HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: ny blogg

  • SÖT. SYRLIGT. GOTT.

    Trött. Kyligt. Grått. Vädret är så deprimerande att jag bara vill dra något gammalt över mig och inte vakna igen innan framåt i slutet på april. Det åskar, haglar tennisbollar, blåser halv storm, snöar, regnar…inte spännande på en enda fläck alls. Så här vill inte jag ha det. Tyvärr är inte den gamle (läs: Mats) hemma än så jag får snällt vänta på min tur. Jag försöker fördriva tiden så gott det går.

    Idag har har en limecurd blivit till, eller ja, en limelemoncurd. Jag vågade inte riktigt gå hela vägen, fegis som jag är, så jag körde hälften hälften (hältahälta på väschötska) och jag måste säga att det blev faktiskt riktigt gott. Det blev sådär lagom syrligt så att det liksom drar lite i munnen. Om nu någon förstår hur jag menar? Ikväll hamnar den på rostad macka och till det en jättekopp med te. I morgon tror jag bannemig att den hamnar i en glass. Glass var alldeles för längesen som jag gjorde så så får det bli!

    (mer …)

  • SNABBAST LUNCH VINNER

    Här går det undan. Detta är nog något av ett rekord. 2 minuter plus några sekunder sen är maten färdig att äta. Vill man så kan man vara lite kinkig och räkna med tiden som det tog att koka upp vattnet men det gör inte jag. Snabbmat när den är som bäst och godast! Färsk pasta, i detta fallet vitlökspappardelle, med skaldjur och vitlök. Hoppsansa!

    Skaldjursmixen kan ju vara bättre men hey, man kan inte få allt. Här är en perfekt tisdagslunch och den passar precis vem som helst!

    (mer …)

  • ETT STENKAST BORT

    Örebro tur och retur en söndag. Helt i min smak även om det var i det slipprigaste laget på E20. Blixthalka modell brutal. Volvon gled bokstavligt fram och det var många gånger jag trodde att jag skulle kana ner i diket men jag lyckades klara mig ur det och fram kom vi. 25 mil enkel resa.

    Borås basket på bortaplan. När det är såpass ”nära” så får man ju bara inte missa det. Det var ju bara 3,5 timme i bil. Piece of pie. Jag har haft en riktigt vissen vecka med alldeles för många besök av meniere så jag var helt klart värd resan. Tack för att ingen här hemma opponerade sig. Knäppa idéer är till för att genomföras. Jag klarade mig hela matchen utan något anfall men när vi hade 10 mil kvar på hemresan så slog det till igen och jag blev liggandes på passagerarsidan. Som tur var så var det inte riktigt lika överjävligt som det varit tidigare i veckan så det lugnade ner sig hyfsat fort. Tyvärr så blir jag ju dödstrött av dom så det är inte mycket med mig men lika glad för det var jag. Jag hann få två timmar basket i en hall som skognisslet hördes extra mycket. Mats tyckte att det hördes dåligt men han kan ju inte det där. Ni som följt med ett tag vet ju att jag är hörselskadad men trots det så lyckas jag ändå höra just det gnisslet. Det är magiskt! Den dagen jag inte längre kan höra det då är det illa så hoppas inte att den dagen kommer eller att den dröjer väldigt, väldigt länge!

    Någon sportfotograf blir det nog aldrig av mig. Jag får nöta på från läktarplats. Det gör ju inte saken lättare att jag är blyg som synden när det väl kommer till kritan så jag vågar verkligen ingenting. Mespropp!  Too shy shy!

    Framsidan på sista bilden kan ni se här. Jag fick nöja mig med baksidan trots att jag flög som en gasell över bänkarna, eller nej inte som en gasell, mer som ett kylskåp. Ett fallande kylskåp. Så med risk för brutna ryggar och utslagna tänder lät jag det hela bero och nöjde mig med att vara med snett från sidan istället. Nästa gång så.

    Ja just ja, Borås basket vann! Såklart, även om det satt hårt inne! Well done!

