HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: ny blogg

  • BELGISKA VÅFFLOR. EN BRA START PÅ DAGEN.


    Jag har länge funderat på ett våffeljärn för belgiska våfflor. Ni vet dom där som är så där tjocka, goa och gyllenbruna. Lite som jag fast med undantag för det gyllenbruna. Som sagt, ett tag har jag haft siktet inställt på just ett sådant men har hela tiden ryggat tillbaka på priset. Ibland blir jag, hör och häpna,  snål och tycker att 600-700:- är på tok för mycket för ett järn som kommer användas några få gånger om året. 200 kr är mer min melodi.

    Min pappa är en pappa som ibland kan tyckas vara väldigt disträ och ointresserad. Han lyssnar inte när jag pratar utan han har oftast seglat bort någonstans i tanken, troligtvis i mattanken. Lille pappa, med betoning på väldigt lille, är väldigt mycket för just mat och tror att han är en mästerkock i köket och äter väl en 5-6 middagar om dagen men trots detta så är han så tunn så tunn. Han har en benstomme som en hälsena på en gråsparv. Ingen kraftigt byggd kille det där inte. Just den genen skickade han inte vidare till mig. Synnerligen dåligt!
    Nåväl, han uppfattas som sagt som fruktansvärt ointresserad men nånstans så tar han in det jag jiddrar om när jag är på det humöret, men han säger aldrig något samma dag eller dagen efter utan det går några dagar tills ”poletten trillar ner” och då undrar han vad det är för sak jag pratat om. Våffeljärnet var senaste jiddret och här är vi nu. Belgiska våfflor till frukost! Det är numera möjligt eftersom pappa som inte lyssnade lyssnade alldeles förträffligt så någon dag efter mitt jidder när han var här på sitt dagliga morgonbesök (han bor 2 km från oss) så sa han dom fina fina, fina orden – ”Kör du mig hem så får du ett järn att göra belgiska våfflor i.”

    Älskade rara, pappa!
    Han är en smal, gänglig, tunn, mesig, knepig, knasig och udda pappa men han är för mig den starkaste mannen på jorden.

    Servera våfflorna med banan, blåbär och lite sirap.
    (mer …)

  • PESTO MED SOLTORKAD TOMAT OCH CHILI


    Det ser inte mycket ut för världen men det smakar desto bättre. Hemma-pesto är få förunnat trots att det är såpass enkelt att göra. Det här den enklaste av de enklaste och den är smaksatt med soltorkade tomater och en liten uns chili. Just chilin smakar inte så väldigt mycket men den finns där och lurar. Den går att utesluta om man känner för det eller ta en extra om man är lagd åt det hållet. Soltorkade tomater ska man dock inte snåla med för det är det som gör hela pesto-spektaklet gudomligt.

    Koka pasta och häll av vattnet, skeda ner en eller två skedar pesto och blanda med pastan så har en lunch som passar vilken gom som helst alla dagar i veckan. Hyvla över lite parmesan och bjud till fest! Enklare än så blir det inte och alla smaker kommer fram. Överarbeta inte, det är bara onödigt. Gör det lätt för dig och få därmed mer tid att njuta. Livets enkla matematik.

    Till lax passar denna riktigt bra. Bred på fileérna och skicka in dom i ugnen tills dom är färdiga. Så. Klart!

    (mer …)

  • ÄPPELPAJ NÅNTING


    Vem kan tacka nej till en äppelpaj med extra allt? Inte jag i alla fall. Jag tar allra helst två. På studs!

    Till botten använde jag den lilla delen som blev över efter mina pop tarts  och den botten blev to die for. Alldeles seg och härlig och den i kombination med de sötsyrliga äpplena och den krispiga smuldegstoppen blev något att dela med sig av till barnen som sedan kan sprida det vidare i sin tur. Sånt här får bara inte hamna i skymundan.

    Ät den med glass, grädde eller vaniljsås eller varför inte skippa allt det där lullullet och äta den som den är. Den har verkligen allt! Jag lovar.

    Idag finner man mig i bingen med dator eller en bok, om jag får någon ordning på ögonen, ynkandes och grinandes över att all (nåja) skit har drabbat mig. Meniere och tinnitus håller på att ta knäcken på mig fullständigt. Det känns som att jag nått gränsen för vad jag klarar av. Att ha kraftiga anfall är något jag avskyr nåt fruktansvärt men när det som nu bara ligger där och pyr i bakgrunden och ställer till det med balans är så ohyggligt tröttsamt. Både fysiskt och psykiskt.

    Varför får man en så jobbig lust att läsa när det inte går?!

    (mer …)

  • POP TARTS. KÖRSBÄRSFYLLNING.


