En fotografisk matblogg
En tjock mjuk kaka med ett kladdigt inre och ett ännu kladdigare yttre. Kanterna och toppen är segt krispiga. Det här är terapi och ångestfyllt i samma tugga.
Chokladkaka med dulce de leche, chokladtryffel och björnbär. Den räcker långt! Jag provade och tog en ytterst liten bit och jag blev mer än nöjd även om jag norpade två (läs: vet inte hur många) björnbär på slutet.
Sommar och körsbär hör ihop. Trots att körsbären på träden ännu inte har behagat att börja mogna så är det ändå sommar. Har jag tur så kan jag nog framåt augusti kunna skörda mina träd men fram tills dess så fortsätter jag att köpa dom på Ica för utan körsbär vill jag inte vara. Så söta och ljuva! Hur vill du ha dina körsbär?
Idag har jag en dag på sparlåga. Trött som synden och ond i huvudet som aldrig förr. Misstänker att det är vädret som påverkar. Enligt min egen privata meteorolog så vankas det åska under dagen och senare i natt. Att vakna med sprängande huvud är inte något som påverkar humöret till det bättre. Jag suckar, stånkar och stönar på allt och alla. Värktabletter har vi ju såklart inga heller. Gnällspik. Det är bara att bita ihop och förlita sig på tupplurarna som med allra största sannolikhet kommer avlösa varandra tätt.
Några recept med körsbär finner du här:
Om man gör den här kakan på rätt sätt får man en riktigt ljuv och somrig kaka som är ljus, luftig och som har en mild smak av hallon. Gör man den på fel sätt som här, man gräddar först och främst kakan för länge och sedan glömmer man av marängen i på tok för många minuter i alldeles för hög värme, får man något helt annat. Det finns alltså ingen choklad i den trots färgen. Det är enbart en klubba som fått för sig att baka kaka. Jag vet inte riktigt vart min tanke var för jag glömde av den i ugnen fullständigt. Inte bara en gång utan två. Jag kan, om jag anstränger mig med att skära bort kanter, pudra den med florsocker och plocka fram ett jävlaranamma, ana just den där smaken som jag är ute efter. Man kan inte lyckas varje gång. Pfft. Nah!
Jag är egentligen en stark motståndare till nejlikor trots att de ibland kan vara rätt fina. Jag tycker att det är begravningsblommor och att det inte alls hör hemma inomhus men när man drar loss kronbladen och använder som dekoration fungerar det alldeles ypperligt. Känner man för att äta dom är det bara att tugga på. Nejlikor ska vara helt ätbara. Sägs det. Här finns information om ätbara växter. Go bananas!
Den där eviga väntan på körsbären. Det finns nog inget som är så gott som att plocka körsbär direkt från träden och stoppa i munnen. Det är barndom från början till slut. Jag minns mina mor- och farföräldrars körsbärsträd från när jag var en liten knodd. Såpass liten att det gick att klättra i träden, sitta där och smälla i sig bär tills magen värkte. Det var tider det.
Numera har jag egna träd, träd som tyvärr är lite för små för att klättra och sitta i eller kan det vara så att det är jag som är för stor? Även om det andra alternativet stämmer så är det det första som är mest rätt. Vi har planterat en mängd körsbärsträd på vår tomt sen vi flyttade hit 2006. Tyvärr växer de ju inte riktigt så fort som jag hade önskat så jag får vackert vänta och fortsätta att köpa men snart så, eller om jag bara vill ha väldigt få, så kan jag plocka körsbär igen. Träden ger i alla fall lite frukt. Jag får njuta med måtta och därmed slipper jag magvärken. Alltid något.
Godmorgon måndag.
Dulce de leche. Idag är det nog ingen som inte vet vad det är. I var och vartannat hushåll kokas det plåtburkar med sötad kondenserad mjölk. Det blir en finfin kolasås som går att använda till en hel del gott. Numera finns det ju färdig dulce att köpa men jag tycker nog att man ska koka sin egen för att få den rätta konsistensen. Jag tycker personligen att den köpta är för hård och den blir inte bättre av att spädas med lite grädde så jag fortsätter att koka min burk i knappt två timmar.