  • PEPPARKAKANS DAG 9 DECEMBER

    Det är många dagar att hålla reda på. Idag är det tex pepparkakans dag och det måste ju firas. Det är även Internationella antikorruptionsdagen, det säger mig inte så mycket men det kan få hänga med i firandet. På söndag är det Tangons dag och den 18.e är det kakans dag. Jag har ett eget kex som blir 16 just den dagen så då firar jag av helt andra orsaker. Tänk på det med alla dagar, man ska ta alla tillfällen man får att fira!  Glöm för allt i världen inte att fira Sten Stures ben den 19 januari. En större högtid får man leta efter! ”Ni firar först genom att ni kastar kanonkulor i form av snöbollar på varandra för att sedan äta upp kanonkulorna i form av chokladbollar.”

    Åter till pepparkakan. Jag firar genom att slå till med det godaste muffinsreceptet jag någonsin gjort. Pepparkakasmuffins modell saftigt! Äpple är trixet…inte så innovativt som jag kanske hade önskat men man kan inte få allt här i livet.

    (mer …)

  • CHOKLADORGIE

    Idag är den en tuff dag här Rud. Jag har börjat med anfall och har fått ligga i sängen ändra fram till lunch. Det var inte alls vad jag hade planerat. Jag var uppe med tuppen och hade tänkt vara en sån där bra husfru som tvättar och stryker makens skjortor men vad fick jag för det? Det är inte bra att vara snäll, man har ingenting för det helt enkelt. När anfallen lugnar ner sig efter några timmar så tackar jag numera Wordfeud (von Skräphög om någon är sugen på en match) för sällskapet. Om jag inte rör mig allt för mycket så går det faktiskt rätt okej att vänta ut anfallet med några matcher. Jag får då dessutom lägga fokus på något helt annat är det där tråkiga som gör mig så enormt deppad. Blä! Nåväl, det är fortfarande segt och lite flummigt i huvudet men jag är åtminstone uppe och det är inte dåligt det.

    Chokladkaka till tredje advent? En rejäl chokladkaka dessutom. Kladdkaka, brownie, kaka. Du väljer helt själv. Mitt tips är att skära små bitar. Det betyder att du får äta fler OM du kan vill säga för det är mastigt. Jag hade i päroncognac, varför vet jag egentligen inte för det smakar inte så mycket av det. I med det och kakan blir en smula märkvärdigare helt enkelt. Eller nåt sånt.

    (mer …)

  • JULIGA APELSINER

    Ett snabbt inlägg innan jag kryper till kojs och inväntar årets första snökaos med allt vad det innebär. Jag tror inte riktigt på det eftersom så fort dom går ut med varningar så händer det allt som oftast ingenting. Besvikelsen blir på något sätt total. Jag behöver lite kaos utifrån för att orka med mitt eget kaos så därför blir jag väldigt glad när jag får höra att ovädret är på ingång. Så länge jag får ha kvar tak och bredband så kan det vara fullt ös utanför dörren. Det mår jag bara bra av!

    Apelsinerna är som bekant allra, allra bäst nu så kila iväg till affärn i morgon och köp på er ett gäng och gör en julig apelsinsaft. Såklart att ni ska! Apelsiner och nejlikor tillsammans är så klockrent som det bara är möjligt. Julpyntet med nejlikor nertryckta i apelsiner vet väl dom flesta hur det doftar? Ljuvligt! Saften doftar lika ljuvligt och man slipper dessutom att få ont i tummarna av alla vassa nejlikor.

    Nu ska jag krypa till sängs med Tony Soprano. I morgon hoppas vi på kaos och att vårt tak ligger kvar.
    Receptet fanns förra året på min gamla sida men måste naturligtvis få vara med här också.
    (mer …)

  • HÅRDTRÄNING

    Jag tycker egentligen inte kaffe är någon hejdundrande smaksensation. Är kaffet gott kan jag dricka men annars är det inget som jag bälgar i mig speciellt ofta. Jag tar allt som oftast te istället. Cappuccino däremot det kan slinka ner, ganska ofta faktiskt. Dock ingen med snyggt mönster i den skummade mjölken, jag lägger mer fokus på att pudra chokladen och strö över socker. Det är med KÄNSLA! Sockret på toppen är det absolut godaste. Jag vill inte att det ska ta slut. I vanligt kaffe eller te har jag inget socker, då förstör det men i cappuccino – SMÄLLGOTT! Cappuccino är dessutom helt perfekt, bortsett från sockret, när man (läs: jag) är gastric bypass-opererad. Jag blir mätt på en kopp. Alla tiders! (minus 32 kg är jag föresten nu. Det går inte riktigt så fort som jag vill men det går neråt och det är det viktigaste. Jag har som mål -30 kg till jul så jag ligger bra till.)