    Pop tarts är något som min man visat mig för många herrans år sedan, jag hade aldrig hört talas om det förr. Det är små ”pajer” kan man säga med olika typer av fyllningar. De som man kan köpa i butikerna utomlands, jag tror inte att det finns i Sverige, lägger man i brödrosten ett tag innan man smäcker i sig dom på löpande band. (dessa ska inte ner i brödrosten) Det är snuskigt gott. Sött, krispigt och syrligt av sylten. Helst vill jag ha dom helt utan glasyr men jag ville så gärna ha kladdiga bilder så då fick det bli. Inte bara ett lager utan två dessutom. Det gäller att ta i när tillfälle ges.

    Första laddningen jag gjorde körde jag på varmluften i ugnen. BIG NO NO! Stäng av varmluften och pop tartsen blir mer mjuka, härliga och kompakta och. Blir det för mycket luft i dom så är det inte som det ska vara så se till att nagga dom ordentligt med en gaffel eller med en vass kniv.

    Fyllningen kan du variera i det oändliga. Jag har gjort hälften med körsbärssylt och den andra hälften med dulce de leche. Den sistnämnda kan ni ju försöka gissa hur söt den blev. Sött är gott i rätt mängder. För mycket sött så blir man stabbig resten av dagen och kroppen kommer hel obalans. Det gör i alla fall min.


    Originalet ska vara rektangulära men eftersom jag inte besitter kunskapen att få till lika stora och jämna bitar så använde jag mig av en rund ”kakutstickare” det fungerar lika bra det. Du kan ta vilken form du vill, kanske pepparkaksformar i modellen större kan passa fint. Vem skulle tacka nej till ett stort hjärta fylld med syrlig sylt?! Du kan ge mig två direkt.

    Min dag har börjat helt snett. Anfall som satte fart på den redan från början brutala tinnitusen som skriker/vrålar/brôtar i öronen på mig. Ingen bra början på veckan. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer lugna ner sig igen. Jag blir lika rädd varje gång och jag har svårt att se något positivt alls och därmed tror jag inte att det blir bättre om ett tag utan nu är det ytterligare sämre och i min bästa-nivå är sämre. Det har varit så under hela sjukdomstiden (13 år sedan tinnitus började). När jag börjar ”vänja” mig så slår det till och blir sämre och då får jag börja om från början. Det är inte roligt på en enda fläck.
    Nåväl, det finns människor som har det mycket värre så här ska inte jag sitta och ynka.

    Trevlig vecka på er alla!

    ps. får du någon deg över passar den alldeles utmärkt till botten på en äpplepaj. Recept och bilder på min variant kommer vid ett senare tillfälle. ds

    (mer …)

  • LYCKAD DAG MED MISSLYCKAD GRILL


    I helgen har vi haft en välbehövlig paus från allt vad datorer heter. Otroligt skönt. Att vi håller kollen på världen med telefonerna istället är inget som vi behöver prata högt om. Igår var vi ute precis hela dagen med undantag för 4 timmar i bil. En tur till Jönköping slutade med en tur till Värnamo så nu har vi sett E4.an den vägen också. Tipptopp.

    Vi grillar året om på alla möjliga olika sätt, kol, gasol eller ved. Vi tar det som finns. Igår var det premiär med ved och det skulle visa sig vara ett misslyckande eller åtminstone en väntan som skulle köra slut på mig fullständigt. Det blev liksom aldrig något drag i elden, det brann men det brann inte så som det måste göra för att man ska få den där perfekta glödbädden. I fyra timmar kämpade vi, fyllde på med mer ved och flyttade runt vedpinnarna det gick ändå inte. Efter fyra timmar gav jag upp och drog igång grillpannan på spisen istället. Det smakade inte skit så det störde det heller men det smakade inte vedgrillat. Gör om gör rätt. Nästa gång. DÅ ska det bli glödbädd som håller i en vecka framåt.

    Oavsett misslyckande med eldar och allt vad det innebär så var det en ljuvlig dag på alla sätt och att jag fick tillbringa den med dom som betyder mest gör mig alldeles varm inombords. Fönstren är öppna så värmen tas tacksamt emot.

    Med det sagt så vill jag önska er en trevlig söndag se till att äta många våfflor idag. Eftersom jag är en motfallskärring så äter jag inte en endaste våffla idag, det skulle aldrig falla mig in. I morrn däremot, DÅ ska här ätas våfflor. Kanske. En annan dag går också bra.

  • GRYTBRÖD


    Med en misslyckad ärtsoppa (som idag, dagen efter, har blivit precis som en ärtsoppa ska vara) i ryggen så kommer här ett recept på ett synnerligen lyckat brödrecept. Jag har då aldrig gjort ett snyggare och godare bröd. Det är luftigt, mjukt och segt på samma gång. Att grädda i gjutjärnsgryta var absolut inte sista gången i mitt kök. Perfekt!

    Jag har använt mig av Sura Rune igen på samma sätt som i knäckebröden. Blandad med lite rågmjöl och vatten och sen har han fått gotta till sig i två dygn på en varm plats ovanför kylen. Att den doften som en surdeg ger kan ge så gott bröd begriper jag inte alls. Tapetklister kan inte härskna men det är ändå åt det hållet doften drar.

