var fel var att den var alldeles för rinnig och ”sirapig” men tänkte att gelatin kan nog kanske reda upp hela marmeladen. På nåt vis skulle det fungera för jag ville inte slänga den, helt enkelt.
Jag tänkte till och vips så var glassen ett faktum. Den är krämig, söt och har en alldeles perfekt smak av saffran. Med de små bitarna av päron i blev glassen även väldigt fin att se på. En julglass har sett dagens ljus och en burk med marmelad blev det trots allt. Inte riktigt som den var tänkt från början men vad gör väl det. Den blev god den också. Faktiskt.