    Lattemorsor har man ju hört talas om men det kommer jag inte bli utan jag väljer att bli cappuccinomutti istället. Mycket fräsigare. Nu är jag ingen mutti än men det ger mig bara tid att ligga i hårdträning tills att det är dags. Cappuccinomutti i lilla Gällstad. Jösses, ja ni hör ju. Jag är något stort i hasorna!

    Kakan som jag gjorde häromdagen är provsmakad och fotograferad. Det blev lite åt browniehållet. Kladdiga små rutor (ingen särskrivning här inte) med choklad, nötter, dulche de leche  och päroncognac. Jag håller,  just i detta nu, på med redigering av bilderna. En kaka helt värd att prova.

    Vad tycker du om cappuccino?

  • UNDERBARA VINTERMORGON

  • DEN EVIGA VÄNTAN

    Under tiden kakan stod i ugnen roffade jag åt mig allt rosa jag kunde hitta i köket. Så, med taskig vitbalans och med en fokus som jag absolut inte kan skryta med är här resultatet. Det finns mycket ”skräp” i vårt kök. Nu råkar det ju vara så att jag tycker om just vårt ”skräp”. Jag har ingen fotostudio och jag använder ingen blixt så då är det väldigt lätt att bilderna blir ”fel” eftersom dagsljuset, det naturliga ljuset, försvinner snabbare än jag hinner tänka. Photoshop kan rädda mycket men väldigt långt ifrån allt.

    Jag tycker om bilder som inte är helt perfekta.  Det skulle vara bara rosa men jag ser att det på något sätt har följt med vitt och rött också och med vitbalansen har det även följt med en gråblå ton. Jaja, som sagt, helt perfekt är tråkigt. Eller nej, det är det naturligtvis inte men ni förstår säkert vad jag menar. Gör ni inte det så är det inte mycket att hänga läpp för. Var lika glad för det! Det är inte alltid jag förstår vad jag menar heller.

    Kakan är färdig. Den ser god ut. Den är inte fotad och den är inte provsmakad. Vi får väl se om det blir några ”perfekta” bilder eller om jag helt får luta mig mot smaken av kakan eller om det blir tvärtom. Alltid lika spännande. Det är inte så noga vilket bara det inte blir fiasko på både bild och smak så är jag mer än nöjd.

    Ikväll ska vi fira lillebror. Jösses, dom närmar sig trettiostrecket hela högen. Snart är jag inte längre äldst. Sådeså!

  • DULCHE DE LECHE

    I brist på annat får det bli upprepningar. När det är goda saker tycker inte jag att det gör något. Just i detta nu ligger det en burk med kondenserad mjölk i en kastrull med vatten och kokar sig alldeles krämig och ljuvlig. Den ska, när den är färdig, få blanda sig med lite choklad, socker och lite annat smått och gott. Om allt går som det är tänkt så kommer det att dyka upp ett recept med bakat senare idag. Spänningen är olidlig. Eller nåt. Eller inte. Jag hoppas och ni kan väl fara med lite osanning?

    Årets första snö har kommit så idag har jag skottat. Nu räcker det. Jag tycker inte om att skotta snö. Vi har en snöslunga som jag inte får att göra som jag vill. Vi har en traktor med plog och snökedjor som jag tvärvägrar att köra så då får det vackert bli att skotta med den hederliga, idiotiska, äckliga, vidriga skyffeln.  Jag hatar det verkligen. Nästan lika mycket som jag hatar fårost. Då är det illa. Men vackert är det. Snö är fint! Det är däremot inte fårost.

    Så, då greppar jag högtalarna, telefonen och kickar igång spotify i köket. Med mig kommer jag att ha Jason Derulo, Timati, David May, Colonel Reyel mfl. Vi kommer att låta bra tillsammans. En fördel med att vara hörselskadad är att all musik låter bra dvs även mina (o)rena toner. Ha en bra dag, ni söta varelser!