    Det blir ett riktigt stort bröd men bara därför betyder det inte att det räcker länge. Det är det alldeles för gott för.

    (mer …)

  • MUFFIN ELLER NÅT!


    Muffins gjorda av Helena Ljunggren, 34 år!

    Finlir har aldrig varit och kommer heller aldrig att vara min melodi. Jag vill ha grovhugget, ruffigt och rejält och det är nog det jag ska hålla mig till. Muffins i sig är ingen match men att få till så att de ser söta, rara och ätbara ut är ett mindre, eller större, företag.

    Jag imponeras av alla otroligt duktiga tårtskapare och cupcakesgörare. Ni är makalösa! Vilka konstverk. Att mina inte hamnar i konstverksfacket är jag mycket väl medveten om men om jag skrapar av sötsliskig glasyr så hamnar jag nog i alla fall i gott-för-gommen-facket och det ska jag vara vara nöjd med.

    När det inte blir som i tanken får det bli på ett helt annat sätt.

    (mer …)

  • SAY CREAM CHEESE.


    Ostfylld paprika är precis lika gott som det låter. Lite knöligt att få till men med en enorm vilja och en önskan om att gå bananas på något, eller varför inte någon, så är det värt fipplet. Ju smalare paprikor desto större psykbryt. Jag hade en smart idé om att jag skulle använda en sprits men tyvärr fungerade inte det med den lite större rivna osten. (Utan TYLL, Helena ditt nucko! Nu slog det mig att det hade fungerat alla tiders att spritsa. Fyll en påse och klipp hörnet – Klart. Spritsa lugnt! Varför tar man en tyll till detta?!)

    Grönt är skönt heter det ju som bekant så till mina långa gröna paprikor (en sort som jag glömt av namnet på) serverade jag en grönsallad och några ljuvliga gröna sparrisar. Några småkorvar kryddade med paprika och chili fick följa med på tallriken. Till hela härligheten gjorde jag en enkel dressing på lite creme fraiche och gräddfil som jag kryddade med lite vad jag kände att jag var sugen på. Kika in i kryddskåpet och börja blanda. Tänk Baltahazar.

    Finast väder idag på hela veckan. Vad händer då? Jo, menieren kommer på långbesök. Den vill inte släppa taget om mig trots att jag legat raklång sen strax efter 12. Jag har besök av sjukdomen varje dag men oftast under korta stunder vilket i och för sig är enormt utmattande men själva anfallet varar inte i så många timmar som idag. Nu är jag uppe och med någorlunda, det får jag väl ändå vara glad och tacksam över. Eller nåt. Meniere är inte kul på en endaste fläck!

    Vinnaren av fribiljetterna till Borås Basket – Uppsala basket i morgon meddelas inom kort. Jag ska bara få lite ordning på mig själv först.

    (mer …)

  • KNÄCKEBRÖD.

    Mitt första knäckbrödsbak är avklarat och det var absolut inte sista gången! Det var både roligt och inte allt för krångligt. Dessutom blev det snyggt! Det tog lite tid för med endast två plåtar i hushållet blir det inte många bröd åt gången som åker in i ugnen.

    Jag älskar det lite ruffiga och ojämna, det blir på något sätt mer levande. När de runda kakorna vågar sig i kanterna gör jag inget annat än myser. Då vet jag att jag har lyckats. De är gjorda med vetesurdeg som blandats med lite råg. Om det är rätt eller fel gjort av mig det vet jag inte men när resultatet blev som det blev så klagar jag inte. Idag har dom knorrat till sig och blivit ännu finare.

    I kylen hade jag en äpplemarmelad som fick vara med på premiären och vilken succé det blev. En kombination som jag sent ska glömma. Halva burken försvann i ett nafs. Super.

    (mer …)

  • JAG TROR ATT DET KALLAS VARDAGSLYX?


    Idag har jag stått med en kavel i ena handen och knådat deg med andra. När jag skiftat hand så har jag också skiftat plåten i ugnen. Knäckebrödsbak har stått på schemat. Mitt första! Resultatet kommer senare men först kommer här ett riktigt enkelt och vrålgott lunchtips. Som vanligt så tar det ingen tid och det kostar inte många kronor. Det fungerar lika bra vardag som till fest. Vid festligare tillfällen kanske man kan hysta i lite mer räkor men det behövs egentligen inte. Det är lite vad man känner för. Som vanligt!

    Jag säger det igen – skala räkorna själv. Köp inga färdigskalade. Du kan lika gärna hälla i en överdriven mängd vatten istället för de färdigskalade, det är i stort sett samma sak. Att skala några räkor tar ingen tid, så till vida man inte gör som jag. Skalar tre och stoppar två i munnen. Skalar tre och två i munnen…..då tar det lite längre tid men har man karaktär och kan låta bli så är det gjort i ett nafs.

    (mer …)