Vill man så kan man koka den några minuter extra så att den tjockar till sig ytterligare och sen späder man den med 2-3 msk kokosmjölk. Kokos och kola är två smaker som ”gifter sig” väldigt bra. Ha den sedan i glass, på bakverk eller på skeden.
På bilden är det en limekaka som fått kokosdulce på sig. Lime och kokoskola skulle visa sig fungera tipptopp tillsammans. Sött, syrligt och ytterligare lite sött. Som det ska vara! Eller?
Kokos. Det här smakar verkligen kokos. Egentligen skulle man kanske kunna kalla det för ett muffin men det finns det redan så gott om så det här en mjuk kaka. Simpelt! En riktigt god kaka dessutom som är allra bäst utan chokladen (om jag får välja). Chokladen har en tendens att ta över smaken och det är det sista jag vill när det är något som smakar som detta.
Det är en snabb och enkel kaka på alla sätt. Få ingredienser dessutom. Fast när jag tänker efter, vilka bakverk har många ingredienser i sig?
12-14 småkakor
150 gram mjukt smör
1,5 dl strösocker
2 ägg
1 brk kokosmjölk
2 tsk bakpulver
1 tsk salt
1,5 dl riven kokos
Sätt ugnen på 180 grader.
Vispa smör och socker mjukt och pösigt. Tillsätt äggen, ett i taget.
Blanda försiktigt i de övriga ingredienserna i smeten. Rör inte för mycket!
Smöra och ströa muffinsplåt med kokos. Fyll formarna 3/4 och ställ in i nedre delen av ugnen i ca 15 minuter. Kakan ska inte bli för torr så känn med en sticka efter 10 minuter. Låt svalna en stund i formarna innan de läggs på galler för att svalna helt.
Snö. Blåst. Kyla. Det är påsken med tre ord. Det gör mig inte så mycket eftersom vi inte firar påsk och ägg det äter vi året om. Så idag är det som vilken dag som helst. Kaminen går varm. Tofflorna är sköna och maten smakar bra.
En kaka med gul glasyr får stå för det påskiga i år. En citronkaka modell enkel. Hiva på ett gäng fikon på toppen. Klart!
Glad påsk på er!
Idag firar vi födelsedag här uppe i Rud. Mats blir ett år äldre och det firar vi med besök av kära under hela dagen. Tyvärr kunde familjen inte komma pga det dumma snöovädret som drog in över oss igår men då får vi fira hjärtat en dag till istället. Det finns som bekant inget ont som inte har något gott med sig.
Vid frukosten hade jag inte bara glömt av att jag hade presenter till honom, jag hade dessutom glömt att slå in dom och jag hade helt och hållet glömt att köpa papper. Vad gör man då? Jodå, man tar plastpåsar och lite allehanda snören som finnes inom ett rimligt avstånd. Renhållningsverket fick sponsra inslagningen. Förlåt mig renhållningsverket. Jag kan inte lova att jag inte kommer att göra det igen men jag ska försöka.
Nu ska jag sätta en pizzadeg och skicka in pizzastenen i ugnen för snart kommer nästa sällskap. Efterrätt först, sedan mat och sedan efterrätt igen. Det är en bra dag det här.
Inlägg och dag nummer 11 i utmaningen #100blogg.
Helt slut efter dagens stora händelse. Så slut att jag länkar till det jag skrivit om det från Facebook.
Vi har sedan en tid tillbaka problem med ett läckande hus. Det tar in vatten i källaren och det läcker in i köket. Vi bor i ett durkslag kan man säga. Vi väntar på takläggare men man får ha bra tur om de kommer när det är sagt. Idag kunde dock ingen takläggare hjälpa mig. Ingen kunde hjälpa mig alls och ingen kunde jag skylla på heller. Otur!
Innan hela kaoset så hann jag få ihop en äppelkaka och en butterscotchsås (kolasås fungerar också). Perfekt till mig en dag som denna. Jag har ingen ork kvar. Puh!
Nu ska jag ta igen all förlorad energi. John Blund får ta över.
Butterscotch fungerar inte bara till äppelkaka utan även till glass, andra typer av kakor, muffins eller bara som den är på en sked. Du väljer!
Inlägg 8 – Blogg100